Den svenska Försvarsmakten ominriktas från ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar där internationell förmåga prioriteras. Kraven att delta i fredsfrämjande operationer ökar och militärt samarbete sker bl.a. inom EU och NATO. I Sverige förs diskussioner om vilka förband som skall delta i internationella operationer och EU:s insatsstyrka. Uppsatsens syfte är att undersöka om det finns förutsättningar för svenska amfibieförband att delta i internationella fredsfrämjande operationer i perspektivet 2010. Uppsatsen har skrivits genom en iterativ process med en Hermeneutisk ansats. I uppsatsen används Storbritannien och Holland som jämförelser till Sverige. Den inleds med en deskriptiv del som beskriver EU:s militära förmåga. Därefter beskrivs de tre ländernas politiska inriktning och amfibiska förmåga. I nästa del analyseras EU:s krishanteringsförmåga som följs av en analys och jämförelse av ländernas politiska inriktning och amfibiska förmåga. Uppsatsen visar att svenska amfibieförband i framtiden kan delta i internationella operationer. Vissa förmågor behöver dock utvecklas för att förbandet skall kunna användas i ett brett spektra av uppgifter samt ha tillräckligt stor tillgänglighet och förmåga till uthållighet. / The Swedish Armed Forces have changed from an invasion defence to a defence that has Rapid Reaction capability and prioritised international capacity. The demands to take part in peace support operations are increasing and military co-operation is taking place with others in the European Union and NATO. In Sweden there are discussions about which units will take part in international operations and in the European Union Rapid Reaction Force. The purpose of this paper is to examine if there are conditions for Swedish amphibious units to take part in peace support operations in the perspective of year 2010. The paper is written using an iterative process with a hermeneutics aspect. In the paper Great Britain and Holland are used as a comparison to Sweden. The first part is descriptive and illustrates the military capacity in the European Union. Thereafter there is a description of the political direction and amphibious capacity in the three countries. The next part is an analysis of the capacity in European Union Crisis Management and thereafter an analysis and comparison of the countries’ political direction and amphibious capability. The conclusion of the paper is that the Swedish amphibious units can take part in international operations in the future. Some capabilities, must be developed so that the units can be used in a broad spectrum of tasks and have accessibility and capability of endurance. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 99-01

Uppsatsen behandlar översiktligt den svenska försvarsmaktens förmåga till informationsoperationer (IO) vid en internationell insats, nu och i framtiden. Syftet med uppsatsen är att bringa kunskap om vilka behov och förmågor som finns inom området informationsoperationer, framförallt kopplat till områdena ledning och fredsfrämjande insatser. Inledningsvis utforskas och beskrivs översiktligt begreppet IO, därefter utforskas vilka svenska förmågor som finns eller är planerade/beslutade. I nästa avsnitt utforskas FN och dess roll i samband med IO vid internationella insatser Avslutningsvis diskuteras svenskt deltagande i framtida internationella insatser kopplat till IO. I samband med den avslutande diskussionen föreslås vilka IO-förmågor Sverige bör ha vid internationella insatser. I uppsatsen har en utvecklad, kvalitativ, hermeneutisk metod använts, Metoden har inneburit kvalitativ analys av texter och intervjumaterial. Det vetenskapliga tillvägagångssättet har bestått av analys, faktainsamling, bearbetning med kvalitativ analys och komparation samt syntes. Uppsatsen pekar på att det i dagsläget finns delförmågor inom området IO men att vi saknar en övergripande strategisk och operativ ledning inom området. Det finns f.n. ingen ledningsorganisation eller doktrin som styr verksamheten. Området är under utveckling men det finns brister i balansen mellan förmågor och vilja/ambition. Uppsatsen redovisar också behovet av förmågor inom området vid internationella insatser. / The paper gives an overview of the Swedish Armed Forces’ ability to perform information operations (IO) within Peace Support Operations (PSO), now and in the future. The purpose of this paper is to present knowledge as to the needs and abilities in the area of IO, especially in C2 and within Peace Support Operations. Initially, it explores and perspicuous describes the concept of IO and subsequently it describes the present and planned IO-capabilities in Sweden. In the following chapters it investigates the UN and its role in relation to PSO. Finally this paper discusses Swedish commitment within future PSOs related to IO. In connection with the final discussion, it proposes what IO-capabilities the Swedish armed Forces ought to have within PSO. A developed, qualitative, hermeneutic method with a qualitative analysis of printed documents and interviews has been used in the paper.The scientific procedure used includes an analysis, a collection of facts, a processing together with qualitative analysis and comparisons, and finally a synthesis. The paper points out the fact that parts of the described IO-abilities exist in Sweden today. However, there is neither an overall strategic or operational C2, nor any C2-organisation or doctrines that regulate the activities. The area is under development but there is a lack of balance between capabilities and will/ambition. The paper also shows the need for IO-capabilities within PSO. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 99-01

Sweden has a long tradition of participation in different kinds of peacekeeping missions. During the Cold War, Sweden’s troop contributions were exclusively focused on UN operations, but in the early 1990s Sweden’s official troop contribution policy changed from an “only under the UN flag” position to one of “only under UN Security Council mandate”. It is fair to say that Sweden’s foreign policy has undergone fundamental changes and the country has been contributing military forces to both EU and NATO missions for quite some time. Swedish foreign policy debate has largely been characterized by a sense of political unity or consensus. Despite this, there have been occasions when the political parties have been in disagreement. There are studies that confirm that the level of conflict in the foreign policy debate has increased over time. Political and ideological disagreements do exist and the political landscape has changed during the last 10 years. These changes should also have an impact on foreign policy decisions. The aim of this study is to investigate the political decision making process regarding Swedish military international missions. It will examine the political unity in the decisions concerning eight different cases; Kosovo (1999-2010), Congo (2003) , Liberia (2003-2006), Afghanistan (2004-2014), Chad (2007), Somalia (2009-2017), Libya (2011) and Mali (2015 à).  The focus for the study will be the political unity regarding the decision process within Parliament and, more specifically, the work of the combined Foreign affairs and Defence committee, and the debates in Parliament. The empirical analysis reveals that the rate of political controversy has increased. However, there is still a great sense of unity and broad agreement among the political parties on the main question regarding troop contributions.  In many cases any conflict and debate concern side issues such as timings, personnel and finance. The two main parties, the Social Democrats and the Moderate Party, are generally in agreement. They also conduct negotiations before a proposition becomes official, which leads to less conflict in the subsequent debate. The study also reveals a higher level of opposition from the Left party and from the Sweden Democrats. Some of their opposition can have ideological explanations. The Left party is mainly critical about participation in NATO missions.

Detta är en studie av inställningar till militärt våld i fredsfrämjande syfte inom FN och bland personer i Sverige med anknytning till FN. I dagens säkerhetspolitiska läge dödas ett stort antal civila i beväpnade konflikter varje år och FN kritiseras ofta för att inte ingripa i konfliktområden där civilbefolkningen år efter år utsätts för olika typer av humanitära brott. Mot denna bakgrund anser jag det intressant att undersöka hur det resoneras kring möjliga fredsfrämjande metoder. Jag har valt att fokusera på fredsfrämjande militära insatser då jag vill undersöka hur det resoneras kring den möjliga motsägelsen i att använda våld för att motverka våld. Undersökningen utförs mot bakgrund av ett teoretiskt ramverk bestående av sociologiska teorier om pacifism, socialt handlande, legitimitet och moral. Utifrån dessa har officiella FN-dokument analyserats utifrån kritisk hermeneutisk metod och semistrukturerade intervjuer har analyserats hermeneutiskt. I resultatet presenteras en huvudtolkning där FN:s fredsfrämjande militära insatser liknas vid en internationell polisstyrka. De inställningar som finns kring fredsfrämjande militärt våld liknar en i folkmun vanlig inställning till den svenska polisen; den skall styras utifrån väl genomtänka regler och principer och vid missbruk av våld och vapen skall rättsliga konsekvenser tillämpas.

Fenomenet kring nyttjandet av privata säkerhetsföretag (PSF) har fått utstå kritik av forskare som förbisett dessa företags förtjänster till staters vapenmakt och dess utveckling. Istället har forskningen på området ofta kritiskt undersökt PSF och målat upp dem som giriga företag med en verksamhetsidé som gör stora vinster på krig och konflikter. Till skillnad från tidigare forskning har ambitionen med denna studie varit att ur ett funktionalistiskt perspektiv undersöka fenomenets inverkan på statens militärmakt och dess utveckling. Genom Försvarsmaktens avsiktsförklaring med Vesper Group (Vesper) kring samarbete om personal har undersökningen lyft fram en aspekt som tidigare forskning inte tagit hänsyn till; att förstå relationen mellan Försvarsmakten och Vesper ur ett individ- och organisationsperspektiv. För att uppnå syftet med studien och besvara forskningsfrågan har undersökningen utgått från metoden grundad teori (GT), baserat på empiri som insamlats genom sju semistrukturerade djupintervjuer. Analysen av empirin har resulterat i en teoretisk modell som visar att relationen mellan Försvarsmakten och Vesper karakteriseras av ett ömsesidigt beroendeförhållande och påverkan mellan å ena sidan utveckling och å andra sidan ökad legitimitet för såväl individen som för Försvarsmakten och Vesper. Resultatet visar att det handlar om en växelverkan där Försvarsmakten, Vesper och individen utvecklas, samtidigt som denna integration möjliggör och ökar legitimiteten för samtliga aktörer. Försvarsmakten och Vesper vinner genom det formaliserade samarbetet ökad attraktionskraft och kan därmed förbättra framtida personalförsörjning och/eller möjlighet till retention av personal. Parallellt har den individ som växlat arbetsgivare utvecklat såväl sin personliga som professionella kompetens samt erfarenhet och härigenom indirekt sina karriärmöjligheter.

På vilket sätt skiljer sig de militära domänernas förmåga att bidra till framgång vid tvångsmaktsförsök? Vad förklarar skillnaden? Tidigare forskning menar att det finns skillnader som systematiskt går att förklara utifrån perspektivet att: mindre kostsamma hot leder till bristande trovärdighet och således liten sannolikhet för framgång. Studien undersöker dessa två frågor genom en kvantitativ empirisk analys utifrån historiska observationer och genomför en teoretisk prövning utifrån ett kontrasterande perspektiv till tidigare forskning; ett mindre kostsamt hot bidrar till hög trovärdighet utifrån Daryl G. Press teori. Resultatet från denna studie visar att det finns tydliga skillnader mellan domänernas effekt för framgång inom det empiriska underlaget. Dessa skillnader är föränderliga inom den undersökta perioden. Efter andra världskrigets slut framstår marina- och luftstridskrafter ha ett mer tydligt samband med framgångsrik tvångsmakt relativt markdomänen. Press teori predikterar utfallet med tillräcklig säkerhet för att ifrågasätta tidigare forsknings slutsatser kring bristande trovärdighet som effekt av minde kostsamma hot.

Civilian control over military organizations is a central aspect of democratic states, but is complicated by an inherent pursuit of freedom and autonomy among military organizations. The relationship between civilian government and the military organization is also affected by external factors, such as, military threats to the state in the form of war or threat of war. The effects of military threats on civil-military relations has, primarily, been demonstrated in states at war or undergoing democratization, and raises the question as to how changes in threats affect the civil-military relations of a democratic state in peace as well as how these changes can be investigated.  This study aims to investigate, from a structural as well as actor perspective, how changes in external threats to Sweden as a well-established democracy at peace affect its civil-military relations. The study combines two theories of civil-military relations to analyse Swedish civil-military relations. By combining an analysis of government policy documents with narrative analysis of media reporting, the narrative of Swedish civil-military relations is compared with the state's perception of its external military threats. From the results of the study it is concluded that lower degrees of threat entail a narrative of disagreement, while increased threats lead to a narrative of increased conformity. Furthermore, narrative analysis of media reporting appears to be an important complement to other methods for the study of civil-military relations.

Today's technological developments and the military's uses of them affect tomorrow's battlefield. This evolution requires that a military organization remains a developing and learning organization to enable them to take advantage of and protect themselves from tomorrow’s advancements. Max Visser in 2016 created the Organisational Learning Capability theory that specifically addresses non-profit and military organisations and serves as a guide to which a military organisation can be evaluated on its learning capabilities. The study examines the Swedish Army and its SUAV-division, regarding its learning capability according to Visser’s theory. A qualitative case study involving a text-analysis of the Swedish Army’s regulatory publications and an interview survey of SUAV-personnel was conducted. The study found that the Army’s publications fair well, and predominantly creates a productive learning cycle. The interview survey gave a worse result however and prevailing was a defensive learning cycle. Mutual areas of improvement for both the analysis and interviews are; aspects of openness to new ideas, experimentation, risk-taking and the utilisation of formal/informal networks within an organisational knowledge system.

Syftet med denna uppsats är att undersöka om det går att rättfärdiga militära interventioner med stöd i klassisk liberal politisk teori. För ändamålet har de klassiskt liberala filosoferna John Locke och John Stuart Mill analyserats. Undersökningen är utförd medelst en text- och idéanalys av några av filosofernas portalverk. Resultatet av studien visar ett tydligt stöd för vissa sorters militära interventioner och att det faktumet är djupt rotat i flera etiska och moraliska överväganden som Locke respektive Mill gör. Slutsatsen i uppsatsen är därav att det finns klassiskt liberala argument för att genomföra militära interventioner.

The historic tension between military experts and political sovereignty over the armed forces continues to dog the field of civil-military relations. History has shown us that some politicians are more than willing to interfere in military operation as well as military officers are willing to act on the political scene. This study combines theories of traditional War Science with those of Political Administration studies and by doing so it tackles the phenomenon from different angles providing new insights. Being able to provide this approach is useful for future studies within the field. By comparing Denmark´s and Sweden´s contribution to multinational military operations in Afghanistan, following the terrorist attack on September the 11th 2001, this study highlights the institutional autonomy of the forces contributed in relation to military effectiveness over both a short and long term perspective. By doing so the method applied identifies interesting empirical variations as well as changes over time in the two countries examined. This study provides valuable insights into the practises of military power in a world characterized by significant changes in security threats which constitutes another important purpose of this study. The area of research is complex and causality is somewhat elusive, however this study clearly shows a co-variation and that Sweden has been more reluctant to release autonomy to its troops than Denmark. It also addresses the extensive cost both in human and capability terms when working in complex environments, and with the aim to reach ambitious security political goals in the endeavour to be militarily effective.