Vårdträdet är ett landskapselement som har sitt kulturella ursprung i hedniska tider av träddyrkan. Dessa träd har förts från heliga lundar in till gårdsplanerna där de har planterats för att sedan tjäna som symbol för gårdens lycka eller olycka beroende på trädets hälsa och hur behandlingen av trädet utförts. I moderna tider tenderar vi att istället för en tro på ödet och sökandet efter omen för att sia om framtiden, resonera med hjälp av logik och rationalitet för att tolka vår omgivning. Hur dessa sätt att tänka står i kontrast till varandra har varit utgångspunkten för denna studien. Vårdträdet har tjänat som symbol för detta då landskapselementet fortfarande existerar på den skånska landsbygdens gårdstomter precis som det gjort i hundratals år. Hur kulturen, och resonerandet kring träden i fråga ser ut idag i jämförelse med då är dock den intressanta frågan och syftet med studien har varit att få en djupare förståelse för detta. Genom detta kan ett bidrag ges till diskussionen kring varför platser ser ut som de gör. Frågeställningen för studien har därför blivit "Vilka faktorer i då- och nutid ligger bakom skapandet av landskapselementet vårdträd?" Undersökningsmetoden som valts för detta har till en början varit att studera frågelistor från Lunds universitets Folklivsarkiv. Vidare har djupintervjuer genomförts tillsammans med människor som har ett vårdträd växande i anslutning till gården de bor på. På detta sätt har en historisk inblick skapats om vårdträden som sedan kan ställas i kontrast emot dagens människors tänkande om samma sorts träd. Resultaten visar på att vissa kulturella fenomen lever kvar medan andra har förändrats. Vårdträden anses idag liksom då, som kulturarvsobjekt som "tillhör gården". Träden används också fortfarande som socialiseringsplats samt som solskydd och i viss mån som offerplats av gröt på julen samt att trädet får växa fritt. Hur kulturen dock skiljer sig visar sig i hur rädslan vid trädets behandling ej existerar i samma grad längre. Vårdträden respekteras då liksom nu, men tron om bestraffning och otur vid "illa" behandling av vårdträdet är ej lika starkt manifesterat i de intervjuades tankar som det tenderade att vara enligt frågelistorna. Då vårdträden i traditionell mening ej rördes över huvud taget, gallras träden idag utan större eftertanke. Vad likheterna gällande synen på träden som kulturarvssymbol beror på, kan vara att träden p.g.a. sina höga åldrar genom denna konstant tillskrivs ett historiskt värde genom berättelser som hela tiden tillskrivs trädet desto äldre det blir. Därför har vårdträdet då liksom nu många gånger tjänat som släktklenod för gårdens invånare där minnen från alla livets skeden är knutna. Skiljaktigheterna kan bero på hur dagens rationella och logiska tänkande skiljer sig från folktrons ej ifrågasättande och okritiska synsätt. På grund av detta tenderar personerna att vifta bort de historiska föreställningarna och behandla sina vårdträd som de vill. Dock lever möjligen vårdträdskulturen kvar även som ett "mekaniskt" handlande, dvs att planteringen i sig, att träden ej rörs och att "ta i trä" är handlingar som utförs av automatisk karaktär utan att reflektera över deras historiska innebörd. Oavsett vad, fortsätter i alla fall vårdträdet vara ett inslag på den skånska landsbygden.

Det generella biotopskyddet i Sverige omfattar lättidentifierbara områden som finns över hela landet, där ingår bland annat alléer. Alléer är enligt miljöbalken lövträd planterade i en enkel eller dubbel rad som består av minst fem träd längs en väg eller det som tidigare utgjort en väg eller i ett i övrigt öppet landskap. Träden ska till övervägande del utgöras av vuxna träd. Skyddet innebär att man inte får bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd som kan skada naturmiljön. Om det finns särskilda skäl, får dispens från förbudet ges i det enskilda fallet. Det som anses vara ett särskilt skäl beskrivs i naturvårdsverket vägledning. Denna kandidatuppsats syfte är att undersöka hur länsstyrelser i Sverige behandlar beslut om dispens från det generella biotopskyddet av alléer, genom att analysera hur natur- och kulturvärdet behandlas i besluten samt att undersöka vad det är som gör att dispenser blir beviljade respektive avslagna. För att kunna analysera besluten strukturerat har en analysmall använts. Resultatet visar att naturvärdet berörs i alla de analyserade besluten. Beslut från Länsstyrelsen Skåne och Dalarna berör kulturmiljövärdet mest. Alla besluten som är beviljade dispens är motiverade med ett särskilt skäl.   Beslut som får avslag blir ofta nekade dispens när ansökan innehåller termer och ord som berör alléns estetiska värde och när det saknas särskilt skäl.  Under rubriken diskussion lyfts problematiken med att endast skydda alléernas naturvärde i ett landskap fyllt med kultur, men också handläggarens tolkningsutrymme av lagstiftningen.

På de platser där markens kapacitet för odling, slåtter eller bete är låg har människan tvingats se sig om efter komplement till markens ringa avkastning. För öborna på Östra Hästholmen och Utlängan i Karlskronas östra skärgård kompletterades detta med husbehovsfiske i Östersjön. Här försörjde man sig som binäringsfiskare eller som lots i kronans tjänst.Det här är en studie av förändringar i befolkning, markanvändning, mantalsfördelning, binäringsfisket och lotsyrket på Östra Hästholmen och Utlängan mellan 1700 – 2016. Vidare tas örlogsbasens militära närvaro i beaktning. Utifrån studier av kartmaterial, mantalslängder och folkräkningar har information kring dessa förändringar jämförts mot varandra.Resultatet visar att befolkningsantalet och markanvändningen troligtvis inte påverkat varandra i det långa loppet. Snarare är det möjligheten till fisket och arbetet som lots som har bidragit till öarnas befolkningskurva och markanvändning. Östra Hästholmen verkar ha varit av störst betydelse för befolkningen under 1700- och 1800-talen på grund av dess lotshemman där man verkade som ”kronolots” medan Utlängan visar sig ha varit av större betydelse i äldre tider och då för sjömän från olika delar av Europa.

Denna studie undersöker förslaget att kombinera utökade kantzoner med nyckelbiotoper med en matrix av hyggesfri skog. Om det här förslaget hade varit framgångsrikt i praktiken hade det medfört många fördelar för biodiversiteten i skogar och vattendrag. Genom analys med GIS-program analyserar studien ifall nyckelbiotoper har en tendens med att ligga nära vatten, och hur mycket skog och nyckelbiotop hade inkluderats i ett antal hypotetiska utökade kantzoner. Studiens resultat visar dock att det inte finns ett kausalt samband med att nyckelbiotoper skulle ligga nära vatten, och mängden skog och nyckelbiotop som skulle ha inkluderats i de hypotetiska kantzonerna är försumbart.

På Kristianstadsslättens sandiga marker finns ett flertal imponerande inlandsdyner vilka är bildade genom sandflykt under historisk tid. Tidigare forskning kring sandflyktens mönster och processer har ofta använt historiska kartor som komplement till fältstudier, men det saknas ett helhetsgrepp på detta omfattande källmaterial. I denna undersökning har 68 stycken kartor med tillhörande akter analyserats motsvarande ett undersökningsområde om 784 km2. I 5 stycken kartor finns flygsandsfält markerade och i 15 stycken akter finns flygsand belagda. Samtliga flygsandsfält har digitaliserats i GIS och deras samlade areal beräknats till 13 km2. Efter analys av de storskaliga kartorna vilka sträckte sig mellan 1694–1828 visade det sig att sandflykten troligtvis var på uppgång i slutet av 1600-talet, når sin kulmen på andra hälften av 1700-talet för att sedan avta och dämpas med hjälp av furuplanteringar under sent 1700-tal och tidigt 1800-tal. Slutligen stödjer analysen av kartor och akter att det är åkerbruk i kombination med sydvästliga vindar som är huvudorsakerna till sandflykten. Vid jämförelse med tidigare forskning konstaterades följande; i dagsläget finns inget konkret svar på varför sandflykten anträder. Snarare kan det likna en kedja av olika händelser, både kultur- och naturbetingade, som trycker på startknappen samtidigt.

In 2004, a provision was introduced into the Environmental Code, which states that the plans and programs that may lead to significant environmental impact should be tested through an environmental impact assessment. This study focuses on what happens after such a description has been made. Is there anyone monitoring the real impact? And if so, in what regard?By reviewing environmental impact assessments made of Detailed Development Plans, as well as interviews with the municipalities concerned, I wanted to answer the question of municipalities actually live up to the legislative requirements, and how is monitoring sections written in the EIA's. The results show varying quality regarding monitoring sections in the EIA´s and almost non-existent follow-up work after the plan has been prepared.The municipalities that were interviewed all thought that the follow up idea was good, but in practice difficult. The reasons for this are that the law is poorly precise; there is a lack of resources or that the responsibilities within the organization can be a problem according to the municipalitiesOne of the solutions to this problem may be a reporting requirement against the municipalities, as this usually leads to an expanded and more focused work.

Märgelgravar är småbiotoper i odlingslandskapet som ofta hyser höga naturvärden och är viktiga för bevarandet av den biologiska mångfalden i slättlandskapet. De utgör också synliga kulturlämningar från 1800 - talets jordbruk och den agrara utveckling som skedde då. Märgelgravarna är idag skyddade som generella biotopskyddsområden. Biotopskyddsområdena bidrar till att uppfylla de svenska miljökvalitetsmålen samt FN - konventionen om biologisk mångfald. Märglingen var som mest omfattande mellan cirka 1850 fram till 1890 i södra Sveriges slättbygd. Märgeln användes som jordförbättringsmedel och grävdes upp där det fanns kalkhaltig lera. Där den bröts bildades bestående gravar som ofta vattenfylldes. Syftet med studien är att kartlägga hur många märgelgravar som försvunnit i Åstorps kommun, var de ursprungligen placerades och vad som kännetecknar de som finns kvar idag. Undersökningen grundas på kartmateriel från ca. 1930, ca. 1970 och 2015 som bearbetats och analyserats i ett GIS - program. Resultaten visar att endast 23% av märgelgravarna finns kvar 2015 jämfört med 1930 och att de ursprungligen grävdes i lerjordar nära bebyggelse, men att de som finns kvar idag i högre utsträckning ligger längre ifrån bebyggelse och till större del i sluttningar. Borttagandet av märgelgravarna tros bero på de omfattande rationaliseringar som jordbruket genomgick speciellt efter andra världskriget, då de sågs som odlingshinder eller som lämpliga platser att dumpa sopor och rivningsmateriel i.

Turismen är idag en av världens största industrier, där naturturismen är en av de fortast växande. Ekoturismen faller inom naturturism och står för ansvarsfullt resande och skapandet av hållbara naturoch kulturupplevelser. Naturens Bästa är en kvalitetsmärkning som tagits fram av Svenska Ekoturismföreningen och Visit Sweden för naturarrangörer i Sverige med god kunskap om hållbar turism. En enkätundersökning gjordes med syftet att få en djupare förståelse för Naturen Bästa samt se vilket förhållande de har till de sex grundkriterierna och även undersöka samspelet mellan natur och kultur i verksamheterna. Resultatet av enkätundersökningen visar att medlemmarna helst vill bidra till naturvärden i närområdet men även kvalitet och trygghet är viktigt. Det som medlemmarna minst vill bidra till är att skydda kulturvärdena samt gynna den lokala ekonomin. För att kunna driva sin verksamhet anser medlemmarna att respektera resmålets begränsningar, naturvärden, kvalitet och trygghet, miljömedvetenhet samt upptäckarglädje, kunskap och respekt är de grundkriterierna som spelar störst roll. Kulturvärden spelar minst roll i de flesta Naturens Bästa verksamheter. Av de arrangörer som svarade på enkäten tänker alla på hur viktigt ett samspel mellan natur och kultur är och de allra flesta visar ett samspel i sina verksamheter på något vis. Att samspel får ett så positivt resultat är överraskande då alla kulturpåståenden i enkäten fått svaga resultat. Samtidigt är det arrangörer som arbetar med kultur som är de bästa på att visa ett samspel i verksamheten. Sammanfattande kan sägas att om Naturens Bästa vill utveckla samspelet mellan natur och kultur ska man göra det med hjälp av arrangörer med ett kulturintresse.

Syftet med arbetet är att undersöka hur kyrkogårdar har utvecklats fram till idag. Det syftar också till att ge förslag på hur en modern kyrkogård kan rekonstrueras samt skötas för att återspegla förhållandena under 1700-talet. Den valda kyrkogården är Hjortsberga i Ronneby församling. Dagens kyrkogård med klippta häckar och krattade grusgångar har en ca hundraårig historia. Före 1800-talet var den i huvudsak en anläggning med sparsam växtlighet som inte ägnades någon planering. Gräs var högvuxet och det hände även att kreatur betade innanför murarna. Arbetet bygger på litteratur- och arkivstudier såväl som intervjuer. Rekonstruktionsförslaget utgörs till stor del av en återgång på kyrkogården till ängsmark, samt nedtagande av planterade parkträd till förmån för lokala trädslag. Äldre brukningsformer kan då med fördel införas som till exempel lieslåtter och hamling. I arbetet diskuteras även etiska frågeställningar kring ingrepp på kyrkogården och vad de medför för sorgearbetet.

Alléer är ett landskapselement som består av både natur och kultur och som planterats av människan av olika skäl. Sveriges alléer minskar och därför önskar Trafikverket och Riksantikvarieämbetet ta fram ett nationellt underlag för alléer. I Östergötland saknas en sammanställning av alléer under historisk tid därför är studiens syfte att undersöka alléers utbredning och kontinuitet i Östergötland från 1868 fram till idag. Resultatet visade att alléer i länet ökat idag jämfört med perioden 1868–1877. Alléer har störst förekomst i slättbygden. Alléer vid gods- samt bruk hade förändrats minst från perioden 1868–1877 till idag vilket troligen beror på att alléer vid gods och bruk redan var vanliga under perioden 1868–1877. Infartsalléer till gårdar har ökat i bygderna sedan perioden 1868–1877 vilket kan kopplas till skiftesreformerna som förändrade landskapet under slutet av 1800-talet och gav upphov till alléplanteringar i länet. Hos dagens alléer är alléer med blandade trädslag främst förekommande. / Avenues are a landscape element that consist of both nature and culture and that’s been planted by man for various reason. The Swedish avenues reduces because of that the Trafikverket and the Riksantikvarieämbetet wishes to develop a national basis for avenues. In Östergötland there is no compilation of avenues in historical time because of that the purpose of the study is to examine avenues spread and continuity in Östergötland from 1868 until today. Avenues has the greatest occurence in the flat country. Avenues belonging to manor or factory had changed least from the period 1868-1877 until today which is probably due to avenues belonging to manor or factory already was common under the period 1868-1877. Approach avenues leading to farms has increased in the districts since 1868-1877 which can be linked to the agriculture shiftreform that changed the landscape in the late 19th century and gave rise to avenue plantings in the county. Today’sk avenues are avenues witch mixed tree species uppermost occurring.