I Kina møter barn og unge høye krav til skole og utdanning. Noe som skaper høyt akademisk press og er rapportert å henge sammen med mentale helse-problemer blant ungdom i Kina. I Norge er dette presset mindre blant barn og unge, men til gjengjeld er det her et større fokus på individet og dets rolle som selvdefinerende og ansvarlig for egen lykke. Noe som også kan skape høyt stressnivå. Denne studien undersøkte forholdet mellom kollektivistisk og individualistisk kultur og mentale helse-symptomer (angst, depresjon og somatisering). Gjennom samarbeid med Hangzhou Normal University og selvstendig datainnsamling i Norge, ble nivå av angst, depresjon og somatisering målt hos ungdom i alderen 12-14 år. Resultatene viste forskjeller mellom sumskårene for angst og somatisering og kulturvariabelen. Det ble også funnet forskjeller innen leddene for hvert symptom. Noe som indikerer strukturelle forskjeller for mental helse på tvers av individualistisk norsk og kollektivistisk kinesisk kultur. I tillegg ble kjønnsforskjeller undersøkt. Her ble det funnet forskjeller mellom gutter i Kina og Norge, samt forskjeller i hvor stor avstanden i symptomnivå er mellom gutter og jenter i Norge og i Kina.

Syftet med denna studie var att ge en djupare inblick i pedagogiska tanketraditioner och med ett musikpedagogiskt kunskapsintresse undersöka vilka intentioner och konventioner som låg till grund för kommunikation av musikaliska kunskaper i historiska manualer. Förord ur fyra manualer från två olika århundraden studerades; en instrumentskola och en musikteoretisk manual från 1500-talet och en instrumentskola och en musikteoretisk manual från 1700-talet. Manualerna var Silvestro Ganassis Opera intitulata Fontegara från 1535, Thomas Morleys A Plaine and Easie Introduction to Practicall Musicke från 1597, Johann Joseph Fux Gradus ad Parnassum från 1725 samt Johann Joachim Quantz Versuch einer Anweisung die Flöte traversiere zu spielen från 1752. Med en kombinerad metod analyserades förorden i tre nivåer för att se hur musikaliska kunskaper kommunicerades dels på ett individuellt plan, dels på ett mer socialt orienterat plan. Studiens teoretiska ansats utgjordes av ett övergripande kulturpsykologiskt perspektiv, vilket gav möjlighet att vetenskapligt belysa relationen mellan individer och traditioner och därmed också förbinda studien med dagens musikpedagogiska praktik. Av de intentioner som sågs speglade i förorden var de bildande intentionerna de mest uppenbara. Resultaten visade också att manualer från såväl 1500- som 1700-tal speglar ett holistiskt synsätt som förenar teoretiska och praktiska kunskaper i musik i dess egenskap av bildande konstart. / The aim with this study was to look deeper into educational thoughts of tradition and with a music educational interest of knowledge investigate the intentions and conventions behind the communication of musical knowledge in historical manuals. Prefaces from four manuals from two different centuries were studied; an instrumental manual and a music theory manual from the 16th century, and an instrumental manual and a music theory manual from the 18th century. The manuals were Silvestro Ganassi’s Opera intitulata Fontegara dated 1535, Thomas Morley’s A Plaine and Easie Introduction to Practicall Musicke dated 1597, Johann Joseph Fux’ Gradus ad Parnassum dated 1725 and Johann Joachim Quantz’ Versuch einer Anweisung die Flöte traversiere zu spielen dated 1752. The prefaces were analyzed in three levels with a combined method, to investigate how musical knowledge was communicated both on an individual level and on a more socially orientated level. The theoretical approach in this study was cultural psychology, which made possible to scientifically shed light upon the relation between individual and traditions and thereby connect this study to the music educational practice of today. The intentions that were found most clearly mirrored in the prefaces were those concerning the process of musical formation. The results also showed that historical manuals from the 16th and 18th century represent a holistic wiew on music that cannot separate theoretical from practical knowledge as it is a unit in music as a bransch of art connected to the process of formation.

The purpose of the bachelor thesis Music as a form of expression and communication in the Department of Primary School - an analysis of teachers and students talk about music education for grades 4-6, is to examine how the aim “to provide students with opportunities to acquire music as a form of expression and means of communication” written in the curriculum for the compulsory school is expressed in the actual the actual music education for grades 4-6. The result of the survey is that the actual teaching focuses on preparing artisanal skills such as play technical qualities, music theory and history. The curriculum core content for different grades have a dominant influence in linguistically pronounced distinctions of what music education is, and should be which control the actual music teaching content. The core content for grades 4-6 does not include practical creativity and expression but focus on the defined preparatory artisanal skills. I have in my collection of empirical data used literature studies, qualitative semi-structured interviews and focus group discussions. I have structured my material on the basis of a methodology taken in theory of critical discourse and cultural psychology and analyzed this from a sociocultural perspective. Theoretical approaches have also been theory of power in the relationship, children and adults as well as theory in the roots of the philosophy of art.

In musikklasser in the Swedish compulsory school a special musical training focusing on choral singing is offered students from the age of ten to sixteen. Regarding singing with children, choir teaching in these classes represents conventions developed in accordance with the Swedish choral tradition. Students are trained in large groups of (30-60); in parallel, they receive individual singing voice training in order for the choir to perform with a communal musical expression. This complexity places high demands on the choir teachers' ability to foster the specific musical skills required in a choir. Starting out from a cultural-psychological theoretical perspective, this study explores two choral teachers' interaction with their choir classes, respectively, by means of a method inspired by ethnography. Participating students were aged 10 and 11. Observation data of four lessons was collected, two with each teacher. Lessons were documented by field notes, one lesson of each teacher was video-documented. Analysis included three methods of data transcription: First of all, by writing thick descriptions. After that all events during the lesson were written down in a timetable and finally, a short representative sequence from each lesson was transcribed into a music score. Thus, the variety of methods enabled a deep analysis of data. The results show, on the one hand, that the teachers use a similar overall pattern for interaction. On the other hand, within this overall pattern they interact with their students in different ways that are being described as personal designs of interaction according to which each teacher uses the available cultural tools in individually different combinations when distributing knowledge to the students. In spite of this, differences in quality between the performances of the two choir classes were not recognised during the observed lessons. Accordingly, one conclusion of this study is that the overall music cultural context has a larger impact on students' ability to perform choral music than teachers' personal design of interaction.

Vad hände med leopardens döttrar? En kulturpsykologisk analys av kvinnorollen inom Bénin och Togos Vodoukult. (What happened to the daughters of the Leopard? A cultural psychological analysis of the role of women in Bénin and Togo´s Vodoucult). Syftet med studien var att öka förståelsen för hur Vodoukulten kan bidra till hur kvinnorollen uttrycks och manifesteras. Det uppnåddes genom kvinnornas och andra utövares berättelser, samt iakttagelser av hur rollen uttrycktes i kulten och om det bidrog till eller frigjorde kvinnorna från etablerade könsroller. Studien utgick från Kvale & Brinkmanns intervjumetodik. Intervjuerna med informanterna och observationerna var viktiga för förståelsen av hur kulturen formade deltagarnas uppfattning om sig själv, samhället och religionen. Undersökningen utgick från Belzens tolkning av kulturpsykologi, Bourdieus teori om habitus, samt Lacans symbolic order. Studien tar också upp genus som Sky definierar den. Slutsatsen blev att kvinnor bidrar till formandet av sin roll inom Vodoun och att Vodoun är rigid när det kommer till könsroller.

Att kvinnor skulle vara mer religiösa än män är något som gjort sig gällande inom den religionspsykologiska forskningen under flera decennier. Företeelsen har traditionellt sett hävdats vara universellt gångbar och genom åren har flertalet teorier utvecklats med förhoppning om att beskriva orsaken till diskrepansen mellan könen. I denna jämförande litteraturstudie baserad på litteratur, artiklar samt data från statistiska undersökningar, har jag prövat validiteten i detta vedertagna generella påstående. Jag har kartlagt och problematiserat de teorier som brukligen tillämpats inom området. De vanligaste förkommande förklaringsmodellerna för religiösa könsskillnader hänvisar till olika typer av personlighets- och socialisationsteorier, men även biologiska perspektiv och psykoanalytiska synsätt finns representerade i denna studie. Data från Gallup Poll samt Pew Reasearch Center har jämförts med befintliga teorier med avsikten att synliggöra hur statistik och teori korresponderar. Studien innehåller också ett kritiskt granskande av på vilka grunder slutsatser av hävd dragits utifrån data, analys och resultat. Hur vet vi att forskningsresultaten är pålitliga? Efter att ha fördjupat mig i både traditionell och nutida forskning inom ämnet är min uppfattning att sambandet mellan religion och kön är betydligt mer komplext än att resultatet kan reduceras till synsättet att kvinnor universellt sett är mer religiösa än män. Min analys och mitt därtill kopplade resultat kretsar kring tre huvudteman – ett avfärdande av myten om allmängiltighet, ett ifrågasättande av värdet av statistiska data som mycket väl kan ha påverkats av västerländska antaganden och normer (forskningsbias), samt anmärkningen på avsaknaden av ett kulturpsykologiskt perspektiv i studiet av religiösa könsskillnader. Jag argumenterar för vikten av att se bortom stereotypa föreställningar om könsroller eller personlighetsdrag som anses vara specifikt manliga eller kvinnliga. I stället föreslår jag hur debatten kan nyanseras och berikas genom att väga in kulturella förutsättningar som en central variabel.

Musikalitet är ett begrepp fyllt av spänning. För många är musikalitet något eftersträvansvärt, men att definiera vad musikalitet innebär är mycket svårt, och det finns ingen vedertagen vetenskaplig definition som är allomfattande. Det finns heller ingen speciell metod eller undervisning beskriven som särskilt utvecklar musikaliteten hos olika individer. Inom dans- och musikundervisning används begreppet mycket frekvent, men det är ofta oreflekterat och oklart vad som exakt menas. Syftet med min undersökning har varit att bland danspedagogstudenter söka mer förståelse för vad det kan innebära att vara musikalisk. Jag ville ta reda på hur en grupp danspedagogstudenter valde att beskriva sina uppfattningar av innebörden av begreppet musikalitet, samt hur de beskrev om, och i så fall hur man kan utveckla musikaliteten. Studien har genomförts som en semistrukturerad enkät och med hjälp av en fenomenografiskt inspirerad analys har studenternas svar som ett resultat kunnat sorteras i ett antal beskrivningsområden. Genom det kulturpsykologiska perspektivet framhålls vikten av att se till variationer i människors uppfattningar om musikalisk förmåga i relation till biologi och miljö, i relation till individ och kultur. Begreppet musikalitet verkar vara ett samlande begrepp för ett flertal musikaliska förmågor, en multipel förmåga.

The topic of this study is left-handedness as a phenomenon in violin playing and classical violin pedagogy. The aim of the study is to investigate what kind of knowledge and approaches are crucial for taking left-handedness into account when teaching left-handed violinists in the normatively right-handed violin pedagogy. The body of knowledge arises from literature on hemispheric lateralization, left-handedness, attributes of violin playing, and earlier studies on hand-preference and musical performance, hemispheric adaptations to musical training, and children’s conceptions of left and right. A background-study was carried out on left-handedness in guitar playing. The study employs abductive reasoning, has an auto-ethnographic thread and draws on the hermeneutical epistemology. The theoretical framework rests on the cultural-psychological perspective on music education. The data was collected in two parts using qualitative ethnography-inspired methods. First qualitative thematic interview was used for gathering strategically sampled data from expert respondents on violin playing, pedagogy and violin-making. Secondly non-participant observation and follow-up interview was used for examining a beginner violin lesson. The findings of the study suggest that violin pedagogues need knowledge of the lateralization effects on violin playing and methodological understanding for pupils’ handedness and maturity of motor development. The data suggests that left-handedness is not a disadvantage in violin playing when provided with education that recognizes it. Reversed violin playing is considered as an alternative for strongly left-handed pupils. The data shows that violin education needs open discussion on left-handedness in terms of prejudices in orchestras, and raised awareness on the availability of left-handed instruments.

In this study Learning study has been carried out as a model for skills development focusing teaching and learning processes for music teachers within the Community School of Arts. The model rests on variation theory to improve teaching and learning. The design of a Learning study consists of three video filmed lessons interwoven with continious monitoring and planning through collagiate dialogues. Work with Learning study starts from the choice of a certain aspect of knowledge, the learning object, and the identification of several critical aspects based on the pupil's current level of understanding. In the teaching situation, the teacher provides variation patterns to support the pupil’s learning.. The design of the model in this study is modified with a view to a better fit with the subject of music, and the context of teaching in the School of Arts. Starting from the cultural-psychological perspective on learning and a phenomenographic inspired method, this study aims to describe the participating teachers’ learning through their Learning study. The teachers have experienced a development of knowledge in themselves as well as in their pupils. They have assimilated a language for reflecting on the process of teaching. Reflected experience has made the didactic interaction in the teaching process visible. The collegiate dialogue has contributed to the development of more variation in the tools used for teaching. Learning study is therefore found be a useful tool in the development of music teaching in the context of Community School of Arts when enough time, continuity and a qualified coach are provided.

Elever i musikklasser med körinriktning i grundskolan ingår i en lokalt situerad musikkultur som är formad av traditioner med rötter i förra seklets första hälft. I denna tradition har konventioner om sång med barn utvecklats. Undervisning i musikklasser sker i stora grupper men den enskilda eleven internaliserar kunskapen om att sjunga individuellt. Varje elev bidrar med sitt individuella kunnande i musicerande tillsammans med andra. Studiens syfte var därför att belysa enskilda elevers lärande om att sjunga. Deltagarna i studien var musiklärare och elever i en årskurs fyra och en årskurs fem i musikklasser med körinriktning. Data samlades in genom observation och videodokumentation av en körlektion i respektive klass och genom enskilda intervjuer med åtta elever. Data analyserades ur ett kulturpsykologiskt perspektiv med fokus på kulturella redskap. Betydelsen av den individuella musikkulturella inramningens synliggjordes liksom elevernas strävan efter kvalitet. Samstämmighet visade sig mellan elevernas beskrivningar av förutsättningar för lärande, där den viktigaste faktorn som eleverna lyfte fram var möjligheten att få sjunga i ett, för eleven, bekvämt sångläge. Ett övergripande mönster i resultaten var att elever uppmärksammar de kulturella verktyg som distribueras i undervisningen med stor variation. / Students, who attend a special musical training which focus on choral singing and is offered in the Swedish compulsory school (i.e. musikklass in Swedish), are included in a locally situated music culture, which is shaped by traditions from the early twentieth century. In this tradition, conventions relating to singing with children have developed. Teaching choral singing in large groups is common in these music classes. However, students internalize knowledge about singing individually. Therefore, each student contributes his or her expertise about singing in music making together with other singers. Consequently, the purpose of this study was to highlight individual student learning about singing in a large choir group. The participants in this study were two music teachers and 8 students aged 10 an 11 years old who attended music classes with a focus on choral singing. Data were collected by observations and video documentations of one choir lesson in each grade and by interviews with the students. Data were analysed from a culture psychology perspective with a focus on cultural tools. The results showed the importance of the individual music cultural framing as well as the students’ pursuit of quality. Furthermore, the results showed consistency between the students descriptions of prerequisites for learning. The most important prerequisite, according to the students, was the opportunity for them to sing in a comfortable singing mode. Finally, an overall pattern in the results was the variation in how students pay attention to cultural tools distributed to them in choral teaching.