Syftet med rapporten är att ur ett specialpedagogiskt perspektiv undersöka hur pedagogisk dokumentation används i förskolorna i en medelstor kommun, samt att belysa specialpedagogens roll. Arbetet ger en översikt av tidigare forskning av pedagogisk dokumentation i förskolan. Reggio Emilias filosofi beskrivs vara en förebild och inspirationskälla för pedagogisk dokumentation i Sverige. Min frågeställning har som utgångsläge att en medelstor kommun i södra Sverige utbildar pedagogerna i förskolan i pedagogisk dokumentation. För att få en inblick i om det har blivit någon förändring på förskolorna efter kursen har jag använt mig av intervjuer. Jag har intervjuat tre förskollärare och en specialpedagog som arbetar med och har kunskap om pedagogisk dokumentation. Sammanfattningsvis pekar resultaten av undersökningen på att den kurs i pedagogisk dokumentation som numera finns i kommunen har satt igång en förändringsprocess på förskolorna. Diskussionerna tillsammans med barnen och mellan pedagogerna har blivit mer pedagogiska och pedagogernas arbetssätt ifrågasätts mera. Förskolemiljön har förändrats till att bli mer anpassad efter barngruppens behov. Samtliga respondenter hävdar att specialpedagogen kan ha en roll i arbetet med pedagogisk dokumentation och i förändring av miljön i förskolorna.

Abstract Denna studie syftar till att beskriva hur pedagoger arrangerar förskolans pedagogiska miljö och det är vårt intresse för området som legat till grund för undersökningen. Utifrån en sociokulturell forskningsansats har sju pedagogers upplevelser studerats ifråga om hur de arrangerar materialet i förskolan. Vi har använt oss av den kvalitativa forskningsprocessen med semistrukturerade intervjuer som datainsamlingskälla. Under vår utbildning har vi kommit i kontakt med en mängd litteratur som beskrivit den pedagogiska miljöns betydelse för barns lärande och utveckling. Lärandeprocessen kan ses som komplex, vilket många forskare redan beskrivit, och vi har med vår studie inte för avsikt att förklara den fullt ut. Flera teoretiker har definierat begreppet lärande och vi har huvudsakligen visat Piaget och Vygotskijs tankar om barns lärande. Vår utgångspunkt i undersökningen har varit Vygotskijs tankar och det sociokulturella perspektivet där material och miljö ses som en viktig del av lärandets kontext. Studiens innehåll belyses ur ett lärarperspektiv då det är pedagogernas erfarenheter som beskrivs och vi valde detta perspektiv då vårt intresse ligger i hur pedagoger arrangerar lärandemiljöer. Av resultatet framkom att samtliga pedagoger ansåg den pedagogiska miljön betydelsefull men trots detta arrangeras materialet ofta otillgängligt för barnen i förskolorna. Pedagogernas dilemma är att på en och samma avdelning skapa en lärorik och lockande förskolemiljö, som både utmanar och stimulerar såväl ettåringen som femåringen.

Den motoriska utvecklingen är en viktig del i barns utveckling.  För att den ska bli så bra som möjligt måste de lära känna sin kropp för att kunna utvecklas. Därför måste det finnas tillgångar till olika men samtidigt bra möjligheter för lek och lärande. Läroplanen för förskolan (Lpfö98, s.5) tar upp att verksamheten ska vara stimulerande och utmanande för barnens lärande och det är en del av pedagogernas uppgifter. Syftet med denna undersökning är att se hur pedagogerna arbetar med att stimulera barns grovmotorik till största delen i den vardagliga verksamheten, medan finmotoriken inte är fokus för oss. Vi genomförde åtta semistrukturerade intervjuer och studerade förskolornas veckoplaneringar, på åtta olika förskolor för att undersöka detta. Resultatet sammanställde vi genom att använda oss av de tre didaktiska frågorna ”vad”, ”hur” och ”varför”. Studien visar att pedagogerna arbetar med barnens motoriska utveckling både genom planerade och oplanerade aktiviteter. I de åtta studerade förskolorna får barnen motorisk träning på ett naturligt sätt i den miljö där de vistas. Skogen och den fria leken omnämns av de intervjuade pedagogerna som bra för motoriken. Alla var eniga om att barnens motorik kan utvecklas i alla vardagliga situationer men de menar att det inte alltid är tillräckligt, utan därutöver kan det även behövas speciellt utformade aktiviteter för att utmana barnen.

Syftet med denna studie var att få en inblick i hur ett antal lärare och förskollärare tänker kring den pedagogiska miljön i allmänhet och på sin arbetsplats i synnerhet. Syftet med studien var också att belysa eventuella skillnader och likheter i synen på den pedagogiska miljön mellan dessa två lärargrupper. Med pedagogisk miljö menas i denna studie den fysiska miljön. För att genomföra denna studie användes kvalitativa intervjuer med semistrukturerade frågor. Sex personer intervjuades, tre lärare verksamma i årskurs F-6 samt tre förskollärare verksamma i förskolan med åldrarna 1-5 år. Efter de utförda intervjuerna bearbetades det insamlade datamaterialet genom transkribering av intervjuerna. Huvudresultatet i denna studie visar att det finns skillnader i hur förskollärare och lärare tänker kring den pedagogiska miljön. Förskollärarna anser att miljön ska vara inspirerande och sätta barns tankar i snurr. Lärarna har en splittrad syn på den pedagogiska miljön men anser bland annat att miljön ska kunna ifrågasättas av vuxna och barn. Det finns även skillnader i hur delaktiga barnen har möjlighet att vara i utformningen av den fysiska miljön i förskolan och skolan samt vilket material som skall vara tillgängligt i denna. Förskollärarna menar att barnen är en viktig del i utformandet av miljön och i valet av vilket material som ska finnas i den. Lärarna menar att de är de berörda arbetslagets lärare som utformar miljön och bestämmer material.

Syfte Syftet med uppsatsen var att undersöka hur fyra förskollärare använder sig av pedagogisk dokumentation i förskolan samt vad de har för syfte med den pedagogiska dokumentationen. För att uppnå syftet med uppsatsen användes två frågeställningar, Hur arbetar fyra förskollärare med pedagogisk dokumentation och Varför och för vems skull används pedagogisk dokumentation? Metod En metod i form av ostrukturerade intervjufrågor användes. Totalt intervjuades fyra kvinnliga förskollärare som varit verksamma inom förskolan mellan 5 och 29 år. Resultat Samtliga förskollärare använde sig av pedagogisk dokumentation, men med olika tillvägagångssätt. Den vanligast förekommande dokumentationsformen var enligt portfoliometoden, även där med olika tillvägagångssätt. Beträffande varför och för vems skull förskollärarna använde sig av pedagogisk dokumentation varierade svaren. Två av förskollärarna ansåg att det i första hand var för barnen skull och de andra två tyckte att den pedagogiska dokumentationen var till för pedagogerna i första hand. Nyckelbegrepp: pedagogisk dokumentation, portfolio, förskola, förskollärare

SAMMANFATTNING Syftet med studien var att undersöka säkerheten i den pedagogiska skolmiljön vid två högstadieskolor i Mellansverige, att utröna rektorernas syn på sannolikheten att en skolmassaker ska inträffa på deras skola, om de vidtagit förebyggande åtgärder mot sådana efter det senaste decenniets skolmassaker i USA och Finland, samt undersöka hur två klasser ur årskurs 9 reflekterar kring säkerheten i skolan efter dessa händelser. Studien är gjord med hjälp av kvalitativa intervjuer, kvalitativa intervjuer söker efter innebörder och tolkar utifrån vad intervjupersonen sagt. Författaren har även använt sig av kvantitativa enkäter där svar söker svar från en representativ grupp. Vetenskapliga artiklar, litteratur och elektroniska dokument med fokus på hot och våld riktat mot skolan, skottlossning i skolan och säkerhet i skolan har studerats för att få fram fakta över tidigare studier som gjorts med anledning av det ökade våldet i skolorna, samt vad som gjorts för att förebygga detta. Resultatet visar att rektorerna på de undersökta skolorna inte tror att en skolmassaker ska inträffa på deras skola, trots att de är medvetna om att våld och hot i skolorna har ökat. Men de har inte vidtagit några säkerhetsåtgärder. Om deras skola skulle bli utsatt för ett yttre hot vet de inte hur de ska agera då de inte har någon handlingsplan för detta. Somliga studenter bär vapen i skolan för att det är tuff och för att de vill känna sig trygga. Majoriteten av eleverna har lagt märke till att inga åtgärder vidtagits för att förbättra säkerheten på skolan, efter skolmassakerna.

Syftet med detta arbete är att undersöka om det är möjligt att bygga en modell över innerörat med dess basilära membran. Om detta skulle visa sig vara möjligt, är nästa frågeställning hur en sådan modell skulle kunna fungera pedagogiskt och uppfattas av elever. Modellen som arbetet lett fram till är konstruerad som en låda, gjord av plexiglas, vilken skall motsvara en utrullad hörselsnäcka. Som membran har en uppsättning gummiband använts. Vidare aktiveras modellen med hjälp av en högtalare som får motsvara örats trumhinna. Det har visat sig att modellens membran beter sig på ett sätt som liknar det basilära membranet i hörselsnäckan. De vibrationer som bildas på modellens membran förflyttar sig, beroende på inkommande frekvens. Detta förlopp sker även på det basilära membranet. Modellen har testats på en niondeklass som har fått utföra laborationer med hjälp av modellen. Eleverna har observerats under arbetet och har efter laborationen fått skriva en utvärdering, i form av en laborationsrapport och en enkätundersökning. Observation och utvärdering visar att modellen har ett pedagogiskt värde, men att det krävs förkunskaper inom området för att laborationen med modellen skall bli ett givande medel för inlärning.

I Skolverkets rapport 318 från 2008 redovisas en utvärdering av förskolan tio år efter införandet av förskolans läroplan. Rapporten visar på en ökad satsning av individuella utvecklingsplaner. Detta tenderar att bidra till en ökad bedömning av det enskilda barnet vilket oroar Skolverket då det strider mot läroplanen. Pedagogisk dokumentation lyfts istället fram som ett alternativ till individuella utvecklingsplaner i Skolverkets rapport. Studiens syfte var att undersöka vad pedagogisk dokumentation innebar för några utvalda pedagoger i en Reggio Emilia inspirerad förskola samt att granska hur den pedagogiska dokumentationen följdes upp i personalgruppen. Vidare var ambitionen att undersökningen skulle besvara hur efterföljande reflektion och efterarbete såg ut för pedagogerna ifråga samt vilka eventuella dilemman och svårigheter den pedagogiska dokumentationen innebar. Examensarbetets empiriska underlag baserades på semistrukturerade intervjuer. Totalt intervjuades tre pedagoger. Samtliga var verksamma på den utvalda Reggio Emilia inspirerade förskolan. Pedagogernas yrkeserfarenhet varierade mellan tre till trettio år. Studiens resultat visar att pedagogens arbete med pedagogisk dokumentation fångar barns lärandesituationer. Genom att pedagogen antecknar, fotograferar eller videofilmar i verksamheten kan pedagogerna få förståelse för förskolebarnen. Pedagogerna själva kan också få ökad insikt kring det de inte ser dvs. både barns och pedagogers handlande, tänkande och lärande. Utifrån dokumentationen reflekterar pedagogerna tillsammans för att få förståelse hur barn upplever och förstår saker och ting. Genom reflektion och efterarbete kring pedagogisk dokumentation får pedagogerna dessutom en ny syn på barn och barnens väg till kunskap. Vad gäller dilemman och svårigheter med pedagogisk dokumentation framhåller pedagogerna att tiden är ett problem. Det tar tid att lära sig att arbeta med dokumentation och det tar tid att observera, dokumentera samt reflektera. Ytterligare ett dilemma kan vara att pedagogerna bedömer barnen i en dokumentation. Pedagogerna anser dock att bedömningsrisken är liten eftersom de är medvetna om detta. Resultatet visar på likheter med den litteraturredovisning som gjorts. En slutsats i undersökningen är att detta examensarbete visar på vilken betydelse den pedagogiska dokumentationen kan ha för att synliggöra barns lärande och pedagogers förhållningssätt. Vidare kan pedagogisk dokumentation leda till ständig utveckling och förändring av i detta fall förskolan.

Enligt Lpfö98 skall den pedagogiska miljön skapa en trygghet samtidigt som den skall locka till lek och lärande. Leken skall även stimulera barnens fantasi och kreativitet. Även forskningen har visat att den pedagogiska miljön är viktig för barnens lek, fantasi och kreativitet. För att verksamheten i förskolan skall kunna bedrivas enligt läroplanens mål är det viktigt att skapa miljöer där barnen inspireras till olika sorters aktiviteter och handlingar samt till utforskande och upptäckande.   Undersöknings syfte har varit att studera förskolebarnens förhållningssätt till den pedagogiska miljön i förskolan genom leken, fantasin och kreativiteten. Som metod användes observationer med hjälp av videokamera som är en del i en kvalitativ metodansats och observationerna gjordes i en förskola där det under studiens gång gick tretton barn. Observationerna genomfördes under tre halvdagar i en och samma förskola där barnen var mellan 1-5år gamla. I litteraturgenomgången behandlas tidigare forskning kring ämnet samt teoretikers och forskares tankar i ett utvecklingspsykologiskt, didaktiskt och pedagogiskt perspektiv.   Resultatet av undersökningen visar barnens förhållningssätt till den pedagogiska miljön genom leken, fantasin och kreativiteten. Studien visar på att barnen leker med det material de vill leka med och i de rum där de vill vara i under dagen. Barnens lek samt valet av rum varierar från dag till dag. Fantasin och kreativiteten används regelbundet under dagen av barnen under lekens gång samt att det även finns ett starkt samband mellan lek, fantasi och kreativitet. Det är viktigt att ta till vara på barnens fantasi och kreativitet. Hur ska vi då ta till vara på barnens fantasi och kreativitet i den pedagogiska innemiljön?

Denna uppsats handlar om individuella utvecklingsplaner (IUP) som är ett relativt nytt forskningsområde. Uppsatsens första del består av en genomgång av vad tidigare forskning om individuella utvecklingsplaner har kommit fram till, denna ser vi som betydelsefull för att placera in vår studie i aktuell forskning. I första delen av uppsatsen reflekterar och problematiserar vi kring tidigare forskning. För att vidare undersöka i vilken utsträckning individuella utvecklingsplaner integreras i den pedagogiska verksamheten har vi gjort en kvalitativ studie, i form av intervjuer med fyra lärare. Vi har inte har funnit någon tidigare forskning om i vilken utsträckning lärare integrerar IUP i den pedagogiska verksamheten. Vi menar att det är en viktig del i arbetet med IUP och ser det därför betydelsefullt att undersöka detta.   Resultatet av vår empiriska undersökning presenteras i form av tre olika integreringsstrategier, som lärare kan använda sig av. I tre termer beskriver vi hur lärare i varierande utsträckning kan integrera individuella utvecklingsplaner i den pedagogiska verksamheten. Termerna vi använder oss av är välintegrerad IUP, löst integrerad IUP och tidvis integrerad IUP. Den löst integrerade IUP: n kan även delas upp i två varianter.