MITTUNIVERSITETET Institutionen för Socialt Arbete   ÄMNE: Socialt arbete, C-kurs   HANDLEDARE: Catarina Lundström   ABSTRAKT: År 2010 beräknades 5 % av svenska skolungdomar ha diagnosen ADHD. Den höga frekvensen av diagnosen och debatten som förts kring den visar på behovet av att granska diagnosen grundligare. Avsikten med denna studie är att problematisera utredningsprocessen och diskutera diagnostiserandet av ADHD. Vi vill även belysa socionomens roll vid en utredning av diagnosen. I denna uppsats diskuteras ADHD-utredningar utifrån olika synsätt på diagnosen. Undersökningen bygger på intervjuer med fyra socionomer som är inblandade i ADHD-utredningar. De intervjuade socionomerna ser till skolmiljöns påverkan på barns utveckling och uppmärksammar även problemet med det ökade antalet ADHD-diagnoser. Studien visar att socionomer inte har en given plats i utredningsprocessen. Hur de olika klinikerna ser på diagnosen kan avgöra om en socionoms kunskap ska tillgodoses vid ett utredande. Resultatet av vår undersökning kopplas till det teoretiska begreppet normalisering i syftet att kunna problematisera och diskutera processen; från ett avvikande beteende till en diagnos och behandling.     NYCKELORD: Socialt arbete, ADHD, Utredningar, Kurator, Normalisering   TITEL: ADHD-utredningar. En kvalitativ studie med fokus på utredningars säkerställande av diagnosen   FÖRFATTARE: Louise Holmgren, Sofia Idström   DATUM: 4 januari 2011

Kuratorer och diakoner kan betraktas som pionjärer inom socialt arbete inom sjukhusvården och än i dag finner vi dem där. De arbetar sida vid sida och till synes med mycket likartade uppgifter på sjukhus. Vi blev nyfikna på hur lika eller olika dessa yrken egentligen är och vad som döljer sig bakom en sådan här samexistens och bestämde oss att undersöka saken närmare. Vi valde att undersöka dessa yrkesroller i vårt examensarbete. Uppsatsen som du håller i din hand eller har på skärmen är resultatet av detta arbete. Vårt val av tema kan verka ovanligt inom ämnet socialt arbete men det har varit desto mer spännande. Det har fört oss direkt in i brännpunkten av en tvåtusenårig lära och olika ”ismer” i 1800-talets Sverige och det är få, om över huvud taget någon, som gjort samma resa som vi; vi har inte funnit tidigare forskning med likartat upplägg på området. Kanske har ämnet varit för världsligt för teologer och för andligt för andra akademiker och därför förblivit outrett. Syftet i vårt arbete har varit: att från de yrkesverksammas perspektiv beskriva kuratorers och diakoners yrkesroller inom den offentliga sjukhusvården och med hjälp av en rollteoretisk modell identifiera eventuella likheter och skillnader mellan dem. Frågorna som vi ställde var: Vilka kännetecken har dessa yrkesroller som kan härledas till följande faktorer: profession, organisation, klientel och rollinnehavarens individuella egenskaper? Vilka av dessa faktorer utgör en grund för skillnader respektive likheter mellan yrkesrollerna? Vi valde att empiriskt söka svar på dessa frågor och intervjuade tre kuratorer och tre diakoner inom den somatiska delen av den offentliga sjukvården. Vi utgick från formen för informella intervjuer, men använde oss av viss form av strukturering. Svaren analyserades med hjälp av en rollteoretisk modell. En yrkesroll utformas enligt denna på grundval av fyra faktorer: profession, organisation, klientel och rollinnehavarens personliga egenskaper. Modellen har fungerat över förväntan som ett verktyg vid analys. Vi har lyckats sätta tummen på en rad likheter och skillnader mellan de aktuella rollerna och fått en fyllig bild av dem. Gemensamt för yrkesrollerna är enligt vår studie bl.a: yrkenas professionaliseringsgrad, huvudmetod vid yrkesutövningen, klientel och en del av arbetsområdet. Där kuratorernas arbetsfält omfattar sociala och existentiella frågor, omfattar diakonernas fält existentiella och andliga frågor. Den viktigaste skillnaden mellan grupperna visade sig tillhöra i kategorin individuella egenskaper: närmare sagt frågan om en religiös övertygelse i form av en kristen tro. I kuratorernas yrkesroll är tron exklusivt en individuell egenskap. Man kan bli en kurator oavsett om man tror på Gud eller inte men inte en diakon. I diakonernas yrkesroll är den ett yrkeskrav och ingår även i kategorin profession. Man kan inte beträda rollen som en diakon utan denna tro. Den här skillnaden sammanfaller även med andra skillnader vi funnit i studien, t.ex. med rollinnehavarens organisatoriska tillhörighet och perspektiv vid existentiella samtal. Vid en analys av yrkenas historiska rötter fann vi ett analogiskt mönster: det kurativa arbetet har sin historiska grund i 1800-talets olika ”ismer” medan diakonin anknyter sig till själva kärnan i kristendomen: dess kärleksbudskap. Båda yrkesrollerna fyller dock, av allt att döma, en viktig funktion inom sjukhusvården; annars hade de ju blåst bort länge sedan med rationaliseringen av sjukhusvården och sekulariseringen av samhället. Men de har överlevt och gett upphov till denna uppsats.

<p>Kuratorer och diakoner kan betraktas som pionjärer inom socialt arbete inom sjukhusvården och än i dag finner vi dem där. De arbetar sida vid sida och till synes med mycket likartade uppgifter på sjukhus. Vi blev nyfikna på hur lika eller olika dessa yrken egentligen är och vad som döljer sig bakom en sådan här samexistens och bestämde oss att undersöka saken närmare. Vi valde att undersöka dessa yrkesroller i vårt examensarbete. Uppsatsen som du håller i din hand eller har på skärmen är resultatet av detta arbete. Vårt val av tema kan verka ovanligt inom ämnet socialt arbete men det har varit desto mer spännande. Det har fört oss direkt in i brännpunkten av en tvåtusenårig lära och olika ”ismer” i 1800-talets Sverige och det är få, om över huvud taget någon, som gjort samma resa som vi; vi har inte funnit tidigare forskning med likartat upplägg på området. Kanske har ämnet varit för världsligt för teologer och för andligt för andra akademiker och därför förblivit outrett.</p><p>Syftet i vårt arbete har varit: att från de yrkesverksammas perspektiv beskriva kuratorers och diakoners yrkesroller inom den offentliga sjukhusvården och med hjälp av en rollteoretisk modell identifiera eventuella likheter och skillnader mellan dem. Frågorna som vi ställde var: Vilka kännetecken har dessa yrkesroller som kan härledas till följande faktorer: profession, organisation, klientel och rollinnehavarens individuella egenskaper? Vilka av dessa faktorer utgör en grund för skillnader respektive likheter mellan yrkesrollerna? Vi valde att empiriskt söka svar på dessa frågor och intervjuade tre kuratorer och tre diakoner inom den somatiska delen av den offentliga sjukvården. Vi utgick från formen för informella intervjuer, men använde oss av viss form av strukturering. Svaren analyserades med hjälp av en rollteoretisk modell. En yrkesroll utformas enligt denna på grundval av fyra faktorer: profession, organisation, klientel och rollinnehavarens personliga egenskaper. Modellen har fungerat över förväntan som ett verktyg vid analys. Vi har lyckats sätta tummen på en rad likheter och skillnader mellan de aktuella rollerna och fått en fyllig bild av dem. Gemensamt för yrkesrollerna är enligt vår studie bl.a: yrkenas professionaliseringsgrad, huvudmetod vid yrkesutövningen, klientel och en del av arbetsområdet. Där kuratorernas arbetsfält omfattar sociala och existentiella frågor, omfattar diakonernas fält existentiella och andliga frågor. Den viktigaste skillnaden mellan grupperna visade sig tillhöra i kategorin individuella egenskaper: närmare sagt frågan om en religiös övertygelse i form av en kristen tro. I kuratorernas yrkesroll är tron exklusivt en individuell egenskap. Man kan bli en kurator oavsett om man tror på Gud eller inte men inte en diakon. I diakonernas yrkesroll är den ett yrkeskrav och ingår även i kategorin profession. Man kan inte beträda rollen som en diakon utan denna tro. Den här skillnaden sammanfaller även med andra skillnader vi funnit i studien, t.ex. med rollinnehavarens organisatoriska tillhörighet och perspektiv vid existentiella samtal. Vid en analys av yrkenas historiska rötter fann vi ett analogiskt mönster: det kurativa arbetet har sin historiska grund i 1800-talets olika ”ismer” medan diakonin anknyter sig till själva kärnan i kristendomen: dess kärleksbudskap. Båda yrkesrollerna fyller dock, av allt att döma, en viktig funktion inom sjukhusvården; annars hade de ju blåst bort länge sedan med rationaliseringen av sjukhusvården och sekulariseringen av samhället. Men de har överlevt och gett upphov till denna uppsats.</p>

Inom hälso- och sjukvården är kuratorer den enda professionen som saknar legitimation. Ett lagförslag finns för att denna profession ska erhålla legitimation som planeras träda i kraft 1 juli 2019. Frågan är då hur detta kan komma att påverka hälso- och sjukvårdskuratorer då de kan ses vara i underläge gentemot andra professioner inom hälso- och sjukvård som har legitimation. Syftet med denna studie är därför att undersöka hur hälso- och sjukvårdskuratorer förhåller sig till en potentiell yrkeslegitimation, med frågeställningar som berör hur en legitimation skulle kunna komma att påverka dem i deras arbete samt gällande deras professionella status. För att besvara syftet och frågeställningarna har fyra semistrukturerade intervjuer genomförts med verksamma hälso- och sjukvårdskuratorer som därefter analyseras genom en kvalitativ innehållsanalys. Materialet från intervjuerna har sedan analyserats och diskuterats utifrån tidigare kunskap kring ämnet och teoretiska begrepp. Detta har resulterat i upptäckter som tyder på en osäkerhet kring yrkesrollen som hälso- och sjukvårdskurator har vilket en yrkeslegitimation skulle kunna hjälpa till att förtydliga samt öka statusen för kuratorerna inom hälso- och sjukvården i allmänhet. Att hälso- och sjukvårdskuratorer erhåller legitimation kan ses vara viktigt just på grund av den oklara yrkesrollen som kuratorn har inom hälso- och sjukvården då flera professioner delar samma arbetsuppgifter i nuläge, exempelvis psykologer som även arbetar med samtalsbehandling samt har sjuksköterskor börjat försöka träda in på det psykosociala arbetet. En legitimation för hälso- och sjukvårdskuratorer skulle då kunna vara centralt för att stärka professionens identitet samt skydda arbetsuppgifter för att i framtiden inte ersättas av andra professioner.

Detta är en kvalitativ studie i vilken sex personer som identifierar sig som transpersoner berättade om hur de upplever bemötandet från kuratorer. Dessa upplevelser samlades in genom semistrukturerade intervjuer samt möjlighet att skriftligen svara på frågor utifrån olika teman. Det fanns inget krav på var deltagarna skulle ha mött en kurator, men alla uppgav att de hade träffat kuratorer inom vården. I berättelserna beskrev deltagarna sina upplevelser av dåligt respektive bra bemötande, samt om relationen till kuratorn. Resultatet av studien utmynnade i tre kategorier; förväntningar inför bemötande, hur bemötandet upplevs, samt framgångsfaktorer för ett adekvat bemötande. Dåligt bemötande visade sig vara diskriminering, användande av felaktiga eller föråldrade begrepp/pronomen, samt att kuratorn lägger onödigt fokus på transidentiteten. Resultatet visade även att deltagarna upplevde en skillnad att gott bemötande var vanligare inom transvården än övriga vården. Gott bemötande präglades av respekt och transkompetens. Resultatet analyserades utifrån queerteori/heteronorm, stigma samt Husserls livsvärldsteori, för att förklara hur samhälleliga normer påverkar både vilket bemötande som erbjuds samt hur det uppfattas. Slutsatserna var att bemötandet varierade beroende på om kuratorn arbetade inom eller utanför transvården, men att dåligt bemötande kunde förbättras med hjälp av ökad kompetens genom utbildning.

Syftet med studien har varit att undersöka hur vanligt förekommande stödjande och motiverande samtal är, hur skolsköterskan, kuratorn och vuxenpedagogen upplever att stödjande och motiverande samtal fungerar utifrån samtalsmetodik och kompetens. För att få förståelse för varför stödjande och motiverande samtal behövs har också bakgrundsorsaker undersökts. Studien ramas in av ett sociokulturellt perspektiv, ett relationellt perspektiv samt ett salutogent perspektiv. En kvalitativ metod med kvantitativa inslag i form av enkäter och intervjuer valdes för att få svar på studiens frågeställningar. Med koppling till de valda yrkesprofessionerna intervjuades fem personer och 29 personer deltog i enkätundersökningen. Skolorna fanns på flera olika ställen i mellersta och södra Sverige. Resultatet visar att det är vanligt med stödjande samtal i skolan, men att bakgrundsorsakerna kan se olika ut beroende på om det är ungdomar och vuxna det handlar om. Alla informanter upplever att lyssnande, empati och relationsskapande är mycket viktiga samtalsstrategier och de flesta tror att det går att motivera genom samtal. Elevhälsan känner i högre utsträckning än vuxenpedagoger att befintlig kompetens är tillräcklig. Dock syns i resultatet en stor efterfrågan bland alla av fortbildning gällande samtalsmetodik för att kunna möta allas behov av stöd.

Denna studie syftar till att få kunskap om skolkuratorers upplevelse av att genomföra samtalsstöd under skolans omställning till distansundervisning. Studien utgår från en kvalitativ forskningsmetod och insamling av empiri utfördes genom semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna skildrar fyra skolkuratorers individuella upplevelser av hur samtalsstödet har påverkats. Den insamlade empirin analyserades sedan med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade på att samtalsstödet påverkats utifrån tre steg. De tre stegen handlar om kuratorns organisatoriska förutsättningar, kuratorns och elevens möjligheter att mötas samt utifrån upplevda möjligheter och begränsningar gällande att samtala på distans. Studiens resultat visar även på att kuratorernas upplevda handlingsutrymme var avgörande för hur samtalsstödet under distansundervisningen genomfördes.

Kuratorer kommer i kontakt med personer i sorg där det bemötande som ges är av betydelse för stödsökandes fortsatta bearbetning och välmående. Utifrån det vill vi få ökad kunskap kring bemötande i sorg och hur stödsökande berättar om bemötandet från kuratorer. Syftet med studien har varit att utforska hur stödsökande som haft en kuratorskontakt på grund av sorg i relation till nära anhöriga berättar om upplevelsen av bemötandet. För att utforska det har vi utgått från vad stödsökande berättar som positivt och mindre positivt i bemötandet. Studien är en kvalitativ studie där vi har använt semistrukturerade intervjuer och en narrativ analys. Med hjälp av Bernler och Johnsons (2001) teori för psykosocialt arbete samt Eide och Eides (2006) processuella modell har vi antagit ett perspektiv som synliggör förhållningssätt i bemötandet och kommunikationens dimensioner. Teorierna har bidragit till att ge ett djup i tolkningarna samt lett till förståelse av vad som framkommit i materialet. Fokus i studien har varit stödsökandes berättelser vilket lyfts fram i den narrativa analysen. Studien har utgått från att flera tolkningar av verkligheten kan göras och vi har gjort en tolkning av de stödsökandes berättelser med grund i våra teoretiska perspektiv. Studien har gett oss möjlighet att få en ökad kunskap och förståelse kring vad som berättas om bemötandet av stödsökande. Resultatet som framkommit har handlat om vikten av ett individuellt bemötande utifrån personliga behov. Det som har varit avgörande för om en kurators bemötande känts positiv eller mindre positivt har varit stödsökandes gemensamma berättelse av huruvida kuratorn varit en god lyssnare, sättet kuratorn förmedlat saker på, om kuratorn känts intresserad och genuin, haft kunskap samt varit inkännande. Vi avser att vår studie ska bidra med att få ta del av personliga berättelser där upplevelser framkommer av vad som varit positivt och mindre positivt i bemötandet. Studiens resultat kan bidra till det sociala arbetet med vidare kunskap och en förståelse för stödsökandes upplevelser. Det är av relevans för det sociala arbetet att ta hänsyn till stödsökandes enskilda berättelser, detta på grund av att stödsökande då får sina röster hörda. Studien ger även möjlighet utifrån sin teoretiska grund och empiri att se bemötandet ur andra perspektiv för yrkesverksamma inom området.

Mental health problems among young people - causes and actionsResults from several studies indicate that the prevalence of mental illness among young people has increased recently. This paper has a qualitative approach where three counselors and a school nurse was interviewed. The purpose of this study is to try to get an idea of how these staff are working with young people suffering from mental illness at school. The aim is also to examine whether there is an opportunity for the staff to work proactively to promote mental health.

Kuratorn är en av flera professioner inom barnsjukvården och verkar inom en kunskapstradition som härrör till det sociala och psykosociala vetenskapsfältet. Sjukvården är utsatt för extern styrning och svåra ekonomiska och arbetsmiljöförhållanden. Genom att undersöka de tillfällen då friktion uppstår mellan vårdorganisation (som kuratorn förväntas vara lojal med) och familj finns en möjlighet att närmare studera hur hälso- och sjukvårdskuratorn arbetar och håller fast till sin sociala och psykosociala yrkeskunskap. Syftet med studien är att undersöka hur kuratorn nom barnsjukvården upplever, agerar och positionerar sig kring friktioner som uppstår mellan patient och sjukvårdsorganisationen samt dess betydelse för kuratorernas jurisdiktion. Det empiriska underlaget i den här studien utgörs av tolv transkriberade intervjuer med kuratorer inom den somatiska barnsjukvården. Resultatet påvisar att kuratorn agerar och intervenerar när friktioner uppstår mellan organisation och patient. Agerandet kan motverka vad som uppfattas som barnsjukvårdens förmåga att dekontextualisera, avgränsa och reducera ohälsa till endast en diagnos. Beroendeförhållande till andra yrkeskategorier inom vården samt en professionssjälvbild av att vara ”en av teamet” gör att kuratorn inte tydligt positionerar sig med patienten vid vissa friktioner. Översättar- och medlarrollen är återkommande ageranden. Det agerandet skapar förståelse och ”fluffar” till det i interaktionen mellan organisationen med dess riktlinjer och ramar och familjen. Studien påvisar att en ostörd och solid jurisdiktion förutsätter en förmåga att balansera mellan en organisationslojalitet och synliggörande av ett psykosocialt perspektiv.