SAMMANFATTNING Sedan 1967 har över 130 000 patienter genomgått en hjärttransplantation, en behandling som idag medför att patienter med terminal hjärtsvikt återfår sin livskvalitet samt får sitt liv förlängt. Idag lever patienter längre efter en hjärttransplantation. Vägen tillbaka till ett normalt liv för dessa patienter är full av både kroppsliga och mentala utmaningar. För att kunna bemöta och ge stöd till dessa patienter på bästa möjliga sätt är det viktigt att förstå hur patienterna upplever livet efter en hjärttransplantation. Syftet med studien var att belysa patienters upplevelser efter en hjärttransplantation. Metod som användes var en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Åtta patienter inkluderades i studien. Datainsamlingen genomfördes med semistrukturerade intervjuer på ett sjukhus i södra Sverige under perioden december 2017 till januari 2018. En kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera det samlade materialet. Studiens resultat sammanfattades under två teman; att patienterna varken var friska eller sjuka och förändrat synsätt på överlevnad och hanteringsstrategier. Det sviktande hjärtat ersattes av ett nytt och friskt hjärta. Med det friska hjärtat fick patienterna livet tillbaka och upplevde en förbättrad hälsa och livskvalitet, dock hade de samtidigt lidit av komplikationer som behandlingen medfört. Patienterna befanns sig i ett hälsostillstånd där hen var varken frisk eller sjuk. Trots detta var patienternas upplevelser av vardagen fulla av möjligheter trots hinder och begränsningar. Studien visade vidare att patienterna behövde varierande stödinsatser. Med inre-och yttre motivation samt stöd av omgivningen kunde dessa patienter hitta nya vägar och strategier att hantera vardagen och leva ett tillfredsställande liv trots omständigheterna. Genom att förändra sitt synsätt på tillvaron och att bygga upp den inre styrkan och viljan kunde hinder vändas till möjligheter. Studiens slutsats visar att livet efter en hjärttransplantation är fullt av utmaningar, patienterna upplevde både hälsa och ohälsa. Vårdpersonal bör vara medveten om att dessa patienter behöver stöd, både socialt och professionellt, för att klara av de fysiska och psykosociala utmaningarna i det dagliga livet efter hjärttransplantationen. Därför bör vårdpersonal upptäcka eventuella problem i god tid och genomföra de åtgärder som behövs för att förebygga ohälsa.

Kontinuerlig förändring av organisationer är inget ovanligt i dagens samhälle och det sker både i små steg på daglig basis och i form av större omstruktureringar. Ett av de viktigaste verktygen för att vägleda organisationen och dess medarbetare genom alla förändringar är kommunikation. Kommunikationen behövs för att medarbetarna ska få information om, förstå samt acceptera organisationens mål för att sedan kunna översätta dem till handling och utföra sitt arbete. Här spelar chefen en viktig kommunikativ roll i att skapa förståelse och delaktighet kring organisationens mål och det dagliga arbetet. Erfarenhet av att arbeta med kommunikation i utvecklade och ledande syfte i kombination med en förståelse för värdet av god kommunikation borde kunna ses som en viktig kompetens hos en chef idag. Syftet med denna studie var att undersöka chefers upplevelse av att arbeta med kommunikation i deras dagliga arbete och vad det innebär att vara kommunikativ i rollen som chef. Studien var av kvalitativ inriktning och det empiriska materialet samlades in via intervjuer med åtta chefer inom olika organisationer. Det insamlade materialet har analyserats med hjälp av teoretiska begrepp kring ledarskap och kommunikation. Resultatet visade att kommunikation ur ett chefsperspektiv bör betraktas som ett verktyg eller tillvägagångssätt snarare än en specifik form av ett ledarskap. Oavsett organisation eller verksamhetsinriktning så bör en chef ha en viss grad av kompetens och insikt om att arbeta med kommunikation som ett verktyg för att styra och utveckla organisationen. Att vara kommunikativ i rollen som chef handlade om pedagogik, anpassning, struktur och förtroende och tillit. Det innefattar en förmåga att kunna växla mellan funktion och relation i sitt sätt att kommunicera.

Introduktion: Under de senaste decennierna har organdonation genomgått en snabb utveckling. Tack vare utvecklade operationsmetoder samt ny avancerad teknik har fler människoliv kunnat räddas.I sin profession strävar operationssjuksköterskor för att bevara patientens autonomi, integritet och värdighet. Vid en organdonationsoperation strävar operationssjuksköterskor även för att bevara vitaliteten i de organ som skadoneras. Syfte: Att beskriva operationssjuksköterskors upplevelser i samband med organdonationsoperationer med hjärndöd donator. Metod:Litteraturstudie som följer Polit & Becks (2012) niostegsmodell.Databaserna CINAHL och PubMed användes i litteratursökningen. Totalt resulterade sökningarna i tio artiklar som sedan granskades. Nio artiklar inkluderades i studiens resultat. Åtta av artiklarna var kvalitativa och en var kvantitativ artikel. Resultat: Ett tema ”Ett liv slocknar medan ett annat räddas”och fyra kategorier utifrån operationssjuksköterskors upplevelser identifierades: emotionella upplevelser,copingstrategier för att klara av organdonationsoperationer, samarbetet med transplantationsteamet och övrig operationspersonal samt upplevelser om donatorn och dennes närstående. Konklusion: Genom att agera professionellt och fokusera på själva operationsförfarandet kunde operationssjuksköterskor stöta bort sina egna känslor och genomföra organdonationsoperationen. Trots att en organdonationsoperation upplevdes av operationssjuksköterskor som en stressig och utmanande arbetsuppgift, satte de sina egna känslor åt sidan och samarbetade med de övriga i operationsteamet. De handlade med respekt och empati gentemot den hjärndöde donatorn. / Fakulteten för hälsa, natur och teknikvetenskap

Introduktion: I Sverige utförs cirka 38000 inducerade aborter årligen, många trots att kvinnan använt preventivmedel. I omvårdnaden vid inducerad abort är det viktigt att sjuksköterskan tillgodoser kvinnans emotionella såväl som fysiska behov och att bemötandet präglas av förståelse för kvinnans situation. Syfte: att beskriva kvinnors upplevelser av att genomgå inducerad abort. Metod: en litteraturstudie som utförts enligt Polit och Becks (2016) flödesschema på nio steg, där sökorden Abortion induced, Women* och Experience* användes för att söka artiklar i databaserna Cinahl, PubMed och PsycInfo. De sju utvalda artiklarna som ligger till grund för litteraturstudiens resultat genomgick en kvalitetsgranskning med hjälp av Polit och Becks (2016) “Guide to an Overall Critique of a Qualitative Research Report” innan en induktiv databearbetning och analys gjordes. Resultat: utifrån studiens syfte framkom fyra teman; Att inte känna sig förberedd, Att lida fysiskt och emotionellt, Att vara i behov av stöd och Att hitta en mening och försöka gå vidare. Slutsats: Att genomgå inducerad abort upplevdes av kvinnorna som fysiskt och emotionellt påfrestande. Flera önskade att de hade blivit bättre förberedd av vårdpersonalen på vad som väntade. De flesta kvinnor hade behov av att få stöd under och efter abortprocessen men flera uttryckte att det var svårt att prata om aborten med andra. Efter aborten hade kvinnorna olika sätt att gå vidare på och för vissa var detta svårare än för andra.

Palliativ vård syftar till att sörja för bäst möjliga livskvalitet och minsta möjliga lidande för patienter som drabbats av en obotlig och livshotande sjukdom. Sjuksköterskor som möter personer i palliativ vård bör ha goda kunskaper i att ge patienter och närstående stöd i sin situation samt kunna undervisa och ge kunskap. Närstående till en person som drabbats av en högmalign hjärntumör blir ofta betydelsefulla för att den sjuke ska kunna få en bra vård och får ofta rollen som vårdare. Dessa närstående upplever ofta en större börda, sämre mentalhälsa och större påverkan på livet. Mellan åren 1999 och 2014 registrerades 5179 personer med högmaligna hjärntumörer i Sverige. Högmaligna hjärntumörer är i princip inte möjliga att bota utan mäts i tid för överlevnad. Att drabbas av en högmalign hjärntumör är associerat med funktionsnedsättningar och risk för död. En högmalign hjärntumör kan påverka den sjuke personen på flera olika sätt samt att risken för påverkan ökar över tid i relation till progress av sjukdomen. Vanliga förändringar är kognitiv nedsättning, somnolens, förvirring, beteende förändringar samt fysiska förändringar. Syftet med studien var att belysa närståendes upplevelser av förändringar hos personer med en högmalign hjärntumör. En systematisk litteraturstudie genomfördes där fjorton kvalitativa artiklar inkluderas. Artiklarna analyserades mot studiens syfte inspirerad av innehållsanalys så som beskriven av Graneheim & Lundman (2004). Genom analysen framkom fem kategorier vilka var: En ny tillvaro, Personlighetsförändringar, Nya roller och relationer, Social isolering och Behov av information. Resultatet visade att närstående upplevde att förändringarna ledde till en ny tillvaro i livet där personlighetsförändringarna var svårast att hantera. Närstående upplevde också att dom relaterat till dessa förändringar måste kompensera för den sjukes minskade förmågor och förluster genom att ta större ansvar för personens vård både utanför och i hemmet, något som i sin tur ledde till nya roller och förändrade relationer. Närstående upplevde vidare en social isolering både för sig själva samt för den sjuke personen, då personen med en högmalign hjärntumör inte längre kunde delta i sociala sammanhang som tidigare samt att rollen som vårdare för närstående var tidskrävande. Närstående upplevde att de hade ett stort behov av kunskap och förståelse för att lättare kunna anpassa sig, veta vad dom hade att förvänta sig och för att hantera sin situation. Slutsatsen är att det som närstående upplevde som det svåraste var personen med en högmalign hjärntumörs personlighetsförändringar. Dessa upplevdes som både frustrerande och svåra att hantera. Relaterat till hur den högmaligna hjärntumören förändrar personen och hur förändringarna påverkar livet, roller, relationer och social samvaro har närstående stort behov av information och kunskap för att kunna känna sig förberedda på sin nya roll samt veta vad dom kan ha att vänta i framtiden. Sjuksköterskan som en viktig del i det multiprofessionella teamet inom palliativ vård har ett stort ansvar i att kunna förstå, förutse och förse närstående med denna kunskap, genom information och råd från ett tidigt skede i sjukdomen, genom hela sjukdomen och vid livets slut. Kunskap och stöd som kan ges dels genom kontaktsjuksköterska, av omvårdnadsansvarig sjuksköterska och eller i form av stödgrupper för närstående.

Titel: Delaktighet för patienter som vårdas enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård – En kvalitativ studie om sjuksköterskors upplevelser om möjlighet till delaktighet. Syftet:  Undersöka sjuksköterskans upplevelse av möjligheten till delaktighet för patienten under psykiatrisk tvångsvård. Bakgrund: Vård enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) sker mot patientens vilja vilket går i kontrast med patientlagen som förespråkar patientens delaktighet i sin vård. Att vårda patienter enligt LPT kräver en etisk medvetenhet från personalens sida. Psykiatrisk omvårdnad ska vara i fokus. Studier har visat att patienter som känner sig delaktiga i sin vård ökar dess välbefinnande och följsamhet i behandling. Trots detta visar det sig att tvångsvårdade patienter inte känner sig delaktiga i sin vård. Design: Kvalitativ studie med inspiration av fenomenologi. Metod: Nio semistrukturerade intervjuer utfördes med legitimerade sjuksköterskor inom psykiatrisk slutenvård. En kvalitativ innehållsanalys utfördes som utmynnade i tre kategorier och sju underkategorier. Resultat: Möjligheten till delaktighet är en process genom vårdtiden. I det akuta skedet får delaktigheten stå åt sidan men i takt med att patienten mående förbättras ökar delaktigheten i sin vård. Bekräfta och bringa förståelse handlar om vikten av att informera patienten så att denne förstår vilket skapar trygghet. Det handlar även om vikten av att ta del av patientens berättelse. Brist på reflektion påverkar patientens delaktighet. Olika åsikter hos personalen och hur personalen arbeter påverkar hur delaktig patienten tillåts att vara. Det kan handla om erfarenhet eller brist på kunskap. Slutsats: Delaktighet är en ständigt pågående process under vårdtiden för den som vårdas under LPT. Vi anser att det är viktigt att personalen har en etisk medvetenhet och reflekterar över hur vi arbetar för att möjliggöra för patienternas delaktighet. Att ha ett etiskt forum på arbetsplatsen kan möjliggöra för etisk medvetenhet hos personalen.     Nyckelord: Delaktighet, psykiatrisk slutenvård, tvångsvård, upplevelser, sjuksköterskor

Introduktion: Leukemi är en cancerform som drabbar benmärgen, detta påverkar tillverkningen av blodkroppar. Att leva med akut leukemi innebär stora förändringar fysiskt, psykiskt och emotionellt. Syfte: Att belysa patienters upplevelser av att leva med akut leukemi. Metod: Litteraturstudien är utformad efter Polit och Beck (2017) niostegs flödesschema. Databaserna som användes till artikelsökningarna var Pubmed, CINAHL och PsycINFO. Sökningarna resulterade i tio artiklar vilket låg till grund för resultatet. Resultat: Resultatet delades in i fem kategorier. Dessa var Socialt stöd; Fysiska och psykiska symtom; Rädsla för döden; Emotionella upplevelser; Hopp, hopplöshet och tro. Slutsats: Patienter som diagnostiserats med akut leukemi upplever kraftfulla fysiska, psykiska och emotionella symtom. Ovissheten om framtiden och växlandet i välmående är tydligt märkbart fram till sista behandlingsdag och även lång tid därefter. Att leva med akut leukemi innebär för många patienter en negativ upplevelse, men med hopp, tro och anhörigas stöd finns det även möjlighet till positiva upplevelser.

Bakgrund: Endometrios är en kronisk gynekologisk sjukdom med okänt ursprung. Cirka 10 % av fertila kvinnor i världen är drabbade. Sjukdomen är både svår att diagnostisera och behandla. Sjuksköterskors bemötande och kunskapsbas är viktiga faktorer i mötet med patienter med endometrios. Syfte: Att beskriva upplevelser av att leva med endometrios. Metod: En litteraturöversikt med elva kvalitativa artiklar. Litteraturöversikten har en induktiv ansats. Resultat: Tre huvudkategorier identifierades: Det dagliga livet, Hantering av sjukdomen och Mötet med sjukvården. Det identifierades också åtta underkategorier: Begränsningar i det sociala livet, Begränsningar i arbets- och studie livet, Begränsningar i parrelationen, Stå ut med smärta, Hitta strategier, Den långa väntan, Det bristande mötet och Det bekräftande mötet. Slutsats: Det är viktigt att som sjuksköterska ha kunskap om sjukdomen för att bemötandet ska bli bra och att kvinnorna ska kunna känna sig trygga i mötet med sjukvården. Ytterligare forskning inom endometrios skulle behövas då kunskapsbristerna är stora.

No description available.

HIV är en kronisk sjukdom som orsakas av ett virus så kallat humant immunbristvirus. Sjukdomen läker inte ut spontant utan finns kvar resten av livet. De människor som lever med sjukdomen står inför ett antal utmaningar bland annat stigmatisering. Syftet med studien var att beskriva hur personer som lever med hiv upplever stigmatiseringen. En litteratursökning genomfördes där två självbiografier som svarade mot syftet valdes ut. Litteraturstudien utgick från en kvalitativ ansats där människors berättelser analyseras med utgångspunkt från ett inifrånperspektiv. Dataanalysen genomfördes med en kvalitativ manifest innehållsanalys. Analysen resulterade i sex kategorier; att tvingas ta till lögner för att skydda sig själv, att känna skuld, skam och dåligt samvete, att känna självförakt och längta efter livet som det brukade vara, att känna sig ensam och rädd, att tvingas acceptera sig själv som hivsmittad, att stigmatiseringen var inbillad och uppförstorad. Resultatet visade att stigmatiseringen skapade ett onödigt lidande för dessa personer vilket kunde bidra till lögner, isolering och förnekelse. Slutsatsen var att personer som lever med HIV fick en bättre livskvalitet när de fick stöd från omgivningen. Studien kan bidra till en bättre omvårdnad för dessa personer genom att lägga upp riktade interventioner där man för strukturerade pedagogiska samtal såsom personcentrerad kommunikation. Syfte med sådan kommunikation är att dels hjälpa personerna att hantera självstigmatiseringen samt stödja dom i att våga berätta om sin sjukdom för anhöriga.