Nya direktiv och riktlinjer är på gång för förskoleklassverksamheten. Syftet med denna studie är dels att beskriva matematiken i förskoleklass vilka matematiska aktiviteter, spontana och styrda, eleverna får möta och engagera sig i under en vecka. Syftet var också att genom intervjuer med främst förskoleklasslärare utforska vilka möjligheter, hinder och utmaningar som finns för förskoleklasslärarna när de ska bedriva matematikaktiviteter och arbeta förebyggande i matematik för att undvika att elever får matematiksvårigheter. För att uppnå detta genomfördes en fallstudie på en skola med tre förskoleklasser. En veckas observation i en av förskoleklasserna genomfördes, intervjuer med alla förskoleklasslärare verksamma på skolan samt en fritidsledare och två förskollärare på två förskolor som låg nära skolan. Undersökningen visar att eleverna i förskoleklass under en vecka möter och engagerar sig i flera olika matematiska aktiviteter, både spontana och styrda. I studien framkom det en enighet hos förskoleklasslärarna att ett hinder är att huvudman inte har satsat på fortbildning i matematik för förskoleklasslärarna, samt att informationen brister från huvudman till förskoleklasslärarna om nya direktiv och riktlinjer som rör förskoleklass. Det framkommer i studien att det finns flera möjligheter att bedriva matematik och arbeta förebyggande då nästan alla har förskolutbildning och skolan har bra material och miljö inomhus och utomhus. Det är en möjlighet för det förebyggande arbetet i matematik att specialläraren arbetar i förskoleklass och att det finns tre personal kopplade till varje klass under skoltid. En samstämmighet hos förskoleklasslärarna är att tre utmaningar framöver är att utveckla den röda tråden i matematik från förskoleklass till åk 6, bristen på planeringstid samt hur man på bästa sätt kan tillgodogöra sig varandras erfarenhet och kompetens i kollegiet.

Det moderna samhället ställer höga krav på barns matematiska kunskaper och uppfattningar vilket lägger ett stort ansvar på dagens förskola. Detta leder till att matematik blir ett ämne som uppmärksammas mycket i förskoleverksamheten och därmed uppstår det ett behov av nya lärandemetoder inom detta ämne. Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur några förskollärare arbetar med barns matematiska lärande utifrån skapande aktiviteter.     Studiens frågeställningar baseras på området kring barns matematiska lärande och utveckling under skapande aktiviteter. Två intervjuer har utförts med två förskollärare och tre observationer utförts med en förskollärare i en förskola för att komma fram till resultatet.   Empirin har samlats in och analyserats utifrån Bishops sex matematiska aktiviteter och scaffolding-aspekter utifrån det sociokulturella perspektivet med fokus på lärarrollen, det vill säga vilka förhållningssätt förskollärare visar och vilka didaktiska val de gör i aktiviteterna för att stödja barns matematiska lärande.   Resultatet av denna studie visar att skapande aktiviteter i förskolan är en viktig insats för barns matematiska lärande och utveckling i och med att skapande aktiviteter har goda förutsättningar för att främja barns matematiska kunskaper.

Syftet med studien är att skapa ett material med fokus på olika matematiska aktiviteter, matematikinnehåll och uttrycksformer.Frågeställningarna för att konkretisera syftet är: Vilket matematikinnehåll lyfts fram vid genomförandet av lärandeaktiviteterna? Vilka matematiska aktiviteter synliggörs i de planerade lärande aktiviteterna? Vilka uttrycksformer använder barn vid genomförandet?För att få svar på frågeställningarna tillämpades aktionsforskning där 14 matematiska lärandeaktiviteter planerades, genomfördes och utvärderas. Barnen som genomförde lärandeaktiviteterna var 4-5-åringar i en förskolaResultatet visar att i dessa lärandeaktiviteter är samtal den uttrycksform som lyfts fram flest gånger, därefter följer lek och drama, rörelse, samt bild och form. Uttrycksformerna sång och musik respektive dans förkom inte alls. Bland de matematiska aktiviteterna har räkna och lokalisera lyfts fram flest gånger och därefter leka, mäta, konstruera och förklara.

Syftet med studien var att få kunskap om vilka verktyg och uttrycksformer barn använder när matematik synliggörs i den fria leken i förskolans olika inomhusmiljöer. Utgångspunkt har varit uttrycksformerna som finns beskrivna i förskolans läroplan (Lpfö 98, rev. 10) samt Bishops (1991) sex fundamentala matematiska aktiviteter. Följande frågeställningar användes:1.Genom vilka verktyg och uttrycksformer synliggörs olika matematikinnehåll? 2. Vilken matematik synliggörs i leken? 3. Vilka verktyg och uttrycksformer erbjuder miljön barnen? För att nå syftet och besvara frågeställningarna gjordes elva strukturerade observationer på barn 1 till 6 år med hjälp av observationsschema över barns fria lek. Fyra intervjuer med pedagoger genomfördes också. Tekniker som använts för observation och intervju är observationsschema, papper, penna, fotografering och ljudupptagning. Resultatet visar att uttrycksformen samtal, följd av rörelse samt bild och form, var vanligast förekommande när matematik synliggjordes i barns fria lek. Det verktyg som oftast förekom var att barnen använde kroppen som ett verktyg för samtal och rörelse. De konkreta material som främst användes som verktyg var spel och pussel, tätt följt av skapande- och konstruktions- material som t.ex. papper och pennor respektive klossar och duplo. Den matematik som synliggjordes var främst den matematiska aktiviteten konstruera då barnen sorterade, konstruerade och karakteriserade saker utifrån egenskaper. Konstruera följs av de matematiska aktiviteterna förklara och lokalisera där barnen har förklarat, argumenterat och dragit slutsatser respektive lokaliserat sig själva och olika figurer i olika rum. Det var oväntat att konstruera var den vanligaste aktiviteten då matematik ofta förknippas med att räkna. Detta resultat kan i detta fall kopplas till att miljön erbjuder mycket material som uppmuntrar denna matematiska aktivitet. En slutsats av undersökningen är att miljön har stor betydelse för vilka uttrycksformer barn får möjlighet att använda. De material barn väljer som verktyg, och som stimulerar till matematiska aktiviteter, är främst material som inte är matematiskt syftade.

Syftet med denna studie är att synliggöra pedagogernas arbete med matematik i förskolans inomhusmiljö med barn i åldern 4 - 5 år. Utgångspunkt för synliggörande är Lpfö 98/10 mål och uttrycksformer i matematik. Förhoppningen är att resultatet från undersökningen kan ligga till grund för att utveckla verksamheten. För att nå syftet har följande frågeställningar använts:1. Hur arbetar pedagogerna med barns matematiklärande? Vilket matematikinnehåll? Vilka uttrycksformer?2. I vilka situationer sker pedagogers arbete med matematik? I vilka av de sex vardagssituationerna: barns lek med närvarande pedagog, samling, utgång, ingång, lunch och läsvila?3. Hur ser de verksamma pedagogerna på behov, möjligheter och hinder för att utveckla arbetet med barns matematiklärande?För att få svar på frågeställning 1 och 2 genomfördes strukturerade observationer med hjälp av observationsscheman. Sammanlagt observerades fem avdelningar och på varje avdelning observerades samtliga sex situationer, det vill säga vid 30 tillfällen. Barnen var i åldern 4-5 år och med pedagog menas i undersökningen all personal som arbetade på avdelningarna. För att få svar på den tredje och sista frågeställningen genomfördes kvalitativa intervjuer genom fokusgruppssamtal vilket innebär att samtalet utfördes avdelningsvis med samma fem avdelningar vilka ingick i observationerna.Resultatet visar att pedagoger arbetar med barns matematiklärande i större utsträckning än de själva tror och upplever. Observationerna åskådliggör att de matematiska aktiviteterna räkna och förklara förekommer oftast, följt av lokalisera, mäta och konstruera. Den matematiska aktiviteten leka förekommer sällan. Av de sex undersökta uttrycksformerna dominerar samtal, följt av rörelse, lek/drama, sång/musik, bild/form och dans. Pedagogerna har en önskan om fortbildning i matematik, så att de kan synliggöra matematiklärandet för sig själva, barnen och hela verksamheten. Av resultatet framgår att de matematiska strävansmålen i läroplanen för förskolan inte är helt tydliga för personalen, och att uttrycksformerna inte används fullt ut av pedagogerna i det dagliga arbetet.En slutsats av undersökningens resultat är att pedagogerna behöver ökad kunskap i arbetet med barns matematiklärande samt stöd för att förtydliga och omsätta de olika matematiska strävansmålen i läroplanen för förskolan i verksamheten.

Syftet med denna studie är att belysa barns matematiska aktiviteter vid användningen av surfplattan i förskolan och vilka möjligheter till lärande som skapas. Frågeställningarna i studien fokuserar på vilka matematiska aktiviteter barnen deltar i vid användningen av surfplattan i förskolan, hur barnen deltar i matematiska aktiviteter, vilket lärande som möjliggörs och vilka didaktiska val förskolläraren gör för att uppmuntra barnen att delta i matematiska aktiviteter.Metoden som användes var observation med videoinspelning. Studiens datainsamling omfattar observationer vid användningen av surfplattan, med såväl barn som förskollärare. Studien genomfördes på två avdelningar på en kommunal förskola i södra Sverige. I studien deltar två förskollärare och 10 barn, fem treåringar och fem femåringar.          Resultatet visar att barnen deltar i alla Bishops (1988) sex matematiska aktiviteter leka, förklara, designa, lokalisera, mäta och räkna vid användningen av surfplattor i förskolan. Genom medverkande i de matematiska aktiviteterna skapas möjligheter till lärande. Deltagande i de matematiska aktiviteterna sker i interaktionen med surfplattan, i interaktionen med andra barn och i interaktionen med förskolläraren. Utifrån detta kan argumenteras att barns lärande i matematik vid användningen av surfplattan i förskolan är beroende av dessa företeelser. Förskollärarens roll vid användningen av surfplattan i förskolan är utifrån detta viktig i både utformandet av aktiviteternas innehåll och de metoder som används. Didaktiska implikationer utifrån studien är att valet av innehåll, val av applikationer, antal barn som deltar, och förskollärarens didaktiska val i samspel med barn och innehåll är alla betydelsefulla för barnens möjligheter till lärande.

Syftet med studien var att undersöka förskollärarnas syn i arbetet med matematik i spontana aktiviteter i förskolan. Intresset för studiens grundtanke väcktes under vår verksamhetsförlagda utbildning (VFU) där vi la märke till att spontana aktiviteter med matematiskt innehåll sällan förekommer. I vår studie besvarar vi två frågeställningar: På vilka sätt uttrycker förskollärarna sig om matematiskt innehåll i spontana aktiviteter samt hur uttrycker förskollärarna sig om barns matematiserande i spontana aktiviteter. Vi har använt oss av kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer där vi har intervjuat fem verksamma förskollärare. Studiens teoretiska perspektiv utgår från Bishops (1988) sex universella matematiska aktiviteter och begreppet matematisera (Björklund & Palmér, 2018). Dessa teoretiska perspektiv har vi valt för att på ett tydliggare sätt kunna förstå arbetet med matematiskt innehåll och dess olika aktiviteter. Resultatet av studien visar på en viss avsaknad av matematiskt innehåll i de spontana aktiviteterna. Det visar även på att förskollärare uttrycker svårigheter kring att fånga upp barnen utifrån deras intressen med matematiskt innehåll i spontana aktivieteter samt hur miljö och material påverkar barns matematiserande. En av slutsatserna vi dragit är att förskollärare behöver vara uppmärksamma och närvarande för att kunna se varje enskilt barn. Till följd av studien har vi fått en bredare kunskap i matematiskt innehåll och en insikt i hur värdefull matematiken är.

Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare kan arbeta med matematik i utomhusmiljön samt hur de utformar lärandesituationer. För att visa hur förskollärarna arbetar synliggörs Bishops sex matematiska aktiviteter i verksamheten samt förskollärares didaktiska val. För att undersöka detta intervjuades åtta förskollärare med avsikt att ta del av hur de undervisar matematik i utomhusmiljön. I studiens resultat framkommer det fyra kategorier. Den första kategorin handlar om spontana situationer i undervisningen. Den andra kategorin lägger tonvikt på planerade situationer i undervisningen. Den tredje kategorin innebär att förskolläraren ska utmana barnen i undervisningen. Den fjärde och sista aktiviteten omfattar förskollärares kunskap om barnen. Utifrån förskollärarens mål, syfte, kunskap om ämnet, kunskap om barnen och planering kan dessa kopplas ihop med didaktikens utgångspunkter: vad, varför, hur, vem, när och var. I det insamlade materialet identifieras samtliga av Bishops sex matematiska aktiviteter, att leka, att förklara, att mäta, att räkna, att designa och att lokalisera i utomhusundervisningen.

Studiens övergripande ambition är att öka förståelsen för de matematiska erfarenheter och det matematiska meningsskapande som möjliggörs genom de yngre barnens deltagande i fri lek. Utifrån detta formulerades studiens syfte som är att identifiera och beskriva situationer och aktiviteter under fri lek i förskolans praktik, där de yngsta barnens deltagande i matematiska aktiviteter kan möjliggöras.   Med en kvalitativ forskningsansats genomfördes en teoriinspirerad mikroetnografisk undersökning med fokus på de yngre barnen i förskolan. Teoriinspirationen kommer från ett sociokulturellt perspektiv på utveckling och lärande och Bishops sex matematiska aktiviteter vilka båda är förenliga med förskolans styrdokument. Datainsamlingen genomfördes med videoobservationer, fältanteckningar och informella samtal på förskolan Lyckan.   Studiens resultat skrivs fram med fyra djupanalyserade videoobservationer. Resultatet visar att de yngre barnens deltagande i matematiska sammanhang under fri lek möjliggjordes i samspel med andra barn och pedagoger och med kulturella redskap i förskolans praktik. Deltagandet i dessa situationer under fri lek utgick både från barnets eget intresse och från möjligheter som uppstod då barn anslöt till eller tog över ett annat barns aktivitet. Resultatet visar även på hur pedagoger genom att skapa matematisk rika miljöer, kan skapa förutsättningar för deltagande genom att tillhanda hålla ett varierat material.

Syftet med studien var att genom observationer undersöka om matematik synliggörs vid måltidsituationer i förskolan. Den teoretiska utgångspunkten i studien är Alan Bishops sex matematiska aktiviteter. Resultatet visar att matematik förekommer vid måltidssituationer och att förskolepersonalen tar tillvara på måltidsituationerna och skapar ett lärtillfälle. Av de sex matematiska aktiviteterna synliggjordes räkna, mäta, förklara och lokalisering i störst utsträckning. Aktiviteterna leka och design förekom sällan eller inte alls.