Det finns en känsla av att fritidshemmen står utanför den övriga skolverksamheten. Fritidsverksamheten lyder under samma mål- och styrdokument som skolan men känslan av att inte riktigt tillhöra någonstans skapar funderingar kring om deras måluppfyllelse verkligen uppnås. Vi har fått i uppdrag av Västerviks kommuns barn- och utbildningsnämnd att undersöka om det nationella uppdraget för fritidshemmen följs. De områden som vi har valt att inrikta oss på är kvalitetsredovisning, resursfördelning och kompetens. För att kunna ta del av vad rektorer, fritidshemspersonal och föräldrar till barn i fritidsverksamheten anser om dessa tre olika områden har vi valt att genomföra intervjuer med var och en. Detta för att få en personlig uppfattning om vad de tycker och tänker kring detta. Resultatet av studien visar att fritidshemsverksamheten egentligen inte får något utrymme alls i den kvalitetsgranskning som genomförs i skolan varje år, detta påpekas av både rektorer och personalen, trots att denna verksamhet lyder under samma läroplan och skolplan som skolan. Föräldrars medverkan i denna är obefintlig fastän de bör få delta i utvärderingen av denna. De rapporter som informerar oss om att personaltätheten minskar och att barnantalet ökar stämmer inte med det resultat som vi fick fram genom vår undersökning, tvärtom så verkar både rektor, fritidshemspersonal och föräldrar nöjda med situationen som den är. Att personalen i fritidshemsverksamheten har god och varierad utbildning anses vara positivt från alla parter. De ekonomiska tillgångarna för fritidshemsverksamheten visar sig inte alls så knappa som vi informerats om, personal och rektor anser att de kan göra aktiviteter som de önskar dock finns det en önskan från föräldrarna sida att denna verksamhet kunde satsas lite extra på.

Förskolan är en plats där sociala relationer byggs med hjälp av lek och lärande. Förskollärare ska ansvara för barns lärande och utveckling, men studier visar att antalet barn i gruppen påverkar förskollärarens uppdrag negativt. Förskollärarens möjligheter blir mindre när det är stora barngrupper och få personal och det leder till att barnens utveckling och lärande minskas. Studiens syfte är att undersöka hur förskollärare förhåller sig till stora barngrupper och personaltäthet. Studien är kvalitativ med en teoretisk utgångspunkt i systemteori. I teorin är kommunikation och interaktion mellan individer centralt för lärande. Studiens kvalitativa metoder är semistruktuerade intervjuer. I dessa intervjuer har informanternas svar analyserats i olika kategorier för att hitta samband i förskollärarnas uppfattningar angående stora barngrupper, samt hur personaltätheten påverkar förskollärarnas arbete och deras relation med barnen. Det handlar om hur dessa två faktorer tillsammans bidrar i den dagliga verksamheten.

<p>Syftet med denna studie är att undersöka om förskolepedagogerna själva anser sig ha tid och resurser att uppfylla de mål som läroplanen avser. Vi vill undersöka om våra föraningar stämmer, är personalen i förskolorna är nöjda med tillvaron som den är idag?</p><p>Vi har valt att arbeta utifrån enkätundersökningar. Vi lät personal på två förskolor och en förskoleklass svara på enkätfrågorna som handlade om just deras syn på hur arbetet utifrån Lpfö 98 fungerar i deras verksamhet. Resultatet av dessa enkäter blev dock inte som vi hade förutsett. Det visade sig snarare att informanterna verkade till största del nöjda med hur deras situation såg ut idag. Samtidigt som en del av informanterna uttryckte vissa önskemål om mer tid och mindre barngrupper.</p>

Syftet med denna studie är att undersöka om förskolepedagogerna själva anser sig ha tid och resurser att uppfylla de mål som läroplanen avser. Vi vill undersöka om våra föraningar stämmer, är personalen i förskolorna är nöjda med tillvaron som den är idag? Vi har valt att arbeta utifrån enkätundersökningar. Vi lät personal på två förskolor och en förskoleklass svara på enkätfrågorna som handlade om just deras syn på hur arbetet utifrån Lpfö 98 fungerar i deras verksamhet. Resultatet av dessa enkäter blev dock inte som vi hade förutsett. Det visade sig snarare att informanterna verkade till största del nöjda med hur deras situation såg ut idag. Samtidigt som en del av informanterna uttryckte vissa önskemål om mer tid och mindre barngrupper.

Min essä handlar om konflikten som uppstår när småbarns behov ställs mot vuxenvärldens behov och förutsättningar. Jag granskar arbetsmiljön på en småbarnsavdelning främst under inskolning och hur den påverkar både barn och pedagoger. Essän inleds med en beskrivning av hur en lunch ser ut på en ettårsavdelning de första veckorna när barnen lämnas hos oss efter att den första delen av den föräldraaktiva inskolningen är avklarad. Jag beskriver min arbetssituation och den mängd olika arbetsuppgifter jag förväntas klara av under min arbetsdag samtidigt som jag behöver engagera mig i barnen. I min reflektion ifrågasätter jag inskolningens tidsramar, personaltäthet under inskolningen och på småbarnsavdelningar generellt samt även min egen roll som pedagog. Syftet med essän är att problematisera situationen på småbarnsavdelningar i förskolan samt förstå vad det är som i mitt fall gör att jag inte kan vara den pedagog som jag vill vara. Jag hoppas kunna bidra till diskussionen om små barn, pedagoger och arbetsmiljö i förskolan eftersom min situation inte är unik och det är många pedagoger och barn i Sverige som befinner sig i liknande eller ännu sämre läge.  Genom att ta hjälp av anknytningsteori påvisar jag betydelsen av inskolningen för barnens utveckling och deras fortsatta vistelse och lärande i förskolan. Detta ställer jag mot den verklighet vi befinner oss i idag då barngrupperna växer, personaltätheten minskar samtidigt som pedagogerna får allt mer arbetsuppgifter. Vad får det för konsekvenser och finns det någon lösning på problemet?

Syftet med detta examensarbete är att undersöka fritidspersonalens uppfattningar av huruvida elevgruppens storlek anses påverka verksamhetens arbetssätt och det pedagogiska uppdraget. Studien är kvalitativ och grundar sig i fem semistrukturella intervjuer. Analys av empirin genomfördes med fenomenografisk ansats, som ämnar belysa kvalitativt skilda uppfattningar av ett fenomen. Anknytningsteorin användes också då flera av respondenterna belyste relationsskapandets lidande till följd av stora elevgrupper. Resultatet av denna studie visar att det finns både uppfattningar av att det är elevgruppens storlek, men också elevgruppens sammansättning, som är av störst vikt för fritidspersonalens arbetssätt och pedagogiska uppdrag. Resultatet visar även att flera av respondenterna har uppfattningen att personaltätheten sällan är optimal för elevgruppens storlek, utan att det ofta finns behov av en extra personal.

Studiens syfte är att undersöka hur pedagoger uttrycker sig kring barngruppens storlek och när det blir ett problem. Detta för att förstå hur förskollärarna kan skapa möjligheter och villkor till barns utveckling samt erbjuda en likvärdig utbildning till alla barn trots barngruppens storlek. Till vår studie har vi valt att utgå från Bronfenbrenners utvecklingsekologiska systemteori (1979, 1986). Teorin bidrar till förståelsen av samband mellan politiska frågor, pedagogiska mål, förskollärares kompetens och materiella resurser. Vidare analyserar vi i vår text om hur förskollärare organiserar verksamheten i förskolan för att skapa villkor för barns lärande utifrån läroplanens intentioner. För att uppnå studiens syfte har vi formulerat det i tre frågeställningar: - Vilken betydelse har barngruppens storlek för den pedagogiska verksamhetens kvalitet enligt förskollärare? - Vilka möjligheter och begränsningar skapar barngruppens storlek enligt förskollärare? - Hur förskollärarna utifrån deras kompetens skapar goda villkor för barns välmående, utveckling och lärande i förskolan? Vi har sedan tidigare haft ett stort intresse över barngruppens storlek i förskolan. Detta väckte vårt intresse och valde att fokusera och få en förståelse över varför barngruppens storlek förknippas som ett problem. Vi vill därför synliggöra och få en uppfattning kring barngruppens storlek, med hjälp av en kvalitativ forskningsmetod har vi samlat in material till vårt empiri som består av semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna gjordes med fem förskollärare från tre olika förskolor i två olika kommuner. Resultatet i vårt studie visar på att de fem förskollärare som intervjuades har en gemensam syn på både möjligheter samt hinder som en stor barngrupp ger. Vidare behöver förskollärarna arbeta i mindre grupper för att minska oron /stressen och för att kunna arbeta utifrån läroplanens intentioner samt höja förskolans kvalitet.

Idag är de flesta barnen i åldern 1 - 5 år i Sverige inskrivna i förskolan och tillbringar en stor del av sin barndom där. Barngrupperna har under de senaste åren vuxit i storlek och personaltätheten har minskat. Syftet med studien är att studera hur förskolans organisation upplevs och hur den anses påverka förskollärarnas relationsbygge med det enskilda barnet. Studien baseras på kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer med åtta förskollärare. Begreppen formell och informell organisation, omsorgsgivare, omsorgsetisk handling, relationskompetens och det "mellanmänskliga" har använts för att analysera empirin. Resultatet av studien visar en gemensam formell faktor som påverkar förskollärarnas relationsbygge med det enskilda barnet, vilken är stora barngrupper. De informella faktorerna har också en påverkan enligt förskolllärarna i relationsbygget med det enskilda barnet. Finns fungerande grundverksamhet och god struktur, så skapas fler tillfällen för förskollärarna att bygga relationer, god omsorg och undervisning, även när de rätta förutsättningarna saknas. Genomgående i studien visas att förskollärarna skapar flera olika strategier för att lösa situationer och sätta barnen i centrum. Studien vill bidra till att göra förskollärare medvetna om de organisatoriska villkoren och sin egen betydelse i rollen som relationsbyggare, att deras engagemang och vilja är direkt avgörande för barnets och förskolans framtid.

Abstrakt   Stora barngrupper i förskolan är något som alltmer visas på media, och betraktas vara ett samhällsenligt problem av många. Stora barngrupper i förskolan är ett område där det inte finns så mycket forskning om kopplat till lärande och utveckling. Vilket skapade undersökningens problemområde. Ur problemområdet skapades syftet, som i sin tur var att studera pedagogernas upplevelser kring fysisk miljö och personaltäthet i relation till barns lärande och utveckling. För att kunna besvara syftet i undersökningen skapades frågeställningar, som även blev centrala genom hela arbetet. Frågeställningarna är följande: Hur ser den fysiska miljön ut i relation till barns lärande och utveckling? och Vilka konsekvenser upplever pedagoger att personaltätheten får för barns lärande och utveckling?. Under studiens arbetsgång gjordes kvalitativa forsknings intervjuer om barngruppen, fysisk miljö och persontäthet. Vidare kopplades successivt de teoretiska utgångspunkterna in i form av sociokulturella perspektiv och begrepp.    Utifrån det som kommit fram av frågeställningarna, metoden, och teoretiska perspektiven kunde analyser framställas. Analyserna visade i sin tur vilka resultat som kommit fram i undersökningen om syftet och problemområdet. Resultatet som visade sig var att det skapas många olika konsekvenser i barns lärande och utveckling i följd av de olika faktorer som finns i förskolans verksamhet. Det visade även att förskolans ytor ofta inte är utformade efter barngruppernas storlek och behov, vilket i sin tur kan leda till oro och konflikter. Vidare kom det fram hur personaltätheten i förskolors verksamheter är låga och att detta ofta leder till att pedagoger känner sig otillräckliga. Analysen visade även hur pedagoger i förskolans verksamhet hela tiden försöker arbeta utifrån barnens behov. Avslutningsvis kom det fram till att det behövs forskas vidare om stora barngrupper i utemiljön och hur det påverkar barns lärande och utveckling, samt hur ett vidare utvecklingsarbete kan genomföras.

I vår studie vill vi bidra med kunskap om hur rektorer och förskollärare arbetar för att skapa en likvärdig förskola. I läroplanen för förskolan finns det inga konkreta riktlinjer om hur arbetet ska gå till för att skapa en likvärdig förskola för alla barn. Skolverket (2021) skriver att alla barn ska ha lika tillgång till utbildning, lika kvalité och utbildningen ska verka kompenserande mot hemmet. I läroplanen (2018, s. 7) står att läsa att ” i samarbete med hemmen ska förskolan främja barnens utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar”. Studien behandlar rektorers och förskollärares syn på arbetet mot en likvärdig förskola. Genom intervjuer med fyra förskollärare och två rektorer har vi försökt få svar på våra frågeställningar: Vilka möjligheter med att arbeta mot en likvärdig förskola beskrivs i förskollärarnas och rektorernas utsagor? samt Vilka utmaningar med att arbeta moten likvärdig förskola beskrivs i förskollärarnas och rektorernas utsagor? Studien har använt delar av Sven Perssons (2015) rapport om likvärdig förskolan som ett teoretiskt verktyg. Resultatet i vår studie visar att rektorer och förskollärarna strävar efter att utbildningen ska utgå från barnens förutsättningar och behov men att utmaningar finns såsom ökade barngrupper, tidsbrist och personal med otillräcklig utbildning. Sammanfattningsvis visar studien att arbetet mot en likvärdig förskola ska utgå ifrån barnens förutsättningar och ge barnen möjlighet att utforska och utvecklas. Enligt Persson (2015, s. 16) ska personalen på förskolan lägga stor vikt vid att skapa pedagogiska relationer med barnen där personalens utbildningsnivå blir betydelsefull för att uppnå en god kvalité på utbildningen. Samarbetet med vårdnadshavare gör det möjligt för personalen på förskolan att skapa bättre förutsättningar utifrån barnens intresse .Det är ledning och huvudmän som har det största ansvaret att skapa förutsättningar åt personalen på förskolan så att de kan skapa en hög kvalité på utbildningen.