Abstract saknas

Åldern på borrprover från tall (Pinus sylvestris) på utvalda hällmarksberg belägna på Åby säteris gamla utmarker studerades enligt en årsringsanalys (korsdatering med pekår, se t.ex. Niklasson, Zackrisson & Östlund 1994) i syfte att undersöka trädsuccessionen i lokal skala. Enligt Fries (1951, 1958), som studerade skogssuccessionen i Sotenäs genom pollenanalyser och historiska källor var hällmarkerna kala fram till mitten av 1800-talet p.g.a. hårt skogsutnyttjande (Fries, 1958, s. 43). Även Lindner (1935) beskriver regionalt hällmarkerna som skogslösa under samma tidsperiod. (Lindner 1935, s. 159-165).Resultaten från borrningarna visar att merparten träd grodde under perioden 1800-1850 med en topp i föryngringen på 1860-talet. En jämförelse mellan tillväxten av de borrade äldre träden och unga tallar från både öppen och sluten skog, visade att de borrade träden troligtvis vuxit i relativt öppna förhållanden, men att hällmarksbergen dock har haft en viss skogsvegetation även innan 1800-talet, vilket indikerar ett avtagande av den tidigare skogsdecimeringen och en␣ökande skogsföryngring på hällmarksutmarkerna kring Åby säteri nästan 100 år tidigare än vad både Fries och Lindner beskriver. Säteriverksamheten kan ligga till stor grund i detta då skog kunde hämtas på annat håll. / Tree core samples from Scots pine (Pinus sylvestris) growing on mountains on the former outfields of Åby manor were analysed according to crossdating of annual rings (e.g. Niklasson, Zackrisson & Östlund 1994) in order to examine the forest succession in a local scale. According to extensive pollen analyses by Fries the rocky outcrops were bare because of the harsh harvesting of the forest until 1850 (Fries, p. 43). Lindner (1935 also described the surrounding rocky outcrops as bare during the same period of time.The results in this studie shows that several trees had germinated before 1800-1850 with a peak of the regeneration in 1860. When comparing the average growth of the analysed older Scot pines and young Scot pines from both open and secluded forests it showed that the analysed older trees had germinated on relative open grounds, with some some forest vegetation, on the outfields before 1800, giving hard evidence of a decreasing misuse of the forest and an increased regeneration on the rocky outcrops of Åby manor almost 100 years earlier than the results according to Fries and Lindner. The manor function could have helped keeping the forest since trees could be collected elsewhere.

No description available.

I våra Svenska skogar finns ett stort kulturarv i form av fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar. Lagen skyddar de båda klassificeringarna, men där fornlämningar har ett starkare lagskydd än övriga kulturhistoriska lämningar. Det finns många olika typer av lämningar, där färdväg är en lämningstyp som riskerar att ta stor skada när den omgivande skogen ska avverkas. Lämningstypen färdväg är en del av en vägsträcka som idag inte brukas. Denna undersökning ämnar försöka skapa en klarhet i om det råder skillnad i hänsynen man tar till lämningstypen färdväg beroende på vilken klassificering lämningen har samt hur vida kulturstubbar kan förhindra förstörelsen av dessa lämningar. För att försöka skapa förståelse inom detta har en skadeinventering utförts, där tio lämningar har ingått i undersökningen, spridda över kommunerna Kristianstad, Bromölla, Östra Göinge, Höör och Hässleholm. Resultatet av denna inventering visar att fyra av de tio lämningarna har tagit skada och tre av dessa är övriga kulturhistoriska lämningar. Gällande kulturstubbar är resultatet jämnt fördelat mellan att det finns kulturstubbar och att lämningarna är skadade kontra inte skadade.

Äskhults by är idag ett kulturreservat och sedan 1990-talet har omfattande restaureringar gjorts, både i markerna och med byggnaderna. Ett mål för arbete i Äskhult är att återskapa landskapet så som det såg ut före skiftesreformerna. Därför har man använt skifteskartan från 1825 som utgångspunkt i restaureringsarbetet. Syftet med denna uppsats är att dra slutsatser kring hur hägnaderna såg ut under 1700-talet i denna trakten och därmed även bidra till arbetet med kulturreservatet. För att svara på frågor om hur hägnaderna såg ut före skiftesreformerna i norra Halland och varför vissa hägnadstyper förekom har Hallands landsbeskrifning från 1729 och geometriska avmätningar av Johan Söderlingh studerats. Källmaterialet indikerar att den dominerande hägnadstypen är av sten oavsett tillgången till material. Det förekommer dock trähägnader i området och då är det främst i form av ris. Det går att dra paralleller mellan trähägnadernas utbredning och förekomsten av skog i området. Skogsområdena ligger mot gränsen till Västergötland. En annan aspekt som kan ha påverkat förekomst och utformning av hägnader och som troligen inte syns i källmaterialet är tillfälliga hägnader. Tillfälliga hägnader kunde användas bland annat vid ljungbränning, efterbete eller tillfälliga kålgårdar. Därför borde det även funnits tillfälliga hägnader omkring Äskhult. Slutsatsen är dock att stenhägnader troligen var dominerande i området kring Äskhult.

De senaste 50 åren har intensifieringen av jordbruket ökat i takt med maskinernas framfart. Detta på bekostnad av att livsviktiga biotoper för djur och växter försvunnit, då åkerlandskapet blivit allt mer homogent. Skogen och jordbrukslandskapet är två av de artrikaste landskapstyperna och utgör idag störst hot för Sveriges rödlistade arter. Undersökningsområdet ligger i nordvästra Skånes åkerlandskap och uppsatsen behandlar jordbruksmarkens öppna fält och dess utveckling. Uppsatsen belyser även skillnader mellan små- och medelstora jordbruk jämfört med storjordbruk i ett område bestående av Fleninge, Kropp, Holk och Rosendal, belägna i nordöstra Helsingborgs kommun. Undersökningsområdet är intressant för att studera olika markägares förhållningssätt till jordbruksmarken. En GIS-analys över områdets landskapsutveckling av öppna fält, trädrader och habitatöar presenteras för åren 1947, 1965 och 2017. Analysen visar att medelstorleken på de öppna fälten, betesmarken och åkermarken i båda undersökningsområdena har mer än fördubblats på 70 år, med störst förändring på storjordbruket. Det syns även tydligt att antalet fält successivt minskat med åren då 197 fält har försvunnit på de små- och medelstora jordbruken samtidigt som 69 försvunnit i storjordbruksområdet. En genomsnittlig minskning av trädrader, med cirka 129 meter per år, sker på det små- och medelstora jordbruket, där minskningen är störst. Habitatöarna går från att ha varit vanligare inom storjordbruket till att merparten försvinner under undersökningsperiodens senare del. På det små- och medelstora jordbruket ökar antalet habitatöar även om en stor andel habitatöar avlägsnas, så tillkommer många. År 2017 finns totalt 99 habitatöar i undersökningsområdet, vilket innebär en minskning med cirka 0,4 habitatöar per år. Habitatöarna har dock varit svåra att analysera, detta ser dock ut att hänga samman med att glesa typer av trädrader tillkommer där, vilka enligt gängse kategoriseringskriterier inte räknas till trädrader utan blir individuella habitatöar. Denna utveckling har troligen en negativ inverkan på den biologiska mångfalden i området. Då minskning av habitat och biotoper är ett av de största hoten för biodiversiteten och arters utrotning är det grundläggande att jordbruket istället bidrar till bevarande av arter för en hållbar framtid.

I dagsläget finns ett stort behov av exploatering för nya bostäder och förtätning i många svenska städer. Bra boende - och livsmiljöer innefattar ofta en närhet till grönområden. Utanverken i Kristianstad, Skåne län, är ett grönområde med höga natur - och kulturvärden. Omkring området planeras en stor exploatering av bostäder vilket betyder att grönområdet är viktigt för staden. Genom grönområden kan olika upplevelsekaraktärer upplevas och olika kulturella ekosystemtjänster tas ut. Dessa karaktärer och tjänster är en viktig hälsoaspekt för människan. För att ta reda på vilka upplevelsekaraktärer och kulturella ekosystemtjänster som upplevs och utnyttjas av de boende omkring undersökningsområdet idag genomfördes en enkätundersökning. Resultatet visar att det finns karaktärer och tjänster som upplevs och utnyttjas mer än andra. Däremot finns det meningsskiljaktigheter kring utveckling av undersökningsområdet mellan olika grupper av de boende. För att tillgodose dagens och framtidens invånares önskningar bör det alltid föras en dialog mellan beslutsfattare och invånare. Vid planering av grönområden bör det även tas i beaktande över vilka funktioner dessa bör innehålla för att främja speciella upplevelsekaraktärer och kulturella ekosystemtjänster för skapandet av bra boendemiljöer i urbana områden.

Arbetet behandlar Kolbäcksåns nedre del i Hallstahammars kommun i Västmanlands län, med syftet att se hur kulturmiljöer och dess betydelse beaktas vid restaurering av vattendrag. Många av de tidigare fria forsarna har genom dammar delats upp i segment och vattnet har gått från strömmande till stillastående. Om åtgärder ska genomföras för att uppnå god ekologisk status är risken stor att kulturmiljöer påverkas negativt. Data för analys har samlats in genom djupintervjuer av representanter från fem olika instanser i Västmanlands län. Majoriteten av de analyserade svaren pekar mot att en kulturmiljö definieras av att det skett en påverkan i form av mänsklig aktivitet, att det finns en historik knuten till platsen samt att platsen ses som en enhet. En kulturmiljö är påverkad medan en naturmiljö kan vara både påverkad och opåverkad. När en restaurering, som påverkar kulturmiljöer, ska genomföras framkommer det att intressen ställs mot varandra och vikten av att tidigt samarbete genomförs mellan berörda intressenter. Den tematiska analysen resulterade i ett flertal indikationer på eventuella konflikter och potentiella lösningar. / This essay is focusing on Kolbäcksåns lower part in Hallstahammar municipality, Västmanlands county in Sweden, aiming on how cultural heritage and it’s importance is treated when changes in the landscape is about to be done. Many of the historic free rivers has due to dams been divided, and the water has gone from rapid to still. If changes is about to be done to acchive approved ecological status, the risk on damaging the cultural heritage sites is palpable. Data, that’s been analyzed, has been collected through interviews with respondents from five instances in Västmanlands county. The Majority of the answers analysed reveals that a cultural heritage site is definied by the affect made by humans, that there is a historical connection and that the site is seen as a unit in the landscape. A cultural heritage site is affected whilst a natural environment site can be both affected and non-affected. When landscape changes that affects cultural heritage sites is performed, it reveals that different interests are colliding and the importance of an early collaboration between interests is performed. The thematic analyze of the answers from the interviews revealed several potential indications on conflicts and potential solutions.

Det finns en stark koppling mellan historisk markanvändning och biologisk mångfald. Flera ängs- och betesmarksarter gynnas eller är beroende av traditionell hävd såsom slåtter och bete. Syftet med studien är att undersöka om olikheterna i den historiska markanvändningen har påverkat den biologiska mångfalden. Genom att studera kartor från olika tidsperioder kan förändringar i landskapet tydas. Arkivstudier kan sedan kopplas till kartor och komplettera de historieluckor som kartorna inte visar. Fältarbetet bestod av tre växtinventeringstillfällen: 23 maj, 23 juni och 14 juli 2013. Fyra storytor (á 100 m2) placerades ut i Tjörnedalas strandbetesmark som år 1841 var strandäng. Kartanalysen visar att åkerns utbredning har tagit strandängsmark i anspråk under 1900-talet. Växtinventeringarna tillsammans med arkivstudierna visar att områden med högst biologisk mångfald är de som hävdats traditionsenligt och med beteskontinuitet. Den här studien visar likaså att kvävegynnade arter dominerar i områden som tidigare varit åker. Både arkivstudier och växtinventeringar behövs för att få en rättvis beskrivning av hur ett område har brukats. Den biologiska mångfalden är därmed ett arv av den historiska markanvändningen. / There is a strong connection between historical land use and biodiversity. Several grassland species are advantaged or relied to mowing and grazing. The purpose of this study is to investigate if changes in the historical land use have affected the biodiversity. By studying maps from different time periods, changes in the landscape can be interpreted. Archival studies can then fill in historical gaps that the maps doesn’t show. The field work consisted of three plant inventory occasions: may 23, june 23 and july 14 in 2013. Four major surfaces, of 100 m2 each, were placed in the shore meadow of Tjörnedala. Analysis of maps shows that arable land expansion has taken meadow land space during the 20th century. The plant inventories along with archival studies shows that areas with the highest biodiversity are those that are used with traditional methods and with continuity of grazing. This study also shows that nitrogen favored species dominate in areas of former arable land. Both archival studies and plant inventories are needed to get a fair description of how an area has been used. The biodiversity is thus a legacy of the historical land use.

Examensarbetet behandlar hydroarkeologi genom flera kartstudier av fornlämningar och deras förhållande till det förhistoriska landskapets hydrologi i ett utvalt undersökningsområde där en förhistorisk hydrologisk situation har återskapats. Arbetet fokuserar på fornlämningar som idag ligger över en kilometer från en vattenförekomst, men som har vatten inom en kilometer på historiska kartor.   Fornlämningar ligger i allmänhet relativt nära dagens vattenförekomster och bland de undersökta fornlämningarna dominerar typerna gravar och verktygslämningar. Majoriteten av fornlämningarna brukades under förhistorien och markanvändningen vid lämningarna har successivt övergått till en allt större andel öppen mark från 1700-talet till idag. Vattenförekomsterna har förändrats av såväl naturliga som antropogena orsaker och de mer omfattande antropogena förändringarna började omkring år 1800. Troligtvis har området ett helt annat hydrologiskt utseende idag jämfört med under förhistorien. / This bachelor thesis investigates hydroarchelogy through several studies of maps, ancient remains and their relationship to the hydrology of the prehistoric landscape in a selected area in Sweden where a prehistoric hydrological situation has been recreated. The focus of this thesis is remains which are located over 1 000 meters from a body of water today, but which have water within 1 000 meters on historical maps.   Ancient remains are generally situated relatively close to the present bodies of water and among the studied remains the dominating types are graves and tools. The majority of the remains date back to the prehistory and between the 18th century and today the land use surrounding the remains has consisted of an increasing part of open field. The water has changed both by natural and antropogen causes and the major antropogen changes started around 1800. The studied area probably has a totally different hydrological appearance today compared to during the prehistory.