Denna studie syftar till att undersöka hur och i vilka sammanhang verksamma pedagoger arbetar med barnlitteratur. Vidare undersöks hur pedagogernas intresse för och förhållningssätt till barnlitteratur kan påverka deras arbete och läsmiljöernas utformning. Datamaterialet samlades in genom kvalitativa intervjuer med pedagoger och strukturerade observationer på deras avdelningar. Materialet bearbetades och analyserades med utgångspunkt i kvalitativ textanalys och i relation till det sociokulturella perspektivet. Studiens resultat visar att pedagogerna är medvetna om barnlitteraturens betydelse, vilket framgår tydligt i deras arbete. Det framgår i studien att flera läroplansmål uppfylls i pedagogers arbete med barnlitteratur. Aktiviteter med barnlitteratur förekommer varje dag, oftast i samband med rutiner som läsvila och måltider. Dock problematiseras inte barnlitteraturen under dessa tillfällen. Som motsats till detta lyfts temaarbete fram där barnlitteraturen problematiseras och bearbetas djupgående. I resultatet framkom att pedagogernas intresse kan påverka deras arbete med barnlitteratur men att det inte är avgörande. Däremot är deras förhållningssätt betydelsefull för deras arbete med barnlitteratur. Pedagogernas medvetenhet om barnlitteraturens betydelse och deras engagemang bidrar till att barnen får goda förutsättningar för möte med barnlitteratur. Vidare framkom det att pedagogerna har en bild av hur en läsmiljö bör se ut men samtidigt visar det sig att läsmiljöer varierar i sin utformning.

Bakgrund: Yrkesverksamma sjuksköterskor har alltid spelat en stor roll i handledningen av studenter. På sin verksamhetsförlagda utbildning får studenterna chansen att knyta samman teori med praktik. De sjuksköterskor som handleder blir studenternas läromästare. Överallt där det sker interaktion mellan student och sjuksköterska förekommer handledning. Handledningsprocessen är indelad i tre faser där varje del är viktig för ett lyckat resultat. Relationen mellan student och handledare är betydelsefull för inlärningsprocessen. Det är en förutsättning att sjuksköterskan kan skapa ett tryggt öppet klimat och samtidigt ta ett steg tillbaka och inte “föreläsa” utan låta studenten själv ansvara för sin inlärning. Syfte: Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att handleda studenter. Metod: Litteraturstudien framkom efter bearbetning av 11 artiklar med kvalitativ ansats som alla hämtades från databaserna Cinahl och PubMed. Fribergs metod användes för att analysera artiklarna. Resultat: I resultatet formades tre stycken huvudkategorier. Utvecklande för yrkeskompetensen, en utmaning som kräver engagemang och kunskap och känslan av att handledarskapet medför en extra arbetsuppgift. Nedanför dessa skapades 7 stycken underkategorier. Det framkom i resultatet att Sjuksköterskorna ofta upplevde tidsbrist i sitt handledarskap och att själva handledarrollen ibland upplevdes som underskattad. Det visade sig även i resultatet att handledning av studenter bidrog till gynnsam utveckling av sjuksköterskans kompetens. Konklusion: I litteraturstudien belyses sjuksköterskornas positiva och negativa upplevelser av handledning. Tydliga brister gällande tid och förberedelse men även stärkande, utvecklande faktorer för sjuksköterskorna framkom. Både de positiva och de negativa upplevelserna hos sjuksköterskan har i slutändan en direkt påverkan på omvårdnaden.

Bakgrund: För att bibehålla en god hälsa är det viktigt för äldre personer att vara fysiskt aktiva. Endast något fler än hälften av personer över 65 år uppnår den rekommenderade mängden fysisk aktivitet per vecka. Många äldre personer saknar kunskap om hur fysisk aktivitet påverkar hälsan både fysiskt och psykiskt och vissa förblir inaktiva trots att de har kunskap om fysisk aktivitet. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva vilka fysiska aktiviteter äldre personer ägnar sig åt och hur de upplever att dessa aktiviteter påverkar hälsan. Metod: Kvalitativa intervjuer genomfördes individuellt med sex personer som var mellan 65–77 år och skattade sig själva som medeltränade/vältränade. Materialet bearbetades sedan genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Den första frågeställningen “Vilka aktiviteter beskriver äldre personer att de ägnar sig åt?” resulterade i två kategorier; utomhusaktiviteter och inomhusaktiviteter. Den andra frågeställningen “Hur upplever äldre att deras fysiska aktiviteter påverkar hälsan?“ resulterade i fyra kategorier; fysisk påverkan av fysisk aktivitet, psykisk påverkan av fysisk aktivitet, social påverkan till och av fysisk aktivitet samt tankar om fysisk aktivitet. Konklusion: De äldre personerna ägnade sig åt utomhusaktiviteter som exempelvis skidåkning och inomhusaktiviteter, som till exempel gruppträning. Fysisk aktivitet påverkade hälsan positivt fysiskt, psykiskt och socialt. Fysisk aktivitet upplevs även kunna bidra till ett mer socialt liv. Fysisk aktivitet var avgörande för hälsa och välmående, det var en livsstil och en del av det vardagliga livet.

Bakgrund: Covid-19-pandemin har i dagsläget pågått i drygt två år. Den har haft stor påverkan på samhället och sjukvårdens personal. Forskning om effekterna utökas fortlöpande och röntgensjuksköterskors upplevelser är aktuella för vidare studier. Syfte: Syftet med studien är att beskriva röntgensjuksköterskors upplevelser i samband med att pandemin kom, under tiden pandemin fortgått, och deras upplevelser av dagens pandemisituation.  Metod: I denna kvalitativa intervjustudie med induktiv ansats intervjuades nio röntgensjuksköterskor med hjälp av en intervjuguide med öppna frågor. Intervjuerna hölls i slutet av mars 2022. Resultat: I kategorierna I början - en helt ny värld, Under tiden - förändringar och Nu – reflektion var de viktigaste fynden kollegornas stora betydelse för varandra vid omvälvande situationer och vikten av att ledningen leder med tydlighet och transparens för att motverka förvirring och misstro bland personalen. Samverkan var viktigt för respondenterna då det sågs kunna göra arbetsflödet och arbetsmiljön bättre. Hygienrutinerna fick ökad betydelse, vilket gav respondenterna trygghet och ingick i det som blev vana och rutin kring dagens patientmöten. Slutsats: Idag befinner sig röntgensjuksköterskorna fortfarande i kampen mot pandemin. Från att ha känt stor rädsla, oro och frustration gentemot bristfällig ledning, oklara hygienrutiner och informationsbrist kring skyddsutrustning har situationen nu övergått till ett stadie där kunskap har kommit ikapp och vana och rutin har gjort covid-19 till vardag. Inför framtiden tror röntgensjuksköterskorna att covid-19 kommer finnas kvar på ett eller annat sätt, men med all ny kunskap finns förhoppningar om att vården är rustad för framtida kriser i samhället, och att alla röntgensjuksköterskor uppskattas för det viktiga arbete de faktiskt gör.

Bakgrund: Vikten av fysisk aktivitet är ett faktum, trots detta rör sig barn och ungdomar allt mindre. Skolan är den främsta arenan att nå alla barn. Skolsköterskan är den enda inom skolan som träffar alla elever och är den på skolan som ansvarar för att främja fysisk och psykisk hälsa hos elever. Syfte: Syftet med studien är att beskriva skolsköterskors syn på faktorer som är viktiga för elevhälsoarbetet. Metod: Sex skolsköterskor som arbetar inom elevhälsan inkluderades i studien. Semistrukturerade intervjuer genomfördes individuellt via videosamtal eller telefon. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studien resulterade i fem huvudkategorier; Skapa förutsättningar att klara skolan, Samverkan mellan olika parter, Behov av varierande kompetenser, Behov av mer resurser och tid samt Olika aktörers ansvarstagande. Resultatet uppdelades i 13 subkategorier. Konklusion: Viktiga faktorer i elevhälsoarbetet var att alla elever ges förutsättningar att främja och förebygga ohälsa vilket ger en utgångspunkt för inlärning. Andra faktorer var förståelse för och samarbete med andra yrkeskategorier. Fysioterapeutisk kompetens efterfrågades. Skolsköterskornas höga arbetsbelastning, känsla av otillräcklighet, tidsbrist samt ekonomiska hinder var viktiga faktorer. Även ett ökat ansvar från vuxna samt att beakta aktuell lagstiftning var väsentligt.

Bakgrund: Att drabbas av cancer kan väcka känslor av sorg, ångest och apati. De känslorna kan även skapa rädsla för återfall och krisreaktioner och det kan därför i perioder finnas behov av psykosocialt stöd. Behovet av stöd är individuellt och kan ändras över tid. Psykosocialt stöd innebär att i en krissituation eller kristillstånd få stöd i form av personlig närvaro, visad medkänsla, hjälp att hantera den sociala situationen, alternativt samtal som kan ge kraft åt den krisdrabbade att själv bearbeta tankar, känslor och finna sätt att gå vidare. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av hur de ger psykosocialt stöd till patienter med cancer.  Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med 12 sjuksköterskor som arbetar på en onkologisk vårdavdelning och en onkologisk dagsjukvård/mottagning. En kvalitativ abduktiv innehållsanalys gjordes på intervjuerna för att få fram ett resultat.  Resultat: Resultatet bygger på fyra kategorier: emotionellt stöd, bekräftande stöd, informativt stöd och instrumentellt stöd. De fyra kategorierna har två subkategorier vardera som beskriver hur sjuksköterskorna upplever att de ger psykosocialt stöd. Några delar sjuksköterskorna tar upp är att ta sig tid, lyssna och finnas där för patienten. Slutsats: Sjuksköterskor upplever att det finns behov av ökad kunskap om hur de ska ge psykosocialt stöd på ett individanpassat sätt. Framöver bör sjuksköterskor som arbetar med patienter med cancer få möjlighet till utökad utbildning och verktyg för att kunna identifiera och tillgodose patientens olika behov för att känna trygghet i att ge psykosocialt stöd.

Bakgrund: Nollseparation är en ny metod som syftar till att inte separera mamma och barn efter förlossningen. Användningen av nollseparation ökar och bidrar till hälsovinster samt att barnets rättigheter och anknytning stärks. Trots fördelarna med nollseparation separeras mammor och barn ibland efter förlossning, särskilt om barnet är i behov av neonatalvård.Motiv: Få studier lyfter fram möjligheter och hinder med nollseparation, ur sjuksköterskans perspektiv. En sådan studie kommer sannolikt att förbättra följsamheten av metoden och därmed förbättra barnets rätt till båda föräldrarna.Syfte: Belysa sjuksköterskors erfarenheter av möjligheter och hinder vid nollseparation efter förlossning.Metod: En kvalitativ studie genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor (n=7) från en neonatalavdelning i södra Sverige. En intervjuguide användes som stöd vid de semistrukturerade intervjuerna som transkriberades ordagrant. Transkripten bearbetades med kvalitativ innehållsanalys och resulterade i sex underkategorier och tre kategorier.Resultat: Sjuksköterskornas erfarenheter handlade om att skapa förutsättningar för nollseparation, att samverka inom och mellan personalgrupper och att vårda familjen som en enhet. Genom rätt förutsättningar i form av personaltäthet utifrån arbetsbelastning, samt anpassad yttre miljö och tillgängligt material, underlättades genomförandet av nollseparation efter förlossning. God samverkan mellan involverad personal med klinisk erfarenhet, som använde god kommunikation samt hade en positiv inställning och attityd, ökade möjligheten för lyckad nollseparation. Om mammans och barnets hälsa tillät att nollseparation genomfördes kunde familjen vårdas som en enhet, dessutom upplevde sjuksköterskorna att föräldrarna blev mer delaktiga och att deras bindning till barnet stärktes.Konklusion: Studien klargör att nollseparation alltid bör vara vårdpersonalens målsättning. Barnets rättigheter tycks stärkas då nollseparation tillämpas, vilket antagligen påverkar hela familjen positivt. / Background: Zero separation is a new method aiming at not separate mother and child after delivery. The use of zero separation is constantly increasing. Through zero separation health benefits, children's rights and attachment will be achieved. However, despite the benefits of zero separation, mother and child are sometimes separated after delivery, especially if the child needs neonatal care.Motive: From nurses’ perspectives, few studies have highlighted opportunities and obstacles to zero separation, such a study will probably improve compliance with the method and thus, improve children's right to both parents.Aim: To illuminate nurses' experiences of opportunities and obstacles using zero separation after childbirth.Methods: A qualitative study was conducted using semi-structured interviews with nurses (n = 7) from a neonatal ward in southern Sweden. A tested interview guide supported the interviews. The interviews were transcribed verbatim. The transcripts were analysed using qualitative content analysis and resulted in six subcategories and three categories.Result: The nurses' experiences were about creating conditions for zero separation, collaborating within and between staff groups and caring for the family as a unit. Through the right conditions in form of workload and staff density as well as adapted external environment and available material, the implementation of zero separation after childbirth was facilitated. A well-functioning collaboration between staff with clinical experience, who used a clear communication and had a positive attitude increased the possibility of successful zero separation. If mothers’ and children's health allowed, the family could be cared for as a unit, the nurses also experienced that parents became more involved and their bond to the child was strengthened.Conclusion: The study clarifies that zero separation should always be the goal of healthcare professionals. Children's rights seem to be strengthened by zero separation, which probably has a positive effect on the family.

Bakgrund: I Sverige drabbas varje dag någon av hematologisk sjukdom som omfattar blod och lymfsystemet. I benmärgen finns blodstamceller som genom transplantation kan behandla patienter. En fjärdedel av patienterna kan få stamceller från familjemedlemmar och annars finns möjliga donatorer registrerade i Tobiasregistret. Målet med behandlingen är att bota hematologiska sjukdomarna. Syfte: Studiens syfte var att beskriva patientens upplevelse av stamcellstransplantation vid hematologisk sjukdom.  Metod: En kvalitativ litteraturöversikt med induktiv ansats. Studien baserades på 12 vetenskapliga artiklar som analyserats utifrån Lundman & Hällgren Granheim. Resultat: Resultatet presenteras genom fyra kategorier: behov av avskildhet, känsla av trygghet, optimism och oviss framtid. Stamcellstransplantation påverkar kroppen så som uttalad trötthet och psykologisk påverkan. Fysiska, psykiska, sociala och emotionella tillstånd uppgavs influera återhämtningen. Stöd från anhöriga och vårdpersonal var viktiga faktorer som underlättade transplantations processen. Rädsla för återfall skapade oro hos patienterna men upplevelsen av hopp gav motivation att fortsätta behandlingen Slutsats: Upplevelsen av stamcellstransplantation är individuellt för alla patienter. Isoleringen var utmanande men sociala relationer skapade trygghet och styrka. Patienterna uppgav att känslan av hopp om att bli botad gav motivation till fortsatt behandling. Författarna anser att mer forskning om patienternas upplevelse behövs även för att öka antalet donatorer.

Syftet med denna studie är att få en inblick i förskollärares uppfattningar om hur utomhuspedagogik påverkar barns lärande, samt hur forskare ser på utomhuspedagogik och dess för- och nackdelar.  Studien består av två delstudier. Delstudie ett är en intervjustudie som Denise Edin har genomfört. Denna utgår från följande frågeställningar: ”Hur definierar lärare begreppet utomhuspedagogik?”, ”Hur anser förskollärare att barns lärande påverkas av utomhuspedagogik? Vilka för- och nackdelar finns med utomhuspedagogik?” och ”I hur hög utsträckning anser förskollärare att utomhuspedagogik har en medveten didaktisk planering?”. Delstudie två är en textanalys som Madeleine Sjöberg har genomfört. Denna utgår från följande frågeställningar: ”Hur definierar forskare begreppet utomhuspedagogik?”, ”Vilka för- och nackdelar anser forskare finns med utomhuspedagogik?” och ”Anser forskare att det finns några svårigheter med utomhuspedagogik?”.   Resultatet av de båda delstudierna kommer att jämföras för att synliggöra eventuella likheter och skillnader för att sedan tolkas och analyseras utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Att arbeta utifrån ett sociokulturellt perspektiv innebär att fokusera på vikten av sociala samspel för lärande och utveckling. Genom att delta i samtal och aktiviteter tillsammans med andra kan man ta till sig av de kunskaper och erfarenheter som andra har. Studiens resultat visar att respondenterna i intervjustudien har en relativt samstämmig syn på begreppet utomhuspedagogik och anser att utomhuspedagogik har en positiv inverkan på barns lärande. Detta lyfts även fram av forskarna i de analyserade texterna. De understryker dessutom att utomhuspedagogiken kan bidra till att barnen lättare minns vad de lärt sig om upplevelsen knyts till en speciell plats i autentisk miljö.

Att arbeta som sjuksköterska innebär ett stort ansvar med varierande arbetsuppgifter, professionens huvudområde är omvårdnad där målet är att kunna ge en personcentrerad vård som är av god kvalité. Sjuksköterskor kan även ses som “spindeln i nätet” då de är en viktig del i det multiprofessionella teamet. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva nyexaminerade sjuksköterskors upplevelse av att arbeta inom slutenvård. I litteraturstudien ingick tolv vetenskapliga artiklar, dessa analyserades med en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Analysen resulterade i fem kategorier: Steget från student till yrkesverksam, Utmaningar med att arbeta patientsäkert, Stress och hög arbetsbelastning, Behov av support och trygghet samt Entusiasm och självsäkerhet i den nya rollen. Resultatet visade att nyexaminerade sjuksköterskors upplevde övergången från att vara student till yrkesverksam som svår. Även utmaningar med att tillämpa ett patientsäkert arbete relaterat till brister i kompetens upplevdes. Stress och hög arbetsbelastning var även en gemensam upplevelse. Behovet av support och trygghet från bland annat medarbetare var även framträdande upplevelse hos nyexaminerade sjuksköterskor. Slutligen upplevdes entusiasm och självsäkerhet i den nya rollen. Utifrån litteraturstudiens resultat dras slutsatsen att nyexaminerade sjuksköterskor upplevde första tiden i yrkesrollen som svår. Där det finns behov av ökad support, mer teoretisk och praktisk kunskap. Vidare forskning kring introduktionsprogram med mentorskap kan bidra till förbättrad upplevelse av att börja arbeta i sluten vårdverksamhet.