Hydrological models offer powerful tools for understanding and predicting. In this thesis we havereviewed the advantages and disadvantages of physically based distributed hydrological models andconceptually lumped hydrological models. Based on that review, we went into depth and developed aMATLAB code to test if a simple conceptual lumped hydrological model, namely GR2M, wouldperform satisfactory for five different catchments in different parts of Sweden. The model had ratherunsatisfactory results and underestimated runoff systematically throughout all the five catchments.Additions to the model structure, such as a buffer allowing an approximation for snowmelt delay, wereintroduced with varying degrees of success. Based on analytical exploration of the model theory, it canbe seen that the instability of the model is mainly caused by one of the two free parameters used inGR2M, namely the maximum soil storage capacity. The optimization method used showed lowsensitivity to changes in this parameter while the calculated soil storage had strong dependence on thisparameter. Based on these results, it is fair to say that a simple lumped model likely does not have theability to represent the full range of hydrological conditions found along the gradient of Sweden.

För ca 11 500 år sedan började Weichselisen smälta bort från Stockholmsregionen och trycket som ismassan utövade på jordskorpan började sakta lätta. Sedan dess har markytan inom de tidigare istäckta områdena arbetat för att återfå sitt jämviktsläge. Detta har påverkat strandlinjens läge genom en kombination av den pågående isostatiska återhämtningen och den varierande eustatiska förändringen. Denna uppsats fokuserar på ett område i anslutning till Hammersta ruin ca 13 km norr om Nynäshamn. Strandlinjerna för perioden 500–1500 e.Kr. har beräknats genom att strandlinjenivåer för varierande tidpunkter mellan 7000–3850 f.Kr. använts som utgångspunkt. Dessa individuella strandlinjenivåer har med hjälp av ett andragradspolynom sammanbundits med ett 0-värde motsvarande havsnivån för höjdsystemet RH70. Strandlinjenivåerna för denna studie har därefter kunnat läsas avfrån den resulterande regressionskurvan. Regressionskurvan är således inte en strandförskjutningskurva i bemärkelsen strandlinjens kontinuerliga utveckling över tid, utan snarare ett sätt att interpolera värden för aktuella undersökta tidpunkter utifrån befintliga höjdvärden före och därefter. För visualisering av strandlinjernas läge har därefter höjddatasetet bearbetats i ArcGIS för att få en markyta överensstämmande med perioden mellan 500 och 1500 e.Kr. i 100-års intervall. Moderna landformer som vägar, diken och åfåror har uteslutits för att undvika att dessa påverkar strandlinjernas lägen och form i terrängen. Resultaten blev 11 kartbilder för omgivningen kring ruinen samt fyra kartbilder för ruinens närområde. Dessa visar var och en på strandlinjens läge vid en viss tidpunkt med en högsta nivå 0,87 m högre för strandlinjen under året. Denna baserades på vattenståndsmätningar från SMHI för åren 1889–2010 vid Skeppsholmen i Stockholm. De framställda kartbilderna kan återfinnas i kapitel 7, på http://ww2.ink.su.se/living_maps/hammersta samt i bilaga 3. Ön som ruinen är belägenpå blev en del av Södertörn ca 1400 e.Kr.

Denna studie är ett försök att modellera den alpina permafrostens utbredning inom Kebnekaisemassivet i norra Lappland. En karta som visar sannolikheten för permafrostens utbredning har skapats med hjälp av data från Bottom Temperature of Snow cover (BTS) - mätningar samt statistisk modellering genom logistisk regression. Fältstudien genomfördes under mars till april 2011 med totalt 56 BTS-punkter från 1073 till 1805 m.ö.h. Permafrostförekomsten bestämdes vara en funktion av höjden. För att utreda detta användes stepwise selection som är en metod för att identifiera statistiskt signifikanta variabler gentemot en beroende variabel. De andra parametrarna som testades var topografins sluttningsgradient, riktningen av den maximala lutningen och den potentiella solinstrålningen. Dessa parametrars inverkan på permafrostförekomsten ansågs vara försumbara, och de bortsågs därför från i modelleringen. Modelleringen indikerar att permafrost med sannolikhet större än 0,8 existerar över 1190 m.ö.h, och med sannolikhet mellan 0,8 till 0,5 finns mellan 1190 till 1144 m.ö.h. Eftersom fältstudien är begränsad till Tarfaladalen så är modelleringens förutsägelse för förekomsten av permafrost i andra delar av fjällmassivet mera osäkert. / This study presents an attempt to model the limits of mountain permafrost distribution within the Kebnekaise massif in northern Sweden. A map showing the probabilities for the mountain permafrost distribution has been created using statistical modelling through logistic regression of Bottom Temperature of Snow cover (BTS) measurements. The survey was conducted in March to April 2011 with a total of 56 BTS-point measurements stretching from 1073 to 1805 m.a.s.l. Permafrost occurrence was determined to be a function of altitude. This was determined by a stepwise selection analysis, a method used for identifying parameters with a statistical significance against a dependent variable. The other parameters that were tested for significance were the slope and aspect of the topography, and the potential incoming solar radiation. Although these might have an influence on the permafrost occurrence, they were considered to be of less importance and were thus neglected in the modelling. The model indicates permafrost with greater than 0,8 probability at and above 1190 m.a.s.l, and with probability from 0,8 to 0,5 between 1190 to 1144 m.a.s.l. Since the survey was carried in the Tarfala valley, the result of the modelling is more uncertain in the parts of the area which lie outside of this valley.

En detaljerad landformkartering av ett högfjällsområde i Vindelälvens källområde har utförts med syfte att öka kunskapen om inlandsisens dynamik och karaktär (iskantens reträtt, isens aktivitet och rörelseriktningar och isens basala temperatur) under deglaciationen i denna del av den Svenska fjällkedjan. Undersökningsområdet antas ha varit beläget inom det, för inlandsisen, bottenfrusna kärnområde som karaktäriserade det senaste istidsmaximat (LGM). Trots avsaknaden av subglacial smältning under de kallbottnade subglaciala temperaturförhållandena fanns det tillgång på smältvatten. Spår efter forna issjöar och det glacifluviala landformsystemet är därför de enda data som finns för att rekonstruera isens reträttmönster där den varit kallbottnad eller där det är brist på andra landformer. Den flygbildstolkning som genomfördes fokuserade på glaciolakustrina, glaciofluviala och subglaciala landformer. Rekonstruktionen av isreträttmönstet bygger på fördelningen av glacialmorfologin, de dämda issjöarna och den iskant som krävdes för att en dämning av dessa issjöar skulle uppstå. En teoretisk modell för beräkning av isprofilen användes för att öka detaljgraden i rekonstruktionen av isavsmältningen och som kontroll av den landformbaserade rekonstruktionen. Karterade landformer formade basen för issjörekonstruktionen som genomfördes i ett GIS. Som topografiskt underlag användes Lantmäteriets höjddatabas. Iskantlägen rekonstruerade utifrån den teoretiska modellen visade god överensstämmelse med karterade landformer. Åtta issjöar kunde identifieras under arbetets gång. Två av dessa, Vindelälvens issjö och Båssjuosjávrrie – Gávásjávrries issjö, existerade med stor säkerhet och var ett dominerande inslag i landskapsbilden under deglaciationen. De dämdes i nordväst respektive västerut mellan blottade passpunkter i terrängen och den retirerande isen. Dämningen av större smältvattenmassor visar att inlandsisen, i undersökningsområdet, var aktiv under hela deglaciationen och retirerade generellt mot sydost. Deglaciationsmodellen indikerade nordvästliga och västliga isrörelseriktningar, i ett tidigt skede av deglaciationen, och västliga i ett sent skede. Den sista isrörelseriktningen i undersökningsområdet var mot väst och härrörde förmodligen från den sista isdelaren vid lågfjället Kráhpiesvarrie. Den basala temperaturfördelningen i undersökningsområdet får dock ses som oklar pga. tvetydiga bevis. / A detailed landform mapping was carried out in the mountain region of the source area of River Vindelälven. The aim of this mapping study was to increase the current knowledge of the dynamics and character (the ice margin retreat, ice flow directions and the subglacial thermal organization) of the Fennoscandian Ice Sheet during the last deglaciation in this part of the Swedish mountain range. The study area has been proposed to be situated within the cold based core area that characterized the last Ice age maxima (LGM). However, despite the lack of subglacial melting, glacial meltwater still exists. Traces after ancient glacial lakes and the glaciofluvial landform system are therefore the only data that exist when reconstructing the recession pattern of cold based ice sheets or when there is a general lack of glacial landforms. The aerial photograph interpretation focused on glaciolacustrine, glaciofluvial and subglacial landforms. The reconstruction of the ice sheet recession pattern was thus based on the distribution of the glacial geomorphology, the dammed glacial lakes and the hypothetical damming ice sheet margin. A theoretical model for calculation of the ice surface slope profile was used to increase the detail level of the reconstruction and as a control of the landform based reconstruction. Mapped landforms formed the base for the glacial lake reconstruction that was carried out in a GIS. Lantmäteriets height database was used as a topographical base dataset. Ice sheet margins reconstructed by the theoretical model showed good conformity with the mapped landforms. Eight glacial lakes where identified, two of these, Glacial lake Vindelälven and Glacial lake Båssjuosjávrrie – Gávásjávrries, existed with large safety and where dominant features in the landscape during the deglaciation. They where dammed in the northwest and west respectively between revealed saddle points in the terrain and the retreating ice sheet. The damming of large glacial lakes shows that the ice sheet, in the study area, was active throughout the entire deglaciation. The ice sheet retreated generally towards the southeast. The presented deglaciation model indicated northwesterly and westerly ice flow directions in an early phase of the deglaciation, and westerly in a late phase. The last ice flow direction in the study area was towards west and it stemmed probably from the last ice divide situated above the low fell Kráhpiesvarrie. The subglacial thermal organization in the study area may be viewed as uncertain due to ambiguous evidence.

Sammanfattning   Denna rapport redovisar ett tillvägagångssätt att inventera, inmäta och kartera föreslagna cykelleder åt Torsby Sportcenter samt framställa ett dokument med adressuppgifter över berörda fastighetsägare.   Inventering och inmätning utfördes med en enklare GPS-mottagare. Kartan framställdes i GIS-programmet ArcMap och som bakgrundskarta användes fastighetskartan ur vilken valda lager exporterades. För en del lager slogs vissa klasser ihop till en klass för att få en fungerande kartbild. Samtliga lager gavs egna manér. För att framställa fastighetsägaruppgifterna söktes först berörda fastigheter ut i fastighetskartan. Fastighetsbeteckningarna användes sedan i programmet TekisWebb TefatTorsby för att sedan sammanställas i en fastighetsägartabell. Cykelledernas redovisning i kartan gjordes med en symbol som fanns i ArcMap.   Det konstaterades att noggrannheten för GPS-mottagaren är tillräcklig för den skala som kartan redovisas i. Sökningen av fastigheter gav önskat resultat och kunde redovisas fullständigt. Däremot är sökningen av fastighetsägare inte fullständig. Cykelledernas symbolisering anses uppfylla kravet att framträda extra tydligt kartans bakgrundsinformation.   Inmätningen kan förbättras om inställningen för mätning av position är inställd på den tätaste positionsbestämningen. För sammanställande av fastigheter och fastighetsägare var det mycket manuell hantering. Detta borde gå att utveckla så att sökningarna sammanställs automatiskt. Förbättring av cykelledernas visualisering kan förslagsvis göras genom att en förstorad del kring Torsby sportcenter läggs in i kartan eller att kartan redovisas i större skala och format. / Abstract   This report describes an approach to measure positions and map proposed bicycle trails for Torsby Sports Center, and to produce a document with the address information of affected property owners.   Inventory and measurement of positions was carried out with an ordinary handheld GPS receiver. The map was produced using GIS (ArcMap) with property maps from the National Land Survey as background, from which the selected layers were exported. For some layers classes were defined into one class, in order to obtain an appropriate map design. All layers were given their own type of symbols. Property ownership data was singled out for concerned properties in the property map. Property designation was made in the program TekisWebb TefatTorsby and then imported into a property owner table. The symbol for bicycle trails in the map was obtained from the ArcMap symbol library.   It was found that the accuracy of the GPS receiver is high enough in relation to the map scale. The selection of properties gave desired results and was reported complete. The selection of the property owners was, however, not complete.  The bicycle trail symbols was considered to meet the requirements of being extra clearly visible on the map’s background information.   Measurement of positions can be improved if the setting is set to the highest positioning accuracy. The compiling of properties and property owners involved extensive manual handling work, and it would be possible to automate that process further. Improvement of bicycle trails visualization can be done by adding a larger scale map of the local area surrounding Torsby Sports Center and include in the map, or by increasing the map scale and format.

Following the crash of a Norwegian Hercules aircraft on Rabots glaciär in the Kebnekaise mountain range in 2012, a field campaign was initiated in order to assess the fate of the hydrocarbon pollution in the system. It is hypothesized that soluble components of the aircraft fuel will be transported within the glacial meltwater. This thesis focuses on constraining the likely transit time and dispersion of the meltwater as a proxy for potential pollution pathways. Therefore, the hydrologic configuration of Rabots glaciär was studied during the ablation season 2013 by means of dye tracing experiments and discharge monitoring in the proglacial stream. The analyses of the dye return curves and stream monitoring suggest that Rabots glaciär exhibits a widely efficient drainage system towards the end of the ablation season, but with analyses revealing heterogeneity in the drainage system form. The seasonal evolution of efficiency was also assessed, showing an increase over time, although was hampered by early onset of melting before the field season began. There are different hydrological configurations on the north and south side of the glacier, possibly influenced by shading. The system on the north side is routing meltwater along the glacier bed over a long distance as indicated by the turbid outlet stream. Water routing on the southern side likely occurs through englacial channels. This configuration may be influenced by the thermal regime and distribution of cold surface layers. It has further been revealed that both systems are likely to be disconnected from each other. Pollution that is transported with the meltwater down from the crash site on the southern side does not reach the drainage system on the northern side. Besides revealing potential pathways for soluble hydrocarbon pollutants, this case study contributes to the previously very limited knowledge of Rabots glacial hydrology, and our general understanding of polythermal glacier hydrology.

Currently there is no extended study that explicitly focuses on themagnitude, frequency and timing of glacial calving resulting from externalforces. Past studies have identified the size and timing of calving events butthe links between them and the external factors that cause them are stillmissing. Here I present a method to identify the size, time and frequency ofcalving events on the Rink Glacier in Greenland. Using time lapse imagesspaced 30 minutes apart of the calving front, coupled with weather and tidedata, I plan on identifying the main driving force for calving. Results showthat atmospheric pressure and temperature have no positive correlation withcalving magnitude or size. Tidal influences and sea surface temperatureappear to have the strongest influence on the frequency of calving. As seasurface temperatures rapidly decrease though the study period, calvingfrequency also reduces. Strong calving correlations for the entire studyperiod were difficult to identify for tidal influences, as images could only betaken during the sunlit periods of the day. As this study was conductedduring autumn when atmospheric temperatures remained below 0°C, theavailability of melt water for crevasse creation and basal lubrication was notpresent. Therefore it is suggested that future studies on glacial stabilityshould use external forces to measure ice loss over the entire calving season.

The spatial variability of snow cover characteristics (depth, density, and snow water equivalent [SWE]) has paramount importance for the management of water resources in mountain environments. Passive microwave (PM) inference of SWE from space-borne instrumentation is increasingly used but the reliability of this technique remains limited in mountainous areas. Complex topography and the transition between forest and alpine tundra vegetation zones create large spatial heterogeneities in the snowpack in such environments. A better understanding of the factors that control these heterogeneities is therefore needed to improve and extend the use of PM-derived SWE estimation to mountain settings. In this study, two seasonally snow-covered sub-Arctic mountain catchments at comparable latitudes, one in Hemavan, northern Sweden and the other in Wolf Creek, Yukon, Canada, were investigated to evaluate the relative influence of climate vs. landscape factors on the variability of snow cover characteristics. Field measurements of snowpack stratigraphy and SWE were performed at the approximate time of late winter snow depth maximum using various in situ methodologies. Regression analysis was then employed to identify possible relationships between snow depth, density and SWE, and landscape properties (altitude, slope angle and aspect) at both sites, both within and between different vegetation zones. Snow depth, density and SWE were found to be greatest in the alpine tundra zone of both catchments, and were largest in Hemavan, probably on account of the relatively warmer and wetter winter climate of northern Sweden compared to that of the Yukon. Elevation was the only quantifiable landscape property found to show a positive and significant relationship with SWE in both catchments. Notable differences in the spatial variability of snowpack properties were also found between the two study sites. The local variability of snow depth was greatest in the forest-alpine transition zone at Hemavan, but greatest in the alpine zone at Wolf Creek. Differences in the vegetation cover type between the two catchments (coniferous vs. deciduous in the forest zone) is suspected to exert an important influence on spatial patterns of snow depth, density and SWE, likely because of differences in the efficiency of snow interception. Further investigations of how different vegetation characteristics (e.g. leaf area index) influence snowpack properties over the course of the winter are recommended in order to improve and extend the use of PM-based SWE retrievals in high-latitude mountain environments.

I Stockholms skärgård finns det över 30 000 fritidshus som utgör en del av landskapet. Det har tidigare visat sig att fritidsbebyggelse påverkar omkringliggande landskap och natur på flera olika sätt, exempelvis genom att orsaka vattenbrist, habitatförlust och föroreningsutsläpp. Även möjliga positiva aspekter när det kommer till fritishustometers påverkan på artrikedom har identifierats. Detta examensarbete undersöker fritidshusägares relationer till landskapet i Stockholms skärgård i syfte att se bakomliggande orsaker och tydliggöra denna centrala aktörs perspektiv på landskapspåverkan. Genom en kvalitativ intervjustudie konstateras att fritidshusägarna känner en stark koppling till naturlandskapet som är centralt för deras trivsel. Två olika sätt att använda landskapet identifieras, den ena mer estetiskt och betraktande, och den andra mer handgriplig och resursutnyttjande. Fritidshusägarna tycks ha en begränsad kunskap om deras egen påverkan på naturlandskapet, samtidigt som de besitter en önskan om att skydda naturen. Denna hänsyn för naturen tycks komma ifrån en syn på landskapet som en tillgång som höjer fritidsboendets kvalitet, snarare än att de ser ett egenvärde i naturen. / There are over 30 000 second homes, or holiday houses, in the archipelago outside Stockholm and they have become an integrated part of the landscape. Previous research has shown how the holiday houses affect the surrounding landscape i.e. through causing water shortage, loss of biodiversity and pollution. Also some positive aspects on biodiversity have been recorded due to holiday houses in the archipelago. This paper investigates the second home owners’ views towards the landscape in the Stockholm archipelago with the aim of highlighting underlying causes of the owner’s impacts on their surroundings. Through qualitative interviews it can be concluded that the participating respondents experience a strong connection to what they view as nature, and that the natural landscape is important for their comfort and wellbeing. Two different ways of using the surrounding landscape were identified; one more aesthetically and the other one more focused on utilization. The second home owners in the study seem to have a limited knowledge of their own impact, while at the same time possessing a wish to protect the nature. This concern for nature seems to spring from a view of the landscape as a resource that raises the value of the holiday house.

När urbaniseringen ökar i världen och människor i allt högre grad flyttar till städer, blirkonkurrensen mellan det urbana och det gröna allt större. Grönområden har positiva effekterinte bara på människor i form av rekreation, friluftsliv och tysta miljöer. De har även positivaeffekter på djur- och växtliv och bidrar till att motverka den uppvärmning som sker i städer. Detråder en vetenskaplig konsensus om att grönområdens fördelar överväger nackdelarna,framförallt synsättet att grönområden ses som mark där potentiell urban närvaro kan öka.Globalt i dag krymper och/eller försvinner grönområden.Stockholm är Sveriges huvudstad och dess största urbana region. Trenden visar på att dettaförhållande kommer att hålla i sig och Stockholm kommer att fortsätta att växa för varje år.Detta gör att staden behöver bygga bostäder och övrig infrastruktur till den ökade befolkningen.Hur kommer detta att påverka de urbana grönområdena? I denna studie genomförs en rumsligGIS-analys för att bedöma tillgängligheten till två grönområden i Stockholms län, Stora Ursvikoch Årstafältet. I dessa områden planeras det för nybyggnation av framförallt bostäder men ävenannan verksamhet. Jämförelsen genomförs från dagsläget till hur situationen kan komma att seut i framtiden när den urbana närvaron är på plats.Tillgänglighetsanalysen genomförs från kollektivtrafiksstationer (tunnelbana och tvärbana) ochgrönområdena. Studien fokuserar på de människor som på egen hand tar sig till grönområdenavia dessa kollektiva transportmedel. GIS-analysen är en cost distance-analys som beräknaravståndet mellan stationer och grönområden. Resultaten visar att tillgängligheten i Stora Ursvikförsämras i framtiden för de stationer som befinner sig i västlig riktning från grönområdet ochgenerellt blir grönområdet mer otillgängligt då nybyggnationen i kombination medomkringliggande motorvägar avskärmar området mer än i dag. Resultaten för Årstafältet liknardem för Stora Ursvik då tillgängligheten generellt försämras från samtliga omkringliggandestationer då den framtida nybyggnationen även här isolerar det kvarvarande grönområdet på etttydligare sätt än jämfört med dagens mer öppna Årstafält.