Bakgrund Sedan år 2011 har Socialstyrelsen, Livsmedelsverket och Kost & Näring använt FAMM - modellen (the Five Aspect of Meal Model) för att utvärdera en måltidsverksamhets arbete med att optimera kundens/patientens måltidsupplevelse. FAMM - modellen betraktar måltiden som en helhet utifrån rummet, mötet, produkten, styrningssystemet och atmosfären. Dock finns det få studier där personalens upplevelser av att arbeta utifrån denna modell har undersökts. Landstinget i Kronoberg har arbetat utifrån FAMM - modellen sedan år 2012 och fått utmärkelser för sitt framgångsrika arbete. Syfte Syftet med uppsatsen var att undersöka upplevelser av arbetet med patientmåltiden hos köks- och omvårdnadspersonal inom landstinget i Kronoberg. Metod Fem kvalitativa intervjuer genomfördes med köks- och omvårdnadspersonal inom landstinget i Kronoberg. Till hjälp vid intervjun användes en halvstrukturerad frågeguide. Därefter analyserades materialet utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultat Personalen upplevde att ett personligt engagemang kombinerat med möjligheter till flexibilitet i arbetet var en förutsättning för att tillgodose patientens individuella behov, att det fanns en ambivalens kring serveringssystemet, samt en problematik kring tillämpningen av FAMM - modellen. Slutsats Ett fortsatt arbete med FAMM - modellen kan lyfta befintlig kunskap hos både köks- och omvårdnadspersonal och vidareutveckla denna, främst genom att belysa kunskap som lätt tas för given och som kan vara svåra att ge och få uppskattning för.

Studier visade att närstående upplevde kommunikation från sjuksköterskan som viktigt stöd i palliativ vård. Närstående beskrev dock i flera studier att kommunikationen från sjuksköterskan ofta var bristfällig och otillräcklig. Syftet med föreliggande intervjustudie var att få djupare förståelse för samt beskriva sjuksköterskors upplevelse av kommunikation med närstående i palliativa vård. Studiens metod hade en beskrivande design med kvalitativ ansats. Deltagare rekryterades från två olika vårdavdelningar, på ett sjukhus i Mellansverige. Undersökningsgruppen bestod av sju sjuksköterskor som valdes genom ett kriterieurval. Data samlades in via semistrukturerade intervjuer och analyserades genom en manifest kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att sjuksköterskorna upplevde kommunikationen med närstående som viktig. De upplevde en skiftande kommunikation, för det mesta fungerade den bra men ibland fungerade den inte alls. Sjuksköterskorna menade att behovet av kommunikation var stort. Det upplevdes viktigt att läsa av närståendes individuella behov och samtidigt respektera deras integritet. Ärlighet, närhet, tid och förståelse beskrevs som viktiga komponenter för god kommunikation med närstående. Sjuksköterskorna upplevde att kommunikation vid språkförbristningar, via tolk och med barn kunde bli en utmaning. Trots svår och utmanande kommunikation var det enligt sjuksköterskorna viktigt att alltid göra sitt bästa. Slutsats, närstående är unika individer och kommunikationen beskrivs därför som individuell. Kärnan till bra kommunikation är att möta närstående där de befinner sig, kommunikation ska vila på en stabil grund. Kommunikationen med närstående kan vara svår och utmanande, det är viktigt att inte backa utan istället ta ett steg framåt och våga kommunicera.

Bakgrund: Depression kan drabba alla ålderskategorier vilket gör den till en av de mer vanligt förekommande och kostsamma sjukdomarna i världen. Deprimerade personer vänder sig i allmänhet till primärvården vilket ställer krav på sjuksköterskans kunskap och bemötande. Tidigare forskning lyfter fram behandlingsalternativ framför hur det upplevs att leva med depression. Därför behövs mer kunskap om upplevelsen. Syfte: Syftet för studien var att undersöka upplevelsen av att leva med depression. Metod: En litteraturstudie baserad på tio vetenskapliga artiklar med en kvalitativ ansats och ett induktivt tänkande som utgångspunkt. Studien analyserades utifrån en kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat: Ett övergripande tema och fyra subteman identifierades i studien. I resultatet framkom att personer oavsett ålder och kön upplevde depression i samma utsträckning. Det övergripande temat beskrev att personer upplevde en vilsenhet i samband med depressionen. Vilsenheten delades in i subteman där personer upplevde sig inte förstå vad som hade hänt, upplevde social isolering, upplevde en förändrad identitet och att befinna sig i ett djup. Slutsats: Resultatets variation av upplevelser tyder på att sjuksköterskan behöver ha ett patientperspektiv i fokus där den unika personens upplevelser av livsvärlden sätts i centrum för att främja hälsoprocessen.

Bakgrund Humant immunbristvirus (HIV) är en kronisk infektionssjukdom som gör att kroppens immunförsvar bryts ned. Det är en allmänfarlig sjukdom som faller under Smittskyddslagen vilket innebär att patienten måste informera hälso- och sjukvårdspersonal och eventuellt sin sexualpartner om sin sjukdom. Inget botemedel mot HIV har ännu utforsakts men effektiva bromsmediciner gör att patienter med HIV kan leva ett gott liv. Det finns olika fördomar om HIV som bland annat har grundats i att sjukdomen är självförvållad. Diskriminering av patienter som lever med HIV är ett stort problem i världen, då samhällets negativa attityder kan komma att påverka hälso- och sjukvårdspersonalens värderingar och inställningar till mötet av denna patientgrupp. Beroende på hur HIV – positiva patienter upplever mötet med hälso- och sjukvårdspersonal läggs en grund för hur vården kommer att utformas och därmed kan HIV – positiva patienters inställningar till vården påverkas. World Health Organization poängterar att alla patienter har rätt till en god vård och att diskriminering av patienter inom vården är förbjudet. Syfte Syftet med denna studie var att beskriva hur patienter med HIV upplever mötet med hälso- och sjukvårdspersonal. Metod En litteraturöversikt med kvalitativ ansats har genomförts för att skapa en helhetssyn i hur patienter med HIV upplever mötet med hälso- och sjukvårdspersonal. I studien användes totalt 17 artiklar för att besvara studiens syfte. Dessa artiklar granskades enligt Sophiahemmets granskningsmall för vetenskapliga artiklar. Resultat Resultatet visade att patienter med HIV både har negativa och positiva erfarenheter och inställningar till hälso- och sjukvården. Beroende på hälso- och sjukvårdspersonalens inställningar till mötet med HIV- positiva patienter upplevs antingen positiva eller negativa attityder. Resultatet pekade även på att rädsla var en återkommande faktor i samband med hälso- och sjukvård. Slutsats Då humant immunbristvirus (HIV) är en smittsam infektionssjukdom som grundar sig på fördomar som kan påverka patientens möte med hälso- och sjukvårdspersonal. Det är av den anledningen viktigt att hälso- och sjukvårdspersonal reflekterar över sitt möte med denna patientgrupp så att patienter med HIV kan uppleva ett gott möte med hälso- och sjukvården vilket även kommer att resultera i en bättre personcentrerad vård.

Idag lider cirka 50 000 personer i Sverige av svårläkta bensår. Att leva med svårläkta bensår innebär en kronisk sjukdom där läkningsprocessen oftast är långvarig och sannolikheten att sår återkommer är hög. Sjukdomen påverkar flera delar av patienters liv och ytterligare kunskap behövs om hur tillståndet påverkar de drabbade. Syftet med studien var att belysa patienters upplevelser av att leva med svårläkta bensår. Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie där tio relevanta vetenskapliga artiklar valdes ut för analys. Resultatet visade att svårläkta bensår påverkade flera dimensioner av patienternas liv och sammanfattades under rubrikerna; Upplevelser av att leva med en kronisk sjukdom, Upplevelser av smärta, Upplevelser av utanförskap, Upplevelser av nedsatt fysisk förmåga, Upplevelser av lukt och vätska, och Upplevelser av relationen mellan patient – vårdpersonal. Resultatet diskuterades med utgångspunkt från de omvårdnadsvetenskapliga teorierna kring hälsa och lidande. En huvudsaklig slutsats var att sjuksköterskan bör ha ett holistiskt förhållningssätt i omvårdnaden där fokus ligger både på sårläkningsprocessen och på de emotionella konsekvenser som sjukdomen medför hos patienten. Genom att göra patienten delaktig i sin vård kan sjuksköterskan hjälpa patienten utstå det lidande som sjukdomen medför, samt uppleva livet som fortsatt meningsfullt. Det krävs vidare forskning inom området, samt ytterligare undervisning inom sjuksköterskeprogrammet, för att synliggöra vikten av en helhetssyn i omvårdnaden av patienter med svårläkta bensår.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka vad förskollärare uppfattar som etiska dilemman i sitt arbete, och hur de förhåller sig till dem. Utifrån syftet skapades tre forskningsfrågor: Vilka situationer på förskolan beskriver förskollärarna som etiska dilemman? Hur hanterar förskollärare etiska dilemman och vilka pedagogiska värden och perspektiv beaktas? På vilket sätt diskuteras etiska dilemman i eller utanför arbetslaget? För att få svar på syftet och frågeställningar används en kvalitativ intervjuguide och som hjälp vid analysen av empirin används värdgrundpedagogiska begrepp som teori. Studiens resultat visar att det i förskolan dagligen sker flera och olika situationer som kan upplevas som etiska dilemman. Diskussion i arbetslaget och ett öppet klimat framkom som viktigt likaså poängterades ett gemensamt förhållningssätt i arbetslaget. Tiden framkom som en faktor som påverkar etiska dilemman och ställningstagande, reflektionstiden upplevdes för kort för dessa diskussioner. Yrkesetiska riktlinjer för förskollärare framkom som bristande och något som saknas. De överväganden förskollärarna gör handlar oftast om de ska tänka utifrån barnets eller verksamhetens bästa. Vad som väger tyngst bestäms av situationen.

INLEDNING/BAKGRUND: I omvårdnaden av patienter möter sjuksköterskor ofta familjer. Det är därför viktigt att belysa sjuksköterskornas upplevelser av att arbeta med familjefokuserad omvårdnad. Familjefokuserad omvårdnad grundas på antagandet att sjukdom påverkar hela familjen, och inte bara patienten. Den salutogenetiska ansatsen inom familjefokuserad omvårdnad lägger stor vikt på att finna de interna och externa resurser familjen har för att mer effektivt kunna lösa problem. SYFTE: Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa sjuksköterskors upplevelser av att arbeta med familjefokuserad omvårdnad vid vård av vuxna. METOD: Arbetet var utformad som en litteraturöversikt för att skapa en överblick av forskningsläget. Vetenskapliga artiklar analyserades och sammanställdes för att finna likheter och skillnader i sjuksköterskans upplevelser av familjefokuserad omvårdnad. RESULTAT: Tre huvudkategorier framkom: Familjen som resurs, familjen som begränsning och faktorer som påverkar det familjefokuserade omvårdnadsarbetet. Sjuksköterskan såg familjen som viktiga informanter som underlättade omvårdnadsarbetet med hjälp av deras unika insikt i familjen och patienten. Familjen uppfattades även som en begränsning genom att störa informationsflödet mellan sjuksköterskan och patienten. De faktorer som påverkade arbetet mest uppgavs vara bristande utbildning/erfarenhet, sjuksköterskans egen inställning, tidsbrist samt arbetsplatser med skiftarbete och bristfälliga lokaler. DISKUSSION: Sjuksköterskorna var väldigt ambivalenta i sin syn på familjen i omvårdnadsarbetet. Trots att de såg fördelarna med en närvarande familj, såg de även ibland familjen som bromsande och hindrande. SLUTSATS: Mer forskning behövs inom ämnet för att bättre förstå sjuksköterskornas syn på familjefokuserad omvårdnad, och för att förbättra arbetet med familjer i vården både på sjukhus och i hemmet.   NYCKELORD: Familj, Familjefokuserad omvårdnad, Litteraturöversikt, Sjuksköterska, Upplevelser.

Bakgrund: Det har blivit vanligare att personer som befinner sig i livets slutskede vårdas med palliativ hemsjukvård, vilket medför att närstående blir involverade i vården. Den kommande förlusten av en familjemedlem kan leda till en stor utmaning och familjen måste hitta en balans mellan förändring och stabilitet för att klara vardagen. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa närståendes upplevelser när en person vårdas i livets slutskede i hemmet. Metod: I litteraturstudien har 13 kvalitativa empiriska studier sammanställts och analyserats med hjälp av Forsberg och Wengströms analysmetod. Artikelsökningen utfördes i databaserna PubMed och Cinahl. Resultat: De närstående hade både positiva och negativa upplevelser i samband med vården. De kände ett ansvar för den döende personens vård och upplevde även att rutiner i livet förändrades. De flesta närstående upplevde ett behov av att vara delaktiga i vården, de behövde dock stöd och information från hälso- och sjukvården. De ville göra allt för den döende personen för att öka personens välbefinnande. Slutsats: Litteraturstudiens resultat visar att de närstående upplever ett behov av information och stöd för att kunna påverka vården av den döende personen. För att förbättra omvårdnaden av de närstående krävs ett engagemang och en lyhördhet från de professionella vårdarna, utbildning samt ytterligare forskning inom området.

Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskans upplevelse och erfarenhet av att vårda patienter med nedsatt psykisk hälsa inom hemsjukvård. Bakgrund: Hemsjukvård är idag ett av de snabbaste växande områdena inom hälso- och sjukvård. Distriktssköterskorna som arbetar inom hemsjukvård möter många olika patientgrupper och har ett brett omvårdnadsansvar. Den psykiska ohälsan i Sverige har kommit att räknas som ett av de verkligt stora folkhälsoproblemen. Distriktssköterskan inom hemsjukvård har en viktig roll att förebygga och hantera hemsjukvårdspatienter med nedsatt psykisk hälsa.  Metod: Semistrukturerade intervjuer med åtta distriktssköterskor utfördes. Intervjumaterialet transkriberades och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i två kategorier: Ensam och maktlös samt Göra ett bra arbete och vara tillfreds. Under dessa kategorier formades åtta subkategorier: Otillräcklighet och frustration, Bristande samarbete, Att sakna stöd, Att se patienten, Att skapa förtroende och tillit, Att våga ställa rätt frågor, Att känna stöd och En fungerande hemtjänst. Slutsats: Det är betydelsefullt distriktssköterskan ser hemsjukvårdspatienten ur ett helhetsperspektiv och tar del av dennes upplevelser. Resultatet indikerar även att samarbete med andra yrkesgrupper är av stor relevans för distriktssköterskan och det är önskvärt att skapa förutsättningar för detta, både inom hemsjukvårdens yrkesgrupper men även gentemot andra instanser. Vidare visar resultatet att rutiner för och användandet av screeninginstrument omkring bedömning av psykisk nedsatt hälsa saknas, och är något som kan förbättras inom framtida hemsjukvård.

Bakgrund: Enligt världshälsoorganisationen WHO har 347 miljoner människor diabetes runt om i världen. WHO menar att diabetes kommer vara den sjunde ledande orsaken till död år 2030. Diabetes typ 2 kan vara genetiskt betingad och den påverkas av livsstilsfaktorer såsom kost, motion, ålder och tobaksvanor. Vilket innebär att det är viktigt att diabetiker har kunskap och rätt tillvägagångssätt för att kunna hantera och utföra egenvårdsaktiviteter. Sjuksköterskans roll är att stödja och främja egenvården. Syfte: Syftet var att belysa vårdsökande personers upplevelser av egenvård vid diabetes mellitus typ 2. Metod: En litteraturöversikt som sammanställdes av 12 kvalitativa artiklar. Resultat: Upplevelser av rädsla, kunskapsbrist, och svårigheter med att göra val som gynnar egenvård framkom. Sociala relationer visar sig också spela stor roll då utanförskap är en upplevelse som hindrade egenvården. Socialt stöd är viktigt för egenvården, brist på stöd medförde svårigheter i hanterandet av egenvården Slutsats: Litteraturöversikten tyder på att närstående bör involveras och utbildas mer för kunna stödja den diabetesdrabbade i utförandet av egenvård. Framtida forskning bör vara inriktad på hur sjukvårdspersonal förmedlar kunskap till personer med diabetes mellitus typ 2. / Background: According to the World Health Organization (WHO) has 347 million people diabetes around the world. (WHO) says that diabetes will be the seventh leading cause of death by 2030. Type 2 diabetes may be genetically determined and influenced by lifestyle factors such as diet, exercise, age and smoking habits. Which means that it is important that diabetics have the proper approach to manage and perform self-care activities. The nurse's role is to support and promote self-care. Purpose: The purpose of this study is to highlight people who seeks healthcare and their experiences of self-care in diabetes mellitus type 2.  Method: A literature review based on 12 qualitative articles where analyzed. Results: Experiences of fear, lack of knowledge, and difficulties in making choices that favor self-care emerged. Social relationships also appears to play a major role when alienation is an experience that prevented self-care. Social support is important for self-care, lack of support led to difficulties in managing their self-care. Conclusion: Next of kin should be involved and more educated to be able to support the person who sufferers from diabetes to promote self-care. Future research should focus on how health care professionals bring knowledge to people with diabetes mellitus type 2.