Ordkunskap är ett centralt begrepp för språkutveckling och inlärning inom andraspråksområdet. I denna studie analyseras provresultat i förhållande till informanternas förståelse av orden i en lärobokstext i ämnet etik på gymnasiets omvårdnadsprogram. Mitt syfte är att med fokus på ordkunskap försöka kartlägga några orsaker till varför vuxna andraspråkselever lyckas respektive misslyckas med ett etikprov. Mina metoder är både kvantitativa och kvalitativa och mitt material innefattar enkäter, självskattningar, provresultat och intervjuer samt en klassrumsobservation. Resultatet indikerar ett glapp mellan informanternas uppfattningar av sitt kunnande särskilt beträffande ordkunskap och det faktiska resultat som provet uppvisar. Informanter som misslyckades med etikprovet hade inte tillgång till det skolrelaterade språket utan endast till det vardagliga språket men de trodde själva att deras språkliga kunskaper var tillräckliga.

Crona, Lovisa (2009). Problembaserat lärande – ett alternativ till förmedlingpedagogik? (Problem Based Learning – an Alternative to Traditional Teaching?) Skolutveckling och ledarskap, SÄL III:4, Lärarutbildningen, Malmö Högskola. Jag har i denna studie jämfört hur en grupp elever upplever PBL i förhållande till traditionell förmedlingspedagogik samt hur väl eleverna uppnår kursmålen genom respektive arbetssätt. Undersökningen har genomförts med hjälp av två grupper vuxenstuderande på omvårdnadsprogrammet. Grupperna har läst samma kurs genom olika arbetssätt, PBL och förmedlingspedagogik. Efter avslutad kurs har provresultaten av de båda grupperna jämförts för att utvärdera om några markanta skillnader kan ses. Dessutom har elever, med olika typer av svårigheter, från grupperna intervjuats om hur de upplevde arbetssätten eftersom jag vill bli bättre på att anpassa min pedagogik till elever med olika svårigheter. Resultaten av studien visar att elever med svårigheter föredrar PBL framför förmedlingspedagogik, eftersom de upplever att de har lättare att lära sig när de aktivt jobbar tillsammans i små grupper. De upplever också att PBL ger dem mer motivation att vilja lära sig och bidrar till att de utvecklar kunskaper som de har nytta av i framtiden. Undersökningen visar dessutom att elever med svårigheter uppnår kursmålen bättre genom PBL än genom förmedlingspedagogik.

Crona, Lovisa (2009). Problembaserat lärande – ett alternativ till förmedlingpedagogik? (Problem Based Learning – an Alternative to Traditional Teaching?) Skolutveckling och ledarskap, SÄL III:4, Lärarutbildningen, Malmö Högskola. Jag har i denna studie jämfört hur en grupp elever upplever PBL i förhållande till traditionell förmedlingspedagogik samt hur väl eleverna uppnår kursmålen genom respektive arbetssätt. Undersökningen har genomförts med hjälp av två grupper vuxenstuderande på omvårdnadsprogrammet. Grupperna har läst samma kurs genom olika arbetssätt, PBL och förmedlingspedagogik. Efter avslutad kurs har provresultaten av de båda grupperna jämförts för att utvärdera om några markanta skillnader kan ses. Dessutom har elever, med olika typer av svårigheter, från grupperna intervjuats om hur de upplevde arbetssätten eftersom jag vill bli bättre på att anpassa min pedagogik till elever med olika svårigheter. Resultaten av studien visar att elever med svårigheter föredrar PBL framför förmedlingspedagogik, eftersom de upplever att de har lättare att lära sig när de aktivt jobbar tillsammans i små grupper. De upplever också att PBL ger dem mer motivation att vilja lära sig och bidrar till att de utvecklar kunskaper som de har nytta av i framtiden. Undersökningen visar dessutom att elever med svårigheter uppnår kursmålen bättre genom PBL än genom förmedlingspedagogik.

Syftet med arbetet är att undersöka om eleverna när de började årskurs 1 hade en tydlig förväntning om inriktningen på sin arbetsplatsförlagda utbildning, APU, om de tänkte att de kunde välja APU mer fritt och om de övervägt att avbryta sina studier på grund av missnöje med inriktningen. Arbetet ger en översikt av tidigare forskning kring APU och Omvårdnadsprogrammet (OP). Med hjälp av enkätundersökning tillfrågades 32 elever på OP. Enkäten består av strukturerade frågor med ett flertal öppna frågor. Resultatet visar att mindre än hälften av eleverna hade en tydlig förväntning på vilken inriktning de skulle vilja göra APU inom. 67 % trodde att valfriheten skulle vara större. 17 % av de elever som inte fick göra APU inom den inriktning de tänkt sig har funderat på att avbryta sina studier.

Syftet med detta examensarbete är att ta reda på vilka förväntningar lärare, elever och handledare har när de inför försöksverksamhet med gymnasial lärlingsutbildning inom omvårdnadsprogrammet i Sverige. Försöksverksamheten med lärlingsutbildningar startadehösten 2008. Syftet med arbetet är också att undersöka den danska lärlingsutbildningen inom omvårdnad. Avsikten med studien är också att ta reda på om pedagogiken förändras och om lärare och elever i Sverige kan dra nytta av de erfarenheter de har av lärlingsutbildning i det danska skolväsendet. För att genomföra undersökningen har jag använt mig av kvalitativa intervjuer med två lärare i Sverige, en utbildningskonsulent i Danmark, en elev och en handledare. Resultatet visar att förväntningarna på lärlingsutbildningen inom omvårdnad medför att det ställs högre krav på elevens mognad för vårdyrket, men också att eleven blir lättare anställningsbar. Resultatet visar också att karaktärsämnena i omvårdnad i lärlingsutbildningen, jämfört med den skolförlagda utbildningen i omvårdnad blir mer praktiska.

SammanfattningSom blivande Studie- och yrkesvägledare har författaren velat undersöka, vaförungdomar väljer omvårdnadsprogrammet (OP). Syftet med studien är att undersökavarför de som går på OP valt att göra det och besvara ovanstående genom frågor ommotiv, påverkan samt förhoppningar inför framtiden? Syftet och forskningsfrågorna harundersökts utifrån ett sociologiskt perspektiv med hjälp av Giddens struktureringsteorioch Webers handlingsteori. Författaren har valt en kvantitativ ansats och som metodvalt att konstruera en enkät om 29 strukturerade frågor samt en öppen fråga.Undersökningsmaterialet bestod av 77 omvårdnadselever på två strategiskt utvaldaskolor med OP i sitt gymnasieprogram, fördelade på tre klasser. Studiens resultatbaseras på 30 enkätfrågor och visar att det som fått eleverna att välja OP är ett intresseav att arbeta med människor i ett vård och omsorgsrelaterat arbete. Av resultatet attdömma önskade eleverna fler samtal med Studie- och yrkesvägledaren trots att de varnöjda med den information de fått. Eleverna var också mycket nöjda med sittgymnasieval, vilket de ansåg vara intressant och spännande. Resultatet visade även attungdomarna ansåg att de själva valt utan påverkan av andra. Eleverna hade ocksåönskemål om att media visade fler positiva sidor av vården. Lönen, var ett argument föratt inte vilja arbeta i vården men hos de som svarat att de kan tänka sig ett arbete där varlönen varken viktig eller oviktig. Angående framtida arbetsplats pekar resultaten iföreliggande studie på att de som gått OP är beredda att stanna i ett vårdrelateratarbetsområde samt att de flesta vill vidareutbilda sig inom sitt område. Ett interssantfynd i denna undersökning är att socialbakgrund inte verkade ha betydelse förprogramvalet vilket annan forskning hävdar.

Uppsatsens syfte har varit att studera vilka ord och uttryck som kan vålla svårigheter för andraspråkselever i deras karaktärsämnen på Omvårdnadsprogrammet, samt hur lärare och elever ställer sig till dessa svårigheter. Metoden har varit en kombination av ordkunskapstest,intervjuer och klassrumsobservationer. Utifrån dessa kan utläsas att eleverna har störst svårigheter med mindre frekventa ord och att det inte alltid är helt enkelt att fastställa vilka ord som vållar svårigheter för andraspråkselever och varför. Svårigheten ligger förmodligen inte alltid enbart i ordet i sig utan kan även påverkas av hur förhandlingen av ords innebörd går till och hur mycket språkutvecklande interaktion som förekommer i klassrummet.Lärarna i studien fokuserar i sin undervisning i första hand på ämnesspecifika ord och lämnarövriga till svenskämnet. Eleverna anser att lärarna förklarar på ett stressat och otillräckligt sätt, och väljer därför att på egen hand finna ords betydelser. Elevernas muntliga och skriftliga passivitet i klassrummet är enligt lärarna ett stort problem. Bevisligen föreligger en diskrepans mellan vad lärarna tror är orsaken till elevernas passivitet och vad eleverna själva menar är orsaken. Lärarna tolkar den som ett kulturellt fenomen medan eleverna menar att den grundar sig i språklig osäkerhet och otrygghet i klassrumsmiljön. Intentionerna är i de flesta fall positiva hos både elever och lärare. Viljan att förstå finns hos eleverna och viljan att förklara finns hos lärarna. Troligt är att en ökad kunskap hos både lärare och elever om vilka ord somkan vålla svårigheter och hur man kan arbeta med dessa ord, skulle kunna ge positiva effekter för elevernas ordinlärning och därmed förståelse av sina karaktärsämnen.

<p>Studiens syfte var att undersöka det pedagogiska mötet ur ett elevperspektiv. Vilka olika typer av möten upplever en elev och hur påverkas hon/han av dessa? Sju intervjuer genomfördes med elever som gick sista året på Omvårdnadsprogrammet. Undersökningen gjordes genom en öppen riktad intervju. Studien var kvalitativ och fem olika teman kunde urskiljas, det var mötet med kompisar, mötet med lärare, mötet med handledare, mötet med patienter och mötet med självet. Under varje tema framkom olika aspekter som haft betydelse för ungdomars lärande och utveckling. Analysen fördjupades med hjälp av Moira von Wright och hennes begrepp för att beskriva det pedagogiska mötet. Kompisar hade stor betydelse för hur ungdomarna upplevde utbildningen. Studien tyder på att ungdomarna insåg att de hade föreställningar om varandra men att dessa förändrades med tiden när de lärde känna varandra närmare. Eleverna upplevde att de flesta lärarna på Omvårdnadsprogrammet hade ett som von Wright beskriver relationellt perspektiv och ingick i en helhet tillsammans med eleven och att de lärde av varandra. Lärarna såg eleven som ett vem och inte ett vad. Handledaren var en viktig person för att den arbetsplatsförlagda delen av utbildningen av lärandet skulle fungera väl. Eleven ville känna att handledaren brydde sig och var intresserad av dennes lärande. I mötet med patienter fick ungdomarna stor erfarenhet av människor med olika behov. De träffade människor som befann sig i olika livssituationer som gav dem en ökad förståelse för de svårigheter människor kan råka ut för. De utvecklade den reflexiva processen och i mötet utvecklades också förmågan att bemöta människor i och med att de lärde av patientens reaktioner. Ungdomarna upplevde att de även utvecklade den egna personligheten. De hade lärt känna sig själva och sina egna reaktioner och blivit öppnare som personer och vågade vara sig själva. I och med mötet med människor med svåra sjukdomar och handikapp hade deras insikt mognat och de hade också fått en annan livssyn.</p><p>Seen or unseen? Upper secondary school students experience of pedagogical meetings. The aim of my study was to investigate the pedagogical meeting at an upper secondary school from a student perspective. What different kinds of meetings do students experience and how are the students influenced by them? Seven students from the third year at the Nursing Care Programme have been interviewed. Five qualitative categories or themes have been discerned, namely the meeting with friends, the meeting with teachers, the meeting with instructors, the meeting with patients and the meeting with themselves. In every category I have discovered important aspects of learning and development on behalf of the students. My analysis has been inspired by Moira von Wright`s conception of a pedagogical meeting. Friends were important for the students` educational experience in general. The results show that the teenagers tend to better understand the minds of each other and gradually change within themselves as they learn to know one another more. The students thought that most of the teachers at the Nursing Care Programme participated entirely in the social, pedagogical and mutual development of the students over time, which von Wright describes as the relationship of equals. The teachers tend to look upon the students as a who instead of a what. The instructor was an important person for the education at the working place. The students wanted the instructor to take care of them and be interested in their learning potential. In the meeting with patients, the students learned a lot about different people and their behaviour. They meet people who find themselves in different stages of life and come to understand the hardships and trouble that are sometimes linked to a human life experience. In doing so, the students developed a reflexive process which allows them to be more open to other people, by meeting them beyond the reaction of the moment, and, indeed, to dare being themselves. By meeting a large number of patients with diseases and various forms of handicap, the students learned more about themselves in the relative and shivering time span of life that awaits us all, and new thoughts keep growing as they gradually understand and tend to look upon life in a new and different way.</p>

<p>Syftet med denna studie är att undersöka och förstå hur killar i årskurs 3 på gymnasiets omvårdnadsprogram upplever sin situation som unga män på en kvinnodominerande yrkesutbildning. Analysen grundar sig i tidigare forskning om unga män i utbildning i allmänhet, unga män på omvårdnadsprogrammet, män som studerar till sjuksköterskor, manliga sjuksköterskor samt genus- och maskulinitetsteori. Ett kvalitativt tillvägagångssätt</p><p>valdes och fem semistrukturerade intervjuer genomfördes med fem unga män som går sista året på omvårdnadsprogrammet. Resultat visar att killarna generellt är positiva till utbildningen, både när det gäller deras</p><p>upplevelser i klassrummet och på fältet. Omgivningens inställning till valet av utbildning varierar, likaså har killarna delade åsikter om vilka som får störst utrymme i klasserna,</p><p>tjejerna eller killarna. På fältet upplever de flesta att de har fått ett positivt bemötande men att de ibland, på grund av få manliga kolleger, inte känt en så stark gemenskap. Det verkar som att killarna upplever att det finns olika kommunikationsstilar mellan män och kvinnor och att</p><p>det skulle kunna bli bättre, såväl i skolan som på fältet, med fler män inom omvårdnad.</p> / <p>The aim of this study is to investigate and understand how young men on the healthcare programme experience their situation as young men in a women-dominated vocational education. The analysis is based on earlier research on young men in education in general, young men on the health care programme, male student nurses, male nurses, masculinity and gender – and masculinity theories. A qualitative method was chosen and five semi structured interviews were carried out with five young men in their third year on the health care programme. The result indicates that the boys in general are positive to the education, both when it comes to their experiences in the classroom and on the field. Relatives and friends opinion of the choice of education varies and so does the young men opinions about who gets the largest space in the classroom, the girls or the boys. On the field most of the boys experience that they recive a friendly treatment but that they sometimes, due to few male co workers, not have felt any fellowship. It seams like the boys experience that men and women have different communication styles and that it would be better, both in school and practice, if there were more men in the fields of nursing.</p>

Studiens syfte var att undersöka det pedagogiska mötet ur ett elevperspektiv. Vilka olika typer av möten upplever en elev och hur påverkas hon/han av dessa? Sju intervjuer genomfördes med elever som gick sista året på Omvårdnadsprogrammet. Undersökningen gjordes genom en öppen riktad intervju. Studien var kvalitativ och fem olika teman kunde urskiljas, det var mötet med kompisar, mötet med lärare, mötet med handledare, mötet med patienter och mötet med självet. Under varje tema framkom olika aspekter som haft betydelse för ungdomars lärande och utveckling. Analysen fördjupades med hjälp av Moira von Wright och hennes begrepp för att beskriva det pedagogiska mötet. Kompisar hade stor betydelse för hur ungdomarna upplevde utbildningen. Studien tyder på att ungdomarna insåg att de hade föreställningar om varandra men att dessa förändrades med tiden när de lärde känna varandra närmare. Eleverna upplevde att de flesta lärarna på Omvårdnadsprogrammet hade ett som von Wright beskriver relationellt perspektiv och ingick i en helhet tillsammans med eleven och att de lärde av varandra. Lärarna såg eleven som ett vem och inte ett vad. Handledaren var en viktig person för att den arbetsplatsförlagda delen av utbildningen av lärandet skulle fungera väl. Eleven ville känna att handledaren brydde sig och var intresserad av dennes lärande. I mötet med patienter fick ungdomarna stor erfarenhet av människor med olika behov. De träffade människor som befann sig i olika livssituationer som gav dem en ökad förståelse för de svårigheter människor kan råka ut för. De utvecklade den reflexiva processen och i mötet utvecklades också förmågan att bemöta människor i och med att de lärde av patientens reaktioner. Ungdomarna upplevde att de även utvecklade den egna personligheten. De hade lärt känna sig själva och sina egna reaktioner och blivit öppnare som personer och vågade vara sig själva. I och med mötet med människor med svåra sjukdomar och handikapp hade deras insikt mognat och de hade också fått en annan livssyn. Seen or unseen? Upper secondary school students experience of pedagogical meetings. The aim of my study was to investigate the pedagogical meeting at an upper secondary school from a student perspective. What different kinds of meetings do students experience and how are the students influenced by them? Seven students from the third year at the Nursing Care Programme have been interviewed. Five qualitative categories or themes have been discerned, namely the meeting with friends, the meeting with teachers, the meeting with instructors, the meeting with patients and the meeting with themselves. In every category I have discovered important aspects of learning and development on behalf of the students. My analysis has been inspired by Moira von Wright`s conception of a pedagogical meeting. Friends were important for the students` educational experience in general. The results show that the teenagers tend to better understand the minds of each other and gradually change within themselves as they learn to know one another more. The students thought that most of the teachers at the Nursing Care Programme participated entirely in the social, pedagogical and mutual development of the students over time, which von Wright describes as the relationship of equals. The teachers tend to look upon the students as a who instead of a what. The instructor was an important person for the education at the working place. The students wanted the instructor to take care of them and be interested in their learning potential. In the meeting with patients, the students learned a lot about different people and their behaviour. They meet people who find themselves in different stages of life and come to understand the hardships and trouble that are sometimes linked to a human life experience. In doing so, the students developed a reflexive process which allows them to be more open to other people, by meeting them beyond the reaction of the moment, and, indeed, to dare being themselves. By meeting a large number of patients with diseases and various forms of handicap, the students learned more about themselves in the relative and shivering time span of life that awaits us all, and new thoughts keep growing as they gradually understand and tend to look upon life in a new and different way.