Den här uppsatsen kommer att adressera frågan “Hur kan intresse väckas hos gymnasieelever för upplysningsepoken och den franska revolutionen?”, i kombination med frågorna “Vilken sorts undervisningsmetod kan väcka intresse hos gymnasieelever för upplysningsepoken och den franska revolutionen?” och “Vilka former av undervisning genererar inre respektive yttre motivation hos gymnasieelever då upplysningsepoken och franska revolutionen behandlas?”. Premissen som ligger till grund för dessa frågor är antagandet att intresse spelar en avgörande roll för aktivt lärande i ämnet historia. Slutsatserna som presenteras i denna studie baseras delvis på befintlig litteratur gällande intresse, motivation och lärande inom historieundervisning på gymnasial och universitetsnivå. Samt, delvis på intervjuer med tio elever vid en statlig svensk gymnasieskola. Intervjuerna behandlar elevernas åsikter gällande en lektionsserie om franska revolutionen och upplysningen genomförd av mig. Resultaten i studien antyder att varierad och diskussionsbaserad undervisning gynnar elevers studiemotivation, samt att väl genomförda föreläsningar kan väcka gymnasieelevers intresse för temat. Dock visar studien även att externa påtryckningar i form av examination och betygsgrundande uppgifter har en stor inverkan på elevernas studiemotivation. Intresse kan därför inte i sig ligga till grund för gymnasieelevers aktiva lärande. Däremot är kombinationen av intresse och examination ett framgångsrikt recept för elevers lärandeprocess i ämnet historia.

Aktivt lärande är en term som innefattar lärstrategier riktade mot elevdelaktighet och engagemang i klassrumsmiljön, och den har blivit populär i samband med ökad kritik mot föreläsningen och dess plats i dagens högre utbildningar. I denna studie intervjuades fem föreläsare en och en med syftet att fördjupa kunskapen om deras syn på aktivt lärande i deras klassrum. Intervjuerna transkriberades därmed utifrån en indexeringsmetod. Resultatet indikerar på varierade förutsättningar utifrån föreläsarnas pedagogiska utbildningsbakgrund, vilket kan ligga som grund till ett mångfaldigt införande av aktiva lärstrategier. Flera strategier för aktivt lärande diskuterades, vilket visade en viss vana med konceptet. Slutligen diskuterades generella svårigheter med aktivt lärande såsom tidsaspekten och studentrespons, vilket indikerade en rad utmaningar att både ta hänsyn till och klara av.

I Sverige existerar en läromedelsstyrd engelskundervisning, där eleverna i de flesta klassrum sitter och arbetar med läroboken. Varken skolor eller lärare gör någon granskning av de läromedel som används och det sker inte längre någon statlig granskning heller. Forskning visar att bilder kan ge stöttning till läsförståelse i engelska, när den har en koppling till texten. Utan den kopplingen så kan bilden bli störande och hämmaförståelsen. Syftet med denna studie är därför att undersöka bilder i läromedel i engelskaoch sättade i relation tillvilka intentioner och tankar förlagen har med sina bilder i läroböckernasamthur dessa bilder kan kopplas till läroplanen i engelskämnet. Specifikt ska vi besvara frågorna:Hur framstår sambandenmellan text och bild i engelskläromedel?Hur resonerar förlagen kring sambanden mellan text och bild i engelskläromedel?Hur kopplar bilderna i engelskläromedlen till läroplanen i engelska? Vihar därför intervjuat olika förlag och tagit fram och analyserat tre olika engelskläroböcker, analysen har fokuserat på de semiotiska överlappningsom finns mellan bild och text, samt bildens läsbarhet. Vårt resultat visar attde flesta bilder har någon semiotisk överlappningtill texten men att det finns vissa dekorativa bilder och detaljer som kan hämma förståelsen, men som förlagen menar på ska väcka intresse och öppna upp för diskussioner i klassrummet. Om alla lärare använder bilderna på det sättet som det var tänkt, kan vi inte svara på. Men för att få ut det mesta av bilderna i läroböckerna,så att eleverna uppnår det som står i läroplanen,krävs det att lärarna samtalar och låter eleverna bearbeta, resonera kring och hitta strategier att använda bilderna för att få en djupare förståelse.Lärarna måste våga backa ifrån boken och hitta andra utmaningar och strategier till elevers lärande. Där bilder kan vara en bra ingång och startpunkt.

Syftet med följande studie är att bidra med ökad kunskap om hur elever uppfattar språket i matematik. Närmare bestämt studerar vi språket i matematisk problemlösning. Vi har utgått från tre uppgifter med varierande svårighetsgrad både inom matematik och språk. I studien ingår det 42 elever i årskurs 5 från tre olika skolor. Eleverna fick två och två lösa tre olika textuppgifter från tre olika matematikböcker. Genom att studera hur eleverna löser uppgifterna samlade vi in den data som vi använde för vår analys. Vi delade in resultatet i fyra olika kategorier, avläsning av ord, missar viktiga ord, förstår ej ord och omläsning av uppgiften. Metoden vi använde oss av i vår studie var interaktionsanalys. Det vill säga att vi analyserade material eleverna arbetade med samt analyserade inspelade filmklipp av eleverna när de samarbetade för att lösa uppgifter vi delegerade. Vi har också använt begreppen proceduriell kunskap och konceptuell kunskap. Med hjälp av dessa kategorier och den valda metoden kunde vi ge svar på vår frågeställning: Hur påverkas eleverna av språket i matematikböcker när de utför en matematisk problemlösning? Vår studie visar att ord som elever inte har stöter på i vardagen blir en svårighet för eleverna. Ord som elever inte känner till kräver extra energi från elevernas sida för att klara av. Detta kan medföra krav på omläsning av ordet flera gånger av den enskilda eleven. Det i sin tur leder till att eleven måste ha fokus på att ljuda ordet och ta reda på ordets betydelse istället för att beräkna den matematisk problemlösningen. Vi kunde i studien se att elever bör använda sig av konceptuell kunskap kombinerat med proceduriell kunskap för att nå bästa resultatet. Många elever använde endast proceduriell kunskap vid mekaniska uppgifter. Det ledde till att eleven i vissa fall fick fel svar.

Som en följd av Covid-19 pandemin så tvingades gymnasieskolor under kort tid gå över till fjärrundervisning. Denna studie syftar till att undersöka gymnasielärares upplevelser och åsikter kring fjärrundervisningen. Syftet är att bidra till en djupare inblick i lärares praktiska arbete med fjärrundervisningen, där störande faktorer, lärande och kommunikation samt funderingar inför framtiden är i fokus. Studien har en kvalitativ ansats. Sex ostandardiserade intervjuer genomfördes via det digitala verktyget Google Meet med lärare som arbetar på samma gymnasieskola. Materialet analyserades med hjälp av tematisk analys. Resultatet visar att respondenterna upplever fjärrundervisningen som mestadels negativ för dem själva och för eleverna, men att det finns vissa positiva aspekter. De negativa delarna handlar om störande faktorer vid arbete hemifrån som dålig ergonomi och att bli avbruten av familjemedlemmar, svårigheter att kommunicera med elever och att få dem att kommunicera med varandra i onlinemöten samt en brist på överblick av klasser. Några positiva aspekter är en ökad struktur i lektionsuppläggen och att kunna ha ostörda enskilda möten med elever. Oroande faktorer för framtiden enligt respondenterna är dels en möjlig kunskapsbrist hos elever som haft fjärrundervisning, och att friskolor i framtiden skulle se fjärrundervisning som ett rimligt alternativ till närundervisning för att dra ner på kostnader. Resultatet indikerar att det kan vara speciellt viktigt att ha tydliga strukturer och lektionsmål i fjärrundervisning. En varierad och språkligt stimulerande undervisning är också viktigt. Gruppindelningar kan behöva ses över för att maximera sannolikheten att elever kommunicerar med varandra.

Detta examensarbete är inramat kring att undersöka lärares attityder till eurocentrism i historieundervisningen. Dessutom behandlar arbetet hur undervisningen kan påverka elevers historiemedvetande i fråga om eurocentrism. Det ger arbetet syftet att belysa dessa frågor från ett lärarperspektiv och relatera studiens empiri till tidigare forskning. De teoretiska utgångspunkterna för arbetet handlar om att definiera begreppen historiemedvetande och eurocentrism. Detta stärks också upp av att presentera tidigareforskning kring hur eurocentrism syns på olika sätt i till exempel läromedel, läraresundervisning och hur lärare förhåller sig till begreppen i sin undervisning. Den presenterade forskningen kring historiemedvetande är inriktad på hur begreppet definieras och hur det kan framställas i undervisningen. Det insamlade materialet bygger på semi-strukturerade intervjuer med fyra olika lärare på olika högstadieskolor. Lärarna har blivit intervjuade kring hur de ser på de framlagda begreppen men framför allt kring deras attityder till eurocentrism och hur det påverkar deras undervisning. Utifrån svaren har vi motiverat hur historiemedvetande hos eleverna är kopplad till eurocentrism. Arbetet presenterar resultat som visar att lärare är medvetna om begreppet eurocentrism och värdet med att inkludera utomeuropeisk undervisning. Däremot upplever samtliga lärare att det finns flera hinder i fråga om att inkludera stoff som spänner över större delar världen. Dessa hinder är i huvudsak tidsbrist i val av stoff, att läromedel är centrerade kring europeisk historia och att lärarna bedömer relevansen av europeisk historia som särskilt hög. I intervjuerna med lärarna framkommer också en medvetenhet i hur undervisning om enbart Europa riskerar att forma elevers historiemedvetande. Dessa slutsatser ligger i linje med tidigare forskning som har presenterats.

As today's classroom has transformed into a multicultural classroom, it brings with it both possibilities and challenges. We have asked ourselves the questions whether the application of an intercultural perspective in history education is possible and doable, and what obstacles and opportunities may present themselves if this perspective is applied. We have studied research regarding interculturality in a classroom specific context and through a wider theoretical framework. We did this to analyze how and if it is applicable to the subject of history education in a school context. The search engines used are: “ERC”, “ERIC”, and “SWEPUB”.     Our paper concludes that interculturality can be applied in history education without compromising eithers core ideas. Through the use of teacher discussion groups, together with introspection from the teachers’ regarding their own practice, we have found the implementation to be possible. Another aspect is that the use of historical empathy in exercises has an effect on students’ ability to construct the necessary perspective shifts needed to acquire an intercultural ability in history education. Further, we discovered that students and teachers share the view that interculturality needs to be implemented in school. However, we also note that some research regarding teachers' views are split between some deeming it to be unnecessary. Lastly, we have found that harnessing student’s emotional responses to historical issues can have positive results in regard to their acquisition of different perspectives. These perspectives lay the groundwork for the historical empathy that helps them acquire intercultural competence.      The main obstacles for applying an intercultural perspective in history education is suggested by our research to be mainly a lack of resources, time, and supporting structures.

Syftet med studien var att undersöka förskollärares uppfattningar och förhållningssätt till undervisning i förskolan. För att undersöka detta använde vi oss av en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer av åtta förskollärare. Det insamlade materialet bearbetades genom ett tematiskt tillvägagångssätt. Studien utgår ifrån ett sociokulturellt perspektiv där lärande kan ses som en naturlig del i en social verksamhet. Resultatet visr att förskollärarna anser att undervisning är allt de gör hela tiden och de kopplar undervisning till lärande. Det framkommer att förskollärarna inte har förändrat sitt arbetssätt sedan inskrivningen i läroplanen (2018) och att undervisningen framför allt handlar om tillvarata barnens intresse i de olika undervisningssituationerna. Tid framkommer som en viktig förutsättning för undervisning, men även förskollärarens kompetens och goda relationer till barnen. Slutsatsen av studien är att förskollärarna har en positiv inställning till undervisning och ser det som en naturlig del av utbildningen i förskolan.

Denna studie syftade till att undersöka hur förskollärare uppfattar sin roll i barns konflikter. Vi undersökte vad för strategier förskollärarna använder sig av i sin konflikthantering, hur de arbetar med konflikter i utbildningen och vad de anser att barn lär sig genom konflikter. Studien genomfördes utifrån en kvalitativ ansats där vi använde oss av semistrukturerade intervjuer med åtta utbildade förskollärare. Intervjuerna spelades in, transkriberades, sorterades in i teman och analyserades därefter. I vår studie har vi utgått från ett sociokulturellt perspektiv i fokus på samspel vilket vi kopplat till vårt valda område konflikthantering. I resultatet framkom det att förskollärarna anser att konflikthantering är ett ständigt pågående arbete. Slutsatsen är att förskollärarna använder sig av medlande och vägledande strategier i barns konflikthantering och arbetar förebyggande i utbildningen samt ser barns konflikter som ett lärandetillfälle.

Syftet med detta examensarbete är att öka kunskapen om hur förskollärare anser att barns lek och lärande påverkar varandra i förskolan ur ett sociokulturellt perspektiv med fokus på mediering, kulturella redskap, mer kompetenta personer samt den närmaste utvecklingszonen. Frågor som arbetet ämnar besvara är hur sker barns lärande i lek enligt förskollärare? Samt om och i så fall vilka indikationer kan förskollärare identifiera som tyder på att barns lärande stimulerar lek? Studien är en kvalitativ undersökning med semistrukturerade intervjuer. Fyra förskollärare har intervjuats och en fenomenografisk analysmodell i sju steg användes för att undersöka likheter och skillnader i informanternas svar.  Omständigheter som gör det möjligt för lärande att stimulera lek är att goda förutsättningar för lek skapas vilket ökar antalet tillfällen för lärande i lek att uppstå som i sin tur kan stimulera lek.