Vårdandet har till uppgift att lindra lidandet och främja hälsa hos patienten. Det sker genom en relation mellan vårdare och patient, en relation som bygger på att mötas. Detta möte kan ses som en vårdande handling om mötet är äkta och verkligt, ett genuint möte. Det visar sig att det genuina mötet inom den psykiatriska kontexten inte är närmare undersökt. Trots det visar bifynd i annan forskning att det genuina mötet är av vikt för patientens upplevelse av att lindra lidandet. Tyvärr visar det sig också att patienter upplever att de inte har blivit mötta i ett äkta och genuint möte. Syftet är att beskriva det genuina mötet som det erfars av sjuksköterskor i den psykiatriska slutenvården. Vi har använt reflekterande livsvärldsansats, där sökande efter innebörder har skett. Resultatet visar sig som innebördstemana; Frigörande av tid, Strävan efter att skapa utrymme för avskildhet, Närvaro som berör, En äkta vilja att närma sig den andre, Inse sina begränsningar, Skapande av förtroende, Våga stanna kvar i mötet samt En vilja att mötas ger lärdom. Det visar sig att en inbjudan finns närvarande i det genuina mötet samt att sjuksköterskan verkligen måste vilja mötas, om det skall ske. Samtidigt som sjuksköterskans kunskaper ständigt växer för varje möte som sker, om hur det genuina mötet gestaltar sig. Lärdomar dras både från de möten som blev genuina och de som inte upplevdes bli det. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot psykiatrisk vård

Syftet med studien var att belysa hur professionella inom beroendevården resonerade kring harm reduction insatser och nolltolerans. Vi ville även undersöka möjligheter till förändringsprocesser hos de personer som använder narkotika med hjälp av harm reduction insatser. Den metodologiska utgångspunkten bestod i hermeneutiken och det empiriska materialet samlades in genom en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna bestod av sex professionella från tre olika kommuner. Resultatet är analyserat utifrån teorier från Moira von Wright och Michel Foucault. Studien visar att professionellas upplevelse av harm reduction i stora drag är positiva trots att mer problematisering behövs. Några av slutsatserna är att harm reduction möjliggör förändringsprocesser hos personer som använder narkotika där man kan nå och motivera personer till vidare behandling. Skadereducerande insatser försvåras dock av narkotikapolitiken som stämplar både de som använder narkotika och de professionella. En annan slutsats är att harm reduction inte kan jämföras med legalisering.

Bakgrund: Cirka en procent av Sveriges befolkning har en utvecklingsstörning. Dessa personer löper en högre risk att drabbas av såväl fysisk som psykisk ohälsa vilket bör innebära att de ofta påträffas inom vården. Många av de anmälningar som inkommer till IVO berör bemötandet och författarna anser därför att det är viktigt att undersöka hur sjuksköterskor upplever mötet med denna patientgrupp. Syfte: Att belysa sjuksköterskans upplevelse av mötet med personer som har en utvecklingsstörning inom somatisk vård. Metod: Litteraturöversikt som bygger på sex kvalitativa och sex kvantitativa artiklar. Resultat: Sjuksköterskor upplever att det är svårt att kommunicera med personer som har en utvecklingsstörning, både när det gäller att förstå patientens kommunikation och att själv kunna kommunicera så att patienten förstår. Detta leder till att sjuksköterskan undviker att prata med patienten om deras sjukdom och behandlingsalternativ, istället tas denna dialog med anhöriga. Sjuksköterskan upplever bristande kunskaper om utvecklingsstörningens natur och att de inte fått tillräcklig träning eller utbildning i hur man bemöter denna patientgrupp. Slutsats: Sjuksköterskor behöver utbildning inom diagnosen utvecklingsstörning samt i hur man kan kommunicera med olika hjälpmedel. Genom detta kan bemötandet till denna patientgrupp förbättras och sjuksköterskan känner sig förhoppningsvis tryggare i att möta dessa patienter

Bakgrund: Skeva kroppsideal i samhället och media ligger centralt i vår tid. Ohälsosam vikt kan upplevas som framgång i livet vilket kan skapa negativ fokusering kring mat som i värsta fall leder till ätstörningar. Det finns en bred komplexitet av faktorer till varför sjukdomen utvecklas och därför är bemötandet från vårdpersonal viktigt att studera för att få utvecklad kunskap om förhållningssätt. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva hur patienter med ätstörningar upplever mötet med vårdpersonal. Metod: En allmän litteraturstudie med deskriptiv design baserad på tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Analysen genomförd utifrån en manifest innehållsanalys. Resultat: De tre kategorierna Omsorgsfull vårdpersonal har betydelse, vikten av kontinuitet och tillgänglighet, värdet av personcentrerad vård följt av två underkategorier vardera utgjorde resultatet. Slutsats: Det framkom att bemötande och kompetens hos vårdpersonal var avgörande för patienternas återhämtning och hade en betydande del i mötet.

Bakgrund: Heteronormativitet genomsyrar samhället och även sjukvården. Detta påverkar mötet mellan HBTQ personer och vårdpersonal. Homosexuella handlingar avkriminaliserades i Sverige 1944. Sedan dess har olika lagar tagits fram i syfte att minska diskrimineringen av HBTQ personer i samhället. 38 % av deltagarna i en studie har någon gång upplevt sig illa bemötta i sjukvården. 36 % legitimerade sjuksköterskor i Sverige skulle välja att inte vårda personer ur HBTQ gruppen om den möjligheten fanns. Syfte: Att beskriva HBTQ personers upplevelser av mötet med vårdpersonal i den somatiska sjukvården. Metod: En litteraturöversikt baserad på 13 kvalitativa vetenskapliga artiklar. Analysprocessen inspirerades av Forsberg och Wengströms modell. Resultat: Tre huvudkategorier med vardera två underkategorier. Upplevelsen av den skickliga vården, upplevelsen av den begränsade vården och upplevelsen av den diskriminerande vården. Det framkom att de flesta upplevde mötet med sjukvården som negativt. Heteronormativa antaganden var ett genomgående tema för resultatet, där både negativa och positiva möten grundade sig i dessa antaganden och frånvaron av dessa. Slutsats: Kunskapen kring olika sexuella läggningar och identiteter måste förbättras inom sjukvården för att skapa en accepterande miljö och ett bättre möte. Detta för att folkhälsan för HBTQ gruppen skall kunna förbättras. Kommunikativa hinder och heteronormativa normer måste belysas redan i utbildningen för vårdpersonal.

Att människor ska mötas och att det ska skapas mötesplatser, identifieras som ett ofta använt argument i dagens fysiska planering. Anledningen till att människor ska mötas härleds till att det leder till trygghet och tolerans, samt att människor vill känna närhet till andra. Denna uppsats undersöker den sociala interaktionen som formuleras inom fysiska planering, alltså: vilka möten är det tänkt att uppstå mellan människor i staden, enligt kommunala fysiska planeringsdokument. Uppsatsen undersöker även hur social interaktion har behandlats i olika tidigare stadsbyggnadsideal och jämför detta med det rådande stadsbyggnadsidealet. Sociologen Georg Simmel har behandlat ämnet social interaktion och det är härifrån som uppsatsen tar sin teoretiska utgångspunkt. Simmel beskriver olika former av social interaktion, vilket betyder att människor träffas för olika anledningar och syften. Det är med dessa former som uppsatsens fall analyseras, för att få reda på vilka möten som formuleras inom fysisk planering. Uppsatsens fall är stadsbyggnadsprojektet Älvstaden i Göteborg. Älvstaden har valts, då fallet anses vara ett talande exempel för den rådande stadsplaneringssituationen. För Älvstaden har det utförts en diskursanalys över dokument, så att uppsatsens frågeställningar besvaras.

Prehospital akutsjukvård är den vård och behandling som utförs i ambulansen eller på skadeplats, det vill säga innan patienten kommer till sjukhuset. Det ställs höga krav på ambulanspersonalen då miljön i det prehospitala mötet kan vara varierade och ske i stort sett var som helst. Patienter med hjärtinfarkt är en stor patientgrupp inom den prehospitala akutsjukvården och drabbar kvinnor och män i lika stor utsträckning. Under senare år har forskningen visat att kvinnors kranskärlssjukdomar skiljer sig från mäns, både när det gäller symtom och hur man ställer diagnos. Men forskningen visar också att många kvinnor har svårt att relatera sina symtom till en eventuell hjärtinfarkt. Detta i kombination med atypiska symtom hos kvinnor och en annorlunda upplevelse av att drabbas av hjärtinfarkt kan medföra att sjukvårdspersonal missar eller gör en felaktig bedömning av kvinnan. Egen erfarenhet från tidigare litteraturstudier inom området, kvinnors upplevelse av hjärtinfarkt, visar att det kvarstår en obesvarad fråga. Den är hur kvinnorna upplever det prehospitala mötet i ambulansenSyftet är att beskriva hur kvinnor med akut hjärtinfarkt erfar det prehospitala mötet i ambulansen.Metoden i studien är en kvalitativ intervjustudie. Intervjuerna var av narrativ karaktär där kvinnorna uppmanades att med egna ord berätta om det prehospitala mötet med ambulansen i samband med deras hjärtinfarkt. Intervjuerna spelades in med hjälp av en bandspelare och skrevs därefter ner ordagrant på papper. Analysarbetet gjordes genom en induktiv kvalitativ innehållsanalys.Resultatet presenteras i form av tre teman som är: Tiden skapar förutsättning för det prehopitala mötet, Närvaro skapar lugn och Bemötande skapar trygghet.Att tiden hade så stor betydelse för det prehospitala mötet är något som förvånade författarna. Den trygghet som normalt infinner sig när ambulansen anländer avtar när väntetiden på ambulansen samt tiden på plats, innan avtransport, blir för lång. / <p>Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård</p><p>Uppsatsnivå: D</p>

Människor som är sjuka/skadade söker sig dagligen till akutmottagningar i hopp om att få hjälp. Där arbetar det flera olika personalkategorier som ansvarar för att dessa människor skall få bästa möjliga vård. Det har kommit in rapporter om att patienter inte alltid har upplevt att de blivit mottagna på ett värdigt sätt. Denna litteraturstudies syfte är att beskriva patienters upplevelse av mötet med vårdpersonal på akutmottagningar. Metoden är en litteraturstudie där sju kvalitativa artiklar analyserats enligt Evans (2003) kvalitativa analysmodell. Resultatet av denna studie presenteras utifrån fyra teman som är Att inte få veta, Upplevelse av ensamhet, Vårdarens brist på empati och Känsla av trygghet. Två teman presenteras utifrån subteman. Det visar sig att patienter har både dåliga, förskräckliga och bra upplevelser av mötet med vårdpersonalen på akutmottagningar. Att inte få veta handlar om informationens betydelse för patienten. Upplevelse av ensamhet handlar om att inte bli sedd, att bli övergiven. Vårdarens brist på empati handlar om hur patienterna upplever vårdarna osympatiska. Känsla av trygghet beskriver, att få kunskap, att befinna sig på akutmottagningen och att bli betraktad som en individ.. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Studien utgår från ett projekt som initierats av en förskola där vi som examensarbetesskribenter har haft som uppgift att titta på pedagogernas roll ur ett utomstående perspektiv. Det relationella perspektivet har fått en betydande roll genom hela studien då just mötet mellan pedagog och barn varit i fokus. Syftet med studien är att iaktta pedagogernas bemötande av barnen i hallen ur ett jämlikhetsperspektiv. Första mötet i hallen på morgonen kan ha en varierande betydelse för varje individ. För vissa barn betyder det att man får springa in och leka med kompisar och för andra är det en ledsam stund där man måste lämna sina vårdnadshavare. Därför är hallen intressant att undersöka närmre för att få inblick i hur pedagogerna arbetar när de möter barnen i hallen på morgonen. Studien baseras på semistrukturerade observationer där ett observationsschema följts. Reflekterande samtal har därefter förts med pedagogerna på avdelningen med utgångspunkt i den insamlade empirin från observationerna. Empirin har varit ett verktyg för pedagogerna att bli självmedvetna och uppmuntra till självreflektion kring sin progression. Resultatet visar att pedagogerna ger barn den tid som behövs för en god lämning samt ett bemötande som är anpassat efter varje enskild individ. Detta kan tolkas som att pedagogerna utgår från ett jämlikhetsperspektiv i mötet med barn i hallen.

<p>SAMMANFATTNING</p><p>Denna litteraturgranskning har utgått från ett intresse av psykosvård. I fem vetenskapliga artiklar, varav två från Australien och tre från United Kingdom, har jag granskat aspekter på bemötande vid psykos. Den fortbildning som har nått mitt arbete inom psykiatrin har grundat sig på forskning på området och har rört sig med liknande utgångspunkter och slutsatser som i den granskade litteraturen. Trots att den informationen har funnits och spritts bland psykiatripersonal används inte rekommenderade riktlinjer och handlingsplaner fullt ut. Svårigheter att starta nya arbetsmetoder och ändra attityder i mötet med psykospatienter har många förklaringsgrunder. Det är angeläget att identifiera obstruktionen och undanröja den till förmån för god och uppdaterad omvårdnad inom psykosvård. Tyngdpunkten i mitt intresse av omvårdnad ligger för mig, som sjuksköterska, i mötet med patienten. Det är också angeläget att det nationella kvalitetsregister för psykos som är under utarbetande, stött av Socialstyrelsen, snarast får genomslag i hela landet samt att handlingsplaner måste upprättas för att säkerställa att patienten i möjligaste mån är delaktig och engagerad i sin egen vård.</p>