<p>Dialys är en behandling som ersätter njurfunktionen hos patienter som är njursjuka. Bra behandlingsresultat och stigande åldrar gör att antalet patienter som behandlas med dialys ökar. Upplever patienten att livet med dialys inte är värdigt kan beslut om att avsluta behandlingen tas. Syftet med studien var att belysa njursjuka patienter och deras anhörigas upplevelser kring beslutet att avsluta dialysbehandling. För att få fram patienternas och anhörigas upplevelser användes en kvalitativ ansats och en litteraturstudie gjordes. Det framkom i resultatet att patienterna led av sin dialys och behandlingen begränsade vardagen. Trots detta var beslutet att avsluta dialysbehandling svårt att ta för patienterna och anhöriga. Beslutet togs efter lång betänketid av patienterna. Dialysbehandling avslutades när patienterna blev försämrade eller akut sjuka. Patienternas upplevelse av att vara en börda för anhöriga var också en orsak till att överväga att avsluta behandling. När beslutet att avsluta dialysbehandling tagits kände en del patienter att de blev övergivna av vården. Studien kan komma till nytta för sjuksköterskestudenter och yrkesverksamma sjuksköterskor eftersom den ger en ökad förståelse för val i livets slutskede.</p>

Diabetes typ 2 är en kronisk sjukdom som innebär förhöjd blodsockerkoncentration i kroppen på grund av nedsatt insulinutsöndring i bukspottkörteln. Sjukdomen är vanligast förkommande bland vuxna men unga personer kan också drabbas. Bakomliggande orsaker för sjukdomen är inaktivitet, övervikt, ärftliga faktorer samt ökad stress. Många undersökningar visar att förekomsten av diabetes typ 2 ökar i världen vilket kan innebära ett stort lidande för den enskilde individen och kräva mycket eget ansvar och även öka belastningen på hälso- och sjukvården. Att förändra sin livsstil och följa upp rekommendationer om fysisk aktivitet kan upplevas frustrerande när patienter inte når sina mål. Syftet var att beskriva patienters upplevelser av att leva med diabetes typ 2. Detta resulterade i ett huvudtema; upplevelsen av att ta ett stort eget ansvar och sex subtema; upplevelsen av livsförändringar, upplevelsen av kunskapsbrist, upplevelsen av fysisk aktivitet, upplevelsen av goda kostvanor, upplevelsen av att kämpa för att förändra sin livsstil och upplevelsen av att integrera och växa med sjukdomen. Metoden som användes var litteraturundersökning som bygger på analys av kvalitativa och kvantitativa studier. Att förändra sin livsstil är en stor process som patienten behöver stöd och hjälp med. Sjuksköterskan viktigaste uppgift i den här processen är att bygga en vårdande relation och visa stöd och medkänsla gentemot patienten i sin sjukdomsprocess som möjliggör upplevelse av välbefinnande.

Trots att hjärtsviktspatienter har en sämre prognos än vissa cancerformer, får dessa patienter ofta en begränsad information om sin sjukdomsprognos samt en begränsad tillgång till välutvecklad vård i livets slutskede. Studier visar att patienter med avancerad hjärtsvikt kan ha en dålig förståelse för sitt tillstånd och sjukdomsprognos. Detta kan innebära att de kan sakna möjligheter att diskutera sina önskemål om vård i livets slutskede. Syftet med studien var att undersöka uppfattningar och erfarenheter hos sjuksköterskor som arbetar med hjärtsviktspatienter i livets slutskede. I denna studie har det använts elva vetenskapliga artiklar. Analys av materialet resulterade i tre huvudteman vilket är brist på kunskap, brist på kommunikation och psykisk påverkan samt sex subteman. Resultatet visar att sjuksköterskor så väl som patienten och närstående har ett stort behov av utbildning och information. Det visar sig också att många hjärtsviktspatienter och deras närstående inte får tillräckligt med information om sin sjukdomsprognos, de symptomen som ger signal till att sjukdomen har blivit sämre samt hur de kan få kontakt med olika insatser. Som sjuksköterska är det viktigt att ha en bra utbildning och en god förståelse för hur hjärtsviktspatienter upplever brytpunktssamtal vid övergång till palliativ vård.

I bakgrunden beskrivs hur motiverande samtal (MI) kan förebygga och behandla livsstilssjukdomar. MI har visat sig vara effektiv men har även fått kritik eftersom samtalsmetoden kan vara bristande i vårdandet av patienten. Vidare beskrivs sjuksköterskans ansvar, vad hälsa innebär och hur ett vårdande samtal kan ge patienten förutsättningar för att uppnå hälsa. Frågan är vad patienterna har för erfarenheter av MI. Syftet med denna litteraturöversikt är att beskriva patientens erfarenheter av MI i ett vårdande sammanhang. Artikelsökningar genomfördes i databaserna PsycInfo, Medline och Cinahl. Totalt 13 vetenskapliga artiklar med en kvalitativ ansats användes för att besvara syftet. Dataanalysen genomfördes med en metod för litteraturöversikt beskriven av Friberg (2017, ss. 141-152). I resultatet beskrivs patienternas erfarenheter av MI i fyra olika teman: ‘Tillåtande miljö’, ‘Utmanar till förändring’, ‘Utvecklar och utmanar autonomin’ och ‘Sjuksköterskans betydelse’. Metoddiskussionen lyfter styrkor och svagheter i val av metod och de artiklar som inkluderades i resultatet. I den avslutande resultatdiskussion diskuteras huruvida MI kan ses som ett vårdande och lärande samtal, om det är en gynnsam metod för livsstilsförändringar och autonomistöd samt sjuksköterskans betydelse under MI. Även resultatet i förhållande till hållbar utveckling diskuteras. Avslutningsvis beskrivs studiens slutsats och vad resultatet kan användas till.

År 2020 var året då hälso-och sjukvården helt fick ställa om på grund av rådande Covid-19 pandemi. Över 90 000 färre operationer utfördes än tidigare år, vilket har lett till ökade väntetider för patienter som väntar på operation. Många patienter har eller har haft en planerad operation som blivit uppskjuten med ovisshet om hur länge de ska behöva vänta. Detta har mer eller mindre påverkan på deras livssituation. Tidigare forskning säger att väntan och inställda operationer kan ge negativa konsekvenser för patienten. Syftet med studien var att undersöka patientens upplevelse av att få sin planerade operation uppskjuten på grund av Covid-19. Metoden som används är en kvalitativ intervjustudie i kombination med kvalitativ innehållsanalys, där sju deltagare intervjuades via telefon. I resultatet framkom fem huvudkategorier och sju underkategorier som visar på hög förståelse hos deltagarna för att väntetiden blivit lång och trots försämrad livskvalité så fanns en förhoppning och tilltro att det kommer bli bättre. I anestesisjuksköterskans profession och när de möter patienterna är bemötandet och kommunikation av stor vikt för att känna trygghet samt få en ökad acceptans för situationen.

Varje dag tar fyra personer sitt liv i Sverige, vilket innebär att var sjätte timma dör någon av sina egna handlingar. En tredjedel av de som tar sitt liv har kontakt med psykiatrisk hälso- och sjukvård, och ännu fler har varit i kontakt med andra instanser inom hälso- och sjukvården. Suicid kan ses som den enda utväg när lidandet blir för svårt att hantera. Tidigare forskning har visat att sjuksköterskor känner sig osäkra i mötet med suicidalapatienter och vågar inte närma sig dem. Samtidigt visar forskning att om inte patienter efter ett suicidförsök får prata om sina känslor och situation och istället möts av ovilja och stigma från personalen ökar det känslan av ensamhet och lidande. Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva patienters upplevelser av att vara suicidal samt hur de upplever vården efter ett suicidförsök. Detta för att kunna skapa ett helheltsperspektiv på patientens situation, känslor och tankar som i sin tur kan användas till att förbättra vården och förhindra suicid. 10 kvalitativa artiklar har analyserats med hjälp av Fribergs modell. Fyra teman har identifierats, att förlora sig själv, ett rop på hjälp, mötet med vårdpersonalen och skuld och skam. I Resultatdiskussionen diskuteras två huvudfynd, vårdande samtal och stigma. Dessa huvudfynd är centrala i mötet med suicidala patienter och genom vårdande samtal och minskat stigma kan suicid förhindras. En ökning kring psykisk ohälsa och suicid ses hos barn och unga därför behövs mer forskning bedrivas för att nå nollvision mot suicid.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Varje år utförs cirka en miljon ambulansuppdrag i Sverige. Vanliga uppdrag är bröstsmärta, stroke, buksmärta och trauma. Akut prehospitalt omhändertagande innebär ofta lidande som är förknippat med smärta, rädsla, ångest och oro. Att identifiera lidande är en viktig del vid akut omhändertagande och det är av vikt ur ett vårdetiskt perspektiv och ur professionens roll att ambulanssjuksköterskan ser patientens lidande och kan ge den lindring som krävs. Tidigare forskning visar att patienten inte får adekvat lindring vid det akuta omhändertagandet och att det finns en kunskapslucka om hur patientens upplever sitt lidande. Den teoretiska utgångspunkten i detta arbete är lindra lidande utifrån Maria Armans vidareutveckling av Katie Eriksson teori. Syfte:  Belysa patientens upplevelse av lindrat lidande vid akut omhändertagande i prehospital miljö. Metod: En litteraturöversikt bestående av 18 artiklar med kvalitativ ansats. Avsikten var att skapa en tydlig bild av aktuell sammanställd forskning inom valt kunskapsområde. Innehållsanalys enligt Friberg (2022) användes för resultatsammanställning. Artiklarnas kvalitét granskades utifrån SBU:s kvalitets mall för artiklar med kvalitativa ansatser.  Resultat: Resultatanalysen resulterade i två huvudkategorier; beroende omvårdnadsåtgärder vid akut omhändertagande och oberoende omvårdnadsåtgärder vid akut omhändertagande. Faktorer som belystes av vikt för studiens syfte var ambulanssjuksköterskans kompetens och förmågan att ge god omvårdnad.  Slutsats: Av resultatet framkommer att det är en kombination av kompetens hos ambulanspersonalen och omvårdande åtgärder som leder till att patienten upplever sitt lidande lindrat i det akuta omhändertagandet.

Över 400 000 människor lever idag med sjukdomen typ 2 diabetes mellitus (T2DM) i Sverige. Livsstilsfaktorer som låg fysisk aktivitet, dåliga kostvanor och hög ålder ökar risken för att utveckla T2DM. Sjuksköterskan har ansvar att informera och utbilda patienterna med T2DM utefter vad varje enskild patients behov och utgångspunkt är. I det lärande samtalet ska sjuksköterskan möta varje patient och dess livsvärld. Samtalets mål är att öka patienters hälsa och lindra lidande. Syftet i studien var att belysa hur patienter med T2DM upplever mötet med sjuksköterskan vid livsstilsförändringar. Metod: Ett litteraturbaserat examensarbete med grund i analys i kvalitativa vårdvetenskapliga artiklar. Resultat: Presenteras i fyra huvudkategorier: Delaktighet och engagemang upplevs av patienter som stödjande. Det framkom att det främjar hälsa och ger goda förutsättningar för livsstilsförändringar när sjuksköterskan var delaktig och engagerad i mötet med patienterna. Patienters upplevelser av trygghet och känslomässigt stöd. När patienterna upplevde ärlighet hos sjuksköterskan skapades trygghet vilket bidrog till ett lyckat möte och ett främjande av livsstilsförändringar hos patienterna. Patienter upplever att kunskap främjas genom råd och information. Upplevelsen enligt patienterna var att sjuksköterskan kunde hjälpa patienterna genom att ge rätt typ av råd och information kring hur livsstilsförändringar kan skapas för att ge varje patient möjlighet till genomförande av livsstilsförändringar. Upplevelser av ett icke vårdande möte. Patienterna upplevde flera egenskaper hos sjuksköterskan som kunde bidra till att patienterna inte upplevde mötet som vårdande. Slutsats: Studien visar att mötet mellan sjuksköterskan och patienten är viktigt för att patienterna ska kunna genomföra livsstilsförändringar.

Bakgrund   Huvuduppdraget för akutmottagningar är att ta emot och stabilisera patienter som är i behov av omedelbart medicinskt omhändertagande. Patienter förväntar sig en snabb process med korta genomströmningstider och ställer allt högre krav på hälso- och sjukvården och att den ska vara tillgänglig när behovet för vård uppstår (Region Stockholm, 2013). De utmaningar som finns på akutmottagningar såsom väntetider, resursbrister och kontinuitet resulterar i att patientens förväntningar ej stämmer överens med verkligheten som råder på en akutmottagning. För att vårdpersonalen ska kunna bemöta patienter på ett så bra sätt som möjligt är det därför av vikt att beskriva vilka faktorer som påverkar patienters upplevelse av besök på akutmottagning. Syfte Syfte var att undersöka patienters upplevelse av besök på akutmottagning. Metod  För att svara på syftet användes en icke-systematisk litteraturöversikt baserad på 19 vetenskapliga artiklar publicerade 2012-2022. Sökningarna utfördes i databaserna PubMed och CINAHL, samt genomfördes manuella sökningar. Artiklarna kvalitetsgranskades och innehållet analyserades för att sammanställas i fyra huvudkategorier: upplevelse av vårdbehov, att vara patient, mötet med vårdpersonalen och upplevelse av väntan och prioriteringssystem.  Resultat Utifrån huvudkategorierna skapades sex subkategorier, där patienters upplevelse av besök på akutmottagning beskrivs. Patienters anledning till att uppsöka akutmottagning, patientens upplevelse att få uppmärksamhet och bli respekterad, patientens förtroende för vårdpersonalen, bristande kommunikation och information, patientens upplevelse av delaktighet, långa väntetider och känslan av att bli bortglömd. Slutsats Resultatet visade på både positiva och negativa upplevelser, men majoriteten var negativa. Ur ett patientperspektiv visade resultatet på att kommunikation och information viktiga parametrar. Genom att informera patienten vid triageringen och förbereda inför väntetiden bidrar det patientens upplevelse av bemötande ökar och bidrar även till ökad tillfredsställelse. Resultatet påvisade även att patienternas upplevelse förbättrades när vårdpersonalen lyssnade aktivt, gjorde patienterna delaktiga i vården och visade respekt för patienternas integritet. Upplevelsen kan därmed förbättras genom att vårdpersonalen använder sig av relativt enkla insatser för att öka patienternas tillfredsställelse av besök på akutmottagningen. / Background The primary designated responsibility for emergency departments (ED) is to receive and stabilize patients who are in need of immediate medical care. The expectation of the patient is a fast process with short throughput times and they place ever higher demands on healthcare and that it should be available when the need for care arises. The typical challenges that exist in ED, such as waiting times, lack of resources and continuity, often result in the expectation of the patient not being in line with the prevailing reality in an ED. In order for the care staff to be able to treat patients in the best possible way, it is therefore important to describe the factors that affect the experience of patient visits to the ED. Aim The purpose was to investigate the experience of patient visits to the emergency department. Method To answer the purpose, a non-systematic literature review based on 19 scientific articles published in 2012-2022 was used. The searches were performed in the PubMed and CINAHL databases, and manual searches were performed. The articles were quality reviewed and the content was analyzed and compiled into four main categories: experience of care needs, being a patient, meeting with care staff and experience of waiting and prioritization systems. Results Based on the main categories, sex subcategories were created, in which the patient experiences of visits to the emergency department are described. The patient's reason for seeking emergency care, the patient's experience of receiving attention and being respected, the patient's trust in the care staff, lack of communication and information, the patient's experience of participation, long waiting times and the feeling of being forgotten. Conclusions The results showed both positive and negative experiences, but the majority were negative. From a patient perspective, the results showed that communication and information are important parameters. By informing the patient during the triage and preparing for the waiting time, it contributes to the patient experience of the overall treatment and also contributes to increased satisfaction. The results also showed that the patient experience improved when the care staff listened actively, made the patient involved in the care and showed respect for patient integrity. The experience can thus be improved by the care staff using relatively simple measures to increase patient satisfaction with visits to the emergency department.

Bakgrund Ätstörningar är en växande sjukdom i dagens samhälle och den mest utsatta gruppen är unga kvinnor mellan 15 och 25 års ålder. Ätstörningar är en global sjukdom men som framförallt ses i västvärlden där det smala idealet länge betraktats som det vackra och det framgångsrika och kan vara en stor riskfaktor för insjuknandet. Sjukdomens uppkomst kan bero på biologiska, psykologiska och/eller sociokulturella faktorer. För att kunna skapa ett fördelaktigt möte mellan hälso- och sjukvårdspersonal och individen med ätstörning är det viktigt att se personen bakom sjukdomen samt att relationen innehåller kunskap, tillit, trygghet och hopp. Syfte Syftet var att belysa vad patienten upplever främjar tillfrisknandet från en ätstörning i mötet med hälso- och sjukvårdspersonalen. Metod Metoden som användes var en icke-systematisk litteraturöversikt. Sökandet efter vetenskapliga artiklar utfördes på databaserna Cinahl, PubMed och PsycINFO. 16 artiklar med övergripande kvalitativ metod, men även mixad och kvantitativ metod, inkluderades i resultatet. Resultat Det framkom sex huvudkategorier som patienterna med ätstörning upplevde vara viktiga i en vårdrelation för att kunna främja ett tillfrisknande: Behovet av att överlämna kontrollen till vårdpersonalen, Vikten av att känna tillit i mötet, Modergestaltens betydelse, Hälso- och sjukvårdspersonalens kunskap och erfarenhet, Se personen bakom ätstörningen samt Hoppets betydelse. Slutsats Hälso- och sjukvårdspersonalen bör ha en fördomslös inställning i vårdandet av en patient med ätstörning. Det är viktigt att vårdpersonalen har kunskap och är bekant med sjukdomen samt att lyckas förmedla tillit, hopp och trygghet i relationen för att främja behandlingen. Patienten med ätstörning vill separeras från sin ätstörning och bli sedd som personen bakom ätstörningen. Det är ytterst viktigt att som vårdpersonal och sjuksköterska kunna skilja på sjukdom och person för att kunna skapa en patientnära relation och vara en hjälpande hand i att främja hälsa. / Background Eating disorders are an increasing problem in the current society. Although it is considered a global disease, it is most common in the western world, and the highest prevalence is seen among young females aged 15-25. The ideal of being slim is considered equivalent to beauty and success and can easily be a risk factor of becoming ill. The onset of eating disorders could be connected to biological, psychological and/or sociocultural factors. In order to create a positive encounter between the ill person and the healthcare professionals, it is important to see the person behind the disease as well as to create a relationship with knowledge, trust, comfort and hope. Aim The aim was to illuminate the patient experience of what promotes recovery from an eating disorder when meeting healthcare professionals. Method The method used was a literature review. Databases Cinahl, PubMed and PsycINFO was used to find relevant scientific articles. 16 articles with mainly qualitative design, but also quantitative design and mixed methods, were chosen for the result. Results Six main categories constitute what patients with an eating disorder found was important in the interrelationship to promote recovery: The need of surrendering control, The importance of feeling trust in the relationship, The meaning of a maternal figure, Health care professionals’ knowledge and experience, To see the person behind the disease and The meaning of hope. Conclusions Health care professionals should carry a non-prejudiced attitude while caring for a patient suffering from an eating disorder. To be able to support recovery it is shown to be important for caregivers to possess knowledge about eating disorders and to convey trust, hope and the feeling of being safe in the relationship. The patient with an eating disorder wish to be distinguished from the eating disorder and for caregivers to see the person behind the disease. It is of great importance for health care professionals, including nurses, being able to distinguish the person from the eating disorder in order to establish a trusting relationship and promoting health.