Regeringen införde en obligatorisk lovskola hösten 2017 för de elever i årskurs 8 och 9 som riskerar att inte bli behöriga till gymnasiets olika program. Denna kvalitativa studien syftar till att öka förståelsen för hur lovskolan organiseras och hur informationen om de brister eleverna uppvisat överförs från ordinarie lärare till de lärare som undervisar på lovskolan. Studien fokuserar även på vilken roll specialpedagogen och specialläraren har i lovskolans organisation. Studien bygger på intervjuer från tre olika skolor runt om i Sverige. Den teoretiska utgångspunkten som denna studie har är läroplansteori. Resultatet visar på två modeller som skolorna väljer att använda sig av. Den ena modellen är att anordna lovskolan lokalt på sin egen skola och den andra modellen är att anordna lovskolan centralt via en utvecklingsgrupp i kommunen. Skolbyggnadens geografiska plats får stor betydelse för hur huvudmännen organiserar sina lovskolor. Med en liten organisation blir överförandet av kunskaper från ordinarie lärare mindre formell än vid den centralt styrda modellen av lovskola, där Skolverkets blanketter utgör grunden till förmedlandet av kunskaper. Den specialpedagogiska kompetensen används framförallt för att ge eleverna en trygghetskänsla vid lovskolans genomförande.

Syftet med undersökningen har varit att öka kunskapen om hur lärare i estetiska- och teoretiska ämnen uppfattar begreppen formativ och summativ bedömning samt hur lärarna arbetar med bedömning i sina ämnen. För att uppnå syftet ställdes fyra forskningsfrågor: Hur uppfattar lärarna i undersökningen begreppen formativ och summativ bedömning? Hur arbetar de fyra lärarna med bedömning i sina ämnen? Vilka likheter och skillnader finns i de fyra lärarnas bedömningspraktik? Vilka motsättningar mellan det formativa och det summativa upplever de fyra lärarna i sin bedömningspraktik? För att besvara frågeställningarna intervjuades fyra lärare verksamma på gymnasiet och grundskolan, årskurs 7 – 9 i kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Två lärare undervisar i bild, de övriga i teoretiska ämnen och i musikämnet. Resultatet visade att de fyra lärarna har en liknande uppfattning om begreppen formativ och summativ bedömning. I det dagliga arbetet med formativ bedömning ställde samtliga lärare frågor till eleven för att föra arbetet framåt. Skillnaden var hur lärarna dokumenterade och förmedlade sin bedömning till eleverna. Lärarna i de teoretiska ämnena använde mer skriftlig feedback och gjorde summativa delbedömningar som redovisades i bedömningsmatriser medan lärarna i bild fokuserade mer på den formativa bedömningen och gjorde den summativa bedömningen i slutet av en kurs eller i slutet av ett läsår då bedömningsmatriser ansågs hindra eleven att våga chansa i sitta rbete.

I förskolan arbetar pedagoger från två yrkesgrupper - barnskötare och förskollärare. Pedagogerna arbetar tillsammans i arbetslag. Ansvar och arbetsuppgifter fördelas inte dem emellan genom någon självklar struktur. Förskollärare förväntas leda arbetslaget och ansvara för allt de utför, samtidigt som de ska vara demokratiska kollegor. Arbetslagsarbete, demokrati och rättvisa ligger i förskolans tradition. Ett ökat pedagogiskt uppdrag i förskolan och högre krav i och med förskolans inträde i utbildningssystemet har medfört att förskollärarnas ansvar särskilt framskrivits i förskolans läroplan. Trots denna förändring har inte organisationsstrukturen ändrats. Barnskötare utgör den största andelen av personalstyrkan men de omnämns inte i läroplanen. Denna studie syftar till att synliggöra exempel på hur pedagoger i förskolan kan se på sina egna och sina kollegors yrkesroller utifrån läroplanens förändrade skrivningar om förskollärares ansvar, främst inom målområdet för föräldrasamverkan. Tre barnskötare och tre förskollärare vid tre olika förskolor har intervjuats runt sina tankar om hur ansvar och arbete i förskolan organiseras och bör organiseras. Exemplet studien utgår från är föräldrasamverkan och där främst utvecklingssamtal. Resultaten visar att arbete och ansvar främst fördelas mellan pedagogerna utifrån personliga kompetenser. Pedagogerna anser att arbetslaget är det viktigaste för arbetet i förskolan och att allas kompetenser bör tas tillvara. Verksamheten och pedagogerna själva påverkas av traditioner som skapar mentala ramar. Det framträder också att pedagogerna har svårt att definiera skillnader dem emellan förutom olika utbildningar och ansvar utifrån läroplanen. Att diskutera skillnader eller uppdelning av ansvars- och arbetsuppgifter visar sig både utifrån tidigare forskning och i denna studie vara ett känsligt ämne. Pedagogerna undviker till stor del att ta upp detta ämne, liksom även fackföreträdare, forskning och statliga skrivningar gör. Denna studie ses som ett kunskapsbidrag inom området då det till stor del saknas forskning om hur förskolans pedagoger ser på respektive yrkeskategori och arbetslaget. Studien syftar inte till att redovisa några rätta svar eller modeller för framgångsrikt arbete i förskolan utan syftet är att synliggöra exempel på tankar kring ansvars- och arbetsfördelning samt yrkesroller i förskolan, främst utifrån föräldrasamverkan.

Syftet med studien är att undersöka vilka medieidéer och mediekunskaper som erbjuds i läroböckernas avsnitt om media från 1990-talet fram till 2010-talet och, beroende på hur medieidéerna och mediekunskaperna erbjuds i läroböckerna, hur en eventuell förändring av samhällskunskapsundervisningens primära mål ser ut i läroböckernas medieavsnitt. De frågeställningar vi ämnar besvara är: Vilka medieidéer erbjuds i läroböckernas medieavsnitt från 1990, 2000 och 2010-talet? Vilka mediekunskaper erbjuds i läroböckernas medieavsnitt från 1990, 2000 och 2010-talet?, Hur ser förändringen av hur mediekunskaperna erbjuds i läroböckernas medieavsnitt ut över tid? Och Hur har samhällskunkapsundervisningens primära mål i läroböckernas medieavsnitt förändrats över tid? Genom att föra samman Giddens medieteorier med Englunds utbildningsfilosofier har vi skapat tre mediekunskaper som vi har valt att kalla: essentialistiska mediekunskaper, progressivistiska mediekunskaper och rekonstruktivistiska mediekunskaper. Metodiskt har vi genomfört en idéanalys där vi använt medieteorierna som raster på läroböckernas medieavsnitt och utifrån resultatet har vi analyserat vilka mediekunskaper som erbjuds. Undersökningen visar att alla medieidéer och mediekunskaper har erbjudits sedan 1990- talet fram till 2010-talet. De essentialistiska mediekunskaperna har haft en mer dominerande ställning i läroböckerna från 1990-talet, medan de rekonstruktivistiska mediekunskaperna har fått en mer dominerande ställning i läroböckerna skrivna på 2000- och 2010-talet. Samtidigt går de progressivistiska mediekunskaperna från att ha en likbördig ställning som de rekonstruktivistiska mediekunskaperna i läroböckerna från 1990-talet till att ha en underordnad ställning gentemot både de essentialistiska och rekonstruktivistiska mediekunskaperna i läroböckerna från 2000- till 2010-talet. Utifrån detta har vi tolkat att läroböckernas medieavsnitt över tid har gått från att vara mer deskriptiva och kunskapsförmedlande, där skolan är underordnad samhällsutvecklingen, till att vara mer kritiskt medborgarförberedande. / <p>2015</p>

<p>Denna studie består av en exposé över två läroplaner och de värden som dessa förespråkar. De värden som finns formulerade i läroplanerna knyts an till realiseringen av dessa genom att två nationella utvärderingar studeras och analyseras. På så sätt kan elevernas uppfattningar av värdena i läroplanerna synliggöras och tolkas. Analysen har genomförts för att knyta an läroplanernas formuleringsarena till realiseringsarenan och syftet med studien är att söka svar på hur relationen mellan formulering och realisering av läroplanerna ser ut. De studerade läroplanerna är Lgr80 och Lpo94 och de av Skolverket genomförda nationella utvärderingarna från 1992 och 2003, NU92 och NU03. Metoden som använts i denna studie är kvalitativ textanalys där dokument analyserats utifrån valda teorier med anknytning till studiens syfte. Värdena i läroplanerna har analyserats utifrån läroplansteorier och tre etablerade pedagogiska teorier för att undersöka vad som präglar formuleringen av dessa. Elevernas svar i de nationella utvärderingarna har även de analyserats utifrån pedagogiska teorier för att söka svar på vad som präglar elevernas uppfattningar om värdena i läroplanerna som förmedlas i skolan. De resultat som studien visar är att läroplanernas formulering ändrat fokus under den studerade tidsperioden. Från att ha förmedlat värden som innefattat betydelsen av fostrandet av kritiska och delaktiga medborgare till att lyfta fram samtal och argumentation och deltagande i demokratiska processer hos eleverna. Elevernas tankar som framkommit i de nationella utvärderingarna har varit likartade då uppfattningarna skiljer sig från de värden som läroplanerna förmedlar. Elevernas attityder i värdegrundsfrågor, såsom uppfattningar av demokratibegreppet visar att de inte fullt ut behärskar de kunskaper som läroplanen förordar. Gällande arbetet i skolan så efterfrågar eleverna i de båda nationella utvärderingarna mer inflytande över skolans verksamhet och möjligheter att påverka, något som läroplanerna förordar men som inte tycks nå ut till eleverna. Läroplanernas pedagogiska riktning har förändrats över tid och elevernas uppfattningar om skolans verksamhet som kunnat spåras i de nationella utvärderingarna visar skillnader mellan läroplanernas formulering och realiseringen av dessa värden i skolan.</p>

Läroboken har länge haft en framträdande roll i skolan, men läroboksanvändningen inomi drott och hälsa har varit ett förhållandevis outforskat område. Denna studie syftar till att fördjupa kunskapen om hur lärare i idrott och hälsa på gymnasiet använder sig av läroböcker i undervisningen, hur de ser på läroböcker och hur innehållet i läroböcker för gymnasieelever inom ämnet idrott och hälsa följer de nationella styrdokumentens intentioner. Studiens teoretiska ramverk är läroplansteorin som handlar om hur en läroplan på olika nivåer formuleras, tolkas och omsätts till konkret undervisning. Enligt denna teori har läroböcker en betydelsefull funktion på transformeringsarenan där styrdokumenten tolkas. Genom en enkätundersökning framkom det att 54,5 % av idrott och hälsa-lärarna använder sig av läroböcker och att läroböckerna framförallt används till undervisningens mer teoretiska moment. Läroböcker för idrott och hälsa ansågs både ha fördelar och begränsningar.Textanalyser av aktuella läroböcker visade att kursplanens centrala innehåll och syfte återfanns i böckernas innehåll.

Idrott och hälsa är det skolämne som har förknippats med en tydlig särbehandling av flickor och pojkar i både styrdokument och praktisk undervisning.  Trots ambitioner att öka jämställdheten mellan könen i ämnet visar forskningen att denna förändring går mycket långsamt. Syftet med denna studien var att undersöka hur högstadielärare inom ämnet idrott och hälsa förhåller sig till begreppet traditionella könsmönster samt hur dessa lärare anser att de arbetar för att utmana/motverka traditionella könsmönster. Detta för att få en insikt i hur den enskilde läraren i idrott och hälsa arbetar kring traditionella könsmönster. Studien tar sin teoretiska utgångspunkt i Lindes läroplansteori samt Connells genusperspektiv och Hirdmans genussystem. Forskningsmetoden består av en kvalitativ ansats där semistrukturerade intervjuer används för att samla in empiri. Totalt genomfördes sex intervjuer med sex högstadielärare. Resultaten visar att det finns en variation i hur lärarna tolkar begreppet traditionella könsmönster. Arbetet skiljer sig också åt mellan lärarna, där vissa har uttänkta strategier för att motverka traditionella könsmönster, medan de andra inte har någon genomtänkt strategi. Ett annat resultat som framkommer är att lärarna inte förmedlar till eleverna att de arbetar med att motverka traditionella könsmönster i sin undervisning. Det här gör att lärarnas arbete kring traditionella könsmönster kan ses som kontraproduktivt.

Studiens syfte har varit att undersöka vad sex förskollärare har för erfarenheter av vila i förskolan. Syftet har även varit att undersöka hur dessa förskollärare skapar en balans mellan aktivitet och vila för barn i åldrarna tre till sex år. Blir vila på förskolan en verklighet eller inte? Dessutom vill vi bidra till en förståelse för hur vilan påverkar barnet. Det vetenskapsteoretiska perspektiv vi har valt att utgå från i vår studie är ett hermeneutiskt perspektiv. Inom det hermeneutiska perspektivet vill forskaren finna mening med något (Kihlström 2007c). I vårt fall är vilan, vilka erfarenheter och upplevelser förskollärare har av vila, samt hur förskollärare skapar en balans mellan aktivitet och vila meningsbärande och det vi vill försöka förstå. Studien bygger på en kvalitativ forskningsmetod och vi har använt oss av semistrukturerad intervju som metod. Genom semistrukturerad intervju går det att få ett större djup och det finns möjlighet att ställa följdfrågor. Utifrån de sex semistrukturerade intervjuerna är resultatet indelat i teman relaterade till de frågeställningar som uppsatsen har som syfte att besvara. Dessa frågeställningar är: ”Vilka är förskollärares erfarenheter av vilans betydelse i förskolan?” och ”Hur skapas en balans mellan aktivitet och vila i förskolan? Resultatet visar att förskollärarna tolkar begreppet vila på olika sätt och metoderna för att organisera vila i de fall barnen erbjuds vila skiljer sig även de. Studien riktar sig främst till yrkesverksamma inom förskola, då den förhoppningsvis kan bidra med kunskap kring vikten av att erbjuda barnen i förskolan tid och tillfälle för vila.

Huvudsyftet med uppsatsen är att jämföra de allmänna delarna från läroplanerna Lgr80 och Lgr11 för att undersöka om och hur andraspråkselever synliggörs i styrdokumenten. Delsyftet är att undersöka om och hur kursplanerna i svenska som främmande språk från Lgr80 och svenska som andraspråk i Lgr11 skiljer sig från varandra i avseende till kunskapskrav.   Frågeställningarna som undersöks är följande: Skiljer sig de allmänna delarna i läroplanerna Lgr80 och Lgr11 i synen på andraspråkselever? I så fall, hur? Finns det skillnader och likheter mellan kursplanerna i svenska som främmande språk i Lgr80 och svenska som andraspråk i Lgr11? Om så är fallet, hur ser dessa skillnader och likheter ut? Metoden som används är en kvalitativ innehållsanalys som kompletteras med ett diskursanalytiskt perspektiv och ett konstruktivistiskt perspektiv. Materialet som analyseras är utöver de allmänna delarna av läroplanerna även kursplanerna med speciellt fokus på innehåll som rör årskurs F-3. Uppsatsen utgår från ett läroplansteoretiskt perspektiv där begrepp som läroplanskoder och formuleringsarena är centrala.   Resultatet visar att mångkulturella identiteter så som andraspråkselever inte finns framskrivna i framförallt Lgr11, medan Lgr80 har framskrivna andraspråkselever som kan tolkas som endimensionella och saknar komplexitet. Resultat som rör Lgr11 ligger i linje med tidigare forskning som utförts. Kursplanerna som jämförs har både likheter och skillnader, den främsta likheten är kopplad till den rationella läroplanskoden som innebär att läroplanen bör utgå från individen och individens lärande (Lundgren, 1989, s. 84). Den största skillnaden är att kursplanen i svenska som främmande språk ses som ett komplement till den reguljära svenskundervisningen, medan svenska som andraspråk är en egen kursplan som täcker hela grundskolan upp till åk 9. I diskussionen jämförs resultatet med tidigare forskning, metoden samt teoretiska utgångspunkter. Även pedagogiska konsekvenser diskuteras i slutet av uppsatsen.   Nyckelord: formuleringsarena, läroplanskoder, läroplansteori, andraspråkselever.

Den här studien syftar till att söka förståelse för barnlitteraturens potentiella roll i förskolan utifrån ett genus- och läroplansteoretiskt perspektiv. Studien inriktar sig på barnlitteraturen som ett tänkbart läromedel och på konstruktioner av maskulint och feminint genus i svensk barnlitteratur. I studien har åtta barnlitteraturböcker analyserats genom en text- och bildanalys. Den analyserade litteraturen utgörs av den mest utlånade barnlitteraturen på fyra bibliotek i Sverige under 2018. Studien visade att vissa barnlitteraturböcker hade en progressiv genusframställning. En övervägande andel av den valda litteraturen var emellertid mer konserverande och reproducerade traditionella könsmönster. Studien behandlade ett till viss mån helt nytt perspektiv på barnlitteratur som ett läromedel, där begreppet läromedel som i första hand används i skolan även skulle fungera i förskolan. Det läroplansteoretiska perspektivets utgångspunkter i vad kunskap är och hur kunskapen organiserades var avgörande för barnlitteraturens roll som läromedel i förskolans jämställdhets- och genusarbete. I samspelet och i den sociala interaktionen med andra kunde lärtillfällen skapas och barnen kunde tillägna sig kunskap. Det blev på så sätt pedagogernas intentioner och kunskap som påverkade hur tillblivelsen av barnlitteraturen som ett läromedel den i förskolepedagogiska verksamheten blev.