Syftet för examensarbetet är att inringa olika betydelser av samisk identitet i förskolan genom att undersöka hur samiskt språk och kultur används inom samiska förvaltningskommuner. På vilka sätt strävar pedagoger på förskolor och administratörer i förvaltningskommunerna att främja samiskt språk och kultur bland förskolebarn i några utvalda förskolor som ligger i kommuner som omfattas av särskilda regelverk? För att få svar på frågorna användes kvalitativa intervjuer som metod. Det genomfördes telefonintervjuer med sju personer i två samiska förvaltningskommuner. I resultatet framkommer det att kommunerna arbetar på olika sätt med de samiska språken i förskolan. Resultatet visar att det behövs medvetet arbete inom förskolan för att utveckla flerspråkighet och för att den samiska identiteten ska stärkas hos samiska barn i förskolan. Slutsatserna i examensarbetet är att förvaltningskommunerna har olika arbetsmetoder för att främja det samiska språket. En annans slutsats är att det finns ett behov av samisktalande pedagoger med grundläggande kunskaper i de samiska språken och den samiska kulturen i förskolorna.

The purpose of this study is to find out about meänkieli teachers' attitudes towards the language they are teaching. This interview study is concentrated on three main issues; education, attitudes and the future of meänkieli. The teachers seem to be positive towards their work, even though there are a lot of issues that need to be improved, for example the lack of textbooks. The attitudes of the surrounding enviroment seem to be more positive the further away one gets from the area where meänkieli is mainly spoken. The teachers are hopefull but hesitant about the future of meänkieli and its preservation for the future generations.

Den här uppsatsen handlar om tankar, åsikter och erfarenheter av det nationella minoritetsspråket jiddisch och den bygger på intervjuer med fyra personer i olika åldrar som bor på olika platser i Sverige. Deltagarna är två män och två kvinnor, en äldre och en yngre av varje kön. Alla fyra har någon form av koppling till jiddisch. Resultatet av studien analyseras mot bakgrund av två teoretiska modeller för att utvärdera hotade språk. Det är dels Fishmans GIDS-skala, dels de förutsättningar för att språk används som presenteras av Grin. Det som framkommer i resultatet är att de äldre intervjupersonerna kan prata jiddisch men läser och skriver väldigt begränsat. De har lärt sig språket i hemmet genom familj och släkt. En av de yngre talar, läser och skriver jiddisch. Han har lärt sig jiddisch på eget initiativ och har ingen judisk bakgrund. Den andra yngre intervjupersonen kan nästan ingen jiddisch alls, varken tala, skriva eller läsa. Hon kan bara förstå lite grand. Vidare framkommer det att de äldre inte fört vidare språket till sina barn. Detta beror på att det bara varit en av barnens föräldrar som kunnat språket men också att språket inte betraktats som nödvändigt eller viktigt att föra vidare. Alla informanter menar dock att språket behöver få hjälp för att klara sig och önskar mer ekonomiskt stöd. De känner i viss mån också ett ansvar för språket. Undersökningen, som är av kvalitativ art, kompletterar andra studier och visar ungefär samma tendenser men ur ett annat perspektiv. Till skillnad från exempelvis enkätundersökningar visar den här studien vilka tankar som ligger bakom åsikter eller sätt att agera.

Syftet med studien är att undersöka vårdnadshavarnas perspektiv på modersmålsstödet i finska i förskolan, samt hur involverade de känner sig i det språkstödjande arbetet. Tidi-gare forskning har främst studerat förskolepersonalens synvinkel, det finns heller inte särskilt mycket undersökningar om statens stöd för att bevara de nationella minoriteter-na. En kommun, som ingår i det svenska förvaltningsområdet för finska, undersöks, då den har en finskspråkig förskoleavdelning och två stycken ambulerande pedagoger. Dessa besöker barn med finsk anknytning i deras förskolor ungefär 12 timmar i månaden. Materialet är insamlat genom semistrukturerade intervjuer med föräldrar till barn med finsk anknytning. Empirin analyserades utifrån ett interkulturellt perspektiv. Resultaten visar att informanterna för det mesta var nöjda med ambulerande pedagog och med finskspråkiga avdelningen. Hälften ville bli mer involverade i ambulerande pedagogens arbete och flera önskade att alla pedagoger i den finskspråkiga avdelningen kontinuer-ligt skulle använda finska språket. Resultaten visar också att myndigheterna borde för-bättra sin information angående de nationella minoriteternas rättigheter.

Denna studies syfte var att ta reda på hur några lärare i norra Sverige ser på sitt uppdrag att undervisa om de fem nationella minoriteterna, hur de arbetar mot läroplanens mål och vilka utmaningar och möjligheter de möter i sin undervisning. I min studie har jag använt en kvalitativ undersökning. Undersökningen består av muntliga intervjuer med två lärare och skriftliga svar via mejl-kontakter med tre lärare inom mellan- och högstadiet i små byaskolor och på en gymnasieskola i norra Sverige. Jag har även skickat fråga via e-post till två förlag gällande deras läromedel och innehållet om de nationella minoriteterna i läromedlen. De lärare som medverkade i min studie är alla medvetna om deras uppdrag och fyra av fem undervisar om minoriteterna då det ingår i deras ämnen. Alla lärare är positiva till uppdraget och anser att det är viktigt med undervisning om minoriteterna. Bristen av material ser dessa lärare som en utmaning. En möjlighet för alla lärare är just det att några av grupperna finns naturligt i samhället, vilket innebär att det är lättare att hitta arbetssätt och material till undervisningen. Lärarna arbetar efter de målen som står i läroplanen. Läraren som inte undervisar om minoriteterna är ändå positiv till att göra det ifall det blir aktuellt i hennes undervisning. Fortsatt skulle det vara intressant att få information på hur undervisningen fungerar på andra skolor i samma kommun och hur rektorerna i kommunen ser till att uppdraget fullföljs.

Denna studie syftar till att skapa ytterligare kunskap om hur flerspråkighet och minoritetsspråk gestaltas och blir synliggjort i förskolans visuella miljö. Undersökningen har genomförts på en förskola med den sociokulturella teorin som utgångspunkt för barnens flerspråkiga utveckling. Studiens metodval utgörs av en visuell etnografi genom fotografier av förskolans visuella miljö. Totalt framställdes 29 fotografier av förskolans utformning och dessa analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Detta medförde att fotografierna numrerades och kategoriseras utifrån tecken på flerspråkighet och minoritetsspråk i förskolan. Studien påvisar att forskningsområdet gällande flerspråkighet och minoritetsspråk i förskolans visuella miljö tenderar att glömmas bort trots befintliga lagar och styrdokument inom ämnet.

Syftet med kunskapsöversikten är att undersöka vilka svårigheter som är vanligt förekommande för flerspråkiga elever i NO-undervisningen och hur undervisningen kan utformas för att motverka dessa svårigheter. För att ta reda på detta har internationella och svenska studier analyserats för att se vad de gemensamt visar är de största utmaningarna och hur de kan motverkas. Metoden som användes för att hitta relevanta vetenskapliga artiklar var en systematisk sökning i SwePub, ERIC (Educational Resources Information Center) via EBSCO samt manuella sökningar. På grund av det stora antalet relevanta artiklar och den begränsade tiden, har endast en del av artiklarna valts ut. Svenska studier prioriterades i första hand. Resultatet visar att det finns flera utmaningar i undervisningen. En utmaning är att det i många klassrum finns ett stort antal språk representerade och att det inte är möjligt för lärare att kunna alla dessa språk. Vidare så är både skolspråket och det ämnesspecifika språket i NO-undervisningen en utmaning för flerspråkiga elever. Undervisningen bör utformas så att eleverna erbjuds gott om tillfällen till interaktion där de tillsammans kan skapa en djupare förståelse för ämnesinnehållet. De bör uppmuntras att använda sig av alla sina språkliga resurser för att kunna utnyttja sina erfarenheter och kunskaper. Eleverna bör erbjudas stöd av konkret material, multimodala resurser, rörelse med mera och lärare bör ha höga förväntningar på eleverna och se till deras potential. Slutligen är det viktigt att lärare utformar undervisning som är kognitivt utmanande med en hög nivå av stöd, i stället för att anpassa undervisningen efter elevernas språkliga nivå och förenkla innehållet.

Syftet med mitt arbete var att undersöka och beskriva vilka uppfattningar pedagoger har om flerspråkiga elevers möjligheter att utveckla sitt svenska språk och sitt modersmål i skolan. Jag har gjort kvalitativa intervjuver med fem pedagoger. Tre grundskollärare, en specialpedagog och en modersmålslärare på en mångkulturell skola årskurs 0-6. Arbetet ger en översikt av tidigare forskning om andraspråksundervisning och modersmålsundervisning. Mitt arbete visar att många olika faktorer runt eleverna bidrar till deras möjligheter att utveckla sitt svenska språk och modersmål. Följande faktorer har tillsammans en stor betydelse för elevens möjligheter: Skolans resurser, antal lärare i klassen, möjlighet till modersmålsundervisning eller tvåspråkig undervisning, möjlighet till att erbjudas andraspråksundervisning, tillgång till specialpedagoger, kompetensutbildning för samtliga pedagoger och vikten av ett bra samarbete med familjen och hemmet. Resultatet av min undersökning visar att mycket fungerar bra på skolan men några områden behöver utvecklas och förbättras ytterligare för att ge den flerspråkige eleven bättre förutsättningar till att utveckla såväl sitt svenska språk som sitt modersmål.

Denna undersökning handlar om hur verksamma lärare i svenska på gymnasiet undervisar omminoritetsspråk. I Sverige finns fem nationella minoriteter och minoritetsspråk och enligtläroplanen ska dessa undervisas om i svenskämnet på gymnasiet. Undersökningens syfte äratt ta reda på och erbjuda både kunskap om och förståelse för vad ämneslärare i gymnasietundervisar om när det kommer till de fem nationella minoriteterna och minoritetsspråken.Detta inkluderar vad lärare använder i sin undervisning, alltså material, hur de undervisar omämnet och även vilka uppfattningar om och attityder de har till ämnet. För att ta reda på dettahar fyra verksamma lärare i svenska intervjuats. De fyra respondenterna har även haftmöjlighet att visa och dela med sig av material de använder i sin undervisning för att ökaförståelsen ytterligare. Resultaten visar att lärare anser att minoritetsspråksundervisning ärviktigt men på grund av den tunna motiveringen i läroplanen får det inte mycket tid iundervisningen samt undervisas om i samband med andra delar av läroplanen, oftast isamband med Nordiska språk. Resultaten visar även att lärare skapar material till ämnet påegen hand och/eller med hjälp av kollegor samt använder material som finns tillgängligt påinternet. För att skolan ska vara en del av att bevara språken behöver skolämnet och dessmaterial utvecklas samt tillägnas mer tid och större plats i läroplanen.

Syftet med studien är att undersöka vilka svårigheter som är vanligt förekommande för flerspråkiga elever i NO-undervisningen i årskurs F-3 och hur kan läraren kan utforma sin undervisning för att motverka dessa svårigheter. För att besvara frågeställningarna har semistrukturerade intervjuer med lärare och elever i årskurs ett, två och tre genomförts som sedan analyserats genom en tematisk analys med innehållsanalys i olika steg. Resultaten från studien visar att språket är ett hinder för eleverna vilket gör att de har svårt att uttrycka sig. Skolspråket och det ämnesspecifika språket i NO-undervisningen en svårt för flerspråkiga elever eftersom eleverna stöter på nya ord och begrepp på svenska språket. Eleverna bör erbjudas ett varierande arbetssätt med stöd av konkret material, bildstöd, film, widgit online som är en specifik hemsida där man kan göra egna bildstöd och andra multimodala resurser. Slutligen är det viktigt att ha en tydlig struktur med en hög nivå av stöd.