Denna uppsats är en jämförande studie av hur bestämdheten hos vuxna andraspråkselever ser ut och utvecklas i det svenska språket beroende på om eleven har bestämdhet i sitt modersmål eller inte. Materialet består av insamlade elevtexter som har analyserats med hjälp av performansanalys och Monica Axelssons nivåskala. I val av bestämdhet visar de elever som har bestämdhet i sitt modersmål en större andel korrekt användning mot de som inte har bestämdhet i sitt modersmål, men skillnaden är liten. Jämför man informanternas behärskning av formen, vilken är uppdelad i fyra kategorier, nämligen: obestämd form i singular/plural; bestämd form i singular/plural, visar resultaten att det inte finns någon skillnad mellan de två grupperna. Däremot går det att hitta individuella skillnader och likheter mellan de båda grupperna.

Syftet med denna studie är att undersöka vilken analysmetod av processbarhetsteorin och performansanalysen som ger mest användbar information om andraspråkselevers språkutveckling. För att synliggöra vilken information analysmetoderna visar, samlades data in genom analys av tre redan producerade andraspråkselevtexter. Resultatet visar att analysmetoderna synliggör och kartlägger olika aspekter i inlärarnas språkutveckling. Processbarhetsteorin ger information om vilken grammatisk utvecklingsnivå inlärarna befinner sig på, och vad inom grammatiken de behöver arbeta med härnäst. Performansanalysen ger information om inlärarnas språkliga och innehållsliga kvaliteter och ger en bredare bild av vad de behöver arbeta med härnäst. Analysmetoderna kompletterar varandra mycket väl och ger tillsammans en detaljerad och bred bild av samtliga delar i inlärarens språkinlärningsprocess.

Andraspråksinlärning med visuellt berättande är en undersökning där frågan om hur visuellt berättande kan främja språkinlärningen för andraspråkselever behandlas. Frågan om hur andraspråkselevernas språk skiljer sig åt då de skriftligt berättar med och utan bild kommer också att undersökas. Syftet med att undersöka den första frågan är att se hur visuellt berättande kan främja språkinlärningen för elever med svenska som andraspråk. Syftet med den andra frågeställningen är att se om språket skiljer sig åt då andraspråkseleverna skriver med eller utan bild och i så fall hur det skiljer sig åt. Det som motiverar studien är behovet av att hitta arbetssätt som är bildpedagogiska och samtidigt språkutvecklande. Strävan är att hitta arbetssätt där ämnena media och svenska som andraspråk kan integreras. För att kunna besvara frågorna har en fallstudie genomförts på en gymnasieskola i centrala Stockholm våren 2014. De tre informanter som deltagit i studien går i samma klass på introduktionsprogrammet, läser svenska som andraspråk och har varit i Sverige mellan 7 månader och 2 år. Informanterna har deltagit i två workshops där de fått berätta om och beskriva sin favoritplats. Först fick de berätta utifrån minnet och sedan utifrån ett eller två fotografier av platsen, som de själva fotograferat och valt ut. Informanterna har berättat om favoritplatsen muntligt och skriftligt, på sitt modersmål och på svenska. Slutligen samtalade och diskuterade de några intervjufrågor som handlar om språkinlärning, skrift och bild. Resultaten kommer dels att redogöras i en uppsats och dels i en gestaltande del. Tanken är att gestaltningen ska försöka återge innehållet i undersökningen i en filmloop, där informanterna berättar om sin favoritplats samtidigt som deras fotografier blir tydligare och tydligare. Gestaltningen innehåller till en viss del symbolik, där informanternas inlärarspråk liknas vid ett pussel. Ett pussel där vissa bitar fortfarande saknas och som måste placeras på rätt plats för att skapa en helhet. Resultatet i studien visade att bilder kan främja språkinlärningen på flera sätt, att tala om bilder kan förtydliga och förankra en persons tankar i ord. Då eleverna fick ha sina bilder att skriva utifrån, blev de skrivna texterna på olika sätt mer avancerade, än de texter som skrevs utan bild. Men som en informant menade, är det inte alltid positivt med bilder kopplat till språk. Detta eftersom fantasin används mer då man inte har några bilder. Samma elev kom senare fram till att fantasin också består av bilder, bilder som finns i våra tankar som hjälper oss att uttrycka oss med ord.

Uppsatsens syfte är att undersöka vad man får veta om texter som är granskade med bedömningsmetoderna processbarhetsanalys, performansanalys och genrebaserad analys på texter skrivna av elever som läser svenska som andraspråk. Resultatet visar att både performansanalysen och den genrebaserade analysen ger en mångsidig bild av texternas språkliga och innehållsliga kvaliteter och täcker in fler mål från kursplanen, medan processbarhetsanalysen är mer inriktad på var i språkutvecklingen eleverna befinner sig och inte tar hänsyn till innehållsmässiga kvaliteter. Performansanalysen har ett starkt fokus på ordförråd och grammatik samt på komplexitet och korrekthet, medan den genrebaserade analysen fokuserar på textens syfte, struktur och genrerelaterade drag. Processbarhetsanalysen fokuserar däremot på de underliggande procedurer som styr den grammatiska utvecklingen. Undersökningen visar att ingen av de tre metoderna lämpar sig bättre än den andra för bedömning av texter. De bidrar med olika typer av information kring elevernas språk- och kunskapsutveckling och därför kan kombineras för att komplettera varandra.

Syftet med detta examensarbete var att genom en fallstudie undersöka hur två olika skolor anpassar organisation och undervisning, utifrån andraspråkselevers särskilda behov. Forskningsbakgrunden lyfter fram för undersökningen centrala tankar inom andraspråksteorier, synen på språkundervisning genom tiderna samt organisationen av undervisningen idag. Syftet var att belysa skolors arbetssätt vad gäller under­visning av andraspråkselever och jämföra det med den forskningsbakgrund vi har tagit del av.     För att ta reda på detta använde vi oss av kvalitativa metoder. Inledningsvis genomfördes observationer av klassrums­undervisning, vilket följdes av intervjuer av berörda klasslärare samt enkätintervjuer med lärare i svenska som andraspråk.   Det vi kunde konstatera var att en grundläggande lärarutbildning, med fortsatt kompetens­utbildning i svenska som andraspråk, är en förutsättning för att skapa ett undervisningsklimat som gynnar elever med annat modersmål än svenska. Dessutom hade skolans policy för hur under­visningen bör bedrivas samt inställning till dessa elever avgörande betydelse.    Slutsatsen blev att ju mer medvetna lärarna är om andra­språkselevernas språk­utveckling och vilken förmåga de har att skapa ett gott interaktionistiskt lärande­klimat, desto bättre blir förutsättningarna för elever att tillägna sig ett andraspråk.

I denna uppsats kommer muntliga och skriftliga berättelser av andraspråkselever på Komvux att analyseras med hjälp av performansanalys. Syftet med studien är att se på utvecklingen av bestämdhet inom nominalfrasen och i fall det sker i enlighet med processbarhetsteorin. Det kommer även att ske en analys mellan den muntliga och skriftliga produktionen för att åskådliggöra eventuella skillnader i utvecklingen av bestämdhet.Resultatet visar att det finns belägg för processbarhetsteorin och att detta kan tillämpas på nominalfraserna och dess bestämdhet. Resultatet visar dock inga generella skillnader mellan utvecklingen av bestämdhet när det kommer till skillnaden mellan muntlig och skriftlig framställning. Däremot kan man uttala sig om individuella skillnader hos informanterna.

Denna uppsats är en fenomenografisk intervjustudie där tre verksamma ämneslärare i SVA på gymnasienivå intervjuas gällande deras grammatikundervisning. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur SVA-lärare arbetar med andraspråkselevers grammatiska utveckling. Resultaten visar att majoriteten av lärarna prioriterar satsdelar över ordklasser i sin undervisning för att enklare kunna lära ut ordföljd. Samtliga lärare är överens om att svenskans ordföljdsvariation är svår för andraspråkselever, i kombination med genus, bestämdhet och kongruens. Majoriteten av lärarna anammar performansanalys i sin bedömning och återkoppling av andraspråkselevernas grammatiska förmågor. En lärare visar dock att felanalytisk återkoppling uppskattas av eleverna. Kamratrespons ses som en användbar återkopplingsvariant, då andraspråkselever lättare upptäcker grammatiska fel i andras texter, vilket gör att de kan stötta varandra i deras grammatiska utveckling.

Syftet med studien är att undersöka om det i vissa fall kan förekomma en diskrepans mellan resultatet på de nationella proven och kursbetygen. Sex elever ingår i studien och samtliga eleverna har avslutat sina studier i svenska för invandrare (sfi) i en liten stad i Mellansverige. 24 elevtexter analyseras med hjälp av fyra olika metoder: performansanalys, processbarhetsteorin (PT), svenskans utvecklingsstadier samt Skolverkets bedömningsmatris. Den sistnämnda metoden ska användas och hjälpa lärarna vid bedömnigen av momentet skriva i samband med NP. Resultaten visar att det förekommer skillnader i resultatet av vad eleven producerat och uppnått under en kurs i jämförelse med vad som produceras under ett enda provtillfälle: det nationella provet. Det finns förklaringar till diskrepansen mellan NP-betyget och kursbetyget. Tre av elevernas resultat bedömdes vara på samma nivå under kursen som på det nationella provet. Tre av eleverna bedömdes ha avvikande resultat vid det nationella provtillfället och prestationerna under själva kursen. Det skiftar både upp och ner i betygsskalan. Slutsatsen är att det inte finns enkla och entydiga förklaringar till varför det förekommer skillnader mellan elevers prestationer under en kurs och under ett nationellt provtillfälle.

<p>Syftet med undersökningen är att beskriva de uppfattningar av bedömningsverktyget performansanalys som uttrycks av två lärare i svenska som andraspråk. Studiens delsyfte är att relatera dessa uppfattningar till det mål- och kunskapsrelaterade betygsystemet. Undersökningens fyra frågeställningar avser aspekter beträffande vad som möjliggör, försvårar och förutsätter bedömningsarbetet med performansanalys. Problemområdet, bedömning inom svenska som andraspråk, är komplext och mångfacetterat samt tenderar att vara tidskrävande och omfattande. Lärare inom ämnet behöver kunskaper om den speciella process som tillägnandet av ett andraspråk innebär, samt ett bedömningsverktyg som kan ta hänsyn till denna process. Performansanalys presenteras som en möjlig metod för detta. Som teoretiska utgångspunkter ligger den forskning kring andraspråksinlärning och andraspråksutveckling som utgör grunden för performansanalys. Vidare presenteras forskning kring summativ och formativ bedömning. Undersökningen är av kvalitativ karaktär och har en fenomenografisk forskningsansats, vilken strävar efter att kartlägga variationer av uppfattningar. Kvalitativa intervjuer har utgjort datainsamlingsmetod. Bearbetningsmetoden innefattar en beskrivande och en analytisk nivå med fyra steg: transkribering, datareferat i form av citat, menings-koncentrering och analys. Resultat och analys visar att lärarna erfar performansanalys på två övergripande sätt. Dels uppfattas performansanalys i enlighet med dess teoretiska utgångspunkter. Dels uppfattas performansanalys som ett summativt inriktat bedömningsverktyg, vilket har ett samband med tidsaspekten och kommunens inverkan på lärarnas arbete med bedömningsverktyget. Diskussionen visar på olika tolkningsmöjligheter av analysen.</p>

The purpose of this study is to see how second-language learners uses noun phrases in their written texts and oral speech as well as how they differ from each other. In order to answer this, the following questions have been formulated: What congruent errors are found in the noun phrases in the students' texts and oral speeches? Are there any differences in the use of noun phrases in the students' texts and oral speeches? The study is based on performance analysis, where student texts and transcribed recordings of students' oral speeches are analyzed. The result shows that congruence errors in the students' noun phrases are mostly due to the misuse of gender, definite form and numerus. The result also shows that the students had more congruence errors in the written texts, but there were similar, but fewer, mistakes in the oral speeches. This means that you cannot draw general conclusions about any differences between the written texts and the oral speeches.