Studien behandlar planerade byggandet av höga hus i Stockholm och Göteborg. Syftet med den här uppsatsen är att öka förståelsen kring vad som motiverar Sveriges två största städer att vilja bygga högt. Genom analys av relevanta plan- och styrdokument och genom kvalitativa intervjuer med politiska-, bransch- och tjänstemannaintressenter inom privat- och offentlig sektor ska följande frågeställning besvaras - Vilka drivkrafter är det som uppmuntrar till byggandet av höga hus i Stockholm och Göteborg? Vad är motiveringen till byggandet av höga hus i Stockholm och Göteborg i samtida svensk fysisk planering? Vilken roll ska de nya höga husen ha i Stockholm och Göteborg? Resultatet visar att Göteborgs stad försöker att stärka stadens identitet på makronivå med hjälp av höga hus medan Stockholm arbetar mer strategiskt med sina signature districts. Branschen har ett driv att bygga höga hus då de signalerar exklusivitet och har en unik prägel. Konsekvensen blir en mer segregerad stad som drivs av jakten på tillväxt och människor utan kapital får allt mindre ta del av det nya i staden.

Syftet med uppsatsen var att undersöka vilka faktorer som lett till att stadsdelen Kungsängen i Uppsala utformats på det sätt det gjorts och vad som lett till det nuvarande resultatet. Arbetet studerar och diskuterar hur kommunala tjänstemän och byggherrar resonerar kring varför Kungsängen har blivit vad området är idag. Genom intervjuer med dessa personer och med hjälp av samtida forskning besvaras syftet och frågeställningarna. Materialet kompletteras av det inledande planprogram som Uppsala kommun lade fram 1992 för vad de planerade att Kungsängen skulle bli. Resultatet visar att de ekonomiska marknadskrafterna har blivit styrande i omvandlingen av Kungsängen. En svårighet har uppstått i och med att kommunen inte hade tillgång till all mark från början. Området har fått skapas tomt för tomt, vilket påverkat hur området ser ut och fungerar idag. Resultatet visar också att den nyliberala planeringens inflytande leder till en försvårad arbetsprocess där det offentliga och privata måste skapa kompromisslösningar. En gentrifieringsprocess har sköljt över vår samtid, där vi planerar för den gruppen som är mest attraktiv för staden att locka till sig – kapitalstarka kreativa människor. I en värld där även städer blir en produkt på en marknad måste Uppsala försöka hävda sig i konkurrensen.

I FN:s hållbarhetsmål läggs det ett stort ansvar på kommunerna att sträva efter hållbarhet ur ett ekonomiskt, socialt och ekologiskt perspektiv. I Ulleråker söder om Uppsalas stadskärna planeras det för 7000 nya bostäder med tillhörande handelsplats och service. Området ska vara hållbart ur alla tre perspektiv, men det har uppstått en konflikt mellan den ekonomiska och sociala hållbarheten i bostadsplaneringen. Syftet med den här uppsatsen är således att undersöka konflikten mellan ekonomisk och social hållbarhet i Ulleråker och vilken av dem som väger tyngst i bostadsplaneringen. Syftet besvaras genom att samla information från relevanta plandokument och kvalitativa intervjuer med tre tjänstemän på Uppsala kommun. För att få en djupare förståelse kring konflikten mellan ekonomisk och social hållbarhet, används Scott Campbells (1996) planerarens triangel och specifikt egendomskonflikten. Uppsatsen kommer fram till att relationen mellan ekonomisk och social hållbarhet prioriterar den ekonomiska hållbarheten i bostadsplaneringen, men att det kan bero på om den sociala hållbarheten ses ur ett individperspektiv eller samhällsperspektiv. Varför den ekonomiska hållbarheten väger tyngre kan bero på att nyliberal planering har förändrat kommunens roll i egendomskonflikten och möjliggjort för den privata marknaden att i större utsträckning styra bostadsbyggandet, vilken favoriserar ekonomiska utveckling före social jämlikhet.

Detta arbete har fokus på social hållbarhet och rättvisa inom den kommunala fysiska planeringen. Utifrån tidigare forskning har det blivit allt vanligare för kommuner att formulera mål om ökad social hållbarhet i sina visioner. Samtidigt verkar det finnas en problematik med detta. Det handlar dels om svårigheten att definiera social hållbarhet men också om svårigheten att mäta sociala värden. Ytterligare aspekter som kan försvåra arbetet mot social hållbarhet är relaterade till den förändring som pågår idag karaktäriserad av globalisering, privata aktörers ökade inflytande i planeringsprocessen och av en allt mer nyliberal politisk styrning. För att få förståelse för social hållbarhet men också för den komplexitet som det verkar innebära för kommunal planering att arbeta med strategier för ökad social hållbarhet, har diskursanalys tillämpats som metod. Arbetets empiri utgörs av Hyllieprojektet - ett projekt lokaliserat i stadsdelen Hyllie i Malmö och som utifrån Malmö stad benämns vara ett projekt som ska bidra till social hållbarhet. Med hjälp av diskursanalysen har det varit möjligt att urskilja en tydlig motsättning mellan de diskurser som konstrueras i Malmö stads övergripande visioner jämfört med de diskurser som konstrueras i Hyllieprojektet. Resultaten i detta arbete synliggör att frågor om social hållbarhet och rättvisa tilldelas en dominerande roll i övergripande visioner men att Hyllieprojektet karaktäriseras av ett fokus ekonomisk tillväxt. Motsättningen kan dels förklaras med att det är betydligt enklare att tala om en positiv social utveckling i visioner som berör en framtida utveckling jämfört med i det praktiska utövandet. Men det kan också förklaras med att den politiska styrningen har blivit allt mer nyliberal där ett ökat samarbete mellan kommunala och privata intressen begränsar kommuners visioner för att istället vända utvecklingen till att främst prioritera ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft. Resultaten i detta arbete synliggör att det finns en problematik med att upprätthålla en sammanhållning mellan vision och praktik när det gäller prioriteringen av sociala frågor. För att strategier om social hållbarhet och rättvisa ska förverkligas även utanför övergripande visioner, krävs det troligtvis ett ifrågasättande av hur arbetet mot ökad social hållbarhet sker inom den fysiska planeringen idag.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur nyliberala idéer uttrycker sig i Malmös samhällsplanering. Det teoretiska ramverket för denna uppsats är nyliberalismen och dess påverkan på städer och samhällsplaneringen, såväl som tidigare forskning om nyliberal planering i Malmö. Med hjälp av kvalitativ textanalys studeras dokument från Malmö stad i den empiriska undersökningen. Det nyliberala fenomenet klargörs och kopplas till möjliga igenkännande och inflytanden i stadens planering. Fenomenet uttrycker sig tydligt i planeringen, dels genom strävan efter att öka den ekonomiska tillväxten, men också genom de olika strategierna attraktivitet, konkurrenskraft, kreativa klassen och marknadsföring. Syftet analyseras sedan i form av en sammanställning av teorin och empirin. Materialet och resultat från föregående kapitel sammanställs och kopplas till varandra för en vidare diskussion. Diskussionsdelen diskuterar hur nyliberala idéer påverkar samhällsutvecklingen i Malmö. De effekter man möjligtvis kan se genom nyliberalismens påverkan, är bland annat ökade sociala klyftor, bostadssegregation och social exkursion i samhället. Slutsatsen besvarar frågeställningen kortfattad med en summering om hur nyliberala idéer uttrycker sig i Malmös samhällsplanering.

Denna kvalitativa studie riktar fokus på att undersöka den gröna platsmarknadsföringen av den nya stadsdelen Jakobsberg ur ett kritiskt perspektiv. Studien undersöker hur Jakobsberg är en del av Karlstads tillväxtstrategi och hur den relaterar till nyliberal planeringsideologi. I ett bredare perspektiv är det vanligt att städer platsmarknadsför gröna hållbarhetsvärden i olika stadsutvecklingsprojekt, vilket denna studie undersöker med två kritiska ögon. Syftet med studien är därmed att gå bakom slagorden om grön och hållbar utveckling. Detta för att kritiskt diskutera ifall det kan finnas andra orsaker till att just dessa värden används för den nya stadsdelen Jakobsberg i Karlstad. Det teoretiska ramverket lyfter fram tre huvudämnen; Nyliberal planering, Grön platsmarknadsföring och Ekologisk gentrifiering. Dessa ramar in studiens utgångspunkter och tidigare forskningen inom ämnena. Nyliberalismen har vunnit mark i planeringen vilket har bidragit till en kraftig konkurrenssituationen mellan städer gällande tillväxt. Studien problematiserar användningen av gröna hållbarhetsvärden i platsmarknadsföring då de tenderar att användas för att attrahera den kreativa klassen, något som kan leda till en ekologisk gentrifiering och i förläggningen försvagar begreppet hållbarhet. Detta framställs genom min tolkning av innehållet i totalt åtta dokument från både Karlstads kommun och bostadsrättsföreningar Jakobsbergsskogen 2 och Landeriet. Med ett ideologikritiskt perspektiv har studien identifierat olika värden kopplat till studiens syfte och frågeställningar. Även en kompletterande intervju med en informant från Karlstads kommun har genomförts i syftet att förstå orsakerna till planeringen och platsmarknadsföringen av Jakobsberg. Analysen av materialet diskuterar dessa värden i en nyliberal kontext där gröna hållbarhetsvärdena i Jakobsberg fyller en viktig funktion för Karlstads tillväxt. Tolkningen av studiens empiri och analys är att planeringen av Jakobsberg ligger i linje med kommunens övergripande mål om tillväxt, där människorna utgör den viktigaste konkurrenskraften. Den gröna platsmarknadsföringen avser därmed attrahera den mest gynnsamma klassen av människor för ökad tillväxt, vilket i längden riskerar att leda till exkludering genom en ekologisk gentrifieringsprocess. Det är dock svårt att fastställa någon specifik slutsats då inflyttning till området ännu inte skett.

Denna uppsats har haft som syfte att undersöka vilken betydelse Malmö stads nyliberala stadsutveckling har haft på de sociala hållbarhetsdimensionerna representation och tillgänglighet för Triangeln och S:t Johannesplan i Malmö. Detta genom att analysera flera officiella dokument och pressmeddelanden för utformningen av Triangelnområdet utifrån nyliberal teori och den kreativa klassteorin genom ett socialt hållbart perspektiv. Flera platsobservationer genomfördes på köpcentret Triangeln och S:t Johannesplan för att se mekanismerna av den nyliberala stadsutvecklingen och de riktlinjer som beskrivs i dokumenten. Uppsatsen visar att Malmös motiv bakom utvecklingen av Triangelnområdet var att attrahera den kreativa klassen via nyliberal stadsutveckling genom att skapa en så pass attraktiv stad som möjligt ur ett regionalt perspektiv. Via mina analyser visade det sig att trots att flera dimensioner av social hållbarhet diskuterades och undersöktes vid framställningen av Triangelnområdet så försummades flera av dessa då de socioekonomiska effekterna av den nyliberala stadsutvecklingen ansågs kunna bidra med både positiva och negativa effekter för Malmö stad.

Konflikten mellan allmänna och enskilda intressen är central för fysisk planering. Fysik planering får sin legitimitet genom att vara den kraft som väger dessa intressen mot varandra och slår vakt om allmänhetens intressen. Särskilt i översiktsplanering, där en mångfald av intressen på en omfattande geografisk skala ska hanteras, är denna konflikt mellan allmänna och enskilda intressen tydlig. I takt med att allmänintressets teoretiska utgångspunkter har förändrats har dock idén om ett entydigt allmänintresse blivit alltmer ifrågasatt. De rationella, nyliberala samt postmoderna planeringsteorierna ger alla olika svar på vad allmänintresset är och hur den fysiska planeringen bör hantera det. Denna studie av allmänintressets planeringsteoretiska influenser genomförs i form av en kvalitativ textanalys där ett antal översiktsplaner från olika år studeras och ställs i förhållande till ett antal planeringsteorier. I analysen undersöks vilka planeringsteoretiska ställningstaganden som influerar hur allmänintressen definieras i översiktsplanerna, samt hur dessa definitioner har förändrats över tid.  I den undersökta empirin observeras ett antal utvecklingar där allmänintresset alltmer blir influerat av postmodernism, men hanteras genom en fortsatt rationell planeringsprocess. Översiktsplanerna framställer allmänintresset som alltmer flertydigt och enskilda intressen ges mer uppmärksamhet i de senare översiktsplanerna. Det praktiska resultatet av detta verkar vara en mer försiktig översiktsplanering där allmänintressen i allt större uträckning formuleras vagt och opreciserat.

The city is characterised by unequal living conditions and inequities. Residential segregation – in the sense that people with different socio-economic resources and of various ethnicities live separately from one another – is a major cause of urban inequities. Urban planning has contributed to segregation but also provides the potential for change by facilitating a more just and non-segregated city. Social sustainability and social justice objectives, however, usually conflict with a neoliberal planning mindset, one that shapes both the planning conditions and approach and benefits economic growth. The aim of this thesis is to examine how and for whom Stockholm is being planned in order to thus clarify whether the planning reduces segregation and contributes to creating a more just city. This is done by looking at Stockholm’s overall planning approach, based on the ambitious objective of ‘a world-class Stockholm’, and the present planning of two areas – Järva and Stockholm Royal Seaport. Vision Järva 2030 is a strategy to develop segregated neighbourhoods, while Stockholm Royal Seaport is a new urban development project. The analysis highlights that Stockholm’s planning is in a dialectical state between a socially sustainable approach – with the goal of reducing inequities and segregation – and a neoliberal development logic focusing on competing with other cities to attract investment. The latter, however, predominates, for instance resulting in social strategies taking place on neoliberal terms and so losing their true meaning. The planning focuses primarily on developing the city for a neoliberal subject associated with economic growth. In accordance with this, a lifestyle philosophy based on the city centre’s urban city ideals and middle-class consumption and activity patterns is in evidence in the planning. The overall conclusion is that the planning cannot be deemed to reduce segregation or contribute to the creation of a just city as a result of how and for whom the city is being planned.