No description available.

Abstrakt   Bakgrund Hemodialysbehandling är en ofta livslång behandling mot kronisk njurinsufficiens, ett ofta livshotande tillstånd som härstammar i att njurfunktionen filtrations förmåga försämras. Behandlingen är krävande på många sätt och präglar livet för den drabbade. Sjuksköterskan har en viktig roll i bemötandet och omvårdnadsarbetet kring dessa patienter och att erbjuda en personcentrerad vård. För att detta ska vara möjligt måste vårdpersonalen förstå sig på patienternas erfarenheter och upplevelser.     Syfte Syftet med arbetet var att undersöka patienters upplevelser av att leva med hemodialysbehandling.   Metod En litteraturstudie genomfördes med datainsamling genom de booleska sökmetoder Cinahl och Pubmed där tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod valdes ut för en kvalitativ innehållsanalys.   Resultat Behandling med hemodialys innebär stora livsförändringar och ansträngningar både fysiskt och psykiskt. Upplevelserna varierar mellan att handla om patientens individuella uppfattning av livet med hemodialysbehandling och kronisk njurinsufficiens till copingstrategier och sociala problem i relationer med anhöriga och hälso- och sjukvården. Omvårdnadsåtgärder och interventioner bör fokusera på att understödja patientens dagliga liv, psykiska hälsa och att underlätta dennes påfrestningar.   Slutsats En ökad kunskap om patienters erfarenheter och upplevelser i livet med hemodialys kan ge en ökad kunskap för att bedriva en god personcentrerad vård och omvårdnad.

Introduktion: Kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) är ett av de stora globala sjukdomstillstånden och ett av de största gällande symtombörda och mortalitet. Anhöriga som vårdar kroniskt sjuka närstående diagnostiserade med KOL bär ett stort ansvar och det är viktigt för vårdpersonal att få en större inblick i anhörigas vardag och många gånger uppoffringar. Syftet: Syftet med studien var att belysa anhörigas upplevelser av att vårda en närstående diagnostiserad med KOL. Metoden: Metoden grundade sig på en litteraturstudie där sökningar gjordes i databaserna CINAHL, PubMed och PsycINFO, vilket resulterade i 13 vetenskapliga artiklar som granskades och analyserades. Resultat: I resultatet framkom tre kategorier: Anpassning till sjukdomen, Psykisk ohälsa och Delaktighet och stöd. Att vårda en närstående diagnostiserad med KOL begränsade många anhörigas liv. Det skapade oro/ångest relaterat till sjukdomens progredierande förlopp, samt att det fanns en stor brist på stöd och information från hälso- och sjukvården. Slutsats: Litteraturstudien belyste att anhörigas dagliga liv påverkades av en närståendes KOL-diagnos. Det behövs mer stöd från sjukvården för att underlätta anhörigas situation och börda. Kunskap om hur en närståendes KOL-diagnos påverkar anhörigas dagliga liv skulle kunna leda till att sjuksköterskan kan vara ett större stöd för anhöriga.

En deskriptivt baserad uppsats, med kortare semistrukturerade intervjuer online som komplement, för att ge ytterligare tyngd åt argumenten. Frågeställningarna som tas upp är huruvida väntan har samma innebörd idag som förr i världen? vilka olika faktorer kan exempelvis bidra till accelerationen i samhället idag? Hur och på vilket sätt påverkar dessa faktorer individen? Hur kan individen uppleva en sjukskrivning p.g.a. stress och utmattningssyndrom? likheter/skillnader? Hur ser livet ut före resp. efter en sjukskrivning p.g.a. stress och utmattningssyndrom? Hur påverkas synen på den egna hälsan av en sjukskrivning p.g.a. stress och utmattningssyndrom? Hur kan man med enkla medel ta hand om sig själv och sin egen hälsa på ett fördelaktigt sätt? Dessa frågeställningar har gett svaren att väntan inte alls har samma innebörd idag som förr i världen, att teknologi och informationsteknik rusar ifrån oss, sköljer över oss och gör att vi inte sällan drabbas av en kronisk distraktion, vilken i sämsta fall leder till en kraschlandning i sjukskrivning p.g.a. stress och utmattningssyndrom. Tiden före/efter en kraschlandning upplevs som väldigt kontrasterande och begreppet "hälsa" får oftast en helt annan innebörd efter en kraschlandning än vad den hade innan. Naturenn själv och fysisk aktivitet är två av de mest hälsofrämjande företeelserna som finns och för att öka kunskapen och förståelsen för stress och utmattningssyndrom så är det viktigt att prata om det, inte skämmas för eller tysta ner det, gärna ta upp det redan i grundskolan och låta personer som själva kraschat i sjukskrivningar p.g.a. stress och utmattningssyndrom föreläsa och berätta om hur symtomen smyger sig på, vilka symtom det handlar om och vad som kan hända om man inte bromsar i tid.

Att leva med kronisk sjukdom påverkar hela individen, vilket kan föra med sig ensamhet. Syftet med litteraturstudien var att beskriva personers upplevelser av ensamhet vid kronisk sjukdom. Litteraturstudien utfördes som en kvalitativ litteraturstudie med inifrånperspektiv baserat på 19 vetenskapliga artiklar som analyserats med en kvalitativ manifest innehållsanalys. Analysen resulterade i fem slutkategorier: Att gemenskapen saboteras på grund av sjukdom, att känna rädsla över att stå helt ensam kvar, att känna längtan efter stödjande vänner, att inte klara av eller vara tvingad till att avstå från aktiviteter och att inte bli tagen på allvar och medvetet dra sig undan. I resultatet framkom det att det fanns en tydlig rädsla över att bli avvisad och diskriminerad av familj och vänner. Det visade sig också att fysiska begränsningar kunde leda till att deltagare både tvingades avstå från sociala relationer samt aktiviteter som tidigare klarats av. Att både vara sjuk och ensam upplevdes som en dubbel börda och det fanns uttalad längtan efter någon att prata med. Oförståelse och misstroende från närstående och sjukvårdspersonal skapade en ökad känsla av ensamhet som blev svår att hantera. Det är viktigt att sjuksköterskan har kunskap om hur ensamhet påverkar människan, detta för att kunna förebygga och motverka att ensamhet uppkommer. För människor som lever med kronisk sjukdom och upplever ensamhet kan en omvårdnadsintervention vara att hjälpa till att skapa tillhörighet med andra i liknande situationer.

Bakgrund: Reumatoid artrit, RA, är en systemisk, autoimmun och livslång sjukdom. Runt 2 000 personer nydiagnostiseras i Sverige varje år. Kvinnor drabbas i högre grad än män.  Syfte: Syftet var att beskriva personers upplevelse av att leva med reumatoid artrit.  Metod:En litteraturöversikt baserad på 14 artiklar med kvalitativ ansats.  Resultat:RA påverkar hela livet, fysiskt, psykiskt och socialt. Den är högst individuell, orsakar smärta, förlust och sorg. Vardagsliv och relationer förändras och personen med RA tvingas till anpassning och förändring. Många behöver hjälp av familjen och samhället. RA innebär också en livslång behandling och kontakt med vården.  Slutsatser:Vid omvårdnaden av personer med RA, kan sjuksköterskan genom ett personcentrerat förhållningssätt, fånga upp varje persons unika upplevelse av livet och sjukdomen. Det är också viktigt att vara medveten om att upplevelsen av RA kan variera från en dag till en annan och att ta personen på allvar. Sjuksköterskan kan också ha en viktig roll i att upptäcka sjukdomen.    Nyckelord:Kronisk sjukdom,livsomställning, personcentrerad omvårdnad, reumatoid artrit, sorg / Main title: Pain, sorrow and a new life Subtitle:A literature review on people's experience of living with rheumatoid arthritis   Background:Rheumatoid arthritis, RA, is a systemic, chronic inflammatory autoimmune disease. Every year about 2 000 persons are diagnosed with RA in Sweden. Women are more affected than men are.  Aim:The aim was to describe people’s experience of living with rheumatoid arthritis.  Method:A literature review containing 14 articles with a qualitative approach.  Result:RA greatly impacts one’s life, physically, mentally and socially. The disease is highly individual, and causes pain, loss and grief. Everyday life and relations changes and the person with RA is forced to adaption and adjustment. Many people need support from family and society. RA also means a life-long treatment and contact with the healthcare system.  Conclusion:With a person-centered care approach, the nurse is able to capture every person's unique experience of life and the disease, when caring for a person with RA. It is also important to be aware that the experience of RA can vary from one day to another and to take the persons own experience seriously. To detect RA, the nurse can play an important role.   Keywords: Chronic disease, life adjustment, person-centered care, rheumatiod arthritis, sorrow.

No description available.

Medellivslängden har ökat i Sverige sedan 1860- talet, detta leder till att den äldre befolkningen ökar i samma takt. Då vårddygnen på sjukhus kraftigt minskat läggs det mer ansvar på primärvård och kommunal vård. Problemet är att dessa sjukvårdsinrättningar har en längre kommunikationsväg kring en patient och har svårare att genomföra snabba förändringar, när det gäller medicinering eller förändrade omvårdnadsåtgärder. Många äldre patienter är undermedicinerade vad gäller smärtlindring och det trögare kommunikationsnätet gör det besvärligare att åtgärda problemet. I bakgrunden beskrivs vilka olika faktorer som kan påverka upplevelsen av smärta, vad långvarig somatisk smärta är samt vilket ansvar sjuksköterskan har. Syftet är att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av bedömning och lindring utav långvarig somatisk smärta hos den äldre patienten inom äldreomsorgen. Resultatet visar hur viktigt det är med en fungerande organisation, där kommunikationen är nyckeln. Kontinuerlig utbildning för att sjuksköterskan ska kunna hålla sig à jour med senaste riktlinjer och åtgärder för att utveckla effektiva strategier gällande smärtlindring för att möta de särskilda behoven hos den äldre patienten. Dessutom har sjuksköterskans bemötande och attityd betydelse för hur utfallet blir. I diskussionen påtalas att det behöver implementeras lokala riktlinjer och rutiner för smärtbedömning och smärtlindring, som ett stöd för sjuksköterskans arbete. Samtliga artiklar beskriver svårigheter som sjuksköterskan möter vid smärtbedömning och smärtlindring. Dessa svårigheter och bristen på lokala riktlinjer får till följd att patienten behandlas olika av olika sjuksköterskor, samt att underbehandling är vanligt förekommande. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Kronisk hjärtsvikt är ett permanent tillstånd där hjärtat har svårigheter att upprätthålla en tillräcklig slagvolym. I Sverige är det ungefär 250 000 personer som lever med sjukdomen och antalet personer med sjukdomen förmodas öka i framtiden. Målsättningen för behandlingen är att lindra symtom, reducera symtomens bakomliggande orsaker och förbättra livskvaliteten. Om sjuksköterskan ger patienten en god patientutbildning får denne goda förutsättningar för att kunna utföra en bra egenvård. En bra egenvård kan resultera i reducerad risk för en försämring av sjukdomen samt ökad livskvalitet. Tidigare forskning har framförallt handlat om egenvård i förhållande till följsamheten till den ordinerade läkemedelsbehandlingen. Därför är syftet med denna studie att belysa faktorer som påverkar egenvården hos personer som lever med kronisk hjärtsvikt. För att besvara syftet användes en kvalitativ metod och resultatet byggdes upp utav tio vårdvetenskapliga artiklar. Resultatet visar att det finns många faktorer som påverkar egenvården vid kronisk hjärtsvikt. Faktorer som visade sig främja en god egenvård var en god patientundervisning, en god relation och kontinuitet i vården, att lära känna sin ”nya” kropp, att finna strategier i vardagen, att acceptera sina förluster och stöd från närstående. Faktorer som hindrade en god egenvård var en bristande patientundervisning, bristande kommunikation, att känna sig ignorerad av sjukvården, svårigheter till följsamhet, att vara multisjuk, förändrad livsvärld och existentiell ångest. I den avslutande diskussionen diskuteras först valet av metod och sedan följer en resultatdiskussion. I resultatdiskussionen diskuteras patientundervisning, egenvård och en förändrad kropp och livsvärld. / <p>Program: Sjuksköterskeutbildning</p><p>Uppsatsnivå: C</p>

Att leva med kronisk njursvikt och vara beroende av hemodialys medför en betydande inverkan på livet. Hemodialysbehandling genomförs vanligen tre dagar per vecka året om. Behandlingen är en livsuppehållande åtgärd och är inte en oproblematisk ersättning för de skadade njurarna. Syftet med den här litteraturstudien var att beskriva vuxna personers upplevelser av att leva med kronisk njursvikt som behandlas med hemodialys. Litteratursökningar gjordes i databaserna Cinahl och PubMed vilka resulterade i tio artiklar som ansågs kunna ge svar på syftet. Från resultatdelarna i de tio artiklarna hämtades textenheter vilka svarade på syftet. En kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats utfördes och resulterade i fyra huvudkategorier. I kategorin Att sakna det tidigare livet men finna acceptans beskriver sorgen och saknaden över det tidigare livet och en acceptans av det nya livet. I kategorin Att känna sig begränsad och beroende framkom att njursjukdomen och hemodialysbehandlingen orsakade begränsningar i det dagliga livet som innebar att de njursjuka personerna blev bundna till platsen och styrdes av tiden för behandlingarna. De blev även beroende av en maskin och andra människor för att överleva. Kategorin Att kunskap och information är viktigt för välmåendet belyser att njursjuka personer upplevde att välmåendet påverkades av hur information framfördes och att kunskapen i sig var viktig för välbefinnandet. I kategorin Att bli sedd och bekräftad framkom det hur viktigt de njursjuka personerna upplevde att kontakt med vårdpersonal och andra njursjuka personer var. Studien visade att det stöd vårdpersonalen kunde ge hade stor påverkan på de njursjukas liv. Har sjuksköterskan insikt i hur en njursjuk person kan uppleva sin situation finns förutsättningar att ge en personcentrerad vård och hjälpa den njursjuka personen igenom transitionsprocessen. Slutsatsen var att vidare studier behövs på om personcentrerad vård kan hjälpa njursjuka personer som behandlas med hemodialys igenom transitionsprocessen.