<p><strong>Abstract</strong></p><p>This examination is about how pedagogue can teach language in junior school first year with element of the arts of learning. The purpose of the examination is to take a piece of how pedagogues in two classes in junior school first grade can use the arts for a way of working with the language teaching. The observation of Swedish- and English language training in two classes have give a insight in how two teacher work with the language teaching in first grade. The class teachers who were interview received questions about the observation and what they think about language teaching. The questions were about their basic view on language teaching and arts of learning. The two teachers that was interview regarded a vary way of working was the best and that the arts of learning is useful in some consistency. On the observation I saw some insight of the arts of learning.       </p> / <p> </p><p><strong>Sammanfattning </strong></p><p>Den här undersökningen handlar om hur pedagoger kan lära ut språk i årskurs ett med inslag av estetiskt lärande. Syftet med den här undersökningen är att ta del av hur pedagoger i två klasser i årskurs ett kan använda sig utav det estetiska arbetssättet i språkundervisningen. Observationer av svensk- och engelskundervisning i två klasser  har gett en inblick i hur lärarna arbetar med språkundervisningen i årskurs ett. Därefter intervjuades klassläraren kopplat till observationen för att se hur de tänker om sina språkundervisningar. Frågorna ställdes runt deras syn på språkundervisning och estetiskt lärande. De två lärare som intervjuades ansåg att ett varierat arbetssätt var det bästa och att estetiskt lärande är användbart i vissa sammanhang. På observationerna såg jag några inslag av det estetiska lärandet.   </p>

Generally prosody is described as the rhythmic, dynamic and melodic features of language. Prosody is further often described as suprasegmental, since its properties go beyond vowels and consonants, which are segmental characteristics of language. A relationship between prosody and music has been noticed and described for several decades. At present, there are several studies proving relationship between prosodic and musical abilities.   The aim of the present study was to construct a test for prosodic non-linguistic perception and production regarding intonation and rhythm. The test was tried out on 16 children with typical language development aged 4;6-7;6 years.   Before testing of ITAP each participant were asked about musical experience. For formal assurance that the participants had typical language development a pretesting was performed.   The results demonstrate an even range and therefore the complexity of ITAP seems to be on a representative level. Furthermore, ITAP is viable and the design is advantageous. The results of the present study suggest that both phonological working memory and grammatical ability are related to the aspects of intonation tested in ITAP.   The study contributes to the knowledge about possible relations between prosodic and musical abilities, and it provides guidance on what children with typical language development are expected to achieve on ITAP.

Abstract This examination is about how pedagogue can teach language in junior school first year with element of the arts of learning. The purpose of the examination is to take a piece of how pedagogues in two classes in junior school first grade can use the arts for a way of working with the language teaching. The observation of Swedish- and English language training in two classes have give a insight in how two teacher work with the language teaching in first grade. The class teachers who were interview received questions about the observation and what they think about language teaching. The questions were about their basic view on language teaching and arts of learning. The two teachers that was interview regarded a vary way of working was the best and that the arts of learning is useful in some consistency. On the observation I saw some insight of the arts of learning. / Sammanfattning Den här undersökningen handlar om hur pedagoger kan lära ut språk i årskurs ett med inslag av estetiskt lärande. Syftet med den här undersökningen är att ta del av hur pedagoger i två klasser i årskurs ett kan använda sig utav det estetiska arbetssättet i språkundervisningen. Observationer av svensk- och engelskundervisning i två klasser  har gett en inblick i hur lärarna arbetar med språkundervisningen i årskurs ett. Därefter intervjuades klassläraren kopplat till observationen för att se hur de tänker om sina språkundervisningar. Frågorna ställdes runt deras syn på språkundervisning och estetiskt lärande. De två lärare som intervjuades ansåg att ett varierat arbetssätt var det bästa och att estetiskt lärande är användbart i vissa sammanhang. På observationerna såg jag några inslag av det estetiska lärandet.

The aim of this dissertation is to chart the development of interrogative syntax among Finnish-speaking children between the ages of 1 to 4 years living in Sweden. The material consists of language samples taken from eleven Sweden-Finnish children with Finnish as their first language. The data from the corpus have been compared with acquisition studies of Finnish-speaking children in Finland, with material from an adult-language corpus and with studies of children speaking other languages than Finnish. The first questions appearing in the corpus are wh-questions, on average at the age of 1.9 and one month earlier than yes/no-questions. Both wh-questions and yes/no-questions are produced by all children in the corpus, whereas disjunctive questions are used by only one child. Wh-questions comprise approximately two thirds of the interrogatives and yes/no-questions a third; only one disjunctive question is used. The older the child, the greater the proportion of yes/no-questions. The earliest wh-question words are tnikä 'what' nom. sg., missä 'where' and mita 'what' part, sg., used by one-year-olds. Kuka 'who' nom. sg., mihin 'where to' and miten 'how' all appear before the age of 2.6, and miksi 'why1, mista 'where from' and minkä 'what* acc. 1 sg. start being used before the age of three. The use of milloin 'when', kenen 'whose', minkä varinen 'of what color' and mitkä 'what' nom. pl. commences at the age of three. Other question words and question word forms are produced by a few children. Wh-interrogative clauses in this study have been divided into ellipses, on-clauses, V-clauses and Adnom-clauses. The ellipses and cm-clauses are acquired on average at the age of 1.9, V-clauses at 1.11 and Adnom-clauses at 2.3. The question words are used correctly for the most part, with the same references as in adult speech. Semantic misuse of mikä 'what' was detected in 2 % of the pronoun's occurrences; kuka 'who' is misused relatively often, 38 % of the time. The different case forms of the interrogative pronouns and adjectives are on the whole used correctly. One pronoun form susceptible to misuse is nom. sg. mikä 'what', often erroneously produced instead of some other case form. The interrogative adverbs are used according to adult norms almost without exception. The earliest yes/no-questions in the corpus are -kO-questions, starting on average at age 1.10; the use of -hAn-questions begins at age 2.5. Other yes/no-questions appear at a much later date. The first -kO-questions are neutral -kO-questions. Focused -kO-questions are acquired somewhat later on. The neutral -kO-questions have been divided into onko 'Is it?'-questions, Simple V+kO-questions, Aux+kO-questions and Neg+kO+V-questions; the various types of questions are acquired in that order. The interrogative clauses in the corpus have been categorized as information-eliciting questions, directive questions, conversational questions and expressive questions; their acquisition follows ibis order. / digitalisering@umu

I dagens globaliserade samhälle blir det allt vanligare att barn växer upp med fler än ett språk i sin omgivning. Det kräver en ökad kunskap om flerspråkighet och vad som särskiljer flerspråkiga barn från enspråkiga barn. Då de mätinstrument som idag används i Sverige för att utröna om ett barn har en språkstörning endast är utformade för enspråkiga barn riskerar flerspråkiga barn att över- eller underdiagnostiseras. För att råda bot på den problematik som uppkommit i samband med diagnostisering av flerspråkiga barn och språkstörning har ett europeiskt forskningsnätverk bildats, kallat COST Action IS0804. Syftet med nätverket är att kartlägga SLI (specific language impairment) hos flerspråkiga barn genom att koordinera forskning inom lingvistisk och kognitiv förmåga över ett stort antal länder. Denna studie syftar till att samla in och analysera referensdata för enspråkigt svensktalande barn med typisk språkutveckling, samt jämföra resultatet med referensdata från andra grupper som använt samma material i Sverige på flerspråkiga barn i jämförlig ålder. Det övergripande syftet är att referensdatan på sikt kan användas för att öka kunskapen om skillnader och likheter mellan en- och tvåspråkiga barn med målet att differentiera dessa från flerspåkiga barn med SLI genom COST projektet. Då tidigare studier i Sverige endast använt materialet till att studera berättande, syftar denna studie även till att samla in referensdata för både berättande och återberättande. Deltagarna är fjorton barn mellan 5:6 och 7:5 år som fått berätta och återberätta kring fyra bildberättelser samt besvara ett antal förståelsefrågor till varje bildberättelse. Resultatet visar att det finns tydliga skillnader mellan hur barnen presterar på berättande och på återberättande, vilket är intressant då narrativerna eliciterades med bildsekvenser som är makrostrukturellt lika. Dessa skillnader manifesteras både beträffande makrostrukturen i form av story grammar poäng, då återberättande både ger högre min - och maxpoäng samt total poäng överlag, och på mikrostrukturen då återberättande ger något längre och mer varierade texter än berättande. Vid en jämförelse av resultaten vid berättande från tidigare studier inom COST som studerat flerspråkiga barn i Sverige föreligger en mikrostrukturell skillnad, då de enspråkiga deltagarna i denna studie producerar något längre texter på svenska än de flerspråkiga barnen i samma ålder. Denna skillnad verkar dock inte ha någon makrostrukturell påverkan då antalet story grammar poäng på deltagarnas narrativer är relativt likvärdig över de olika studierna. Resultatet stödjer tidigare forskning som påvisat att den narrativa makrostrukturen är språkligt obunden. Mer forskning kring skillnader i narrativförmåga mellan barn med och utan språkstörning behövs dock innan det går att dra mer långtgående slutsatser om makrostruktur som klinisk markör för språkstörning hos flerspråkiga barn. / As society today is becoming more and more globalized, the number of children growing up with several languages is ever increasing. This calls for better and deeper knowledge of bilingualism in general and for a better understanding of developmental language differences between bilingual and monolingual children in particular. However, methods for assessing whether a bilingual child suffers from language impairment are developed and standardized for monolingual children only, and there is a rising need for tools that can reliably assess bilingual children. To meet this need, a European research network (COST Action IS0804) has been established, with the aim to map specific language impairment in bilingual children by coordinating research on linguistic and cognitive skills across 30 countries. Within this network, a new multilingual assessment tool for narratives has been developed. The aim of the present study is to collect and analyze narratives by Swedish monolingual children with typical language development with this assessment tool and compare their results with data from recent studies of Swedish bilingual children of a comparable age. The long-term objective is for the results to be used to increase our knowledge about similarities and differences between monolingual and bilingual children with and without language impairment through the COST network. Since previous narrative studies in Sweden have only used the tool for telling, the aim of the present study has been to collect data on both telling and retelling. Participants were fourteen children between 5;6 and 7;6 years. Narratives were elicited with the help of four parallel sets of stimulus pictures; two for which the participants were instructed to tell a story, and two for which the task was to retell after listening to a model story. Participants also answered a number of comprehension questions after each story. Narratives were analysed for macrostructure and microstructure. The results show some pronounced differences between how the participants performed in telling and retelling, which is noteworthy since the stimulus materials were parallel in macrostructure. Differences between telling and retelling manifested themselves in macrostructure in terms of story grammar points, with higher minimum and maximum points for retelling, and on some (but not all) microstructural measures, with longer and lexically more varied texts in retelling than telling. Comparing the results to previous studies on age-matched bilingual Swedish children of similar socio-economic status using the same assessment tool, monolinguals and bilinguals differed slightly: The monolingual participants in the present study produced longer texts in Swedish than their bilingual peers. This difference in microstructure did however not have any impact at the macrostructural level, where monolinguals and bilinguals in the previous studies scored fairly similar. These results underpin findings of earlier research which have shown that narrative macrostructure is largely languageindependent and may thus be a more appropriate measure of narrative ability in bilingual children than language-dependent microstructural measures. However, more research is necessary before any far-reaching conclusions can be drawn as to whether macrostructure can be used as a clinical marker for specific language impairment in bilingual children.

Studiens syfte är att beskriva några klasslärares uppfattningar om hur stödet kan se ut till de elever som befaras inte nå målen i svenska som andraspråk i skolår tre på grund av bristande språkkunskaper. För att undersöka detta har jag utgått från frågeställningarna:Vilket stöd upplever lärarna att de kan ge dessa elever i klassen? Vilket stöd upplever lärarna att dessa elever får av speciallärare och lärare i svenska som andraspråk? Hur beskriver klasslärarna att deras samarbete med andra lärare på skolan ser ut kring dessa elever? Samt vilka stödåtgärder beskriver lärarna att de kan formulera i dessa elevers åtgärdsprogram?  Studien bygger på intervjuer med fem klasslärare som arbetar på tre olika skolor. Majoriteten av eleverna på dessa skolor har ett annat modersmål än svenska. Intervjuerna har analyserats utifrån en sociokulturell ansats. Resultatet visar att: Stödet till dessa elever såg olika ut på de tre olika skolorna där lärarna arbetade. Det skilde sig både i grad av medvetenhet om sociokulturellt stödjande språkundervisning hos klasslärarna och i organisationen kring de elever som behövde mest språkligt stöd. Organisationen av olika lärarkategorier kring de elever som fick språkligt stöd skilde sig beroende på om lärarna och skolorna praktiserade ett sociokulturellt stödjande arbetssätt i klasserna. Det fanns också ett samband mellan ett sociokulturellt sätt att se på språkundervisning och ett relationellt sätt att se på specialundervisning. Avsaknaden av sociokulturellt arbetssätt ledde till mer kompensatoriska stödåtgärder. Bedömningen av vilka elever som skulle läsa mot kursplanen i svenska som andraspråk och urvalet av vilka elever som skulle få arbeta i liten grupp hos en lärare utbildad i svenska som andraspråk såg olika ut både mellan lärarna och mellan skolorna. Det var vanligt att lärarna talade om svenska som andraspråk som stödundervisning. Åtgärdsprogram användes inte som ett arbetsverktyg för att planera en mer sociokulturellt stödjande undervisning för de elever som behövde språkligt stöd. En slutsats som jag drar är att om lärare på ett medvetet sätt använder sociokulturellt grundade arbetssätt i sin undervisning i klassen skulle det kunna leda till att färre elever behöver få stödundervisning utanför klassens ram. Detta för att sociokulturellt perspektiv på undervisning i andraspråk leder till ett mer relationellt perspektiv på specialundervisning. / The aim of this study is to describe some teachers' views on support for language development for those students who risked not achieve the objectives of Swedish as a second language in grade three because of lack of language skills. To investigate this, the following questions are addressed: What support do the teachers feel that they can give these students in the class? What support do the teachers experience that these students receive from special education teachers and teachers of Swedish as a second language? What kind of collaboration with other teachers at the school do the teachers describe? And what support do the teachers describe that they can formulate in these students' individual development plans?The study is based on interviews with five teachers who work at three different schools. The majority of students at these schools have a mother tongue other than Swedish. The interviews were analyzed from a socio cultural approach.The results show that: The support for these students was different on the three different schools where the teachers worked. It was different both in degree of awareness of the socio cultural perspective on teaching and in the organization around these students. The organization of the various categories of teachers around the students who needed language support differed depending on whether teachers and schools practiced a socio culturally supportive teaching. There was also a correlation between a socio cultural approach to language teaching and a relational approach to special education. The lack of socio cultural practices led to more compensatory measures. The assessment of which students would be taught by the curriculum of Swedish as a second language and the selection of students who would be working in small groups looked different between teachers and between schools. It was common for teachers to speak of Swedish as a second language as support programs. Individual development plans were not used as a tool for planning a more socio cultural supportive education. One conclusion I make is that if teachers practice more socio cultural based teaching in class it may mean that fewer students need to get remedial education outside the class. This is because the socio cultural perspective on the teaching of second language leads to a more relational perspective on special education.

<p>Barn och ungdomar utvecklar sitt språk hela tiden, med vänner på fritiden och i andra sociala sammanhang och i skolans alla ämnen. Vår studie syftar till att undersöka förutsättningarna för elevers språkutveckling av det svenska språket inom ämnet svenska som andraspråk i tre grundskolor år 4-6. Vi vill även försöka förstå vilka möjligheter de här eleverna har att utveckla svenska språket från sin individuella kunskapsnivå efter den andraspråksundervisning som bedrivs på de olika skolorna, samt att synliggöra verksamma pedagogers förhållningssätt kring det språkutvecklande arbetet inom ämnet svenska som andraspråk. Våra frågeställningar är följande:</p><p>• Hur organiseras undervisningen av ämnet svenska som andraspråk?</p><p>• Hur bedrivs ett språkutvecklande arbete inom ämnet?</p><p>• Vad anser verksamma pedagoger och svenska som andraspråkspedagoger i år 4-6, om elevernas möjligheter att utveckla sitt språk på samma villkor som elever med svenska som modersmål?</p><p>För att få svar på frågorna genomförde vi dels intervjuer med svenska som andraspråkspedagoger, dels en enkätundersökning bland övriga pedagoger i år 4-6 på de berörda skolorna samt en observation vid ett undervisningstillfälle.</p><p>Resultaten visar att skolorna organiserar undervisningen främst i exkluderande miljö. Fokus i undervisningen läggs på att bygga upp ett stort ordförråd för att så snabbt som möjligt ge eleverna ett basspråk och att utveckla deras kommunikativa färdigheter, vilket ger självförtroende. Pedagogers åsikter om elevers utvecklingsmöjligheter varierar mycket beroende på prioritering och synsätt på ämnets karaktär.</p> / <p>Young people today develop their language all the time, with friends, at home, in school and in other social contexts. The objective of this study is to investigate the condition for pupils’ language development with Swedish as a second language in three elementary schools. We also want to investigate what opportunities these pupils have to develop Swedish from their individual level of knowledge, on the basis of the language education provided in these three schools.</p><p>Our study are based on these following questions:</p><p>• How do schools organize education of the subject Swedish as a second language?</p><p>• How do schools operate a language developed education in this subject?</p><p>• What do teachers think of pupils’ opportunities to develop their language with equal conditions as a pupil with Swedish as mother tongue?</p><p>The methods used are an observation in class, a questionnaire with both specific and non-specific answers and interviews with Swedish as second language-educationalists.</p><p>The questionnaires have been completed by a total of 28 teachers working in the three schools of this study. We carried out three interviews with four educationalists.</p><p>The results of the study show that the schools mainly organize this education in excluded environments. Focus in the education is to build, as quickly as possible, a large vocabulary so the pupils can develop their communication skills, which will make their self-confidence better. Teachers’ opinions of pupils’ opportunities to develop their language vary a lot depending on how the different schools approach the subject’s characteristics and how they choose to prioritize.</p>

The purpose of this analysis was to define norms for grammatical morpheme development in Spanish for Spanish-English bilingual children ages 4;0-7;6. This study uses secondary data analysis based on two existing datasets. Participants included 334 Spanish-English bilingual children that were recruited from school districts in Texas, Utah, and Pennsylvania. Grammatical morpheme accuracy was determined by performance on the BESA (Bilingual English Spanish Assessment) (Peña, Gutiérrez-Clellen et al., in preparation). Mean length of utterance in words (MLUw) data was collected from language samples. The average percent accuracy of grammatical morphemes was calculated and analyzed as a function of MLUw in Spanish. Results show that the percentage of accurately produced morphemes has a general upward trend as MLUw increases. Clinical and research implications are discussed. / text

L'objectif de cette thèse est d'étudier le développement du système lexico-sémantique chez les enfants monolingues et bilingues. La question posée est la suivante : quand et comment les significations des mots commencent à être reliées entre elles et à s'intégrer dans un système sémantique interconnecté. Dans un premier temps, trois études ont été menées chez des enfants monolingues français. L'Etude 1, a pour but d'observer si les mots sont organisés selon des liens taxonomiques (e.g., cochon - cheval). L'Etude 2 explore si l'effet d'amorçage sémantique est sous-tendu par des mécanismes cognitifs, comme les processus d'activation automatique et contrôlé. Puis enfin, l'Etude 3 observe si les mots sont organisés en fonction de leur distance de similarité sémantique (e.g., vache - mouton versus vache - cerf). Dans un deuxième temps, deux études ont été conduites chez des enfants apprenant deux langues simultanément. L'Etude 4 vise à déterminer si les mots sont taxonomiquement liés dans chacune des langues. L'Etude 5 explore si les mots présentés dans une langue activent leurs représentations sémantiques dans l'autre langue et vice versa. Dans le but de répondre à ces questions, le traitement lexico-sémantique a été étudié en utilisant deux techniques : l'eye-tracking et les potentiels évoqués (PEs). Ces deux techniques enregistrent lors de la présentation des mots des réponses comportementales (Etude 3) et neuronales (Etude 1, 2, 4 et 5) de haute résolution temporelle. Les Etudes 1 et 2 montrent que chez les monolingues les mots sont liés taxonomiquement à l'âge de 18 et 24 mois. Durant le développement du langage, les deux processus d'activation automatique et contrôlé sont impliqués dans le traitement des mots (Etude 2). L'Etude 3 montre qu'à 24 mois, les mots sont organisés dans le système lexico-sémantique en développement selon la distance des similarités sémantiques. L'Etude 4 montre que chez les enfants bilingues, le traitement sémantique ne diffère pas selon les deux langues, mais la topographie des PEs varie selon la langue traitée. L'Etude 5 montre que les mots présentés dans une langue activent leurs représentations sémantiques dans la deuxième langue et vice versa. Toutefois, la topographie des PEs est modulée selon la direction de traduction. Ces résultats suggèrent que l'acquisition de deux langues, bien qu'elle soit très précoce, requière deux ressources neuronales bien distinctes, sous-tendant ainsi le traitement lexico-sémantique des langues dominante et non-dominante. / The present doctoral research explored the developing lexical-semantic system in monolingual and bilingual toddlers. The question of how and when word meanings are first related to each other and become integrated into an interconnected semantic system was investigated. Three studies were conducted with monolingual French learning children which aimed at exploring how words are organized, that is, according to taxonomic relationships (e.g., pig - horse) and to semantic similarity distances between words (e.g., cow - sheep versus cow - deer), and whether cognitive mechanisms, such as automatic activation and controlled processes, underlie priming effects. An additional two studies conducted with children learning two languages simultaneously, aimed at determining, first, whether taxonomically related word meanings, in each of the two languages, are processed in a similar manner. The second goal was to explore whether words presented in one language activate words in another language, and vice versa. In an attempt to answer these questions, lexical-semantic processing was explored by two techniques: eye-tracking and event-related potentials (ERPs) techniques. Both techniques provide high temporal resolution measures of word processing but differ in terms of responses. Eye-movement measurements (Study III) reflect looking preferences in response to spoken words and their time-course, whereas ERPs reflect implicit brain responses and their activity patterns (Study I, II, IV, and V). Study I and II revealed that words are taxonomically organized at 18 and 24-month-olds. Both automatic and controlled processes were shown to be involved in word processing during language development (Study II). Study III revealed that at 24-month-olds, categorical and feature overlap between items underpin the developing lexical-semantic system. That is, lexical-items in each semantic category are organized according to graded similarity distances. Productive vocabulary skills influenced word recognition and were related to underlying cognitive mechanisms. Study IV revealed no differences in terms of semantic processing in the bilinguals¿ two languages, but the ERP distribution across the scalp varied according to the language being processed. Study V showed that words presented in one language activate their semantic representations in the second language and the other way around. The distribution of the ERPs depended, however, on the direction of translation. The results suggest that even early dual language experience yields distinct neural resources underlying lexical-semantic processing in the dominant and non-dominant languages during language acquisition.

The purpose of this essay was to determine whether signs as alternative and augmentative communication is one possible resource for children’s language development. Based on my research questions How educators perceive the importance of SAAC as possible resources to enhance children's communication?, For which children is SAAC used? and How does educators perceive child’s best in communicative interactions? have I interviewed six educators in two different kinds of municipalities with different kind of positions. In my background I lift the importance of communication for the human being, what happens to the children who doesn’t get stimulated to their language and child’s best. My literature has shown that children need to have an incentive to acquire a language and that SAAC is mainly created for children with special needs. Children’s right to make themselves heard is taken from the UN children convention and article 3 – child’s best. What my result has shown is that the educators sees SAAC as one possible resource to enhance children’s language development but it is also important to see things from different kind of angles. This contributes to the importance of child’s best in communicative interactions. / Syftet med denna uppsats var att undersöka om tecken som alternativ och kompletterande kommunikation är en möjlig resurs för barns språkutveckling. Utifrån frågeställningen Hur upplever pedagoger betydelsen av TAKK som möjlig resurs till att stärka barns kommunicerande?, För vilka barn används TAKK? och Hur uppfattar pedagoger barns bästa inom kommunikativa samspel? har jag intervjuat sex pedagoger i två olika kommuner med olika befattningar. I bakgrunden lyfter jag upp kommunikationens betydelse för människan, vad som händer med barn som inte stimuleras till sitt språk samt barnets bästa. Min litteratur har visat att barn behöver ha stimulans för att tillägna sig ett språk och att TAKK främst skapats för barn med särskilda behov. Barns rätt att kunna göra sig hörda är som taget ur FN:s barnkonvention och artikel 3 – barnets bästa. Vad mitt resultat visat är att pedagogerna ser TAKK som en möjlig resurs att stärka barns språkutveckling men att det också är viktigt att kunna se saker ur olika perspektiv. Detta bidrar till betydelsen av barnets bästa inom kommunikativa samtal.