Studien utforskar området mellan den svenska integrationspolitiken som aktivt försöker komma ifrån nationalistiska uttryck och den svenska försvarspolitiken som tycks underhålla dessa. Integrationspolitiken har beskyllts för att ha varit allt för fokuserat på en uppfattning om att invandrare och svenskar har varsin kulturell särart. Detta har lett till en uppdelning om “vi” och “de Andra” och därmed integrationspolitikens misslyckande. Studien undersöker spår av denna uppdelning i försvarspolitiken. Syftet med studien är således att undersöka hur den försvarspolitiska diskursen i offentliga media konstruerar “svenskhet” och “den nationella gemenskapen”. Diskursteoretiska perspektiv används för att utforska hur olika strukturella nivåer påverkar identitetsskapande. Studien har genomförts genom diskursanalys av tidningsartiklar och blogginlägg. För det första konstrueras den nationella identiteten i relation till “signifikanta andra”. Den mest framträdande signifikanta andra i diskursen är Ryssland som konstrueras som en hotbild gentemot vilken Sverige identifierar sig. För det andra interagerar strukturer som Norden, EU och Nato i diskursen, och interpellerar subjektspositioner som solidaritet, neutralitet och nordisk gemenskap. Dessa internationella samarbeten diskuteras i relation till Sveriges roll internationellt samt de delade värderingar som de grundar sig på. För det tredje finns en underliggande hegemoni i nationalismen som grundas i nationalstater och som genomsyrar diskursen och påverkar hur den nationella identiteten konstrueras. / This study explores the area between the Swedish integration policy, which actively tries to get away from expressions of nationalism, and the Swedish defense policy that seems to maintain them. The integration policy has been accused of being too focused on the notion that immigrants and Swedes each have a distinct cultural nature. This has led to a division of "us" and "the Others" and thereby the failure of the integration policy. The study examines the traces of this division in defense policy. The purpose of this study is therefore to examine how the defense policy discourse in the public media constructs "Swedishness" and "the national spirit of community". Theoretical perspectives from discourse theory are used to explore how different structural levels affect the shaping of identity. The study was conducted through a discourse analysis of newspaper articles and blog posts. Firstly the national identity is constructed in relation to "significant others". The most prominent significant other in the discourse is Russia, which is constructed as a threat. This threat is one of the factors which defines what is and isn’t “Swedish”. Secondly, structures like the Nordic geopolitical area, the EU and NATO interact in the discourse, and interpellate subject positions such as solidarity, neutrality and a Nordic spirit of community. These international collaborations are discussed in relation to Sweden's role internationally and the shared values which they are based on. Thirdly, there is an underlying hegemony of nationalism which is based in nation states. It permeates the discourse and influences how national identity is constructed.

Diss. Uppsala : Uppsala universitet, 2005.

Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2006.

Diss. Linköping : Linköpings universitet, 2008.

Syftet med föreliggande uppsats har varit att synliggöra underliggande föreställningar om kvalitet inom kommunal äldreomsorg i den statliga utredningen SOU 2017:21 Läs mig! Nationell kvalitetsplan för vård och omsorg om äldre. En diskursiv policyanalys med kvalitativ ansats med utgångspunkt i poststrukturalistiska kunskapsspråk har tillämpats, där Bacchi och Goodwins (2016) analysmodell "what´s the problem represented to be?" använts som metod. Fyra frågeställningar har ställts till materialet: Vad är problemet med kvaliteten inom den kommunala äldreomsorgen i Sverige? Vilka underliggande föreställningar om kvalitet inom kommunal äldreomsorg finns inbäddade i den nationella handlingsplanen? Vad är det som lämnats oproblematiserat? Vilka möjliga effekter kan de så kallade problemrepresentationerna ha för verksamheten? Resultatet visar att kompetens hos undersköterskor skrivs ut som en avgörande del av kvaliteten inom äldreomsorgen. För det andra, målas det ordinära boendet upp som en plats där den äldre bör stanna så länge som det går, och en plats där säker vård och omsorg kan ges. Det antas vara det billigaste för kommunerna och ett sätt att undvika kvalitetsbrister så som besök till akuten och för tidig flytt till särskilt boende. Kvarboendeprincipen, genom ett stort eftertryck på behovet av god äldreomsorg i det ordinära boendet, verkar än idag vara en ledande princip för god äldreomsorg. Till sist visar även resultatet att detaljstyrning anses kunna hämma kvalitetsutveckling, istället skall äldreomsorgen innehålla ett personcentrerat arbetssätt, där den äldres behov och önskemål står i centrum. Handlingsplanen kan ses representera en diskurs om äldreomsorg i Sverige där föreställningar om olika marknadslösningar och vinster i välfärden inte kunnat leverera den kvalitet som anses bör finnas inom äldreomsorgen. På så sätt representerar resultatet som presenteras, en form av styrning där blickarna nu riktas emot en annan kvalitetsdiskurs, och en annan typ av vinst, i form av äldres välbefinnande, i deras egna hem, genom professionella team och kompetenta undersköterskor.

Denna uppsats handlar om hur grannlandet och nationella identiteter konstrueras i den dansk-svenska invandringsdebatten mellan åren 2000 och 2015. Det dansk-svenska förhållandet har under lång tid präglats av rivalitet och en sorts kärvänlig osämja som tagit sig uttryck genom olika konflikter. Den senaste tiden har detta framförallt märkts av i värdepolitiska frågor så som feminism och invandringsfrågor. Denna undersökning syftar till att ge en djupare förståelse för hur idéer om identitet och sociala rum konstrueras genom språkliga praktiker i just den invandringspolitiska domänen. För att undersöka detta används tidningstexter från år 2000–2015, från både danska och svenska större tidningar. Undersökningen utgår från ett socialkonstruktionistiskt och diskursteoretiskt perspektiv där språket undersöks som ett diskursivt verktyg som fixerar och förhandlar betydelse om, i detta fall, uppfattningar kring identitet, nationalism och sociala rum. Inom domänen finns ett antal konkurrerande uppfattningar, diskurser, om respektive grannland men gemensamt för dem alla är att de syftar till olikgörande mellan Sverige och Danmark. Utmärkande är också att den diskursiva processen, i vilken klart avgränsade sociala rum i form av nationer konstrueras, inte bara präglas av ett stort utbyte mellan nationerna utan också innehåller i stort sett samma betydelseinnehåll i bägge länders material. Tidigare forskning har gett en bild av att det i detta område finns nationella identiteter som ställs emot pan-nationella identiteter – och att dessa är oförenliga. Den diskursiva process som beskrivs i denna uppsats verkar snarare bygga på en stark dansk-svensk gemenskap där nationella identiteter konstrueras i samarbete. Med tanke på ländernas historia av rivalitet i nationalismens namn är det kanske mer rättvisande att tala om rivalitet och nationalism som en utpräglad del av den skandinaviska gemenskapen.

Denna studie har med hjälp av den nya nationella höjdmodellen (NNH), som bygger på LiDAR-teknik, försökt att i västra Gästrikland hitta och analysera de landskaps- och terrängformer som kallas för högsta kustlinjen (HK). Dessa forna strandlinjer efter den senaste istiden har undersökts tidigare i studieområdet med hjälp av avvägningsinstrument och genom jordprover på 11 lokaler åren 1925-1930 och på 8 lokaler åren 1954-1960. I studien har det undersökts hur väl det går att identifiera nya som äldre HK-lokaler, jämföra de äldre undersökningarna med resultatet från dagens moderna datorteknik. Genom att i ett GIS-program skapa en terrängskuggning av NNH, som innan leverans har särskilt mark- och vattenytan från vegetation och antropogena objekt, har höjder kunnat mätas längs HK-linjer med cirka 50 meters avstånd. På grund av den snabba landhöjningen de första 500 åren efter avsmältningen är de högst belägna spåren av stranderosion svårare att hitta än de lägre. Av de 25 lokaler som hittades och analyserades var 11 lokaler på platser som inte tidigare undersökts eller där HK tidigare inte har kunnat fastställas. Av de undersökta lokalerna klassades 10 som osäkra, 11 som halvskarpa, 3 som skarpa och 1 som ett HK-delta. Från söder mot norr i västra Gästrikland stiger HK med cirka 27 meter från 194 meter över havet till 221 meter över havet. Skillnaderna jämfört med de tidigare undersökningarna är cirka ±2 meter, med undantag för 4 lokaler med skillnader från cirka 4 meter över till cirka 10 meter under. Förutom de 25 lokalerna hittades 6 mycket osäkra lokaler där HK inte gick att fastställa. Av dessa ligger 5 i ett område nordost och öster om Hofors. LiDAR-tekniken ger kvantitativt fler lokaler i områden som eventuellt tidigare inte har kunnat besökas och är en mer tidseffektiv metod.

This essay examines the historical development of group rights for cultural minorities in Sweden between the years 1970 and 2010. The purpose of the study is to analyze the development of political measures taken at government level for different minority groups, foremost explaining the division that have arisen between measures aimed at the five national minorities, the Sámi, the Swedish Finns, the Roma, the Jews and the Tornedalians, and measures directed at other ethnic groups. My conclusions are that the division in Swedish public policy between one the one hand national minorities, and on the other hand immigrant groups, is in no way self-evident. The division has arisen from an international standard on how democratic states, such as Sweden, should treat their cultural minorities. Further, this division has had an immense impact in shaping public policy as well as determining the type of group rights introduced for minority groups in Sweden. A difference has also been found in how the minorities are perceived by state actors. Immigrant groups are currently perceived as less entitled to group rights due to their short presence in Sweden, whereas national minorities are seen as more entitled to group rights due to their long historic presence in the country. However, as this essay shows, this view has not always been the prevailing view in Swedish politics in the 1970s and the 1980s, a time when national minorities had little or no say in matters concerning minority rights.

No description available.

The main focus of this study has been to, with the use of a comparative curriculum analysis study the official swedish approach on the Sami people, and thereby the approach on human rights, ethnicity, national identity and citizenship. Moreover the study has aimed to compare the Swedish approach with the Norwegian and Finnish approach to se similarities and disparities on both the Sami people and above stated concepts. The results show that the countries treat the Sami people differently in their curriculums, both when it comes to quantity and quality. Sweden views the Sami as a minority amongst others, the same can be said for Finland. Norway on the other hand views the Sami as a unique group. The Swedish view on citizenship is international, the Norwegian national and the Finnish global. When it comes to national identity and ethnicity both Sweden and Finland has a rights-based approach while Norway has a culture-based approach.