No description available.

In addition to malignant cells, solid tumors comprise supporting stromal tissue that consists of extra cellular matrix (ECM), connective tissue cells, inflammatory cells and blood vessels. The stromal compartment and the malignant cells together shape the tumor microenvironment that in turn determines tumor progression and efficacy of anti-tumor treatments. In this thesis, studies that investigate the roles of different kinds of interactions between tumor cells and stromal cells were undertaken. Further, growth factors that have important roles in interactions between tumor cells and stromal cells were investigated in a non-tumor environment. Tumor cells were found to modulate the response to the platelet derived growth factor  (PDGF) by microvascular pericytes, a cell type found in the vasculature of solid tumors. The importance of this growth factor in biology of tumors has earlier been shown, but here it was shown that PDGF also modulate the ECM phenotype of solid tumors. The ECM of tumors treated with an inhibitor of PDGF receptor (PDGFR) signaling induced a less fibrotic collagen scaffold, which could explain how PDGFR inhibition in earlier reports lowered tumor interstitial fluid pressure (IFP). Lowering the normally high IFP in tumors increases efficacy of chemotherapy. The integrin αVβ3 is activated downstream of PDGF-B in acute inflammations, and this integrin is important for raising IFP in loose connective tissue in such conditions. However, in tumors we found that lack of the β3 subunit lead to an increased IFP, which were attributed to a more fibrotic ECM phenotype. In addition to PDGF-B, transforming growth factor β (TGFβ) is an important growth factor in the biology of tumors. These two growth factors were separately overexpressed in mouse skin and they both induced an inflammatory response. Expressed in a tumor free context, they evoked a response that was in many ways reminiscent of what can be observed in the tumor microenvironment. This thesis contributes further understanding of how the complex tumor microenvironment affects the phenotype of solid tumors.

The geological range of lamniform sharks stretches from present day species such as Carcharodon carcharias (great white shark) back to the at the moment oldest undoubted fossil finds during the Early Cretaceous. In this paper a geometric morphometric analysis was performed on images of Early Cretaceous lamniform teeth collected from published literature in order to examine the change in disparity (range of morphological variation within a group) throughout the time period. Due to limited availability of published material and time constraints only the Barremian and Albian ages were investigated. The Barremian exhibited tall and narrow tooth morphologies while the Albian showed a wide range of morphological variation including more robust, wide and sometimes triangular shapes but also displayed further specialization of the tall and narrow forms. This change is likely indicative of a dietary and ecological expansion from only eating for example small fish and soft-bodied creatures to a wide range of prey for the group, including larger and more robust animals such as marine turtles and large bony fish. This in combination with the decline of some marine predators as well as the diversification of possible prey is interpreted as that an adaptive radiation of the Lamniformes could have taken place during the latter half of the Early Cretaceous. / Morfologisk disparitet är ett mått på hur stor utsträckningen av morfologisk variation är. Detta mått räknas ut genom att jämföra landmärken utplacerade på bilder av föremål som ska undersökas. I detta projekt undersöktes den morfologiska dispariteten hos tänder från håbrandsartade hajar (Lamniformes) under tidig krita. Att just deras tänder undersöktes beror på att den större delen av hajars skelett är gjort av brosk vilket lätt bryts ned efter djuret avlidit. Deras tänder är dock gjorda av ben vilket har lättare att bli bevarat som fossil. Utöver detta så kan formen på tänder beskriva djurs födoval och levnadssätt. Gruppens tänder undersöktes därför även för att belysa eventuella förändringar i diet och ekologi under tidig krita. Resultatet av denna analys visar på en expansion av tandform under denna period från långa och smala tänder under Barremium till en större variation under Albium där även mer triangelformade och robusta tänder dyker upp. Detta har tolkats som en adaptiv artbildningsperiod för gruppen då både nya byten (t.ex. teleostfiskar och havs-sköldpaddor) diversifierade och uppkom samtidigt som vissa marina predatorer (ichthyosaurer och plesiosaurer) minskade i antal under denna tidsperiod. Detta ändrade troligen de selektiva trycken på håbrandsartade hajars tandmorfologi samt lämnade ekologiska nischer öppna som dessa kunde anpassa sig till vilket i sin tur ledde till expansioner i morfologisk disparitet, diet och ekologi.

Kransalger är en viktig nyckelart i Östersjön. De förökar sig med hjälp av oosporer och denna studie har syftat till att urskilja morfologisk differentiering mellan oosporer inom och mellan individer och populationer. Främst ställde jag mig frågan huruvida skillnader och likheter i morfologi kan associeras med skillnader mellan olika geografiska avstånd och habitat samt i vilken mån oosporer kan återföras till korrekt population och individ. Kransalger av arten Chara aspera har insamlats på lokaler i östra Svealand och elliptiska Fouriertransformationer har använts för att med hjälp av vågfunktioner beskriva oosporernas konturer. Parametrarna i vågfunktioner har sedan använts för statistiska analyser. Resultaten visade att de olika populationerna kunde separeras morfologiskt när oosporernas populationstillhörighet varit känd för analysen. Däremot var det svårare att separera individer från varandra men det fungerade bra i den population där flest oosporer insamlats. Då oosporernas identitet varit okänd för analysen återfördes endast hälften av dem till rätt population. Det gick inte att återföra okända oosporer till individer. De tre populationerna från bräckt vatten grupperades tillsammans i diskriminantanalysen, skilda från de två sötvattenpopulationerna som i sin tur var tydligt skilda från varandra. En spridning mellan de olika populationerna i brackvatten är trolig. Däremot är en spridning mellan populationerna i sött vatten inte sannolik. Det finns inte heller något som talar för en spridning mellan habitaten. Slutligen kan jag konstatera att det finns tillräckligt mycket information att hämta i oosporerna morfologi för att mäta relativa skillnader mellan individer och grupper liksom för att skatta variabilitet. / Charophytes are an important key species in the Baltic Sea. They reproduce by using oospores and this study aims at distinguish morphological differentiation between oospores within and between individuals and populations. Mainly I asked myself the question whether the differences and similarities in morphology could be associated with differences between geographic distance and habitat, and to what extent oospores could be reassigned to the correct population and individual. Charophytes of the genus Chara aspera were collected in eastern Svealand and harmonics from elliptic Fourier transforms have been used to describe the contours of the oospores. The parameters of the harmonics were then used for statistical analyses. The results showed that the different populations could be separated morphologically when the population affiliation of the oospores has been known to the analysis. It was difficult to separate individuals from each other, but it worked well in the population in which most oospores were collected. When the identity of the oospores was unknown to the analysis only half of them were returned to the correct population, and it did not work to reassign unknown oospores to individuals. The three populations from brackish water grouped together in the discriminant analysis, separated from the two freshwater populations, which, in turn, were clearly distinct from one another. Dispersal between the different populations in brackish water is likely. However, dispersal between the populations in fresh water is not likely. There is nothing to indicate dispersal between brackish and freshwater habitats. I can conclude that there is enough information in the morphology of the oospores to measure relative differences between individuals and groups, as well as to estimate variability.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Uppsala universitet, 2006. / Härtill 5 uppsatser.

Syftet med föreliggande uppsats är att analysera några texter skrivna av vuxna inlärare på kurs D på SFI och betygsatta med E respektive A utifrån processbarhetsteorin och beskriva på vilken nivå enligt teorin dessa inlärare befinner sig på samt jämföra målgrupperna vad gäller morfologin och syntaxen. Jag har analyserat 20 elevtexter, 10 betygsatta med E och 10 med A och sammanställt resultaten i fyra tabeller uppdelade i två – morfologi och syntax. Utifrån dessa tabeller har jag dragit olika slutsatser rörande elevernas grammatiska kompetens på varje nivå samt i ett jämförande perspektiv E- och A-texter. En av slutsatserna är att E- och A-texterna inte skiljer sig nämnvärt vad gäller grammatiken, men de gör det på syntaktisk nivå.

Syftet med studien är att undersöka korrelationen mellan vetenskaplig forskning av läsinlärning i det kinesiska språket bland barn i Kina i skolans första år, med nationella officiella direktiv som berättar vad läsinlärningen ska innehålla och på vilket sätt den ska utföras. En god korrelation kan tolkas som att direktiven för den nuvarande undervisningen är modern och uppdaterad och ligger i linje med modern forskning. För att genomföra undersökningen sammanfattas först ett stort antal vetenskapliga artiklar vilka redogör för faktorer som är viktiga för läsinlärningen. Därefter studeras den kinesiska nationella läroplanen samt två olika läroböcker för grundskolans första år, vilka tillsammans representerar nationella direktiv. Många av de centrala faktorerna som finns enligt forskningen finns även med i de nationella direktiven. Studien visar dock att korrelationen är olika god beroende på vilken synvinkel man använder och vilken faktor som studeras.

Bakgrund. Morfologisk medvetenhet definieras som förmågan att kunna förstå och analysera ords inre struktur samt hur ord böjs och bildas. Morfologisk medvetenhet tillhör tillsammans med andra byggstenar vår språkliga medvetenhet och är viktig för utveckling av litteracitet. Då morfologisk medvetenhet samspelar med de andra byggstenarna och nivåerna för vårt språkliga processande kan svagheter och styrkor i morfologisk förmåga påverka ens utveckling av litteracitet. För att kunna fånga upp elever som riskerar att utveckla läs- och skrivsvårigheter kan en bedömning av morfologisk medvetenhet vara till hjälp. Dock saknas tillgängliga bedömningsmaterial, framför allt i en svensk kontext.  Syfte. Studien syftade till att utvärdera ett nyligen framtaget test för att bedöma morfologisk medvetenhet. Dels undersöktes hur testet korrelerade med andra för läs- och skrivutvecklingen viktiga förmågor, såsom avkodning, stavning och ordförståelse, dels undersöktes testets externa (korrelation med Testbatteriets morfologiska deltest) och interna validitet. Dessutom utvärderades hur testet fungerade att genomföra vad gäller tidsåtgång, instruktionernas tydlighet och uppgifternas svårighetsgrad. Metod. Studien hade ett deltagarantal på 31 elever i årskurs 4 från fyra olika skolor. Testning genomfördes med testmaterialen LäSt Avkodning Nonord och Ord, DLS Ordförståelse och Rättstavning, LäsKedjor-2 Ordkedjor, Testbatteriets morfologiska del och det nyligen framtagna morfologiska testet Bygga ord. Resultat. Studien visade en stark korrelation mellan Bygga ord och Ordförståelse och Rättstavning. Studien visade en svag korrelation mellan Bygga ord och Testbatteriets morfologiska del. Testet Bygga ord fick ett Cronbach’s Alpha värde på 0,646 vilket var lägre än referensvärdet på 0,7. Många deltest visade goda värden vad gäller inter-item korrelationen, men några deltest låg även under eller över referensvärdet. Många av uppgifterna bedömdes vara för lätta för deltagarna. Instruktionerna bedömdes vara övervägande bra, med få otydligheter för deltagarna. Slutsatser. Bygga ord är ett välbehövligt test i en kontext där det saknas morfologiska test att tillgå. Bygga ord bedöms vara ett mer heltäckande test jämfört med Testbatteriets morfologiska del. Elever med god ordförståelse och rättstavning uppvisade även goda morfologiska förmågor och tvärtom. Dock hade det varit gynnsamt att revidera några av Bygga ords uppgifter, för materialets användbarhet i årskurs 4.

Artefacts known as amulet rings, a kind of Viking age jewellery, have often been encountered during archaeological excavations of Viking Age sites. The rings do not appear to have any practical use, but are rather considered to be of cultural or religious importance. Their exact function is however unclear, as are the details regarding the production and material choices for the rings.This study mainly examines the microstructure of samples from Viking Age amulet rings found in Dalecarlia, Sweden. To be able to conclude how much effort that was put into the rings a comparison with medieval cutting tools was conducted. Thus, the knives were made with more care in order to obtain the material properties required to give the knives the sharpness and hardness they need to function. The analysis shows that the amulet rings were made from heterogeneous low-carbon steel, indicating little or no welding and a poor-quality starting material. Were as the microstructure of the knives had homogeneous microstructures often involving perlite, showing decent carbon content.Thus, it appears that the Viking Age smiths forged the amulet rings without putting too much effort into the process.This study also involved the manufacturing of a new knife from low-carbon steel, this was done to see if it was possible to redeem carbon into the surface while forging. This however, was difficult when not having todays technical equipment at hand, thus the result was insufficient. / Historiska föremål, kallade amulett ringar vilket är ett slags vikingatida smycken, har hittats vid arkeologiska utgrävningar av vikingatida boplatser. Man har inte hittat något praktiskt användningsområde för ringarna, utan de tros vara av kulturell eller religiös betydelse. Deras funktion är dock oklar, likaså detaljerna angående tillverkningen och materialvalet för ringarna.Denna studie undersöker mikrostrukturen av amulett ringar från Dalarna i Sverige. För att kunna dra slutsatser om hur mycket arbete som lades på ringarna genomförs en jämförelse med medeltida eggverktyg. Eftersom eggverktyg gjordes med omsorg för att få rätt materialegenskaper för att vara vassa och hårda kan man jämföra dessa med ringarna. Analyserna visade att amulett ringarna var gjorda av lågkolhaltigt heterogent stål som indikerar enbart lite eller ingen vällning och ett dåligt utgångsmaterial. Tillskillnad från eggverktygen som uppvisade en homogen mikrostruktur som ofta innehöll perlit vilket tyder på relativt hög kolhalt. Följaktligen framstår det som att vikingatida smeder inte la ned särskilt mycket tid i smidesprocessen vid tillverkningen av amulett ringar.Denna studie innefattar också smidet av en ny kniv från ett lågkolhaltigt stål för att se om det är möjligt att lösa in kol i ytan genom smidet. Detta var dock svårt att göra utan dagens tekniska utrustning vilket gjorde att resultatet inte visade någon uppkolning.

Studiens ena syfte var att undersöka vilka PT-nivåer i morfologi och syntax som processas av 66 SFI-elever som läste SFI på olika nivåer, att undersöka om de processar samma PT-nivåer i morfologi och syntax med avsikt att utforska ifall inlärarnas morfologiska och syntaktiska utveckling sker i samma takt eller ej. I studien undersöktes också det implikationella förhållandet mellan de olika strukturerna tillhörande de olika PT-nivåerna. Studiens informanter beskrev en bildserie bestående av åtta bilder. Utifrån Processbarhetsteorin analyserades deras bildbeskrivningsproduktion med intention att bedöma deras uppnådda PT-nivåer i morfologi och syntax. Utfallet visar att endast 16 informanter av 66 processar samma PT-nivå på morfologi och syntax. Sådana informanter processar PT-nivå 2 på morfologi och syntax. De andra informanterna processar olika PT-nivåer på morfologi och syntax. Det vanligaste uppnådda PT-nivån på morfologi är nivå 1. 37 av 66 informanter uppnår PT-nivå 1 på morfologi. 29 av 66 informanter uppnår PT-nivå 2 på morfologi. När det gäller syntax kom 37 av 66 informanter upp till PT-nivå 2 på syntax. 28 av dem processar PT-nivå 4 på syntax och en av dem bedömdes ligga på PT-nivå 3 på syntax. Som resultatet visar tenderar informanterna att inte ligga på samma PT-nivå i morfologi och syntax. De tenderar dessutom att uppnå en högre PT-nivå i syntax än på morfologi. Ingen av studiens informanter processar en högre PT-nivå på morfologi. Allt detta kan tolkas som att inlärarnas morfologiska och syntaktiska utveckling inte sker på ett simultant sätt. Resultatet ska dock betraktas med en viss försiktighet, eftersom bildserien visade sig vara bättre lämpad på att elicitera obligatoriska kontexter för syntaxsstrukturer än för  morfologiska sådana. Resultatet visar också att det implikationella förhållandet mellan PT-nivåerna, att användningen av de lägre nivåernas strukturer är förutsättningar för användningen av de högre nivåernas strukturer som förutsågs av PT stämmer med utfallet.