Syftet med denna kvalitativa studie är att synliggöra ett- till treåringarnas kommunikativa strategier för att ta kontakt med varandra i den fria leken. Med denna studie vill jag försöka närma mig barns perspektiv och synliggöra hur barn närmar sig varandra utan det verbala språket. Barns kommunikation och språkutveckling ses som komplex och den börjar redan från födseln för att sedan utvecklas med barnet, utifrån barnet och barnets behov. Studien utgår ifrån barns kommunikation innan leken, därmed har även lek en stor betydelse för barnen och barns vardagsliv.  Lek bör inte ses som något enkelt, utan i leken utvecklar barnen många olika förmågor på sina egna villkor. Den teoretiska utgångspunkten i denna studie är sociokulturella perspektiv tillsammans med fenomenologin och teorins om barns livsvärld. Yngre barn kommunicerar på många olika sätt, kroppsspråket är centralt eftersom barnen kommunicerar genom bland annat kroppen, gester och miner. Därmed användes i studien en kvalitativ forskningsansats med observationer som empirisk insamlingsmetod. Jag använde delvis strukturerade observationer med stöd i ett observationsschema i syfte att fokusera på de kommunikativa strategier som barnen använde, eftersom den verbala kommunikationen inte var i fokus. Resultatet visar sju stycken kommunikativa strategier som användes av barnen frekvent, i syfte att ta kontakt med varandra i barns fria lek. Strategierna ses som ett samspel som skapas mellan barnen, de kommunicerar och förstår varandra utan att ha erövrat det verbala språket. Bland annat visar resultatet att barns strategier betyder något utifrån barnets egna perspektiv, därmed blir alla möten som barnen involveras i, både verbala och icke verbala, ett meningsskapande. Kroppen är viktig och central för barns kommunikation eftersom barnen inte utvecklat det talade språket ännu.

This study examines the perspectives and intersectional lived experiences of sevenparticipants who all identify as autistic trans people. This has been accomplished through seven semi-structured interviews, a theoretical framework of critical autistic and transperspectives, and prior research on experiences of Swedish trans healthcare and international research on autistic trans peoples experiences. My aim has been to analyze the embodied experiences and perspectives regarding how the participants define and understand autism and trans; if they find that there exist important intersections between their autistic and trans identities and experiences; and what power structures and discourses that shape their view and experiences of the Swedish trans health care and how it treats autistic clients. The conclusions from my analysis were that the informants perceive autism to be aform of embodied subjectivity shaped by a neurodivergent cognitive perception that often leads to different kinds of norm-nonconforming behaviors, and that trans is an all-encompassing term that includes the lived experiences of people who don’t identify with the gender they were assigned at birth, and the empowering acts of regaining the control of one's own life narrative and one's body. The participants don't perceive there to be a intersectional medical link between autism and trans — that one causes the other — but rather that both experiences can help one in understanding the other. Several of the participants discuss how their autistic subjectivity and the societal experiences that come with it have been key in realizing and understanding their trans identities. The participants view that there are many societal prejudices, myths and false discourses regarding autism and trans that are prevalent in the Swedish trans health care system, and fear that the knowledge of them being autistic will negatively impact their prospects to be granted gender affirming care. They view the Swedish trans health care system not as a supporting societal function, but rather as a normative biopolitical function that control, regulate and disempower trans people and trans bodies through grueling evaluations. My suggestions for further research is researching experiences of socioeconomic inequality among autistic trans people, and interdisciplinary research on creating accommodating procedures and strategies for autistic trans clients in trans health caresystems.

För att komma underfund med och bli medveten om min egen övning kring dynamik och dess utförande har jag utfört en studie kring detta. Syftet grundas i flera kommentarer från lärare på masterclasses och lektioner om att jag aldrig utför tillräckligt med dynamik i stycket jag framför. Mina forskningsfrågor handlar om hur jag erfar min egen instudering och gestaltning av de dynamiska skillnaderna i flöjtsolostycket Density 21.5avEdgard Varése, hur detta upplevs vid framträdande och rummets påverkan. I bakgrundskapitlet presenteras hur dynamik får ökad betydelse genom historien, hur dynamik kan utföras på tvärflöjt, tidigare forskning kring instudering av stycken och akustik samt det teoretiska perspektivet kroppsfenomenologi av Merleau-Ponty. Metodkapitlet tydliggör studiens upplägg och hur övandesituationer har dokumenterats genom loggbok samt ljud- och videoinspelning. Detta har sedan analyserats genom kroppsfenomenologins glasögon. Ett försök har även gjorts för att tydliggöra faktorer som kan förbättra min dynamikkontroll och dess erfarande. Slutligen sker en diskussion om hur kroppens vanor och aktivitet påverkar utförandet vid både övning och framträdande. / In order to find out and become aware of my own use of dynamics and the use of it in performance, I have made a study on this. The purpose is based on several comments during master classes and lessons, as I have always been told that I never express enough dynamics in the performed piece. My research is based on the experience of my own practice and the development of big dynamic contrasts in the flute piece Density 21.5 byEdgard Varése. I also explore and look at the influences of the room acoustic and the matter it has on the actual dynamic. The background research emphasizes how dynamics are gaining importance through history, how to use dynamics on the flute, previous research that has been made on the study of pieces and acoustics and also the theoretical perspective of body phenomenology by Merleau-Ponty. The method chapter clarifies the structure of the study and how practice situations have been highlighted through logbook, audio- and video recording. This has then been analyzed through detailed body phenomenology and an attempt has also been made to clarify factors that can improve my own dynamic control and its experience. Finally, there is a discussion which brings up how habits and activities of the body affect the experience in both practice and performance.

Syftet med den här studien var att få en större förståelse för hur den fysiska miljön i bildsalar och ateljéer i konstnärlig utbildning påverkar de som brukar lokalerna. Jag har samlat bildpedagogers tankar om och erfarenheter av undervisning i gymnasiets bildklassrum och ateljéer på folkhögskolor och förberedande konstskolor. Detta för att undersöka vad som karaktäriserar de olika rummen, vad en ateljé eller en kreativ plats är enligt dem; och vad olika rum kan tillföra lärandet. Den metod som har använts är kvalitativa intervjuer och tolkande fenomenologisk analys med stöd i kroppslig fenomenologi, platsfenomenologi, arkitekturteori och synen på konstnären i utbildning och samhälle. Resultat som framkom i undersökningen visar att bildpedagogerna lägger stor vikt vid platsens historia och spår av tidigare verksamheter. De flesta talar om tryggheten i att vila i en konst- och hantverkstradition, och om lokalers ändamålsenlighet. Spår av processer används medvetet för att locka fram självförtroende och inspiration. Flera av dem talar om att autentiska miljöer och verktyg får oss att känna oss tagna på allvar. De har också lyft vikten av att börja i sin egen kropp, att förankra den konstnärliga processen i taktilt arbete och därmed i sig själv. Det verkar som att de intervjuade bildpedagogerna ser ett högt värde i de unika platser som många konstskolor är.

Denna kvalitativa studie undersöker sinnena och synestesi som pedagogisk resurs inom det drama-och teaterpedagogiska fältet. Covid-19-restriktionerna under 2020/21 ledde till anpassningar i studien där empiri från fysiska träffar föll bort. Syftet är att lyfta fram sinnena och synestesis roll i drama- och teater-estetiska lärprocesser ur ett fördjupat teoretiskt och ett praktiskt empiriskt perspektiv. Framför allt ur ett multilitteracitetspedagogisk teoretiskt perspektiv och med stöd av L.S. Vygotskis tankar om föreställningsförmåga/fantasi, Augusto Boal´s begrepp om det estetiska rummet och M. Merleau-Ponty syn på synestesi blir viktiga. Metodansatsen som stödjer syftet består av olika fenomenologiskt inspirerade metoder som fokuserar på individens egen erfarenhet. Hela studien genomfördes på två enskilda faser; en fördjupad litteraturgenomgång som kan anses som en litteraturstudie, ett essäskrivande vars empiriska material är två väldokumenterade tidigare drama- och teater-estetiska lärprocesser. Allt insamlat empiriskt material analyserades och kontrasterades med de valda teorier och begrepp. Resultatet i studien visar på en stor inverkan av sinnena på hela barnens kognitiva och kreativa utveckling. I ett pedagogisk/konstnärlig sammanhang visar det sig att sinnena är avgörande bland annat för en optimal förståelse i utövandet av metaxis, en process där eleven/skådespelaren agerar i karaktär och i det indirekt upptäcker den egna individens erfarenheter. Studien identifierar synestesi som ett icke-neurologiskt tillstånd och som en förmåga som kan främjas i drama- och teater-pedagogik och som dessutom blir mer identifierbar inom strukturerade ritualer. Ur ett större pedagogiskt sammanhang belyser studien drama- och teater-estetiska lärprocessers multimodalitet med hjälp av multilitteracitetspedagogisk teori. Detta i sin tur bidrar till att nyansera den “mediepanik debatten” och vidgar diskussionen om den traditionella skolans begränsade syn på multimodalitet och bruket av det i relation till ny medieteknologi. / This qualitative study aims to explore the senses and Synaesthesia as a pedagogical resource in the field of Applied theatre and drama. The Covid-19 restrictions during 2020/21 led to adaptations in the study, where empirical data from physical meetings were not included. The purpose is to highlight the role of the Senses and Synaesthesia in Drama and theatre-aesthetic learning processes, from an in-depth theoretical and a practical empirical perspective. In the theoretical framework become relevant especially the Multiliteracy pedagogical theoretical perspective and with the support of L.S. Vygotsky’s Theory of Imagination, Augusto Boal's concept of The Aesthetic space and M. Merleau-Ponty's view on Synaesthesia. The methodological approach that supports the purpose, consists of various phenomenologically inspired methods that focus on the individual's own experience. The entire study was carried out in 2 individual phases; an in-depth literature review that can be considered as a literature study, an essay writing whose empirical material is two well-documented previous Drama and theatre aesthetic learning processes. All collected empirical material was analysed and contrasted with the chosen theories and concepts. The results of the study show a great impact of the Senses on the cognitive and creative development of the infant. In an educational/artistic context, it appears that the Senses are crucial, among other things, for an optimal understanding in the practice of Metaxis, a process in which the student/actor acts in character and in doing so indirectly discovers his/her own individual experience. The study identifies Synaesthesia as a non-neurological condition and as an ability that can be promoted in pedagogy and that, moreover, becomes more identifiable within structured rituals. In a wider pedagogical context, the study highlights the multimodality of Drama and theatre aesthetic learning processes using Multiliteracy pedagogical theory. This in turn helps to nuance the so-called debate “media panic” and broadens the discussion on the traditional school's limited view of Multimodality and its use in relation to new media technology.