Den här uppsatsen behandlar Maja Lundgrens Pompeji (2001). Uppsatsen undersöker dels arvet i romanen från den surrealistiska traditionen, ger en kort historik över surrealismen och visar vilka drag från den som finns i romanen. Uppsatsen undersöker också romanens relation till den historiska romangenren samt ger en överblick över genren. Det klargörs också hur man bör förstå surrealismen och den historiska romanen i konjunktion med varandra. Med denna förståelse av romanen undersöks sedan hur historieskrivning görs i romanen. Detta både genom att se till genomgående generella drag i romanen samt nedslag i specifika sektioner som är representativa för romanen i stort. Resultatet av undersökningen visar att den surrealistiska tekniken ger upphov till en historieskrivning som karaktäriseras av holism och demokratisering, en syn på historien som yrkar på alltings lika vikt för förståelse av historien.

This essay aims at analysing and understanding different choices made by Caj Lundgren when he translated Anthony Burgess’s novel A Clockwork Orange (1962), more specifically when he translated the fictive language called Nadsat, which is one of the features that made this novel famous. The method used to analyse Lundgren’s translation is based on Reiß and Veermer’s (1984/2014) concept of skopos and functional equivalence. Conclusions drawn are that Lundgren uses a compensatory translation strategy, and that a model can be created for identification of Russian words in the original text’s Nadsat and the transfer of these words to the target text as Swedish Nadsat. In a comparison between Lundgren and two Russian translators’ strategies, their strategies are shown to differ, which could be caused by different translation problems dependent on the target languages. / Denna uppsats mål är att analysera olika val som Caj Lundgren gjorde i sin översättning av Anthony Burgess roman A Clockwork Orange (1962), specifikt avseende originalets fiktiva språk, som Burgess döpte till nadsat. Metoden som använts för analysen baseras på Reiß och Veermers (1984/2014) term skopos och funktionell ekvivalens. Slutsatser som dras är dels att Lundgren använder sig av en kompensatorisk strategi vid översättning, dels att ett schema kan uppställas för identifiering av ryska ord i originalets nadsat och deras överföring till måltexten som svensk nadsat. I en jämförelse mellan Lundgrens och två ryska översättares strategier visas att deras strategier skiljer sig åt, vilket kan bero på översättningsproblematik avhängig målspråken.

This dissertation consists of three parts: the fourth chapter in my book Fotboll och frihet«. Studier i Max Lundgrens författarskap (Football and Freedom. Studies in Max Lundgren's Authorship), 1987, and the two studies that this volume contains: En undersökning av tillvaron. Gunnel Beckman's ungdomsroman Tillträde till festen (An analysis of existence. Gunnel Beckmans novel for young people, Tillträde till festen /Admission to the Feast/) and Barnbokskritik i förvandling. Debatt om litteratur och ungdomsläsning 1966-1970 (The transformation of children's literature reviews. The debate concerning literature and young people's reading 1966-1970). The time of the youth revolt, the late 1960s, with the year 1968 as an almost mythical period, is portrayed as part of an explanatory model for the three studies. In 1968, Max Lundgren received the Nils Holgersson Plaque for his books for young people Pojken med guldbyxorna (The Boy With the Golden Trou­sers) and Åshöjdens bollklubb (Åshöjden Football Club). I show through my interpretations of the above mentioned and Max Lundgren's other books of this time, that the texts hold an existential concept of freedom; life is not totally determined, man has a certain amount of choice. Through my interpretation of Gunnel Beckman's well-known youth novel from 1969, Tillträde till festen (Admission to the Feast) I show how the content of the story changes, in the same way as in the work of Max Lundgren, from that of the fear of death to that of the conditions and possibilities of existence. The late 1960s can be described as a golden age for Swedish literature aimed at young people thanks to Max Lundgren, Gunnel Beckman, and other authors like Hans Eric Hellberg and Sven Wernström. The debate centered a- round children's literature was at this time affected by the ideologies that were prevalent, but the critics of children's literature also showed a con­tinuous interest in aesthetic and educational aspects. / <p>Författaren beskriver sin avhandling som en sammanläggningsavhandling.</p><p>Till avhandlingen hör även kapitel 4 i boken Fotboll och frihet : studier i Max Lundgrens författarskap (Nr 25 i Skrifter utgivna av Svenska Barnboksinstitutet) författad 1987 av Lena Kjersén Edman.</p> / digitalisering@umu

This project revolves around the political part poetry that is printed in newspapers can have. It focuses on a Swedish tradition directly translated into “daily verses” where an author writes a political poem every day in a newspaper. How do a political agenda take shape in a poem written in a short period of time and published in a forum like a newspaper? With the use of an analysis and comparison of two separated authors with different opinions in three specific political areas these questions is answered. The authors are Lotta Olsson Anderberg and Caj Lundgren and the political areas studied are gender equality, international political relations and nationalism. The project finds three specific answers to the question. First with the help of tools like metaphors, quotes, rewritten source material and hinting of well known references the political poetry addresses the reader in a direct way. Second these poems use the rhetorical strategy of focusing on the absurd in the opposition rather than arguing for the own political standpoint, turning the tables in an ironic way. The third answer is also the help of a tradition within itself that helps the readers understand the politics. A subgenre understood with help of the forum and the fact that the reader knows the poem will be political just by the headline “daily verses”. This shows that the poetic form called “daily verses” is to be regarded as political poetry.

I denna uppsats har en undersökning av boken Myggor och tigrar gjorts där dels vad som är utmärkande för en självbiografi och ett självporträtt jämfört med andra typer av genrer, dels vad metafiktion är, belysts. Myggor och tigrar har drag av självbiografi, men även fiktion – i denna uppsats benämnd som självporträtt. Ytterligare en sak som har undersökts är hur författaren, Maja Lundgren, gång på gång kommenterar Myggor och tigrar, med avseende på genre. De självbiografiska avsnitten i Myggor och tigrar har gått att verifiera, likaså har de självporträtterande aspekterna utforskats. Det senare i form av exempelvis fokalisering som legat utanför författaren tillika berättaren Lundgrens synfält samt att Lundgren säger sig höra röster. Vad gäller de metafiktiva dragen i Myggor och tigrar har Lundgren genom kommentarer i texten gett dubbeltydiga besked om huruvida Myggor och tigrar ska betraktas som självbiografi eller roman. Hon använder även termen ”dokumentärroman” som innebär att Myggor och tigrar är delvis fabulerad och till viss del överensstämmande med verkligheten – en korsning mellan fiktion och fakta, där bägge gör sig gällande.

This study investigates the production of political meaning in the Scandinavian tradition of the dagsvers (newspaper poem), that is a particular kind of poetry published in daily newspapers, commenting on public debates and recent events. The dagsvers is a neglected literary genre in the history of Swedish literature. The often explicit political stance and message of the dagsvers separate this genre from many other forms of modern and contemporary poetry, and the present study focuses on this political dimension. I examine the uses of forms, themes and symbols in dagsvers published between 1949 and 2013 that give the poems their meaning and their political dimension. Furthermore, I analyse how the very newspaper medium contributes to and directs the interpretation of the poems. The main questions pertain to how context, such as the newspaper´s political agenda, and elements in the text create the meaning and function of the dagsvers. Analysing verse examples with the help of theories of Jacques Rancière and Lars Furuland, the study demonstrates how the context and the literary forms, themes and symbols impact the shape of the political dimension of the dagsvers.

Already in the late 1970´s it became clear that the traditional catalogs in libraries were not suited for children, neither their interests nor their way expressing themselves were accounted for. The goal of this thesis is to investigate if and how children’s OPACs (Open public access catalogs) interface design is at present adapted to the presumed audience of children. My method consists of literature studies and an investigation on the graphical interfaces in OPACs for children, according to the five criteria formulated by childrens library consultant Lena Lundgren and IT-consultant Kia Gumbel. The aims are to find out: a) what requirements for children’s OPAC interfaces and their usability are defined in literature and b) what the actual (real) features of the children’s OPAC interfaces are. What interests me, regarding the graphical interfaces, is the actual appearance seen by the children, and partly the interactivity supplied by the OPACs. Using the criteria of Lundgren and Gumbel, I analyse figures, the front page, key-words, the text and the quality appearing in the different OPACs. In conclusion, the graphical interfaces of the three OPACs for children are somewhat adapted for children according to the Lundgren/Gumbel criteria. By using for example more user-polls, individualized graphical interfaces and reference groups consisting of children, the graphical interface for OPACs can be modified, and hopefully optimised, to take full account of the varied abilities of children. / Uppsatsnivå: C

Denna studie rör debatten som kulminerade efter publicerandet av romanen Myggor och tigrar, av Maja Lundgren. Studiens fokus ligger i att finna debattens essens, utifrån tidningsartiklar och artikelförfattares positionering gentemot romanen och debattens huvudfrågor, detta är vidare undersökningens huvudsakliga syfte. Huruvida genus har betydelse för debattens utgång och om artikelförfattarnas förhållningssätt påverkas är en central fråga.

<p>Denna studie rör debatten som kulminerade efter publicerandet av romanen Myggor och tigrar, av Maja Lundgren. Studiens fokus ligger i att finna debattens essens, utifrån tidningsartiklar och artikelförfattares positionering gentemot romanen och debattens huvudfrågor, detta är vidare undersökningens huvudsakliga syfte. Huruvida genus har betydelse för debattens utgång och om artikelförfattarnas förhållningssätt påverkas är en central fråga.</p>

Das schreibende Ich prägt formal wie thematisch die literarische Entwicklung der letzten Jahre. Seit der Jahrtausendwende hat die Produktion autobiographischer und autofiktionaler Literatur insbesondere auf dem skandinavischen Buchmarkt erheblich zugenommen. Obwohl (noch) kein kritischer Konsens besteht, was der Begriff Autofiktion genau bezeichnet, ist das Changieren zwischen Fakt und Fiktion im autobiographischen Schreiben zu einer der beliebtesten literarischen Strategien im zeitgenössischen Erzählen avanciert. Die literaturwissenschaftliche Forschung zur Autofiktion ist im Zuge dessen auf diesen Trend aufgesprungen und insbesondere nach der Veröffentlichung von Karl Ove Knausgårds Romanprojekt Min kamp (2009–2011) sind die literaturwissenschaftlichen Diskussionen zu Autofiktion und literarischer Selbstdarstellung in Skandinavien deutlich angestiegen. Die literaturwissenschaftlichen Beiträge kreisen im weiteren Sinne um die dichotomischen Beziehungen von Fakt vs. Fiktion, Roman vs. Autobiographie sowie um die Inszenierung der Autor*innen in der literarischen Öffentlichkeit. Dabei ist autofiktionales Schreiben als konkrete erzählerische Praxis betrachtet in den Hintergrund gerückt, weshalb in dieser Arbeit der Versuch gemacht wird, die Fragen nach den literarischen Verfahren innerhalb dieser Texte in den Vordergrund zu stellen. Mit Ausgangspunkt in Texten von August Strindberg, Maja Lundgren, Karl Ove Knausgaard und Björn Rasmussen wird in dieser Arbeit Spezifika einer autofiktionalen Erzählpraxis herausgearbeitet, in welcher die Autorin oder der Autor in erster Linie einen narrativen Autoritätsanspruch über ihren bzw. seinen autobiographischen Text erhebt und hierdurch in der Bestrebung, die autobiographische Wirklichkeit zu schreiben, die Grenze zwischen Wirklichkeit und Literatur und somit zwischen Leben und Text transzendiert / Since the turn of the Millennium there has been a remarkable increase in the production of autobiographical and autofictional literature in Scandinavia. While there is (still) no critical consensus to what the term autofiction precisely designates, the oscillation between fact and fiction in autobiographical writings has emerged as one of the most favoured literary strategies when it comes to negotiating, (re)-constructing, and staging identity and individuality. The academic discussions about autofiction and autofictional writing in Scandinavia are mostly concerned with the opposed relations of fact/fiction, true/false, and novel/autobiography or with the mediatised performativity of the author in the public sphere. In this respect, the specific narrative practices of autofictional writing have taken a back seat in the academic exploration of autofiction. In this thesis it is examined how autofictional writing in selected novels by August Strindberg, Maja Lundgren, Karl Ove Knausgaard and Björn Rasmussen is being set forth within the narration of the text, a thus far unexplored research field. The analysis of the position of the author in his or her text enables us to see that the interplay of fact and fiction in the autobiographical text is predominantly conveyed by narrative strategies. The narrative presence of the author in the text entails specific self-reflexive practices, which can be identified through an increased use of narrative transgressions of the extradiegetic and diegetic discourses that allow the actual author of the text to slip into his narration. The narrative roaming between the reality of the author and the narration that he is producing is used as a means of taking over the authority of the individual life story and to write autobiographical on own subjective and aesthetic terms.