No description available.

<p>Jag är intresserad av att titta närmare på hur två religiösa grupper som Jehovas vittnen och</p><p>Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga presenterar sig för sin omgivning i mötet med enskilda</p><p>individer. Jag har många gånger mött människor vars attityder till dessa missionärer/</p><p>förkunnare är negativa. Människor verkar ofta bli störda eller känna sig påhoppade när</p><p>någon ringer på deras dörr för att framföra ett religiöst budskap och ställer frågor om ens personliga</p><p>tro. Samtidigt förstår jag att rörelser som Jehovas vittnen och mormonerna växer och</p><p>att det finns intresse av att släppa in missionärer/förkunnare för diskussion. Hur väljer dessa</p><p>missionärer/förkunnare att presentera sig och sitt budskap? Finns det strategier för att få så bra</p><p>respons som möjligt? Personligen så upplever jag ofta att det finns en misstänksamhet till</p><p>missionärer. Jag upplever att det finns en uppfattning om att de ägnar sig åt skumma metoder</p><p>och lurar till sig medlemmar. Är det så att dessa grupper lurar människor som inte kan värja</p><p>sig eller gör de bara vad de kan för att övertyga? Ser argumentationen eller retoriken som helhet</p><p>annorlunda ut än till exempel i ett politiskt tal och om den inte gör det varför blir människor</p><p>då så upprörda? Är religiöst övertygande mindre accepterat än politiskt övertygande eller</p><p>vilken reklam som helst vars syfte likaså är att övertyga?</p><p>Naturligtvis kan jag inte besvara dessa frågor i sin helhet och jag vill poängtera att jag inte har</p><p>någon statistisk eller vetenskaplig undersökning av attityder att luta mig mot, vad gäller påståendet</p><p>att människor verkar vara skeptiska till religiösa rörelser som exempelvis Jehovas</p><p>vittnen och Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, men jag vågar ändå påstå att det finns</p><p>misstänksamhet och detta finner jag intressant.</p><p>Min tanke är alltså att göra en jämförelse av manualer, från Jehovas vittnen och Jesu Kristi</p><p>Kyrka av Sista Dagars Heliga, med den klassiska retoriken, för att se hur de utformat dessa</p><p>för att vara så övertygande som möjligt.</p>

Jag är intresserad av att titta närmare på hur två religiösa grupper som Jehovas vittnen och Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga presenterar sig för sin omgivning i mötet med enskilda individer. Jag har många gånger mött människor vars attityder till dessa missionärer/ förkunnare är negativa. Människor verkar ofta bli störda eller känna sig påhoppade när någon ringer på deras dörr för att framföra ett religiöst budskap och ställer frågor om ens personliga tro. Samtidigt förstår jag att rörelser som Jehovas vittnen och mormonerna växer och att det finns intresse av att släppa in missionärer/förkunnare för diskussion. Hur väljer dessa missionärer/förkunnare att presentera sig och sitt budskap? Finns det strategier för att få så bra respons som möjligt? Personligen så upplever jag ofta att det finns en misstänksamhet till missionärer. Jag upplever att det finns en uppfattning om att de ägnar sig åt skumma metoder och lurar till sig medlemmar. Är det så att dessa grupper lurar människor som inte kan värja sig eller gör de bara vad de kan för att övertyga? Ser argumentationen eller retoriken som helhet annorlunda ut än till exempel i ett politiskt tal och om den inte gör det varför blir människor då så upprörda? Är religiöst övertygande mindre accepterat än politiskt övertygande eller vilken reklam som helst vars syfte likaså är att övertyga? Naturligtvis kan jag inte besvara dessa frågor i sin helhet och jag vill poängtera att jag inte har någon statistisk eller vetenskaplig undersökning av attityder att luta mig mot, vad gäller påståendet att människor verkar vara skeptiska till religiösa rörelser som exempelvis Jehovas vittnen och Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, men jag vågar ändå påstå att det finns misstänksamhet och detta finner jag intressant. Min tanke är alltså att göra en jämförelse av manualer, från Jehovas vittnen och Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, med den klassiska retoriken, för att se hur de utformat dessa för att vara så övertygande som möjligt.

Knutby Filadelfia är en liten pingstförsamling som de senaste 20 åren fått stort utrymme i svensk media. Efter avslöjande om stora missförhållanden som gått så långt att sexuella övergrepp utfördes på en minderårig tjej löste församlingen upp sig själv 2018. Efter det har före detta medlemmars berättelse kommit upp till ytan, och de berättar en historia som församlingsledningen in i det sista försökte undanhålla. Detta arbete kommer men en narrativ analys, komparativt undersöka hur de före detta medlemmarna upplevt sin tid i församlingen. Det är medlemmarnas egenberättade narrativ, presenterade i olika offentliga medier som ligger till grund för undersökningen. Det kommer ske ur ett religionspsykologiskt perspektiv, då undersökningen sker på individnivå, samtidigt har ett genusperspektiv applicerats på frågeställningarna genom hela arbetet. Resultatet visar på att maktstrukturer som kommer belysas genom intersektionella arbetsmetoder har spelat stor roll för händelseförloppet inom församlingen. Av de medlemmar som deltar i denna undersökning finns både offer och förövare, vissa har accepterat det som hänt, andra inte. Något som står klar efter genomför undersökning är att det är kvinnorna som grupp som genomlevt den värsta prövningen.

<p>Händelserna i Knutby 2004 har nog inte undgått någon. En kvinna i Knutbyförsamlingen sköts till döds och en man inom densamma skottskadades svårt. Även gärningsmannen tillhörde församlingen. Massmedias bevakning kring händelserna i Knutby var stor och på grund av ett makabert mord och mordförsök hamnade det lilla samhället i Uppland på den nationella kartan. I denna uppsats har jag skärskådat Dagens Nyheters och Expressens beskrivningar av Knutby med hjälp av kritisk diskursanalys. Jag har också använtteorier inom media och kommunikation i min uppsats.</p>

Syftet med uppsatsen är att undersöka kommunikationen mellan skaparen av ett verk och betraktaren vad avser kyrklig, monumental konst. Med andra ord vill jag beskriva kyrkobesökarens tolkning av verket, ställt mot konstnärens avsikt. I detta syfte gör jag en fallstudie, en analys av altarfresken Kristi återkomst, vilken finns i Kastlösa kyrka och är utförd av Waldemar Lorentzon 1953-1954.Min metod är att ställa en beskrivning av hur fresken tolkas av mig själv utan föregående specialstudier (receptionen) mot en rekonstruktion av Lorentzons avsikter med verket (intentionen). Den första delen görs som en semiotisk analys. Den andra delen innehåller bl a studier av Lorentzons bibelstöd för fresken, en genomgång av texter av personer som talat med Lorentzon, en jämförelse med Lorentzons målning i Ryssby kyrka samt vidare en analys av skisser till fresken. Dessutom görs en särskild bildretorisk analys.Undersökningen visar att freskens grundläggande mening uppfattas väl av en betraktare utan särskilda förkunskaper. Men bilden har också ett mera svårtillgängligt innehåll. Det gäller i första hand bibelstödet för den stora Kristusbilden, symboliken i ett storskaligt geometriskt mönster i fresken samt en möjlig influens av Lorentzons egna andliga engagemang. Den bildretoriska analysen visar att fresken innehåller ett stort antal retoriska element.

No description available.

I denna fallstudie har jag undersökt hur sektbeteende karaktäriserats med särskilt fokus på den Filadelfiaförsamling i Knutby som under många år har bevakats av media. Syftet med studien var att skapa en punktlista med sekteristiskt beteendemönster för att jämföra det med församlingen i Knutbys verksamhet. Frågeställningarna ser både till församlingen som sekt med också till den mediala bevakningens eventuella vinklig av församlingen. Jag använde mig av en deduktiv ansats med utgångspunkt i Stark och Bainbrigdes klassifikationsmodell av kultrörelser. Undersökningen är en kvalitativ textanalys av både litteratur och tidningsartiklar. I slutsatsen framkom det att församlingen vinklats till fördel för sekteristiskt beteende i media, men att denna vinkling är korrekt då församlingen i Knutby kan förstås som en sekt.

Denna studie har syftet att undersöka hur Åsa Waldau, även kallad “Kristi brud” gestaltats i svensk press under åren 2004 till 2021. Studien fokuserar på två perioder, 2004 till 2016 och 2017 till 2021, tiden före och efter misshandelsanklagelserna. För att utföra detta har en kvalitativ text- och bildanalys genomförts och sedan analyserats utifrån ett teoretiskt ramverk med genus-, gestaltnings- och nyhetsvärderingsperspektiv.  Studiens artiklar har analyserats med hjälp av tre metoder som analyserar bild, text, och rubrik och bild i samverkan. Resultatet visade ett tydligt före och efter i mediernas gestaltning då hon mellan åren 2004-2016 framställdes i rollen som mystiskt fenomen och mellan åren 2017-2021 i rollen som kvinnlig förövare. Ur ett genusteoretiskt perspektiv har gestaltningen förändrats över de två perioderna genom att hon under första perioden tillskrivs feminina egenskaper och hon under den andra perioden tillskrivs maskulina egenskaper. Ur ett nyhetsvärderingsperspektiv har studien visat att Knutbydramats höga nyhetsvärde var avgörande för Åsa Waldaus nyhetsvärde. Studien har även visat att tidningarna i flera fall använt bilder på Waldau och “Kristi brud” i rubriken som ett dragplåster. Sammanfattningsvis visar resultatet att det kan upplevas som att tidningarna under den första perioden hade problem med att tillskriva henne en tydlig roll på grund av hennes komplexitet men när hon 2017 blir anklagad för misshandel tillskriver tidningarna henne rollen som kvinnlig förövare och då blir även samspelet mellan bild, rubrik och text lättare för läsarna att ta till sig.

The starting point of this study is understanding religion as a mediatized and contested social phenomenon. The study aims to analyze how the Church of Jesus Christ Latter-Day Saints (LDS Church or the Mormons) is perceived by the Finnish people in the documentary film The Mission – Lähetyssaarnaajat (2022). Furthermore, the study intends to explain how and why certain types of religion can come to be seen and framed as problematic, respectively acceptable, in contemporary Finnish society. The methods that are employed to answer the research questions are qualitative content analysis and frame analysis. While the mediatization of religion is used as a theoretical backdrop in the study, the results are analyzed further with Hjelm’s (2014) idea of religion as a problem or utility, the concept of culturalized religion (Astor &amp; Mayrl, 2020) and prior research. The final results of the study indicate that the LDS Church continues to be framed and perceived as an alien and potentially problematic denomination in Finland. That is due to the considered heretic and anti-scientific character of Mormon thought and the perception of the LDS Church as a restrictive denomination. The acceptable Finnish religion in the material is based, instead, on a cultural form of Lutheranism that prioritizes scientific reasoning and emphasizes individual well-being.