This paper aimed to investigate how Swedish politicians use social media Twitter and Instagram and if there was evidence to discern of personal branding and identity creation. Main method used was the observation of four politicians’ shared content on Twitter and Instagram. In order to strengthen the results of the study, interviews were also made on the same politicians, of which two responded. The study showed, among other results that Twitter is used more for political aspects and Instagram to show personality and lifestyle. Several signs of personal branding and identity were also found.

I de senaste decennierna har medierna haft stor inflyttande i den politiska processen. Synnerligen när det gäller att granska och kritisera en del politiker mer än andra, Samt att ta upp de frågor som de tycker är viktigast. Detta gör att medborgarna för det mesta tar del av de frågor som kommer upp i medierna m.m. Syftet med detta arbete är att undersöka vad relationen/samarbetet mellan politiker och journalister bygger på i lokalsamhället, samt veta vad aktörerna har för syn på det egna och motpartens roll/uppgift i lokalsamhället, samt vilka är det som har makten över att sätta dagordningen. Undersökningen visar att relationen mellan aktörerna är bra och baserat på att samarbeta genom att utbytta informationer, samtala, debattera, granska och bli granskat. Politiker tyckte att journalisterna gör ett bra jobb, fast tar inte alltid upp de frågor som politikerna vill. Journalisterna ansåg att politikerna är samarbetsvilliga och tillgängliga när man vill kontakta de om information, debatter osv. Båda aktörerna ansåg att det är journalisterna som sätter dagordningen, men inte när det gäller den politiska dagordningen.

Denna uppsats undersöker fem svenska politikers språkbruk på Twitter. Syftet är att få fram hur abstrakt deras språk är på Twitter och analysera vilka likheter som finns mellan språkbruket på Twitter och ett mer traditionellt politikerspråk. För att analysera detta har en kvantitativ textanalys använts med variabler från främst den systemisk-funktionella grammatiken, men även vissa lexikaliska aspekter har undersökts. De politiker vars inlägg granskats i studien är Göran Hägglund, Gudrun Schyman, Leif Pagrotsky, Birgitta Ohlsson och Fredrick Federley. Urvalet var ett sådant att 100 Twitterinlägg från varje politiker där de själva var ursprungsavsändaren (inte svar eller vidarebefordring av text) användes och analyserades. Dessa politiker valdes eftersom de omnämndes av Aitellu i deras Twitterbarometer 2012 som de mest inflytelserika aktiva politikerna på mediet. Huvudresultaten för studien är att det går att knyta tendenser av abstraktion till politikernas språkbruk genom bland annat otydliga förkortningar. Det byråkratiska språket som brukar förknippas med politikerspråk gick även att identifiera i informationstätheten. Twitter-meddelandena hade främst ett informationssyfte med en stor förekomst av nominaliseringar, nominalfraser och en dominans av informativa påståenden.

Syftet med uppsatsen var att undersöka vilka kontextuella faktorer som kan påverka utövandet av olika tjänstemannaroller på kommunal nivå samt vilka tjänstemän som väljer att anta vilka roller. Då det är förvaltningstjänstemännens perspektiv denna studie intresserat sig för har det empiriska materialet insamlats genom ett flertal enskilda intervjuer. Alla respondenter arbetar i samma kommun men är anställda på olika förvaltningar. Studien resulterar i kontextuella faktorer som ger en djupare förståelsegrund för utförandet av tjänstemannarollen genom att analysera och tolka den empiri som samlats in. Analysen utfördes med hjälp av en vald teoretisk referensram. I studiens slutdiskussion diskuteras att olika tjänstemannaroller inom kommunala förvaltningar kan förstås med hjälp av de kontextuella faktorer som påverkar vilken roll tjänstemännen antar i sitt tjänsteutövande. De kontextuella faktorer som påverkar dessa tjänstemän är situationsbaserade men beror till stor del på relationen till politiken och om tjänstemännen är "lokala" tjänstemän eller inte.

The consequences due to sea level rise are many, and will affect the environment and societies all around the world. There is uncertainty about how much and how quickly the sea will rise. Despite the uncertainties, society must be adapted to a changing climate. The climate change adaptation work is relatively new in Sweden, and there are still uncertainties about how this work should be carried out, and by whom. This thesis examines to what degree the Swedish parliament parties’ view on how to plan and adapt to sea level rise differ. The study is based on interviews with representatives from a majority of the political parties in the Swedish parliament. The results show that the interviewed representatives all agree that climate change and sea level rise are important issues to work with. The result also shows that the different parties have managed to agree on what they want to achieve, but not how or when it is best to implement adaptation measures towards sea level rise and other climate change-related effects. / Konsekvenserna av havsnivåhöjningar är många och kommer att påverka miljön och samhällen över hela jorden. Det råder osäkerheter om hur mycket och hur snabbt haven kommer höjas. Trots osäkerheterna så måste samhället anpassas till ett förändrat klimat. Klimatanpassningsarbetet är relativt nytt i Sverige och det råder fortfarande oklarheter om hur detta ska genomföras och av vem.   Uppsatsen undersöker i vilken utsträckning de svenska riksdagspartiernas åsikter angående planeringen och anpassningar till havsnivåhöjningen skiljer sig. Studien bygger på intervjuer med representanter från en majoritet av de politiska partierna i riksdagen. Resultaten visar på att de intervjuade representanterna alla håller med om att klimatanpassning är viktigt att arbeta med. Resultaten visar även på att de olika partierna har lyckats enas om vad man vill uppnå, men dock inte på vilket sätt man ska gå till väga eller när det är bäst att implementera åtgärder mot havsnivåhöjning och andra klimatförändringsrelaterade effekter.

Tidigare forskning har kategoriserat en majoritet av svenska politiker som valdemokrater och en minoritet som deltagardemokrater. Men forskningsläget är oklart kring vad detta innebär när det kommer till deras syn på medborgerligt deltagande i politiken. Syftet med studien är att utifrån de teoretiska perspektiven valdemokrati och deltagardemokrati undersöka hur kommunfullmäktigeledamöter ställer sig till medborgerligt deltagande i den kommunala politiken. Genom en kvantitativ enkätundersökning har ett sammanvägt jämförelsetal tagits fram som både nyanserar bilden av hur trogna ledamöterna är de teoretiska perspektiven och tillåter jämförelse mellan olika grupper. Ledamöter i 80 slumpmässigt utvalda kommuner bjöds in att delta i undersökningen och resultatet pekar på att majoriteten enbart har svaga tendenser åt de olika teoretiska ytterligheterna. Fyra hypoteser testades i studien för att se om det förekommer ett samband mellan ledamöternas könsidentitet, position i kommunen, politiska erfarenhet samt befolkningsmängd i kommunen och synen på medborgerligt deltagande. Statistiskt säkerställda samband kunde påvisas mellan synen på medborgerligt deltagande och ledamöternas könsidentitet samt position i kommunfullmäktige (styrande eller opposition). Samband kunde delvis påvisas mellan ledamöternas politiska erfarenhet och syn på medborgerligt deltagande, men inget samband kunde påvisas mellan befolkningsmängden i kommunen och ledamöternas syn på medborgerligt deltagande. Studiens slutsats är att en majoritet av ledamöterna stödjer vissa deltagardemokratiska inslag i demokratin och att position i kommunfullmäktige är den faktor som samvarierar mest med synen på medborgerligt deltagande, där oppositionen är mer positiva. Kvinnliga ledamöter framstår som något mer positiva till medborgerligt deltagande än manliga. Det förekommer också stora variationer beroende på ledamöternas partitillhörighet. Studien pekar på behovet av fortsatt forskning kring politikers syn på medborgerligt deltagande.

Sedan uppstarten av Sverigeförhandlingen 2014 har diskussionen kring infrastruktursatsningar i Sverige präglats av en ny höghastighetsbana vars syfte är att sammankoppla landets tre storstäder. Sverigeförhandlingens slutrapport (SOU 2017:107) visar på att den tidsmässiga aspekten har varit en ledande faktor vid potentiella spårdragningar, där ett begränsat antal stopp har framhävts som den bästa lösningen för att spara tid. Konsekvenserna blir dock att majoriteten av de svenska kommunerna hamnar utan direkt anslutning till höghastighetsbanan. Tidigare forskning har visat att rörelse och mobilitet är en central del av människors vardagsliv; för att kunna ta oss till arbetet, träffa familj och vänner med mera. Koppling mellan mobilitet och vardag är intressant då tidigare forskning traditionellt sett har tittat på ekonomiska aspekter, spatial rättvisa och klimatfrågor gällande höghastighetståg. Höghastighetstågens inverkan på vardagslivet samt hur orter som blir utan en direkt koppling till tågen påverkas, är mindre utforskat. Därmed skall denna uppsats fylla en identifierade kunskapslucka gällande vardagslivsperspektivet i samband med planeringen av höghastighetsjärnvägar. Uppsatsen avser utreda hur planerare och politiker ser på vardagslivet och hur diskursen är strukturerad. Inom en socialkonstruktivistisk ram och med en diskursteoretisk ansats analyseras diskursen kring vardagsliv bland planerare och politiker i Ljungby ur ett mobilitetsperspektiv. Studiens empiri utgörs av intervjuer och plandokument. Under analysen framgår det att diskursen kan uppfattas som spretig där flera mindre och ingående diskurser utgör mobilitets- och vardagslivsdiskursen i Ljungby. I stora drag kretsar den kring begreppen kollektivtrafik, mobilitet och infrastruktur. Olika teknologiska möjliggörare såsom bilen, E4:an eller höghastighetsbanan har en stor inverkan på vardagslivet i Ljungby med tanke på kommunens utmaningar med kollektivtrafik och geografiska förhållanden. Samtidigt är det inte möjligt att helt fastställa en konstant definition kring mobilitets- och vardagslivsdiskursen i kommunen. Detta beror på att perspektiv, åsikter och uppfattningar är i ständig förändring och så även diskurser. Därför är syftet med uppsatsen att kartlägga denna diskursiva kamp. / Since the start of Sverigeförhandlingen in 2014, the discussion about infrastructure investments in Sweden has been characterized by a high-speed railway with the purpose of connecting the country's three major cities. Sverigeförhandlingens final report (SOU 2017: 107) concludes that the time aspect has been a leading factor in potential rail routes, where a limited number of stops has been highlighted as the best solution to save time. As a result, the majority of Swedish municipalities will end up without a direct connection to the high-speed railway. Previous research has presented movement and mobility as a central part of people's everyday lives, to be able to take us to work, meet family and friends, and so on. The link between mobility and everyday life is interesting as previous research has traditionally looked at economic aspects, spatial justice, and climate issues regarding high-speed trains. The impact of high-speed trains on everyday life and how cities without a direct connection to the trains are affected are less explored. Thus, this thesis aims to fill this identified knowledge gap regarding the everyday life perspective in connection to the planning of high-speed railways. The thesis intends to investigate how planners and politicians view everyday life and how the discourse is structured. Within a social constructivist framework and with a discourse theoretical approach, the discourse on everyday life among planners and politicians in Ljungby is analyzed from a mobility perspective. The empirical study consists of interviews and planning documents. During the analysis, it appears that the discourse can be perceived as scattered, where several smaller and in-depth discourses constitute the discourse of mobility and everyday life in Ljungby. Broadly speaking, it revolves around the concepts of public transport, mobility, and infrastructure. Various technological enablers such as the car, the E4, or the high-speed railway have a major impact on everyday life in Ljungby, given the municipality's challenges with public transport and geographical conditions. At the same time, it is not possible to fully establish a constant definition of the discourse of mobility and everyday life in the municipality because perspectives, opinions, and perceptions are constantly changing and so are discourses. Therefore, the purpose of the thesis is to map out this discursive struggle.

<p>The purpose of this study was to examine and describe how politicians and directors of care define and experience quality in aged care facilities. Further on we wanted to compare on which fundamental principles the participants base their opinion about quality and how they work with quality. To reach our aim we conducted five interviews with politicians and directors of care. The results show that it is hard to determine quality in an unambiguous and objective way. Quality in aged care appears to be about relations and encounters amongst people. The participants in our study agree that experiences are subjective and depending on individual expectations.</p><p>There are fundamental principles shared by both politicians and directors of care regarding safety and respect of human integrity. Directors of care point out the difficulties in having multiple perspectives to consider, residents and their relatives have other expectations on what services should be provided than the directors of care understand to be their assignment from the local government. It appears to be a gap between political goals and reality. The future will bring changes, regarding both needs and expectations. The participants see a challenge in developing aged care and meeting new generations of elderly.</p>

The purpose of this study was to examine and describe how politicians and directors of care define and experience quality in aged care facilities. Further on we wanted to compare on which fundamental principles the participants base their opinion about quality and how they work with quality. To reach our aim we conducted five interviews with politicians and directors of care. The results show that it is hard to determine quality in an unambiguous and objective way. Quality in aged care appears to be about relations and encounters amongst people. The participants in our study agree that experiences are subjective and depending on individual expectations. There are fundamental principles shared by both politicians and directors of care regarding safety and respect of human integrity. Directors of care point out the difficulties in having multiple perspectives to consider, residents and their relatives have other expectations on what services should be provided than the directors of care understand to be their assignment from the local government. It appears to be a gap between political goals and reality. The future will bring changes, regarding both needs and expectations. The participants see a challenge in developing aged care and meeting new generations of elderly.

Calif., Univ., Dep. of Economics, Diss.--Stanford, 2004. / Kopie, ersch. im Verl. UMI, Ann Arbor, Mich. - Enth. 3 Beitr.