Den här studien syftar till att undersöka elevers upplevelser av litteratursamtal i årskurs2. I studien deltog 30 elever och två lärare. Studiens empiriska material samlades ingenom intervjuer, som sedan analyserades och tolkades genom en innehållsanalys. Denteoretiska utgångspunkt som vi anser att litteratursamtalet är sprunget ur är densociokulturella teorin om lärande där man menar att kunskap nås genom socialinteraktion.Studien visar att elever i årskurs 2 deltar i olika typer av litteratursamtal. Det visade sigdock att eleverna hade svårt att initialt identifiera litteratursamtalet som en aktivitet.Först när eleverna blev direkt uppmärksammade på samtalet som en aktivitet kunde deurskilja olika typer av litteratursamtal. Resultatet visar också att elever i årskurs 2 inteupplever att de har litteratursamtal av mer tolkande och analyserande karaktär. Delitteratursamtal som studien visar att eleverna deltagit i var samtal i form av kontroll avkunskap, normdiskussioner och boktips. Avslutningsvis visar studien att elever i årskurs2 kan urskilja olika typer av lärande i litteratursamtalen samt att det är en positivupplevelse att få höra klasskamraters tankar och åsikter.

Denna studie undersöker vilka läsarter gymnasieelever intar på egen hand och med stöttning i litteratursamtal. Studien grundar sig i ett sociokulturellt perspektiv på lärande genom att undersöka hur stöttning och kommunikation bidrar till att elever kan inta och utveckla att inta olika läsarter. Kunskapskraven för svenskämnet i gymnasieskolan ställer krav på att elever ska kunna inta olika förhållningssätt till skönlitterära texter och det är svenskundervisningens ansvar att ge eleverna förutsättningar att bemöta kunskapskravens efterfrågan på läsarter. Metoden för studien är kvalitativa litteratursamtal med gymnasieelever från studie- och yrkesförberedande program som läser Svenska 1 och Svenska 3. Det föregående examensarbetet undersökte läsarter inom tidigare svensk forskning om läsarter. Det arbetet visade att det verkar finnas en diskrepans mellan vilka läsarter elever intar i svenskundervisningen och vilka som efterfrågas av styrdokument och nationell examination. Därför undersöker denna studie vilka läsarter som elever intar i litteratursamtal, både med och utan stöttning.   Resultatet visar att gymnasieelever överlag intar de flesta läsarter med enkelhet eller i viss utsträckning. Resultatet visar också att stöttning är ett viktigt verktyg för att få eleverna att fördjupa sina resonemang och få dem att inta flera läsarter. Det finns dock skillnader för vilka läsarter de intar beroende på vilken program och vilken kurs de läser. De läsarter som elever intar utan stöttning skiljer sig beroende på vilken svenskkurs de läser. För de läsarter eleverna intar när de stöttas består skillnaden i om det går ett studie- eller yrkesförberedande program. Styrdokumenten gör ingen skillnad beroende på programtillhörighet, vilket innebär att det finns ett möjligt didaktiskt problem. För att synliggöra ett sådant didaktiskt problem behövs mer empirisk forskning på området med liknande upplägg – att undersöka gymnasieelevers förutsättningar att inta läsarter i svenskundervisningen.

Syftet med den här kunskapsöversikten har varit att undersöka vad forskningen säger om litteratursamtalets betydelse för högstadieelevers litterära förståelse. Den här kunskapsöversikten består av en systematisk sökprocess där vi har granskat och valt ut artiklar samt avhandlingar som är aktuella och relevanta för valda ämnet. Sökprocessen har resulterat till nio vetenskapliga artiklar och en avhandling. Resultatet av källorna visar vilka möjligheter det finns i litteratursamtal för att främja elevers litterära förståelse. Möjligheterna är att läsningen blir en social aktivitet samt att eleverna får möjlighet att reflektera och diskutera sin läsupplevelse med klasskamrater.

Idag råder stor oro i skolans värld, då många elever inte har ett intresse för böcker. Denna brist på intresse resulterar i minskad kunskap kring läsförståelse samt bristfällig fantasi hos eleverna. Många lärare upplever att boksamtal inte bara ökar elevernas läslust, utan även utvecklar deras läsförståelse. Boksamtal är ett samtal som ofta används i skolans miljö och innebär att en grupp elever läser en litterär text, fördjupar sig i den och sedan diskuterar texten. I många fall innebär boksamtal att elever ska läsa en skönlitterär text och sedan svara på frågor under ett samtal med andra elever. Det kan vara mer eller mindre organiserade men oftast är det en strukturerad och planerad aktivitet som sker i klassrummet. Syftet med denna studie var att undersöka hur undervisande lärare i ämnet svenska använder boksamtal som ett verktyg i klassrummet för att utveckla elevers läslust samt läsförståelse. Detta arbete har även haft fokus på att undersöka varför undervisande lärare väljer att arbeta med boksamtal samt hur ett boksamtal kan vara utformat. I denna studie blev tre stycken legitimerade svensklärare intervjuade och ur dessa intervjuer framkom intressanta resonemang relaterade kring hur ett boksamtal kan vara uppbyggt, varför de intervjuade lärarna använder verktyget samt hur de arbetar med det i klassrummet. Lärarna ansåg att boksamtal bör användas i klassrummet för att utveckla elevernas läslust och läsförståelse, men menar att det inte är det enda som behövs för att utveckla deras kunskaper och intresse för böcker. / <p>Slutgiltigt godkännandedatum: 2022-01-13</p>

Det finns undersökningar som indikerar att svenska elevers läskompetens har minskat under senare år, vilket kan tänkas ha ett samband med den sjunkande läsnivån i landet. Läslyftet är ett exempel på en samtida åtgärd som har försökt vända trenden i positiv riktning. Ett sätt på vilket elevernas läsmotivation kan stärkas och läskompetens utvecklas är organisering av framgångsrika boksamtal. Föreliggande kunskapsöversikt grundar sig på tio artiklar, i vilka sju modeller för boksamtal har påträffats. Dessa tematiseras utifrån tre aspekter. Därefter ägnas uppmärksamhet åt läsmotivation och begreppet litterär kompetens, som av Torell har operationaliserats i konstitutionell, performans- och literary transfer-kompetens. Båda dessa aspekter – läsmotivation och litterär kompetens – exemplifieras utifrån de sju modellerna och resultaten i de tio artiklarna. Slutligen diskuteras eventuella konklusioner och intressanta perspektiv på problemområdet.

No description available.

I kursplanen för svenska står att eleverna ska ges förutsättningar att utveckla den egna identiteten och sin förståelse för omvärlden. Syftet med min empiriska studie är att undersöka hur lärare med hjälp av en skönlitterär text i sin undervisning kan stödja elevers förmåga att läsa och förstå skönlitteratur. Den metod som jag har använt i denna studie är kvalitativ metod. Jag har använt semistrukturerade intervjuer och intervjuat undervisande lärare samt fyra elever. Jag har gjort tre lektionsobservationer för att uppnå syftet med min studie. Resultatet visar att när läraren väljer en skönlitterär text till sin undervisning använder hon sin erfarenhet som lärare i svenska och gör didaktiska val samt tar hänsyn till sin elevgrupps förutsättningar och erfarenheter. Vid litteratursamtalen i undervisningen hörs både elevernas och lärarens röst. Eleverna kan diskutera och resonera kring texten samt göra tolkningar utifrån sin förmåga. Studien visar att lärare med hjälp av en utmanade och krävande skönlitterär text i sin undervisning kan stödja elevers utveckling av sin förmåga att läsa och förstå skönlitteratur.

Forskning visar att effektfulla litteratursamtal är fördelaktiga för elevers läs-, skriv- och språkutveckling (Varga, 2013; Hadjioannou &amp; Loizou, 2011; Tengberg, 2008; Tengberg, 2009; Beck &amp; McKeown, 2001). Elever lär sig att ställa frågor om en text, uttrycka sina tankar och de lär sig att tillgodogöra sig det som finns mellan raderna (Ingemansson, 2016). Ett effektfullt litteratursamtal innebär ett samtal om en bok som elever har lyssnat på eller själva läst. För att uppnå goda samtal är det nödvändigt att elever är delaktiga i samtalen, att deras tankar om en text är i fokus. Lärare ska vägleda elever i samtalen för att de ska utveckla sina svar och ge förklaringar till sina tolkningar. För att skapa goda och effektfulla litteratursamtal som främjar elevers utveckling visar studier även att lärare bör ha en struktur och planering inför samtalen (Hadjioannou &amp; Loizou, 2011; Tengberg, 2008; Tengberg, 2009; Beck &amp; McKeown, 2001; Ingemansson, 2016). I denna studie undersöks lärares förståelse av och arbete med litteratursamtal i undervisningen samt om deras förståelse och arbete stämmer överens med forskningens redogörelse av litteratursamtal. För att redogöra för lärares förståelse av och arbete med litteratursamtal, intervjuades fem verksamma lärare i årskurs 1–3. Intervjuerna analyserades med en fenomenografisk analysmodell. Resultatet visar att förståelsen av begreppet litteratursamtal skiljer sig åt mellan lärarna, vilket även leder till att deras arbete i undervisningen skiljer sig åt. Framträdande i resultatet är likheten mellan lärares arbetssätt med högläsningsböcker och forskningens bild av det goda och produktiva litteratursamtalet.

Syftet med den här undersökningen är att undersöka för vilka ändamål lärare anser att läsning och litteratursamtal har, samt undersöka hur lärare beskriver sitt arbete med litteratursamtal för att främja elevers läslust. Metod och material som använts i studien är baserade på kvalitativ undersökningsmetod med tolkningar grundade på en kvalitativ forskningsansats. Åtta yrkesverksamma gymnasielärare som undervisar i svenska som förstaspråk och arbetat med litteratursamtal intervjuades. Därefter analyserades intervjuerna genom tematisk innehållsanalys. I den här uppsatsen presenteras ett teoretiskt ramverk som består av Vygotskijs sociokulturella perspektiv, stöttning, mediering, modellering, litteratursamtal och transaktion.  Resultatet utgår från de åtta intervjuade lärarnas perspektiv på läsning och litteratursamtal. Undersökningen visar hur utmanande och begränsande lärare kan uppleva läsning och litteratursamtal. Dessa utmaningar kräver att lärare använder olika strategier för att motivera eleverna till läsning och främja deras läslust. Exempel på dessa är anpassade texter utifrån elevernas intresse, välja textlängd utifrån elevernas tidigare läserfarenheter, motivera varför det är viktigt att läsa, anknyta till egna erfarenheter och ställa existentiella eller sociala frågor för att få eleverna att diskutera. Undersökningen visar att litteratursamtal är ett verktyg lärare kan använda i syfte att utveckla läslust. Eleverna delar med sig av sina egna tankar och tar del av kamraternas idéer, vilket kan bidra till att eleverna motiveras till vidare läsning.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka vilka metoder tre gymnasielärare använder sig av för att främja en god litterär läsförståelse och jämföra detta med metoderna loggbok, läslogg och litteratursamtal som forskning bland annat förespråkar. Vidare är syftet att undersöka hur fyra gymnasielever uppfattar sin litteraturundervisning och litterära läsförståelseutveckling. Metoderna som har använts är kvalitativa intervjuer med tre gymnasielärare och fyra gymnasieelever samt en enkätundersökning med 51 elever. De huvudsakliga resultaten visar att tidsbristen i undervisningen är ett stort problem för lärare som vill ha mer tid till att föra litteratursamtal med sina elever och variera sina metoder mer. Eleverna vill också samtala mer om sin läsning med läraren närvarande i samtalet. Enskilda skriftliga inlämningar är vanliga metoder men att skriva läsloggar och loggböcker är ovanligt och detta till stor del på grund av tidsbrist och att loggar är en svårmotiverad metod för eleverna.