No description available.

<p>Vid allvarlig sjukdom och vid livets slutskede blir den andliga/existentiella dimensionen ofta påtaglig. Det ingår i sjuksköterskans omvårdnadsansvar att minska lidande och ge möjlighet till en värdig död. Detta ansvar kan uppfyllas genom att uppmärksamma, bedöma och åtgärda patientens andliga/existentiella behov. Syftet var att belysa den andliga/existentiella dimensionen i relationen mellan patient och sjuksköterska inom palliativ omvårdnad. Metoden som användes var en litteraturstudie av vetenskapliga artiklar som överensstämde med syfte och frågeställningar. Resultatet visade att sjuksköterskor ansåg det viktigt att tillgodose patientens andliga/existentiella behov men endast hälften gjorde så i praktiken. Orsaken var brist på kunskap och tid. Andliga/existentiella behov uttrycktes på multipla sätt och när dessa bemöttes och åtgärdades ökade patientens välbefinnande och livskvalitet. Tvärprofessionellt samarbete, stöd och utbildning till all personal är en förutsättning för att tillgodose patientens andliga/existentiella behov och ge en värdig palliativ vård. Ytterligare forskning inom området är önskvärt för att identifiera den palliativa patientens andliga/existentiella behov.</p>

<p>Antalet cancerfall ökar för varje år, 2005 insjuknade cirka 50 000 svenskar i någon form av cancersjukdom. Hälften av dessa har så långt gången sjukdom att bot inte är möjligt. Dessa patienter erbjuds palliativ vård vars huvudsyfte är att skapa möjligheter till god livskvalitet. Syftet med studien var att belysa cancerpatienters upplevelser av livskvalitet i palliativ vård. Studien genomfördes som en litteraturstudie och resultatet baserades på 10 vetenskapliga artiklar som söktes i databaserna Cinahl, PsycInfo och PubMed. Lindring av lidande, såväl fysiskt som psykiskt, att uppleva en normal och meningsfull tillvaro, att känna samhörighet med närstående, att acceptera och förbereda sig inför döden samt att känna förtroende för vård och vårdpersonal upplevdes som betydelsefulla faktorer för god livskvalitet. För omvårdnaden är det grundläggande att sjuksköterskan har en helhetssyn och en förståelse för patientens unika situation för att kunna ge en god palliativ vård. Fortsatt forskning inom området är viktigt för att en större förståelse för dessa patienters specifika behov ska uppnås och den palliativa vården ska utvecklas.</p>

<p>Många patienter i livets slutskede upplever problem i kommunikationen med vårdpersonalen. Detta leder till en otrygg patient och ger ett onödigt lidande. Sjuksköterskans beredskap att kommunicera med döende patienter är låg. Hon inser betydelsen av samtalet, men distanserar sig på grund av det obehag och den ångest patientens tillstånd väcker hos henne. Patientens möjligheter att uttrycka känslor och tankar kan hindras av sjuksköterskans beteende. Syftet med studien var att belysa faktorer som påverkar det vårdande samtalet med patienter i livets slut. Metoden bestod av granskning och analys av 17 vetenskapliga artiklar. Resultatet visade att sjuksköterskans förmåga att aktivt lyssna, hennes personliga inställning till döden, utbildning i kommunikationsteknik, relation med patienten samt hennes ordval var faktorer som påverkade det vårdande samtalet. Ökad självkännedom och utbildning i samtalsteknik medverkar till att patientens behov tillfredsställs. Utbildning i kommunikation och omvårdnadshandledning kan förbättra sjuksköterskans förmåga att föra vårdande samtal med patienter i livets slut.</p>

<p>Vården av svårt sjuka och döende människor har under det senaste seklet genomgått stora förändringar. I början av 1900-talet hade närstående allt ansvar för den anhörige i hemmet. På 1950-talet tog professionen </p><p>över vården på sjukhuset. Ädelreformen som togs i bruk på 1992, har inneburit att allt fler människor vistas den sista tiden i livet i sin hemmiljö. Detta kan få konsekvenser för närståendes egen hälsa. Syftet med litteraturstudien var att belysa närståendes upplevelser av den palliativa vården. Studien visar att närstående inte alltid är nöjda med den information och stöd de får av sjuksköterskan. Brist på information, stöd, och adekvat kommunikation leder till att närstående känner sig maktlösa, oroliga och stressade. Behov av undervisning om hur den närstående ska kunna hjälpa den anhörige i vården är betydelsefull, eftersom delaktighet påverkar sorgearbetet positivt. För att sjuksköterskan ska kunna bemöta närstående på ett adekvat sätt behövs utbildning i palliativ vård och att kommun och landsting tar till sig forskning och integrerar den i det kliniska vårdarbetet.</p>

<p>Sjuksköterskor möter människor i ett palliativt skede oavsett vilken vårdavdelning det handlar om. Att vårda en person palliativt kan sjuksköterskan uppleva som tidskrävande och stressande. En rad känslor uppkommer som frustration, ledsamhet, ilska och hjälplöshet. Att känna sig otillräcklig och inte kunna ge den tid och vård sjuksköterskan vill upplevs som frustrerande. KASAM – känsla av sammanhang beskriver hur en person med ett starkt eller svagt KASAM hanterar de känslor som uppkommer. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva sjuksköterskans upplevelser i vårdandet av palliativa patienter. Systematiska sökningar gjordes i tre databaser, Cinahl, Pubmed och Elin. Resultatet bygger på nio vetenskapliga artiklar och redovisas utifrån de tre KASAM-komponenterna begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Sjuksköterskan upplevde emotionell belastning i mötet med palliativa patienter. Upplevelserna, som kunde vara underlättande eller hindrande för omvårdnaden delades in i kategorierna personlig inställning, yrkeserfarenhet, kunskap, samtal, vårdrelation, religion, tid, utvecklande arbete, syn på döden och meningsfull fritid. För att hjälpa sjuksköterskan att hantera svåra upplevelser framkom reflektion, stöd från kollegor och arbetsgivare samt kunskap inom området som viktigt.</p>

<p><strong>Bakgrund: </strong>När en människa är drabbad av en livshotande sjukdom, t.ex. cancer, amyotrof lateral skleros (ALS) eller hjärtsjukdom, som är i ett palliativt skede innebär det för de flesta människor en existentiell erfarenhet. Både den sjuka människan och dennes närstående tvingas att fundera på bl.a. sin relation till döden och vad som är meningen med livet.<strong> </strong></p><p><strong>Syfte: </strong>Syftet med litteraturstudien var att beskriva patienters existentiella upplevelser inom palliativ vård och vad som kan utlösa dessa.</p><p><strong>Metod: </strong>Forskningsmetoden som användes var en allmän litteraturstudie. En systematisk elektronisk sökning genomfördes i databaserna Cinahl, Medline och Pubmed. Sökorden som användes var palliative care, existential, spiritual och nursing i olika kombinationer. Artiklarna har granskats och värderats enligt Forsbergs och Wengströms checklistor för kvalitativa och kvantitativa artiklar.</p><p><strong>Resultat: </strong>Alla studier som ingår i litteraturstudiens resultat visade att existentiella upplevelser utlösta av olika faktorer var vanligt förekommande hos patienter inom palliativ vård. Existentiell ensamhet orsakades av bl.a. bristande kommunikation med närstående, ökat beroende, förlust av kontroll och bristande bemötande från vårdpersonal. Upplevelsen av skuld utlöstes av tidigare levnadssätt som kunde vara orsaken till sjukdomen och för att religiösa normer inte hade följts. Hjälplöshet upplevdes vid förlusten av förmågan att klara av vardagliga situationer. Brister i kommunikation och bemötande från vårdpersonal medförde upplevelsen av bristande autonomi och självbild liksom maktlöshet. Konflikter i familjen, rollförändringar och tankar på familjens framtid utlöste upplevelsen av oro och otrygghet. När sjukdomen försämrades var det svårt att bevara hoppet liksom att finna meningen med livet.</p><p><strong>Konklusion: </strong>Det existentiella välbefinnande hos patienter inom palliativ vård kan förbättras om sjuksköterskor har en ökad kunskap om de existentiella upplevelserna och utlösande faktorer som redovisas i litteraturstudiens resultat.</p><p> </p><p> </p>

No description available.

No description available.

No description available.