Syftet med detta arbete är att jämföra två metoder för komposition och att komponera med dessa metoder. Metoderna som jämförts är kontrafakt, att skriva en ny melodi på en redan bestämd ackordföljd, och reharmonisering, att byta ut harmoniken i en given låt, tillsammans med kontrafakt. Kompositionerna skrevs som utgångspunkt med att ha ett format likt det formatet som en Real Book-standard är skriven i. Kompositionerna och deras skrivprocess analyserades med musikteoretiska termer.  Resultatet visar att båda metoderna fungerade bra för att skriva musik i ett format likt det i The Real Book. Ändringar kan göras för att få kompositionerna ännu mer lik en typisk Real Book-standard. Kompositionerna som skrevs fick olika, ofta mer och udda, antal takter vilket inte är lika vanligt i en Real Book-standard, men de ändringarna gjordes efter min egen smak. Kunskap om att harmonisera visade sig vara den mest använda kunskapen för att komponera med dessa metoder, eftersom stor del av processen gick åt att harmonisera melodier.

Syftet med denna studie handlar om att undersöka hur några pianopedagoger vid några kommunala musik- och kulturskolor resonerar om möjligheten att använda pianoinstrumentet som verktyg för att utveckla sina elevers kunskap i musikteori. I den kvalitativa studien ingår fyra pianopedagoger som är verksamma vid olika musik-och kulturskolor i Sverige. I studien undersöker jag hur pianopedagogerna planerar sin undervisning och vilka metoder de använder. Studiens teoretiska perspektiv utgår från sociokulturell teori som fokuserar på utveckling och lärande, då mediering, utvecklingszon och redskap har tolkats i undervisningssituationer som pianopedagogerna beskriver vid intervjuerna. Det empiriska materialet har analyserats efter analysmetoden fenomenografi. Resultatet visar att elevers eget intresse och förutsättningar påverkar undervisningssätt hos pianolärarna. Det ses att pedagogiska aspekter prioriteras ofta under lektionernas konkreta situationer. Resultatet visar också två olika förhållningssätt hos pianopedagoger som varierar mellan det traditionella sättet att introducera sina elever till nya moment vid undervisningen och andra metoder såsom digitala verktyg och musikaliska upplevelser. Resultatet av de medverkande pianopedagogerna visar att det finns en vilja och förhållningssätt bland pianopedagogerna att använda pianots egenskaper som metod i undervisningen men att den metoden inte tillämpas i undervisningssituationen. Det finns motsättningar mellan traditionella drillandet av att lära sig musikteori och det informationsteknologiska som öppnar upp för andra sätt att lära sig spela piano, och det finns utmaningar för pianopedagogerna att lära ut musikteori från grunden då eleverna i första hand vill lära sig spela låtar och inte grundläggande musikteori.

Intresset för ämnet musikproduktion har ökat mycket under de senaste 20 åren. Som en följd av detta har många kulturskolor börjat undervisa i musikproduktion. Eftersom kulturskolan inte har några tydliga mål eller riktlinjer för vad undervisningen ska innehålla är det upp till varje enskild lärare att bestämma hur hen ska lägga upp sin undervisning. Syftet med denna studie är att undersöka hur man som lärare kan integrera musikteori i musikproduktionsundervisningen. Ett andra syfte är att undersöka i vilken grad lärare uppfattar att det finns behov av läroböcker i ämnet. Datainsamlingen gjordes genom en enkätundersökning som skickades ut till musikproduktionslärare i Sverige med frågor om deras attityd till läromedel, musikteori och hur de integrerar musikteori i undervisningen. De slutsatser jag kunnat dra är att det verkar finnas önskemål om läromedel anpassat för kulturskolor samt att musikteori bör integreras praktiskt i undervisningen på ett sådant sätt att den känns relevant och användbar för eleven.

Detta arbete syftar till att undersöka hur musikteorilärare på gymnasiet arbetar med ämnet musikteori genom observationer av lektioner och intervjuer med lärare. Fokus ligger på att granska utrymmet som ges till elevsamarbete, användandet av digitala verktyg samt hur lärarna relaterar ämnet till elevernas praktiska användande. Detta har undersökts genom att först observera musikteorilärare under lektionstillfällen för att hitta intressanta aspekter av deras undervisning, inspirerat av metoden grounded theory. Sedan intervjuades dessa musikteorilärare närmre om just de aspekter som ansågs intressanta. I arbetets analysdel relateras sedan lärarnas svar till en teori om lärande som kallas Collaborative learning. Inom denna teori är grupparbete, ofta assisterat med digitala verktyg mycket viktigt, vilket är relevant för detta arbete. Under intervjuerna berättade en av de två intervjuade lärarna att grupparbeten var väldigt vanliga och att digitala verktyg användes ofta i undervisningen. Den andre läraren berättade motsatsen: grupparbeten skedde sällan och digitala verktyg hade provats under lektionstillfällen, men med otillfredsställande resultat. Båda lärarna relaterade musikteoriämnet till elevernas praktiska användande.

Detta arbete grundar sig på tanken om att kontrapunktsstudier i renässansstil skulle kunna levandegöras genom historiskt grundade improvisationsövningar. Ett studium av musikhistorisk litteratur tillsammans med analyser och praktisk övning har resulterat i ett pedagogiskt och konstnärligt material, som kan användas för att översiktligt visa de historiska förhållandena kring improviserad musik, men som också kan fungera som ett verktyg för instudering och konstnärligt framförande. / <p>Bilaga: 1 CD.</p>

I detta arbete vill jag ta reda på hur jag som filmkompositör påverkas av att skriva filmmusik utifrån olika perspektiv och hur detta i sin tur påverkar filmpublikens tolkning av filmen. Jag valde ut fyra perspektiv som är hämtade ur boken On the Tracks av Fred Karlin. Jag valde ut tre filmklipp från kända produktioner, två långfilmer och en TV-serie. Till varje filmklipp skapades fyra olika musikversioner, ett utifrån varje perspektiv. Det blev således tolv musikstycken totalt. Genom att föra loggbok under arbetets gång och låta en lyssningsgrupp svara på frågan ”Hur tycker du att musiken påverkar filmens berättelse?” kunde jag analysera både mitt eget skapande och hur detta i sin tur påverkade publikens tolkning av de filmscener som jag valt. Mitt egna konstnärliga skapande påverkades mycket av de olika perspektiven. Jag tvingades att anpassa musiken till det som skedde i bild och var även tvungen att använda kompositionstekniker som jag inte använt tidigare. Vissa perspektiv var enkla att förmedla till publiken och andra var betydligt svårare. Ibland stämde min och publikens tolkning överens och ibland tyckte vi olika. Det jag kom fram till var att musik som beskriver känslor eller filmens budskap var relativt enkelt att förmedla. Musik som på ett neutralt sett ska beskriva platsen eller situationen i filmen var däremot svårare att förmedla och gav utrymme för en mängd olika tolkningar. Det visade sig att musik nästan aldrig är neutral utan så gott som alltid bidrar med något mer till berättelsen. I några fall visade det sig dock att musik som är diegetisk kan upplevas som neutral eftersom musiken i sådana fall fungerar som en ljudeffekt.  Av upphovsrättsliga skäl kan jag inte göra filmerna tillgängliga på Diva, däremot finns min musik upplagd för den som är intresserad.

Syftet med denna uppsats var att undersöka i vilken utsträckning elever anser att de använde musikteoriämnet under ensemblelektioner på musiklinjen på gymnasiet, samt om och i så fall hur eleverna anser att teoretiska kunskaper påverkade deras ensemblespel. Det andra syftet var att ta reda på i vilken utsträckning elever anser att deras lärare i ensemble samtalade med dem om hur musikteorin kan användas på ensemblelektionerna. Genom enkätundersökning samlades data om detta in från elever på gymnasiet. Dessa data granskades sedan med hjälp av den sociokulturella teorin. Respondenterna svarade väldigt olika på hur vanligt det är att de själva använder musikteorin under ensemblelektionerna. Många svarade att de händer ganska ofta medan ungefär lika många svarade att det händer ganska sällan. Elevernas svar visar att när musikteorin används så sker det icke-verbalt. I en närmare granskning visade det sig att majoriteten av eleverna ansåg att de olika moment ur musikteorin enkäten frågade om används inget eller sällan under ensemblelektionen. En stor majoritet av eleverna sa själva att det dem lärde sig på musikteorilektionerna utvecklade dem som musiker och att många delar ur musikteorins kursplan var viktiga för deras spel i ensemblen.

Inom musikalisk improvisation finns mycket litteratur som tar upp metoder för att utveckla sig som improvisatör. Jag upplever att det i ämnet finns en tvetydig diskurs i huruvida musikern ska bygga sin egen röst gentemot att influeras av andra. I denna studie vill jag hämta inspiration från tre solister vars spel jag ser upp till, genom att lyssna på och lära mig solona (planka), samt skriva ner (transkribera) och analysera vilket språk och vilka improvisationsmetoder solisterna använder i sitt spel. Med hjälp av både litteratur inom improvisationsmetodik och intervjuer med musiker och pedagoger inom jazz hoppas jag få djupare förståelse och komma närmare ett svar på frågan: Är plankning och transkription bra metoder för att bli en bättre improvisatör? I denna studie har jag kommit fram till att plankning och transkription bidrar till nya influenser och tvingar en utanför sin bekvämlighetszon. Dessa metoder är bra komplement till att öva upp sin egen röst. Genom analys och inövning utvecklas nya verktyg att använda i sitt musicerande. Jag anser att man måste få influenser utifrån för att få idéer i sitt eget skapande. Att endast blicka in i sig själv för att hitta inspiration hämmar förståelsen för andra musiker, och förmågan att musicera och improvisera med andra musiker påverkas därefter. Att planka och transkribera för mycket kan dock hämma ens egna musikaliska idéer. Ju mer välutvecklad ens inre röst och instrumentala kunskaper är, desto mer receptiv är man för att hämta inspiration från andra musiker.

Detta arbete behandlar kompositören Paul Hindemith och reflekterar över hans unika tonspråk. Stycket som analyserats i denna studie för att lära känna hans utmärkande stildrag är hans Sonat för horn och piano som han komponerade 1939. Syftet med uppsatsen är att bekanta sig med hans tonspråk med hjälp av att analysera de två första satserna i sonaten, gå igenom hans musikteoretiska principer, verktyg och metoder samt att skapa en klar uppfattning om vem Paul Hindemith var som person. Biografin är uppdelad i två kapitel för att skilja på vem han var som kompositör och vem han var som människa och musiker för att lättare kunna redogöra varför han valde att komponera som han gjorde. Informationen om hans liv är hämtad från den biografi man sammanställt via en stiftelse som skapats efter hans hustrus bortgång. Det är även kompletterat med andra källor för att kunna ge en klarare bild på de stilar han arbetade med. Kompositören skrev en musikteoribok The Craft of Musical Composition (1937) som han både hade som grund för sitt eget komponerande samt i utbildningssyfte vid sina professorstjänster. Några av dessa teorier och verktyg presenteras i uppsatsen och de appliceras även i en analys av hans hornsonat. Slutsatsen reflekterar över hur man kan påverkas av att läsa på om människan bakom musiken samt kompositörens teorier och att i den processen ändra åsikt om samt uppskatta ett speciellt tonspråk. / <p>Paul Hindemith: Sonat för horn och piano (1939)</p><p>I Mässig Bewegt</p><p>II Ruhig Bewegt</p><p>III Lebhaft</p>

I denna kvalitativa intervjustudie undersöks på vilket sätt musikteori integreras i sångundervisning på gymnasieskolan, samt om det finns en önskan om förändring. För att få en överblick över hur musikteori används och uppfattas i sångundervisning har frågeställningar kring instudering och motivation diskuterats. Tidigare forskning och litteratur som presenteras i studien visar att sångare bör ha grundläggande kunskaper i musikteori och något ackordsinstrument. Det visar även att en integrering mellan musikteori ioch sångundervisning kan vara fördelaktig. Deltagarna har bestått utav två lärare och två elever jämt fördelat över genrerna klassisk musik och Contemporary Commercial Music. Alla fyra intervjuer har skett online på grund av rådande pandemi (Covid-19). Datan har analyserats genom kategorisering med inspiration från hermeneutiskt teori. Resultatet av studien visar att notläsning och gehör är framstående musikteoretiska moment i sångundervisning. Intervjusvaren visar också att det finns delade uppfattningar om huruvida mer integrering, utöver notläsning och gehör, mellan musikteori och sångundervisning ska ske. Delvis kopplat till genre, men även till vilken annan undervisning som redan bedrivs på skolan.