Denna studie inriktar sig mot vuxna elevers rätt till likvärdig utbildning. Studiens syfte är att få en fördjupad bild av hur skolledare inom vuxenutbildningen anser sig säkerställa att deras elever får en likvärdig utbildning. Uppsatsens metodansats grundar sig på en kvalitativ studie där valet av insamlingsmetod blev kvalitativa intervjuer för att få fram informanternas uppfattningar av arbetet med att säkerställa en likvärdig utbildning. Det teoretiska perspektivet som används i studien är frirumsteori. Valet av informanter till min studie blev sex skolledare som är verksamma hos olika utbildningsanordnare inom vuxenutbildningen.Dessa skolledare verkar inom olika kommuner i Sverige. I uppsatsen beskrivs vuxenutbildning, individanpassad undervisning, behov av specialpedagogisk kompetens och likvärdig utbildning. Resultatet i studien visar på att individanpassningar sker genom kompensatoriskt material, samtal och att ge eleverna mer tid på sin utbildning. Det här leder till att skolledarna säkerställer i viss omfattning att ge eleverna en likvärdig utbildning, men att det behövs specialpedagogisk kompetens för att helt kunna säkerställa detta. I resultatet framkommer att det finns en brist när det gäller specialpedagogik hos nästan alla utbildningsanordnare i studien. Skolledarna anser att de har ett behov av både specialpedagogik och elevhälsa inom sina verksamheter. I studien framkommer att det enbart är en av de fem skolledarna som har specialpedagogisk personal anställd.

I det här arbetet tas betydelsen av förskolans inkluderingsarbete upp men också flerspråkighetens inverkan på detta. I uppsatsens inledning beskrivs bakgrunden för intresset för detta inkluderingsarbete och varför det är viktigt att genomföra. I arbetet får man läsa om vad inkludering är, ta del av tidigare forskning inom området, begrepp som kan associeras med inkludering, vad arbetet ska utgå ifrån. Arbetet utgår från ett sociokulturellt perspektiv och en kvalitativ forskningsmetod används för att besvara de uppsatta frågorna i arbetet. Guidelinjer för att använda sig av intervjun som datainsamlingsmetod tas också upp. Vidare tas de etiska ställningstaganden som är viktiga att ha vid genomförande av intervjuer upp för att sedan beskriva genomförandet som kan kort sammanfattas med att intervjuer genomfördes med en pedagog inom en viss verksamhet samt med en pedagog som arbetar ihop med andra verksamheter. Detta så att samma arbete kan utföras av andra. Urval för deltagare i intervjun, bearbetning och analysmetod tas vidare upp. Skrivningen avslutas med arbetets resultat, diskussionsdel samt en implikationsdel och till sist förslag till fortsatt forskning. Sammanfattningsvis tas utfallet av arbetet och varför det inte blev som förväntat och vad det kan bero på upp här.

Denna studie syftar till att undersöka vilka förutsättningar, förhållningssätt och arbetssätt som finns i arbetet med att utveckla flerspråkiga barns modersmål på förskolor i Uppsala kommun. Utifrån ett utvecklingsekologiskt perspektiv har vi förklarat hur barnets möjligheter att utvecklas påverkas både i direkt kontakt med andra personer men också i ett större sammanhang genom kommunala eller samhälleliga aspekter. För datainsamling har vi genomfört intervjuer med rektorer, arbetsledare och enheten för flerspråkighet samt utfört en enkätundersökning för att ta reda på förskolepedagogers upplevelser och inställning till att arbeta med flerspråkiga barns modersmål.   Resultatet av denna studie tillsammans med tidigare forskning på området har påvisat att detta arbete endast realiseras i en liten andel förskolor. Det framkommer att de förutsättningar förskolepedagoger ges att realisera arbetet spelar in i huruvida utbildningen blir likvärdig för alla barn. Det framkommer i intervjustudien att det finns metoder att arbeta med flerspråkiga barns modersmål men det finns även svårigheter. Majoriteten av pedagogerna i enkätstudien är i behov av mer stöd - bland annat genom kompetensutbildning - för att med säkerhet kunna ta sig an uppdraget.

Digitaliseringen i samhället utvecklas fort fram vilket också allt mer börjar att framträda i förskolan. I och med en nationell digitaliseringsstrategi förtydligades digitaliseringens betydelse inom skolväsendet och i den nya Läroplanen för förskolan Lpfö 18. Begrepp som adekvat digital kompetens är något barn i förskolan ska få förutsättningar att utveckla samt använda olika digitala verktyg. Men hur jobbar förskollärare med barns adekvata digitala kompetens och hur förbereder man barnen för ett samhälle där människor ännu inte vet vilka jobb som kommer att existera? Studien har fokuserat förskollärares digitala kompetens men också vilka synsätt som uttrycks på barns användande av digitala verktyg. Det eftersom digitalisering är ett nytt ämne för många verksamma förskollärare medan vissa vuxit upp med digital teknik. Kompetensen har även ställts i relation till en likvärdig förskola, där alla barn ska få likvärdiga förutsättningar att lyckas i ett digitaliserat samhälle oavsett bakgrund. Studien består av sex kvalitativa intervjuer med förskollärare som genom reflektion över sin yrkesroll beskriver sina erfarenheter och tankar. Det framkommer i studiens resultat att förskollärarna tar det förtydligande ansvaret kring digitaliseringen på största allvar. Varken intresse eller andra aspekter ska styra huruvida de arbetar med digitalisering i förskolan eller inte. I resultatet presenteras även olika möjligheter och utmaningar i det digitala arbetet. Det framkommer dock en osäkerhet kring om förskolan idag är likvärdig. I diskussionsdelen diskuteras de här aspekterna i förhållande till pragmatismen, hur förskollärare framhåller sin digitala kompetens samt vilken syn de har för att utveckla demokratiska samhällsmedborgare. Avslutningsvis diskuterats förskollärarnas ambition att uppnå en likvärd förskola.

Syftet med detta examensarbete var att beskriva yrkeslärares uppfattningar om hur de arbetar i sin undervisning för att uppnå en likvärdig utbildning för elever med svenska som andraspråk. Eftersom andelen elever med svenska som andraspråk har ökat i klasserna påverkas undervisningen och det skapar nya utmaningar i skolan för att upprätthålla en likvärdig utbildning till alla elever på grund av olika kulturell bakgrund och kunskaper i svenska språket. Yrkeslärarna som deltog i denna undersökning har genom intervjuer beskrivit sina erfarenheter och delgett undervisningsmetoder som används och fungerar i mötet med flerspråkighet i klassrummen. Yrkeslärarna ställs inför utmaningar och beskriver den teoretiska delen av undervisningen som svårast och lägger mycket tid på stödtimmar. De arbetar mycket med kamratstöd i form av att språkstark hjälper språksvag för att skapa bättre förståelse. Samarbetet mellan kollegor varierar mellan de olika skolorna, men ett samarbete med en kollega i klassrumssituationen beskrivs som positivt och önskvärt.

Abstract Vårt arbete handlar om att synliggöra några förskollärares perspektiv på den likvärdiga undervisningen och hur alla barn får ta del av den oavsett vilken vistelsetid barnet har på förskolan. Detta gjorde vi genom en kvalitativ metod. Vi använde oss av semistruktuerade/halvstrukturerade intervjuer samt av tre öppna frågor för att synliggöra förskollärarnas perspektiv. Vi utgick från den fenomenologiska teorin för att genom den fenomenologiska ansatsen få syn på förskollärarnas perspektiv på fenomenet inom vårt valda område. Nyckelorden vi fick syn på när vi analyserade vår empiri var upprepning/variation, planerad/spontan undervisning och material.  Vår slutsats blev att förskollärarna ansåg att likvärdig undervisning var ett komplicerat begrepp. Det blev en ögonöppnare för oss att den spontana undervisningen var en central del hos förskollärarna för att stäva mot en likvärdig undevisning. Det blev även tydligt för oss att likvärdig undervsining kan tolkas på olika sätt beroende på förskollärarnas kompetens och beprövade erfarenheter. Likvärdig undervisning är kanske något som behövs lyftas fram mer i verksamheten för att inte bli ett komplicerat begrepp.

I den här studien analyseras och presenteras vad idrottslärare på högstadiet anser att arbetssätten enlärarsystem och tvålärarsystem har för olika för och nackdelar, samt om den likvärdiga undervisningen i ämnet påverkas av huruvida lärare väljer att bedriva sin undervisning. Trots att läraryrkets påfrestningar fortsätter att öka så väljer majoriteten av skolor att bibehålla ett enlärarsystem inom skolverksamheten, även om ett tvålärarsystem både kan ge lärare större förutsättningar till att undvika långtidssjukskrivningar, skapa trygghet vid bedömning och minimera en orättvis skolgång för eleverna. I den här studien har lärares egna tankar kring ämnet samlats in med hjälp av intervjuer för att besvara de framtagna frågeställningarna. Sex högstadielärare runtom i södra Sverige har bidragit i studien, tre som arbetar med ett enlärarsystem och tre som arbetar med ett tvålärarsystem.   Resultatet visar att lärare inom ämnet idrott och hälsa föredrar att arbeta tillsammans med andra lärare. Det grundar sig ofta i att yrket kan vara mycket ensamt och att det kan vara svårt att hinna se varje elev i de praktiska momenten. Att samspela och diskutera med en kollega när det kommer till bedömning skapar en trygghet hos lärarna. Lärarna upplever även att den likvärdiga undervisningen ökar på den skola där ett tvålärarsystem bedrivs, men att det är svårt att nå en nationell likvärdighet bland skolor.

Syftet med arbetet var att undersöka hur bildlärare använder sig av olika resurser i sinundervisning. För att undersöka detta valdes en kvalitativ ansats där intervjuer genomfördes påtre lärare på grundskolan 7-9. Intervjuerna bearbetades med en kvalitativ innehållsanalys.Resultatet visar på att lärarna använder sig mest av egengjorda läromedel och material i sinundervisning. Den visar även att lärarna främst använder sig av digitala resurser i undervisningoch framförallt Facebook och de olika bildlärargrupperna som finns där. Bildlärargruppernaanvänds främst till att hitta och dela med sig av uppgifter. Samtliga lärare ansåg att det finns enrisk att bildundervisningen i landet inte blir likvärdig oberoende vart du går i skolan. Desaknade ett gemensamt läromedel i bildämnet som kunde bidra till en mer likvärdigundervisning och även underlätta arbetet för en bildlärare.

SammanfattningSom vikarierande bildlärare i gymnasieskolan har jag mött skiftande ämnesföreställningar och övertagit kursplaneringar med betydande skillnader både i kursinnehåll och i följ-samhet till Skolverkets centrala kursinnehåll. Utifrån dessa gjorda erfarenheter har syftet med denna studie varit att undersöka hur bildlärares ämnesföreställningar påverkar kursinnehåll och kursplanering och att därmed belysa frågan om hur bildämnet lever upp till Skolverkets syfte och mål och i förlängningen skollagens §9 om en likvärdig skola. Begrepp och teorier som har använts i studien har utgått ifrån Michael Foucault teorier om diskursers dominans och makt. Studiens metod har varit mixad där kvalitativa metoderna har använts för att hitta, förstå och formulera indikatorer för olika ämnesföreställningar i bildämnet och kvantitativa metoder för att analysera och söka samband mellan bildlärarnas ämnesföreställningar, val av kursinnehåll i kursplaneringar och Skolverkets centrala kursinnehåll. Studiens resultat har visat att bildlärare vars ämnesvärdering är intrinsikal och som delar Skolverkets ämnesföreställning gör val av kursinnehåll i sin kursplanering med stark koppling till både sin egen ämnesföreställning och Skolverkets centrala innehåll medan bildlärare vars ämnesvärdering är instrumentell och som inte delar Skolverkets ämnesföreställning antingen delvis eller helt frångår Skolverkets centrala kursinnehåll. Studien har visat tendenser på en olikvärdig bild- och formutbildning kopplat till bildlärares ämnesföreställning även om slutsatser om likvärdigheten i bild- och formutbildning i gymnasieskolan generellt inte låter sig göras, då underlaget i studien har varit för litet och inte tillräckligt representativt.

Detta arbete ämnar utforska samhällslärares beskrivningar av likvärdig betygsättning på gymnasienivå. Detta mot bakgrund av tidigare forskning och Skolverkets rapport om bristande likvärdig betygsättning i en generell skolkontext. Med hjälp av ett ramverk strukturerat utifrån Skolverkets formuleringar inom området operationaliseras begreppet likvärdig betygsättning till att inbegripa nationella prov, sambedömning och samstämmighet, samt bedömningsunderlag. Dessa aspekter, tillsammans med skolans organisation utgjorde grunden för utformandet av frågorna i den kvalitativa enkät vilken nyttjades som metod. Resultatet indikerar att samhällslärare är ovilliga att se nationella prov som en aspekt som ökar likvärdigheten i betygen, samtidigt som det finns en vilja att samla kursernas breda innehåll i syfte att öka likvärdigheten i betygsättning. Gällande sambedömning sker detta ofta på deltagarnas egna initiativ, och detta leder till en risk att sambedömning helt enkelt inte förekommer i alla verksamheter. Kopplat till bedömningsunderlag är det tydligt att samtliga deltagare arbetar med ett brett och varierat underlag, vilket är avgörande för att betyg skall vara likvärdiga. Slutligen kan skillnader observeras mellan samhällskunskapens kurser på yrkes- och högskoleförberedande program, vilket utgör en utmaning för likvärdigheten i betygen mellan kurserna. Möjliga lösningar på ovan problem återfinns i att en central provbank skapas, samt att rutiner konstrueras av verksamheterna för sambedömning.