Undersökningen syftade till att påvisa karaktären och den teoretiska lärandepotentialen hos samtal mellan lärare och elever vid arbete med molekylmodeller i kemiundervisningen på gymnasiet. Därtill var syftet att problematisera resultatet utifrån lärarnas syn på sin pedagogiska roll och betydelsen av klassrumssamtalet för elevernas lärande. Metoden var kvalitativ och empirin samlades genom ljudinspelningar av sex stycken undervisningstillfällen, intervjuer av fem lärare samt genom gruppintervjuer av de elever som deltog i lektionstillfällena. Empirin analyserades och kategoriserades utifrån uppkomna samtalsmönster för bedömning av samtalens kommunikativa förhållningssätt. Resultatet påvisade att samtalen till stor del var monologiska i samtliga av de undersökta lektionstillfällena. Den teoretiska lärandepotentialen visade sig variera beroende på vilken lärandeteori som utgjorde utgångspunkten för analysen. Det framgick att lärarnas syn på lärande ibland inte stämmer överens med karaktären hos samtalet då de undervisar.

No description available.

Detta examensjobb fokuserar på hur lärare själva ser på fenomenet ledarskap i skolan, och hur de uppfattar att detta påverkar lärandet i skolan. Arbetet är inspirerad av den fenomenografiska ansatsen men den är samtidigt även en kvalitativ studie. Studien kommer visa att lärare har en uppfattning om att det mest grundläggande för ett bra ledarskap är att man som lärare har en bra relation till eleverna, och att ledarskapet i sig är det mest grundläggande vi har i skolan för att ha ett fungerande klassrumsklimat. Ledarskapet visar sig även vara viktigt för att eleverna ska lära sig så mycket som möjligt i skolan, och att det är grundstenen för att motivera eleverna till att lära.

Studien undersöker hur talutrymme och talstruktur kommer till uttryck i klassrumsmiljö. Avsikten är att skapa en förståelse för och synliggöra hur talstrukturen ser ut mellan lärare och elever. Ansatsen som används för att undersöka syftet är kvalitativ och studien har genomförts som en kombinerad observations- och intervjustudie. Två klassrumsobservationer har genomförts och tre yrkesverksamma lärare har intervjuats. Ett sociokulturellt perspektiv samt teorin om social responsivitet är studiens viktigaste teoretiska utgångspunkter (Asplund 1987, Säljö 2000, 2005). Observations- och intervjudata har tolkats utifrån en hermeneutisk förståelseram.   Slutsatsen vi drar pekar mot ett konsensusperspektiv gentemot tidigare forskning på området. Lärares handlingar styr i stor utsträckning hur talstrukturen kommer till uttryck i klassrumsmiljö samt hur talutrymmet fördelas mellan klassrummets sociala aktörer. Vidare kan klassrummet ses som en social praktik där disciplinerad social responsivitet utövas. Elevers kommunikativa möjligheter i klassrumsinteraktionen är begränsade vilket i uppsatsen uppmärksammas som problematiskt ur ett sociokulturellt perspektiv på lärande.

Detta examensarbete handlar om hur man kan förbättra elevers lärande i dagens skola genom att förankra undervisningen i deras värld. Elevernas erfarenheter av mediekulturen och populärkulturen kan användas i undervisningen för att skapa välbehövlig upprepning i vilken eleverna ges möjlighet till reflektion. Populärkulturen och mediekulturen hjälper också till att fånga deras intresse och kreativitet i undervisningssituationer. Min frågeställning är vilken plats ungdomars intresse och intressen har i skolans undervisning? Hur ser skolan ut idag och hur kan man utveckla skolan? Uppsatsen behandlar frågeställningen genom en analys av läget i dagens skola. Analysen är till största del är baserad på intervjuer gjorda med elever och lärare på Gångsätra gymnasium. En kortfattad historisk överblick över skolans värderingar kring ungdomars kultur och populärkulturen görs även. En översikt över hur ungdomen har utvecklats och vad denna utveckling gör för deras läroprocesser i dagens samhälle. Problem och konflikter som uppstår mellan den dödstråkiga skolan kontra elevernas heliga fritid gestaltas vidare i texten. Slutligen kommer förslag på förbättringar för att göra skolan mer intressant och attraktiv för eleverna, samt fällor man som lärare ska passa sig för att trampa i när man har ambitionen att förbättra sin undervisning. Under mina intervjuer har jag fått en smal men tydlig bild av hur mina informanter upplever den skola de är verksamma i. I gestaltningen behandlar jag min frågeställning genom att peka på några av de svar jag fått när jag undersökt hur skolan ser ut i dag. Gestaltningen ger en fingervisning till undersökningens resultat i en medvetet skruvad form som är menad som humoristisk. När jag har arbetat med mitt examensarbete har jag delat upp arbetet genom att först koncentrera mig på uppsatsen och sedan på min gestaltning. Gestaltningen har inte legat till grund för uppsatsen utan de två delarna har varit relativt åtskilda. Gestaltningen visar inte heller resultatet av undersökningen utan här leker jag med både mina egna fördomar angående mitt arbete samt olika trådar och föreställningar som har kommit upp under arbetets gång. Sammantaget ger uppsatsen och gestaltningen ger en bra bild av hur jag i min undersökning upplevt skolans situation och de idéer som kommit fram kring hur man kan utveckla dagens skola. Tillsammans visar de både den seriösa, teoretiska sidan av arbetet samt en humoristisk och distanserad del. / BI/Media

Denna studie genomfördes i syfte att undersöka pedagogers syn på hur barns bildskapande kan bidra till barns ökade kunskapstillägnan samt vad barnen utvecklar för kunskaper genom dessa aktiviteter. Undersökningens information inhämtades genom kvalitativa intervjuer med förskolepedagoger från två olika förskolor i en mellanstor stad i Sverige. Förskolepedagogerna fick uttrycka sina tidigare erfarenheter och värderingar kring frågor som behandlade ämnena bildskapande och lärande. I studiens resultat uppmärksammas en utförlig förklaring på hur pedagogerna definierar begreppet bildskapande och dess relation till lärande. Pedagogerna i studien ansåg att barn tillägnade sig kunskap genom de bildskapandeaktiviteterna vid olika tillvägagångssätt och på olika nivåer.

Syftet med detta utvecklingsarbete var att vi ville genom utomhuspedagogik ge möjlighet för barns utveckling och lärande inom matematik och undersöka barns uppfattningar om matematik. Vi har planerat och genomfört matematikaktiviteter i utomhusmiljö. Verktyg som använts för dokumentation i utvecklingsarbetet var ostrukturerad observation där vi förde anteckningar. Vi planerade och genomförde 12 aktiviteter under fyra tillfällen på en förskola. I barngruppen ingick tio femåringar. Vi riktade in oss på områdena taluppfattning och matematiska begrepp som jämförelseord och lägesord. Genomförandet visade i denna barngrupp att deras uppfattning av matematik är att läsa, skriva och räkna. Barnen visade ett stort intresse och engagemang för aktiviteterna. Vår slutsats är att det krävs ett kontinuerligt arbete med matematik i förskolan för att befästa matematiska begrepp hos barnen samt att det är meningsfullt och engagerande att arbete med matematik utomhus.

Syftet med detta arbete har varit att ge ökad förståelse och kunskap av misslyckade projekt inom offentlig projektledning samt hur lärandet tas tillvara inom dessa. Anledningen till att vi valt detta arbete och syfte var att vi uppmärksammat vissa oroväckande tendenser och mönster inom flera offentliga organisationer, vilka vi anser arbetar med ytterst viktiga samhällsfunktioner. Projekt som arbetsform har utvecklats otroligt mycket på kort tid och idag tillämpas projekt på regelbunden basis i de flesta organisationer. Inom offentliga organisationer bedrivs projekt som ofta utmärker sig genom diffusa och abstrakta mål. Detta beror främst på att offentliga organisationer bedriver helt andra typer av projekt än de som vanligtvis kan ses i privata organisationer, där projekt genomförs i vinstdrivande intressen. Inom offentliga projekt är samhällsnyttan istället i centrum, men trots detta finns en väl utbredd tendens att bedöma projekten utifrån samma parametrar och verktyg som de i vinstdrivande projekt. Dessa är illa anpassade för diffusa och abstrakta mål och medför en risk att många projekt i offentlig regi bedöms på ett mycket missvisande sätt. De mer långtgående konsekvenserna kan bli att många projekt "felaktigt" bedöms som misslyckade och informellt stämplas med en tabustämpel. Detta ser ofta organisationer och individer som en anledning till att inte hämta nyttiga och värdefulla insikter, lärdomar och erfarenheter ur, vilket i slutändan hämmar den organisatoriska utvecklingen. Utifrån befintliga teorier om projektledning och lärande har vi därför valt att granska hur offentliga organisationer bedömer projektresultat idag och hur de tar tillvara på misslyckade projekt. Med benämningen "ta tillvara" menar vi väsentliga aspekter som hur lärandet ser ut i de misslyckade projekten, vilka erfarenheter som hämtas ur dem, vilka emotionella perspektiv som hämmar reflektioner av dem, vilka nyttoeffekter som räknas in i resultatet osv. Undersökningen genomfördes med intervjuer av projekterfarna anställda inom offentliga organisationer i Karlstad. Resultaten visar att traditionella perspektiv är dominerande vid bedömningar av projektresultat i offentliga organisationer. Resultaten visar även att bedömningar försvåras av många inblandade aktörer, som har olika perspektiv till varje projekt. Det har även framgått att mål och riktlinjer ofta är mycket diffusa och abstrakta i offentliga projekt. Resultaten visar också att det finns mycket att lära ur misslyckade projekt. Exempelvis kan nyttiga erfarenheter skaffas om vikten att grundligt förankra projekt innan de initieras och värdet av delaktighet lyftas upp. Misslyckanden kan även ge lärdomar om nya idéer och utveckla ledarskap. Organisatoriskt sett visar resultaten att lärande vid misslyckade projekt knappt existerar. Organisationerna brister nämligen i tillvaratagandet av dessa eftersom det ofta inte sker någon reflektion eller analysprocess av vad som gått snett i de misslyckade projekten. / The purpose of this work has been to provide a greater understanding and knowledge of failed projects in the public sector, and how learning is taken care of. The reason we chose this field of research and its purpose was that we were aware of some disturbing trends and patterns in several places in the public sector, which are maintaining very important social functions and should be able to carry out their work in the best possible manner. Project Management has developed an awful lot in a short time and today it is applied in projects on a regular basis in most organizations. Within the public sector are projects that are usually characterized by diffuse and abstract goals, which are mainly due to the fact that government organizations are engaged in entirely different types of projects than those usually seen in private organizations, where project’s main characteristics are in profit-making interests. In the public sector, projects are implemented to benefit society, but despite this fact there is a well-spread tendency to evaluate these projects using the same parameters and tools that is used in profit-making projects, which are poorly suited for the diffuse and abstract goals found in the public sector. This entails the risk that many projects are assessed in a very misleading way. The more far-reaching consequences for many projects are that they are "wrongly" deemed as failures and thus informally stamped with a view of taboo. Very often organizations and individuals will see this as a reason not to draw useful and valuable insights, lessons and experience from these projects, which ultimately inhibit organizational development. Based on existing theories of project management and learning, we have therefore chosen to examine how the public sector assesses project results today, and how they take advantage of their failed projects. By the term "take advantage" we mean the essential aspects of how learning looks like in the failed projects, the lessons taken from them, the emotional perspective that inhibit reflections of them, what benefits are factored in the outcome and so on. The survey was conducted with interviews of experienced project staff in the public sector in Karlstad. The results show that a traditional perspective is dominant in the assessment of project results, and that assessment is further complicated by all those involved who have their different perspectives to each unique project, and the objectives and guidelines are often very vague and abstract. The results also show that there is much to learn from failed projects. For example, useful experience can be acquired that favor thorough examines of projects before they are initiated, and the value of participation can be valued to a higher point. Failures can also provide lessons for new ideas and develop leadership. Organizationally speaking, the results show that learning in failed projects hardly exists. A reason for these organization deficiencies, is because they hardly have any reflection or analysis process to describe what has gone wrong in the failed projects.

Studiens syfte var att synliggöra vilka uppfattningar några inom grundskolan verksamma lärare och skolledare tillmäter fysisk aktivitet för elevers lärande. Studien tar sin grund från fenomenografin och utgörs av data insamlade från sju intervjupersoner valda utefter kriterieurval. Dessa intervjuer är samtalsintervjuer med en kvalitativ ansats. Resultatet visar att intervjupersonernas uppfattningar spretar lika mycket som forskningsfältet inom området vi undersökt. Den framträdande ståndpunkten ter sig vara att fysisk aktivitet åtminstone inte är skadligt för lärande och/eller elevernas skolprestationer, och att fysisk aktivitet kan ha positiva effekter på exempelvis minne och självförtroende, men med mer oklara kopplingar till lärande och ämnesrelaterade prestationer.

Denna undersökning syftar till att undersöka några lärares syn på social kompetens och hur de arbetar med det. Enligt forskning har akademisk kompetens och social kompetens en ömsesidig påverkan på utvecklandet av varandra. Forskningen är dock övervägande till fördel för att social kompetens är en förutsättning för lärande. Detta utgår även läroplanen från i och med dess prägling av det sociokulturella perspektivet. Sex lärare intervjuades angående deras syn på begreppet, hur de arbetar med det och vilken betydelse det har för lärandet. Resultatet var i stort sett samstämmigt både med varandra och med teoribakgrunden. Respekt, empati, förmågan att kunna samspela, självkänsla var förmågor som kom upp under intervjuerna. Lärarna säger sig arbeta med detta genom t.ex. värderingsövningar, samarbetsövningar. Under intervjuerna uttrycktes svårigheter i att sätta ord på vad social kompetens innefattar och hur det kan påverka elevers lärande. Vi tolkar detta som att det är en tyst kunskap och behövs lyftas fram.