Mitt arbete handlar om Linjer och rum främst på grund av min faschination för linjer. En faschination som grundat sig i det grafiska, som sedan blev något mycket mer.  I mitt arbete undersöker jag vad som utgör en linje och vad som bildar den. Vad linjer gör med oss, hur de styr oss. Linjen är något vi ständigt måste förhålla oss till. De skapar rum, riktningar, öppningar och djup. Linjen är ett hjälpmedel för att beskriva och definiera objekt, rum och dess dimensioner. Linjen är också ett element, vårt verktyg för att förstå och förklara något mer i de sammanhang vi befinner oss i. Linjen fungerar som en gräns, en markering för var ett rum börjar, slutar och nästa tar vid.  Jag studerar konstnärers förhållningssätt till linjer och rum. Jag skapar en tankekarta där jag samlar dessa, adderar egna tankar och associationer inom ämnet. Jag bygger vidare, lämnar den ett tag. Går tillbaka och lägger till sådant jag finner under tiden. Jag hittar en plats att analysera med linjen i fokus. Jag dokumenterar och skapar en modell där jag testar mina teorier. Jag gör fullskalestudier för att studera rörelsemönster och beteenden, hur linjer kan få oss att förändra hur vi rör oss.  Linjen är en del av min metod där jag applicerar eller förändrar linjer för att ifrågasätta och skapa nya rumsformer och samband i befintliga rum, liksom nya. Linjerna hjälper mig förtydliga och omforma de betintliga linjer som dragits och bildat en form eller ett rum. Jag använder linjerna för att synliggöra och påvisa tankar och idéer jag själv har om rum.

I mitt examensarbete vill jag undersöka form, yta och funktion. Alla tre komponenter kommer bilda en samtidsservis bestående av en serie bruksföremål som är inspirerade av enkla linjer och urban miljö. Min ambition är att de ska användas till vardags. Vilka funktioner behövs i vardagen? Vad är samtidens funktionalism? Jag vill addera olika slags relief som påminner om betong, det ska vara ett enkelt uttryck som kan binda ihop dem olika produkterna med varandra och samtidigt visa på materialens, glas och keramik, olika kvaliteter. Målet är att produkterna ska få fler än ett användningsområde. Hur kan jag ge fler funktioner åt ett objekt?

Interstellar extinction and reddening are inescapable sources of uncertainty in the study of astronomical objects. Many creative ways to measure its effects have been developed, two of them being evaluated in this study. I apply two recently improved methods to estimate extinction toward individual stars, one based on interstellar absorption of sodium and the other based on opacity maps of the interstellar medium. The methods are applied to 14 stars in the local neighborhood, all within a distance of 250 pc from the Sun, and their results are compared. I find that both methods have severe limitations and large uncertainties, but can still be useful under the right conditions. I also provide suggestions on how the methods can be improved. / Interstellär extinktion och rödfärgning är oundvikliga osäkerhetskällor i studiet av astronomiska objekt. Många kreativa sätt att mäta dess effekter har utvecklats, av vilka två utvärderas i denna studie. Jag tillämpar två nyligen förbättrade metoder för att uppskatta utsläckning mot enskilda stjärnor, en baserad på interstellär absorption av natrium och den andra baserad på opacitetskartor över det interstellära mediet. Metoderna tillämpas på 14 stjärnor i solens närområde, alla inom ett avstånd av 250 pc, och deras resultat jämförs. Jag finner att båda metoderna har allvarliga begränsningar och stora osäkerheter, men ändå kan vara användbara under rätt förutsättningar. Jag ger också förslag på hur metoderna kan förbättras.

Aromantik är en romantisk läggning som innebär att man känner lite eller ingen romantisk attraktion. För den här studien intervjuades sex aromantiska personer om hur deras läggning påverkar deras vardagsliv samt hur de ser på framtiden i relation till sin läggning. Studiens övergripande ramverk hämtas från Sara Ahmeds queera fenomenologi med fokus på de teoretiska begreppen orientering och linjer. Även Elizabeth Brakes begrepp amatonormativitet används i studien för att analysera informanternas utsagor. Den främsta slutsatsen som dras är att de genom aromantiken blir orienterade vilket öppnar upp för nya möjliga sätt att se på framtiden där den inte måste följa en amatonormativ, rak linje och innehålla exempelvis en romantisk partner. Istället kommer queera linjer inom räckhåll och en framtid där man till exempel bor ensam, med en queerplatonisk partner eller bildar familj med sina vänner blir en möjlighet. / Aromanticism is a romantic orientation meaning someone who experiences little to no romantic attraction. In this study, six aromantic people were interviewed about the ways that their romantic orientation affects their every day lives and how they view the future in relation to their orientation. The main framework used in the analysis is Sara Ahmed’s queer phenomenology and her theoretical concepts of orientation and lines. Another concept used to analyze the informants’ statements is amatonormativity, coined by Elizabeth Brake. The study mainly concludes that it is through aromanticism that the informants can become orientated which offers new possible ways of looking at the future, rather than following an amatonormative line that includes a romantic partner. Instead, queer lines come into reach and a future where one, for example, lives alone, with a queerplatonic partner or sees one’s friends as one’s family becomes seen as a possibility.

Texten jämför det analoga- och digitalafotografiet. Disskutioner kring arbetssättet, uttrycket i fotografiet, uppfattningen av det, de olika tekniska asspekterna och känslan i fotografiet är områden som berörs i texten. Även kamerans och fotografiets historia i allmänhet tas upp.

<p>Texten jämför det analoga- och digitalafotografiet. Disskutioner kring arbetssättet, uttrycket i fotografiet, uppfattningen av det, de olika tekniska asspekterna och känslan i fotografiet är områden som berörs i texten. Även kamerans och fotografiets historia i allmänhet tas upp.</p>

The binary of gender is a socially constructed system dividing two opposite sexes, as a result fashion design has required two main fields, womenswear and menswear, and in between them: unisex. In unisex fashion, the male coded garments are favored due to social constructions about gender and norms as well to their loose fitting silhouettes that are used as a solution for being able to fit male and female coded bodies. This work proposes an alternative of what unisex can be through exploring the non-human form of a chair with the purpose to step away from the human body’s biological differences that often dictates fashion design. The method allows for unisex cuts to be explored through the means of experimental pattern cutting, as the gendered body does not dictate the shape of the garment. As a result this work proposes a reaction to the male coded unisex, including female coded materials, decorative shapes allowed to fit many through elasticity. / De binära könsrollerna är ett socialt konstruerat system som delar upp två motsatta kön, vilket resulterat i att modedesign krävt två huvudområden, damkläder och herrkläder, och betraktat som däremellan: unisex. Inom unisex modet gynnas de manligt kodade plaggen på grund av sociala konstruktioner om kön och normer, samt deras löst sittande silhuetter som används som en lösning för att kunna passa både manligt och kvinnligt kodade kroppar. Detta arbete föreslår ett alternativ till vad unisex kan vara genom att utforska den icke-mänskliga formen av en stol med syftet att ta ett steg bort från människokroppens biologiska skillnader som ofta dikterar modedesign. Resultatet föreslår en reaktion på det manligt kodade unisex modet genom att inkludera kvinnligt kodade material, dekorativa former som passar olika kroppar genom sin elasticitet.

I den här undersökningen studeras hur visuella linjer används i den sydkoreanska filmen Parasite (2019) och hur dessa tillsammans med filmens mise-en-scène och bildkomposition bidrar till att förstärka de sociala teman som finns. Detta görs genom en semiotisk- och formanalys med hjälp av filmvetenskapliga begrepp. Teorier som används är främst Pierre Bourdieus kapitalteori men också filmvetenskapliga begrepp som mise-en-scène och dess underkategorier så som; setting, kostym och smink samt ljus. Dessutom ligger kameraarbetet och bildkomposition i fokus. Fyra olika scener där visuella linjer är närvarande valdes ut och analyserades, och samtliga semiotiska tecken i scenerna tolkades på en denotativ och konnotativ nivå. Genom att de kopplas till Pierre Bourdieus kapitalteorier om kulturellt, socialt och ekonomiskt kapital samt habitus och fält visar resultatet av undersökningen att de visuella linjerna, tillsammans med scenernas mise-en-scène och bildkomposition bidrar till att förstärka de sociala och ekonomiska skillnaderna. / This study examines the use of visual lines in the South Korean film Parasite (2019) and how they, together with the film’s mise-en-scène and composition, contribute to reinforce its social themes. A semiotic and form analasys is used, utilizing film theoretical concepts. The primary theory used is Pierre Bourdeu’s capital theory, as well as film studies concepts such as mise-en-scène and its subcategories, including setting, costume and makeup and lighting. Additionally, camera work and composition are emphasized. Four scenes featuring visual lines were selected and analyzed and semiotics signs in the scenes were interpreted both denotatively and connotatively. By connecting them to Pierre Bourdieu’s theories of cultural, social, and economic capital as well as habitus and fields, the results of the study demonstrate that the visual lines, along with the mise-en-scène and the visual composition of the scenes, contributes to reinforce social and economic divisions.

Studien tillverkar en modell av en värdeflödesanalys hos ett tillverkningsföretag för att se hur värdeskapande företaget är. Studien tar även fram förbättringsförslag på hur företaget kan bli mer värdeskapandeoch effektiva i sitt arbete.

Driving is one of the most common and preferred forms of transport used in our actual society. However, according to studies, it is also one of the most dangerous. One solution to increase safety on the road is applying technology to automate and prevent avoidable human errors. Nevertheless, despite the efforts to obtain reliable systems, we have yet to find a reliable and safe enough solution for solving autonomous driving. One of the reasons is that many drives are done in conditions far from the ideal, with variable lighting conditions and fast-paced, unpredictable environments. This project develops and evaluates an algorithm that takes the input of dynamic vision sensors (DVS) and runs on neuromorphic spiking neural networks (SNN) to obtain a robust road lane tracking system. We present quantitative and qualitative metrics that evaluate the performance of lane recognition in low light conditions against conventional algorithms. This project is motivated by the main advantages of neuromorphic vision sensors: recognizing a high dynamic range and allowing a high-speed image capture. Another improvement of this system is the computational speed and power efficiency that characterize neuromorphic hardware based on spiking neural networks. The results obtained show a similar accuracy of this new algorithm compared to previous implementations on conventional hardware platforms. Most importantly, it accomplishes the proposed task with lower latency and computing power requirements than previous algorithms. / Att köra bil är ett av de vanligaste och mest populära transportsätten i vårt samhälle. Enligt forskningen är det också ett av de farligaste. En lösning för att öka säkerheten på vägarna är att med teknikens hjälp automatisera bilkörningen och på så sätt förebygga misstag som beror på den mänskliga faktorn. Trots ansträngningarna för att få fram tillförlitliga system har man dock ännu inte hittat en tillräckligt tillförlitlig och säker lösning för självkörande bilar. En av orsakerna till det är att många körningar sker under förhållanden som är långt ifrån idealiska, med varierande ljusförhållanden och oförutsägbara miljöer i höga hastigheter. I det här projektet utvecklar och utvärderar vi en algoritm som tar emot indata från dynamiska synsensorer (Dynamic Vision Sensors, DVS) och kör datan på neuromorfiska pulserande neuronnät (Spiking Neural Networks, SNN) för att skapa ett robust system för att läsa av vägbanan. Vi presenterar en kvantitativ och kvalitativ utvärdering av hur väl systemet läser av körbanans linjer i svagt ljus, och jämför därefter resultaten med dem för tidigare algoritmer. Detta projekt motiveras av de viktigaste fördelarna med neuromorfiska synsensorer: brett dynamiskt omfång och hög bildtagningshastighet. En annan fördel hos detta system är den korta beräkningstiden och den energieffektivitet som kännetecknar neuromorfisk hårdvara baserad på pulserande neuronnät. De resultat som erhållits visar att den nya algoritmen har en liknande noggrannhet som tidigare algoritmer på traditionella hårdvaruplattformar. I jämförelse med den traditionella tekniken, utför algoritmen i den föreliggande studien sin uppgift med kortare latenstid och lägre krav på processorkraft. / La conducción es una de las formas de transporte más comunes y preferidas en la actualidad. Sin embargo, diferentes estudios muestran que también es una de las más peligrosas. Una solución para aumentar la seguridad en la carretera es aplicar la tecnología para automatizar y prevenir los evitables errores humanos. No obstante, a pesar de los esfuerzos por conseguir sistemas fiables, todavía no hemos encontrado una solución suficientemente fiable y segura para resolver este reto. Una de las razones es el entorno de la conducción, en situaciones que distan mucho de las ideales, con condiciones de iluminación variables y entornos rápidos e imprevisibles. Este proyecto desarrolla y evalúa un algoritmo que toma la entrada de sensores de visión dinámicos (DVS) y ejecuta su computación en redes neuronales neuromórficas (SNN) para obtener un sistema robusto de seguimiento de carriles en carretera. Presentamos métricas cuantitativas y cualitativas que evalúan el rendimiento del reconocimiento de carriles en condiciones de poca luz, frente a algoritmos convencionales. Este proyecto está motivado por la validación de las ventajas de los sensores de visión neuromórficos: el reconocimiento de un alto rango dinámico y la captura de imágenes de alta velocidad. Otra de las mejoras que se espera de este sistema es la velocidad de procesamiento y la eficiencia energética que caracterizan al hardware neuromórfico basado en redes neuronales de impulsos. Los resultados obtenidos muestran una precisión similar entre el nuevo algoritmo en comparación con implementaciones anteriores en plataformas convencionales. Y lo que es más importante, realiza la tarea propuesta con menor latencia y requisitos de potencia de cálculo.