The primary purpose of this thesis is to improve one's understanding of how physically active women whom are currently in menopause experience this transition both psychologically and physically. Henceforth the study researches women's perceptions and thoughts on what can be improved in the Swedish health-care system to better women's experience of the menopause. This study will be done through a semi-constructed interview- and data collecting method, where six women are to be answering questions regarding their experiences of the menopause, their knowledge and lack of knowledge. How they perceive the Swedish health-care system and what their current physical activity level looks like. The results of the interviews indicate that all women interviewed experiences difficulties during the menopause, but neither one wants to aid the transition using medicine. Furthermore, the interviewed women argue that the health-care sector needs to take a greater responsibility in informing and helping women with their questions and offer a wider variety of treatment methods that does not infer risk. The conclusion of this thesis states that the health-care sector as well as gym facilities could be relevant arenas where guidance and information about the menopause time and what can be done to decrease effects of the menopause. This thesis correlate positively to previous research within this field, where the common theme is lack of openness and knowledge about the menopause period for both women as well as society in general.

Bakgrund ​Alla kvinnor som uppnår en högre ålder kommer att uppleva klimakteriet. Denna fas är en naturlig del av kvinnors åldrande, då hormonell förändring sker och den reproduktiva perioden närmar sig sitt slut. Symtombilden i klimakteriet varierar från person till person och den hormonella förändringen kan påverka kvinnors sexuella hälsa som kan påverka välbefinnandet och livskvalitén. Sjuksköterskors ansvar är att tillämpa ett etiskt och personcentrerat förhållningssätt i sitt omvårdnadsarbete, samt bemöta varje individ med respekt, lyhördhet och erbjuda kvinnor stöd i alla livets faser. Syfte ​Att beskriva kvinnors upplevelser av sexuell hälsa i samband med klimakteriet. Metod ​Litteraturöversikten sammanställdes utifrån material insamlat från tidigare forskning inom vårdvetenskap. Databaserna som användes var PubMed och Cinahl Complete. Resultatet baseras på tio vetenskapliga artiklar, varav fyra kvalitativa, fem kvantitativa och en mixad metod. Artiklarna analyserades enligt Fribergs metod. Resultat ​Resultatet presenteras i tre huvudteman; Klimakteriet och den sexuella hälsan, Relationer, kommunikation och samspel och Kunskapstörst.​ Sammanfattning ​Kvinnors upplevelse av sexuell hälsa i klimakteriet varierar i hög grad. Klimakteriet ger upphov till olika symtom som påverkar den sexuella lusten och drivkraften. Faktorer som fysiska och psykiska symtom, relationsstatus, förändrad kroppsuppfattning och självkänsla, samt den sociokulturella och religiösa kontexten har betydelse för den sexuella hälsan och livskvaliteten. Bristande information och stöd från vården och samhället framträder tydligt i resultatet.​ / Background ​All women who reach an older age will experience menopause. This phase is a natural part of womens aging, as hormonal changes occur and the reproductive period comes to an end. The symptoms of menopause vary from person to person and the hormonal change can influence womens sexual health, which may affect well-being and quality of life. Nurses' responsibility is to apply an ethical and person-centred approach in their nursing work, as well as to treat each individual with respect, sensitivity and offer women support in all phases of life. Aim The aim was to to describe womens experiences of sexual health during menopaus. Method ​The literature review was compiled from material collected from previous research in nursing science. The databases used were PubMed and Cinahl Complete. The result is based on ten scientific articles, of which four are qualitative, five are quantitative and one is a mixed method. The articles were analyzed according to Friberg's method.​ Results The results are presented in three main themes; Menopause and sexual health, Relationships, communication and interaction and Thirst for knowledge. Summary Womens experience of sexual health during menopause varies greatly. Menopause gives rise to various symptoms that affect sexual desire and drive. Factors such as physical and psychological symptoms, relationship status, changed body image and self-esteem, as well as the socio-cultural and religious context are important for sexual health and quality of life. A lack of information and support from healthcare and society is clearly evident in the results.​

Denna studie syftar till att undersöka hur en kommunikationskampanj effektivt kan fÃ¥nga mÃ¥lgruppens uppmärksamhet och informera om klimakteriet och dess symptom, utan att skrämma publiken, samt genom sitt innehÃ¥ll skapa nya associationer till ämnet och uppmuntra öppna samtal om klimakteriet. Studien lyckades uppnÃ¥ sitt syfte genom att utveckla en kommunikationskampanj vid namn "Inget snack om saken". Kampanjen riktar sig till individer i Ã¥ldern 19-49 Ã¥r som dagligen rör sig i stadsmiljöer. Kampanjen bestÃ¥r av tre aktiviteter. För det första, utomhusaffischering som är avsedd att placeras i stadsmiljöer. För det andra en webbplats med en enda landningssida där mÃ¥lgruppen kan beställa ett antal broschyrer för ytterligare information. Slutligen tillhandahÃ¥lls en broschyr som ger mer information om klimakteriet. Slutsatserna som dras frÃ¥n studien är att kampanjen har stor potential att informera, fÃ¥nga uppmärksamhet och skapa nya associationer till klimakteriet hos mÃ¥lgruppen. / <p>Examensarbetet är utfört vid Institutionen för teknik och naturvetenskap (ITN) vid Tekniska fakulteten, Linköpings universitet</p>

Bakgrund Perimenopaus är en period som kvinnan genomgår innan hon når menopaus, även kallat klimakteriet. Perimenopausen kan innebära många besvärliga symtom, psykiska såväl som fysiska, vilket påverkar kvinnans livskvalité. Många kvinnor har otillräcklig kunskap gällande perimenopaus och dess symtom, men även vart man söker vård, stöd och råd samt upplever kvinnorna att ämnet sällan diskuteras. Syfte Syftet var att beskriva kvinnors upplevelser och erfarenheter av vården vid perimenopaussymtom. Metod Metod av studien var en icke-systematisk litteraturöversikt med ett resultat baserat på 13 vetenskapliga originalartiklar. Av dessa var nio av kvalitativ design, tre av kvantitativ design samt en tvärsnittsstudie. Artiklarna inhämtades i databaserna CINAHL och PubMed. Artiklarna har kvalitetsgranskats enligt Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag och analyserats med användning av en integrerad dataanalys. Resultat Litteraturöversiktens resulterade i form av två huvudkategorier med tillhörande underkategorier, som formades utifrån resultatets huvudfynd. Utifrån huvudkategorierna Erfarenhet av vården och Upplevelse av behandling beskrivs kvinnors upplevelser och erfarenheter av vården vid perimenopaussymtom. Slutsats Kvinnorna upplevde även variation i kunskapen hos vårdpersonal och kände att de inte fått tillräcklig information från vården, vilket fick många kvinnor att känna sig dåligt förberedda inför denna period. Det var av stor betydelse förutsatt att kvinnorna med perimenopaussymtom blev bemötta med förståelse för de besvär som kan upplevas. Ett bra bemötande samt en god relation till sin vårdgivare ledde till minskade symtom och besvär hos kvinnorna. / Background Perimenopause is the period before a woman reach menopause. This period can cause several distressing symptoms, both psychological and physical, which affects women’s quality of life. A large number of women lack knowledge about perimenopause and its symptoms, but also where to seek care, advice and support. Additionally, women also felt that this topic is infrequently discussed. Aim The aim was to describe women’s experiences of health care during perimenopausal symptoms. Method The method used in this study was a literature review with a result based on 13 original scientific articles. We used 9 qualitative design, three quantitative study’s and one cross sectional study. The articles were obtained from the databases CINAHL and PubMed. The articles have been reviewed in accordance with Sophiahemmet University’s assessment basis. Further, the data analysis was accomplished with an integrated analysis model. Results The result of this literature review was formed into two main categories with associated subcategories, which were formed after the main findings in the result. Women’s experiences of healthcare regarding perimenopausal symptoms are described under the main categories Experience of health care and Experience of treatment. Conclusions It was of great significance that women with perimenopausal symptoms were treated with an understanding of the distressing problems they might experience. Providing the patience with a good treatment in addition to the patient having a good relationship with its healthcare provider led to a decrease in symptoms and discomfort for the women. Additionally, women also felt that health professionals' knowledge varied and that they had not received enough information from the health service about menopause and its symptoms, causing many to feel unprepared for this period.

Bakgrund Kvinnor i åldersgrupp 45-59 år har ofta kommit in i klimakteriet och cirka 70 procent av dem upplever klimakteriebesvär. Perioden kan vara utmanande och medför tillhörande fysiska och psykosociala förändringar som markerar slutet på reproduktivt liv. Vid mötet med kvinnor i klimakteriet har sjuksköterskan en viktig undervisande funktion som kännetecknas av personcentrerat förhållningssätt. Hälsolitteracitet påverkar kvinnornas förmåga att ta emot hälsoundervisning, men också förutsättningar för sjukvårdpersonal att förmedla kunskapen. Det finns behov att närmare titta på rollen av hälsoundervisning under klimakteriet. Syfte Syftet var att belysa hälso- och sjukvårdens hälsoundervisning till kvinnor under klimakteriet. Metod En icke-systematisk litteraturöversikt har genomförts som bygger på 14 kvalitetsgranskade artiklar. Artiklar omfattar kvalitativ, kvantitativ och mixad ansats. Sökningar genomfördes i databaser PubMed och CINAHL. Integrerad dataanalys användes som analysmodell vid sammanställning av resultat. Resultat Genom dataanalysen identifierades tre huvudkategorier: Kvinnornas förkunskaper, Hälsoundervisningens faciliterande faktorer och hälsoundervisningens hämmande faktorer. De huvudfynden visade att kvinnorna hade svårigheter i att känna igen klimakteriesymptom och hade bristande uppfattning om menopausala hälsokonsekvenser. Bristen på information och utbildning hos kvinnor och vårdpersonal, samt låg hälsolitteracitet, hindrade hälsoundervisningen. Dåliga förkunskaper påverkade livskvaliteten och ledde till negativa föreställningar under klimakteriet. Litteraturöversiktens resultat diskuterades med utgångspunkten i Meleis transitionsteori med fokus på både kvinnors och vårdpersonalens perspektiv. Slutsats Det finns ett behov av ökad utbildning och informationsspridning om klimakteriet, dess symtom och hälsokonsekvenser för att förbättra hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete. Sjuksköterskor kan spela en viktig roll i detta genom att upptäcka dessa kunskapsluckor, ge kvinnor nödvändig kunskapsutrustning och stöd för en hälsosam övergång. / Background Women aged 45-59 have often entered climacteric period and around 70 percent of them experience menopausal symptoms. The period can be challenging and brings associated physical and psychosocial changes that mark the end of the reproductive life. When meeting climacteric women, the nurse has an important teaching function characterized by person-centered approach. Health literacy can affect women's ability to receive health education, but also the conditions for healthcare personnel to pass on the knowledge. There is a need to look more closely about the role of health education in climacteric women. Aim The aim was to shed light on the health care system's health education for women during climacteric. Method A non-systematic literature review was conducted based on 14 articles. Articles include qualitative, quantitative, and mixed approaches. Searches were conducted in databases PubMed and CINAHL. Integrated data analysis was used as an analysis model when compiling results. Results Through the data analysis, three major categories were identified: The women's prior knowledge, Facilitating factors for health education and Inhibiting factors for health education. The main findings showed that women had difficulty recognizing menopausal symptoms and had a low perception of menopausal health consequences. The lack of information and education among women and healthcare providers, as well as low health literacy, hindered health education. Poor prior knowledge affected quality of life and led to negative beliefs during menopause. The results from the literature review were discussed based on Meleis' transition theory with a focus on both women's and healthcare providers' perspectives. Conclusions There is a need for increased education and dissemination of information about the symptoms and health consequences of climacteric to improve health promotion. Nurses can play an important role in this by identifying knowledge gaps, providing women with the necessary knowledge and support for a healthy transition.

Bakgrund: Det är 50-75% av kvinnorna i Sverige som lider av klimakteriebesvär. Vanligt förekommande är vasomotoriska symtom som värmevallningar, svettningar och hjärtklappning, men även urogenital atrofi, osteoporos, urinträngningar och depression. En tredjedel av alla menopausala kvinnor är i behov av behandling för att upprätthålla sin livskvalitet. Hormonbehandling med östrogen av menopausala kvinnor började användas i USA 1942. Internationella riktlinjer idag är att östrogen ska användas ihop med en progestagen om kvinnan har intakt livmoder för att östrogenets stimulering av endometriet ska hämmas. En stor randomiserad studie, Women’s Health Initiative, visade på att konventionella hormoner ökar risken för bröstcancer och den stoppades därför i förtid 2002. Efter det steg efterfrågan på bioidentiska hormoner då dessa av många anses säkrare, men åsikterna är kontroversiella. Studier har visat att bioidentiskt progesteron kan innebära en lägre risk för bröstcancer än syntetiskt progestin när det ges ihop med östrogen, men det finns idag inga säkra bevis att det stämmer. Samtidigt visar studier på att progesteron ger ökad risk för endometriecancer jämfört med progestin när det kombineras med östrogen. Syfte: Syftet var att undersöka risken för bröst- respektive endometriecancer vid behandling av menopausala kvinnor med bioidentiska hormoner i jämförelse med konventionell hormonbehandling. Metod: En litteraturundersökning genomfördes där sex vetenskapliga artiklar granskades. Artiklarna hämtades från databasen PubMed och var alla randomiserade och inte äldre än 10 år. De analyserade alla behandling med bioidentiska eller konventionella hormoner av menopausala kvinnor. Resultat: Konventionella hormoner visade på ökad risk för bröstcancer jämfört med placebo och bioidentiska hormoner, medan de gav minskad risk för endometriecancer i jämförelse med placebo. Bioidentiska hormoner gav ökad risk för endometriecancer i jämförelse med placebo i en studie, medan en annan studie visade på att ingen ökad risk förelåg. Slutsats: De studier som har studerats i detta examensarbete visar entydigt på att bioidentiska hormoner ger lägre risk för bröstcancer än konventionella. Risken för endometriecancer kan dock öka med bioidentiska hormoner jämfört med de konventionella, men resultaten går isär. Uppföljningsstudier för bioidentiska hormoner saknas idag och behövs för att kunna fastställa effekten de har på längre sikt på bröst och endometrium. En kvinna i valet av hormonbehandling bör noga överväga balansen mellan nytta och risker. / Background: It is 50-75% of the women in Sweden who suffer from menopausal problems. Common problems include vasomotor symptoms such as hot flashes, sweating and palpitations, but also urogenital atrophy, osteoporosis, urination and depression. A third of all menopausal women are in need of treatment to maintain their quality of life. Hormone therapy with estrogen of menopausal women started in the United States in 1942. International guidelines today are that estrogen should be used in conjunction with a progestagen if the woman has an intact uterus in order for the estrogen's stimulation of the endometrium to be inhibited. A large randomized study, the Women's Health Initiative, showed that conventional hormones increase the risk of breast cancer and it was therefore stopped prematurely in 2002. After that, the demand for bioidentical hormones rose as these are considered safer by many, but opinions are controversial. Studies have shown that bioidentical progesterone may be associated with a lower risk of breast cancer than synthetic progestin when given together with estrogen, but there is currently no conclusive evidence that this is true. On the other hand, studies show that progesterone increases the risk of endometrial cancer compared to progestin when combined with estrogen. Aim: The aim of the present work was to investigate the risk of breast and endometrial cancer during treatment with bioidentical hormones of menopausal women in comparison to conventional hormone therapy.  Method: A literature study was conducted in which six scientific articles were reviewed. The articles were retrieved from the PubMed database and were all randomised and not older than 10 years. They all investigated treatment with bioidentical or conventional hormones of menopausal women.  Results: Conventional hormones showed an increased risk of breast cancer compared to placebo and bioidentical hormones, while they reduced the risk of endometrial cancer compared to placebo. Bioidentical hormones increased the risk of endometrial cancer compared to placebo in one study, while another study showed that there was no increased risk.  Conclusion: The studies analyzed in this thesis show clearly that bioidentical hormones are associated with a lower risk of breast cancer than conventional ones. However, the risk of endometrial cancer may increase with bioidentical hormones compared to the conventional ones, but the results are inconclusive. Follow-up studies for bioidentical hormones are currently lacking and are needed to determine the long-term effect they have on breasts and endometrium. In conclusion, a woman in the choice of hormone therapy should be carefully considered with the benefit of risks.

Björnsdotter, A &amp; Engelin, K. Interventioner för ökat sexuellt välbefinnande under klimakteriet. Fokusgruppsintervjuer med hälso- och sjukvårdspersonal. Masteruppsats i sexologi 30 högskolepoäng. Malmö Universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, Institutionen för social arbete, 2023. Få kvinnor passerar klimakteriet obemärkt och helt utan besvär.Det övergripande syftet med den här studien var att utforska vilka erfarenheter sexualitetskompetent hälso- och sjukvårdspersonal hade av hur fysiska- och psykiska klimakteriebesvär påverkar sexuellt välbefinnande och vilka interventioner som uppfattades vara hjälpsamma. Tre kvalitativa fokusgruppsintervjuer utfördes i Malmö med totalt elva personer. Intervjuerna analyserades med en reflexiv tematisk analys. Analysen utmynnade i sex huvudteman och tolv tillhörande underteman. Huvudteman var Kunskapen är väldigt låg för väldigt många, Ibland funkar det, ibland inte. Samarbete tvärprofessionellt viktigt för både hjälpsökande och professionella, Kan lite om mycket. Och mycket utifrån sin grundprofession, Ingen hjälp – eller kanske värre, fel hjälp, Sexet funkar inte och Om du är resursstark kan du få hjälp men hur ska vi nå övriga? Studien visar att fysiska och psykiska klimakteriebesvär påverkar det sexuella välbefinnandet. Erfarenheterna från informanterna var att interventioner såsom exempelvis hormonterapi, psyko-edukation, basal kroppskännedom, bäckenbottenträning, avslappningsövningar och arbete kring lust och njutning var hjälpsamma. Deltagarna saknade lättillgänglig information och verktyg som anpassats efter olika kvinnors behov. Ökad kompetens inom vården och ett tvärprofessionellt samarbete var viktigt. Det framkom också att klimakterievården är ojämlik och bland annat intersektionella faktorer påverkar vem som söker och får vård idag. / Björnsdotter, A &amp; Engelin, K. Interventions for sexual well-being during menopause. Focus group interviews with healthcare personnel. Master Thesis in Sexology 30 Credits. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Social Work, 2023. Few women go through menopause unnoticed and without problems such as dry and fragile mucous membranes or problems with sleep. The overall purpose of this study was to explore the experiences of sexually competent healthcare professionals of how physical and psychological menopausal symptoms affect sexual well-being and which interventions were perceived as helpful. Three qualitative focus group interviews were conducted in Malmö with a total of eleven participants. The interviews were analyzed with a reflexive thematic analysis. The analysis resulted in six themes and twelve associated subthemes. The main themes were Knowledge is very low for very many, Sometimes it works, sometimes it does not. Cross-professional cooperation is important for both those seeking help and professionals, Know a little about a lot. And a lot based on their primary profession, No help – or perhaps worse, the wrong help, Sex does not work, and If you have resources you get help, but how are we going to reach the rest?  The study shows that physical and psychological menopausal symptoms affect sexual well-being. The experiences of the informants were that interventions such as hormone therapy, psychoeducation, body awareness training, pelvic floor training, relaxation exercises, and activities to improve sexual desire and pleasure were helpful. They lacked easily accessible information and tools adapted for different women’s needs. Increased competency in healthcare personnel and interprofessional collaboration were described as important.  The participants also noted that help for menopause problems are unequal and, among other things, intersectional factors affect who seeks and receives care today.

Syftet med detta arbete var att undersöka användningen av örtmedicin vid vasomotoriska symptom i klimakteriet. Frågorna som ställdes var vilka växter som användes, vilka delar av växterna som användes, och hur växtdelarna bereddes och användes. Den sista frågeställningen tog upp hur mycket växterna lindrade de vasomotoriska symptomen. En litteraturstudie genomfördes över vetenskapliga artiklar. I artiklarna användes 20 växter, men endast fem av dessa sas lindra de vasomotoriska symptomen. De fem växterna var Actaea racemosa, Angelica sinensis, Ginkgo biloba, Glycine sp. och Pimpinella anisum.  De växtdelar som oftast användes var rötterna och dessa bereddes ofta genom extrakt som bearbetades för att öka koncentrationen och omvandlas till pulver. Pulvret formades för det mesta till tabletter och kapslar. Ibland saknades information, som vetenskapliga namn på växterna, vilka växtdelar som användes eller hur växterna bereddes. I snitt lindrade växterna de vasomotoriska symptomen med 60 %. De flesta växterna visade sig lindra milda symptom mer än starka symptom. Ett undantag var P. anisum som minskade både antal och styrkan på vallningarna med 74 %. Denna litteraturstudie visar att det finns växter som påverkar de vasomotoriska symptomen i positiv riktning. Samtidigt visar den att informationen i artiklarna ibland är bristfällig och att man inte alltid studerar om växterna kan ge biverkningar. Örtmedicin skulle kunna vara ett alternativ för kvinnor som av olika anledningar inte kan eller vill använda syntetiska hormoner eller andra farmakologiska mediciner, men för att kunna ta in örtmedicin som en del av sjukvården krävs det longitudinella studier som även studerar eventuella biverkningar eller risker för att bättre säkerställa växternas effekt på människokroppen. / The aim of this study was to investigate the use of herbal medicine for vasomotor symptoms during menopause. The questions posed were which herbs that were used, what parts of the herbs that were used, and how the plant parts were prepared and utilized. The last question covered how much the plants alleviated the vasomotor symptoms. A review of the scientific literature was carried out. In the articles, 20 herbs and plants were used, but only five of them were said to relieve the vasomotor symptoms. The five plants were Actaea racemosa, Angelica sinensis, Ginkgo biloba, Glycine sp. and Pimpinella anisum.  The most commonly used parts of the herbs were the roots, often through extracts that were processed in order to increase the concentration and to transform the plant parts into powder. The powder was then for the most part transformed to tablets and capsules. Sometimes, information was missing, such as the scientific names of the plants, what parts of the plants that were used and how the herbs were prepared and utilized. On average, the herbs alleviated the vasomotor symptoms by 60 %. Most of the herbs appeared to relieve mild symptoms more than they alleviated strong symptoms. An exception was P. anisum, which decreased both the amount of and the strength of the flushes by 74 %. This literature study shows that there are plants that influence the vasomotor symptoms in a positive direction. At the same time, it shows that the information in the articles is sometimes incomplete and that the scientists do not always study if the herbs can give side effects. Herbal medicine could be an alternative for women who, for different reasons, cannot or do not want to take synthetic hormones or other pharmacological medicines. However, in order to make herbal medicine part of the treatment offered by public health care, longitudinal studies that also investigate possible side effects or risks are needed for securing the effect of the herbs on the human body.

In den letzten Jahren wurden die westlichen Industrienationen vermehrt mit Wohlstandserkrankungen konfrontiert, welche durch Überernährung und gleichzeitigem Bewegungsmangel hervorgerufen werden. Dabei gilt es besonders die Fettsucht und das meist damit vergesellschaftete Metabolische Syndrom (MetS) zu nennen. Bei dem MetS handelt es sich um eine multifaktorielle Erkrankung, die laut „International Diabetes Foundation" (IDF) unter anderem durch erhöhte Triglyceride, ein niedrigeres HDL-Cholesterin, einen erhöhten Blutdruck und einen pathologischen Nüchternblutzucker gekennzeichnet ist. Eine wichtige Subpopulation von Betroffenen des MetS sind Frauen in den Wechseljahren, von denen ca. 40 % Symptome des MetS zeigen. In Studien zeigte sich, dass die Hormonersatztherapie (HRT) Parameter des Stoffwechsels in postmenopausalen Frauen unterschiedlich beeinflusst, je nachdem, ob sie gleichzeitig Symptome des MetS zeigen oder nicht. So werden z. B. Probleme der Insulinresistenz durch HRT von postmenopausalen Frauen zwar prinzipiell verbessert, aber nur, wenn diese Frauen nicht gleichzeitig weitere Symptome des MetS aufweisen wie z. B. Adipositas. Um sowohl die Folgen für die Gesundheit des betroffenen Individuums zu minimieren als auch die sozioökonomischen Folgen in Schranken halten zu können, sollten präventive Behandlungsmaßnahmen den kurativen deutlich zu bevorzugen sein. Voraussetzung für eine effektive chemische Prävention des MetS und seiner Folgen für die Gesundheit ist die genaue Kenntnis der molekularen Grundlagen der pathophysiologischen Veränderungen, die als Folge der Östrogendefizienz zur verstärkten Ausprägung der Symptome des MetS bzw. der Adipositas führen. Ein erster plausibler mechanistischer Ansatzpunkt schien dabei durch das Wechselspiel von Östrogenen und Leptin gegeben zu sein. So ist z. B. der Leptin-Spiegel in Frauen gegenüber Männern dreifach höher. Ein „cross-talk“ zwischen den beiden Hormonen im Hypothalamus gilt als nachgewiesen. Die Aromatase-knockout (ArKO)-Maus ist ein Mausmodell, das als Phänotyp die Östrogendefizienz mit den Symptomen des MetS vergesellschaftet. Durch die Deletion des Cyp19-Gens (Aromatase-Gen) sind diese Tiere nicht in der Lage, Östrogene zu synthetisieren. Dies äußert sich phänotypisch durch eine Infertilität beider Geschlechter und im zunehmenden Lebensalter durch die Ausprägung einer exzessiven Adipositas. Durch diese Eigenschaft scheint die ArKO-Maus ein adäquates Modell zur Erforschung von Folgen der Östrogendefizienz einschließlich des MetS zu sein. Aus diesem Grund war es interessant zu prüfen, ob und in welchem Umfang die ArKO-Maus a) ein adäquates Modell für hormonelle Prüfungen bei Zuständen der Östrogendefizienz im Allgemeinen und b) im Zusammenhang mit der Östrogendefizienz vergesellschaftete Fettsucht darstellt. Symptome der Wechseljahre sind ein Problem des alternden Organismus. Diese Tatsache wird in vielen tierexperimentellen Studien zu Erscheinungen der Östrogendefizienz nicht berücksichtigt. Deshalb war es weiterhin interessant, den Einfluss des Alters zu Beginn der Behandlung der ArKO-Maus zu untersuchen. Ein weiterer Schwerpunkt dieser Arbeit lag in der Prüfung östrogenähnlicher Substanzen im ArKO-Mausmodell. Hier war es zusätzlich von Interesse neben dem Einfluss der östrogenen Substanzen auf ausgewählte Gewebe in der ArKO-Maus auch die Bedeutung der Behandlungsdauer zu untersuchen. Zur Beantwortung der ersten Frage die östrogene Empfindlichkeit betreffend wurden ArKO-Mäuse mit der ihren Wildtyp (WT)-Wurfgeschwister verglichen. Dabei wurden jeweils die östrogendefizienten Tiere, ArKO-Maus und ovariektomierte (ovx) WT-Maus, sowie die unter Östrogeneinfluss stehenden Tiere, E2-supplementierten ArKO-Mäuse und intakte WT-Mäuse miteinander verglichen. Basierend auf den physiologisch, biochemisch und molekularbiologisch erhobenen Daten ist das Fazit der ersten tierexperimentellen Studie: Die ArKO-Maus scheint anders als die ovx WT-Maus kein adäquates experimentelles Modell für reine Östrogenprüfungen zu sein. Sie scheint aber geeignet für molekulare Untersuchungen im Zusammenhang von Östrogendefizienz und MetS zu sein. Zwischen den beiden Mausmodellen ArKO und WT fand sich auf physiologischer und molekularer Ebene eine Vielzahl von Unterschieden. Die ArKO-Mäuse waren signifikant schwerer und auch der Verfettungsgrad war bei den ArKO-Mäusen stärker ausgeprägt als bei den ovx WT-Mäusen. Bei der Regulation Genexpression durch Östrogene zeigte ein Teil der untersuchten Gene sogar ein entgegengesetztes Expressionsmuster. Zur Untersuchung, inwiefern das Lebensalter Einfluss auf physiologische und molekulare Eigenschaften der Östrogenwirkung nimmt, wurden weibliche ArKO-Mäuse aus zwei unterschiedlichen Altersgruppen untersucht. Mit der zweiten tierexperimentellen Studie konnte eine Reihe von Parametern identifiziert werden, die in ihrer östrogenen Regulation eine Abhängigkeit vom Alter aufweisen. So unterscheidet sich die Regulation des Körpergewichts signifikant zwischen beiden Altersgruppen, ebenso wie die des Uterusfeuchtgewichts. Auf molekularer Ebene konnte gezeigt werden, dass diese sich altersabhängig verändert und zum Teil im Vergleich der beiden untersuchten Lebensalter sogar entgegengesetzte Muster der östrogenabhängigen Regulation der Genexpression ausbildeten. Als Resümee der zweiten Studie kann daher festgehalten werden, dass bei den ArKO-Mäusen das Lebensalter der Tiere eine entscheidende Determinante für die Östrogensensitivität ist. Dies scheint insofern wichtig, wenn die Endpunkte auf Ebene von Geweben und Genen betrachtet werden, die besonders dem Alterungsprozess unterliegen bzw. die für gealterte Populationen relevant sind. Bei der HRT wird oft die Verwendung von Phytoöstrogenen als sichere „Alternativtherapie“ propagiert. Um zu überprüfen welche Effekte E2, Raloxifen und pflanzliche Sekundärmetaboliten auf physiologische Parameter und die Regulation der Expression ausgewählter Gene in relevanten Zielgeweben der ArKO-Mäuse haben, wurde eine Tiergruppe für drei Tage und eine andere Tiergruppe für 21 Tage mit Raloxifen, Genistein und 8-Prenylnaringenin behandelt. Raloxifen ist eine in der HRT verwendete synthetisch hergestellte östrogene Substanz, die ein bekannter Selektiver-Östrogenrezeptor-Modulator (SERM) ist. Das Soja-Isoflavonoid Genistein und das im Hopfen vorkommende Flavanon 8-Prenylnaringenin (8-PN) sind dagegen natürlich vorkommende sekundäre Pflanzenmetabolite. In den durchgeführten Untersuchungen konnte festgestellt werden, dass es zu einer Verringerung des Fettgewebes durch alle östrogene Substanzen kam. Für die Regulation der Expression östrogener Zielgene kann zusammenfassend festgestellt werden, dass sich nach einer 21-tägigen Behandlungszeit ein anderes Muster der Regulation der Genexpressionsmuster im Uterus ergab als nach einer dreitägigen Behandlung. Dies bestätigt die Annahme, dass auch die Dauer der Behandlung einen großen Einfluss auf die Genexpression und die dadurch vermittelten Veränderungen der Physiologie und des Stoffwechsels hat. Weiter konnte belegt werden, dass Raloxifen, Genistein und 8-PN auf den Uterus und die beiden Fettgewebe ähnliche Effekte zeigten wie E2. In der Expression der untersuchten Gene konnte dies allerdings nicht so deutlich nachgewiesen werden. Schlussfolgernd kann anhand dieser Studien festgehalten werden, dass die ArKO-Maus kein adäquater Ersatz der ovx WT-Maus zur hormonellen Prüfung östrogener Substanzen ist. Sie scheint aber ein geeignetes, ergänzendes experimentelles Modell für Fragestellungen zu sein, die sich mit Untersuchungen der Zusammenhänge von Östrogendefizienz und MetS beschäftigen. Ebenso zeigten die Daten, dass das Lebensalter zu Beginn des Experiments eine entscheidende Determinante für die Qualität der östrogenen Wirkung ist. Darüber hinaus konnte im Rahmen dieser Arbeit gezeigt werden, dass die verwendeten östrogenen Substanzen keine eindeutigen SERM-Eigenschaften, sondern eher östrogene Wirkeigenschaften in den ArKO-Mäusen aufweisen.