Denna studie syftar till att skapa en förståelse för hur förskolebarn gör genus med ​svagt kodat material och hur det kan bidra till jämställdhetsarbete på förskolans verksamhet. Utifrån vårt material i form av rådata och transkriberingar av videofilmer, blev det tydligt att materialet förskolebarnen lekte med var svagt kodat och förde med sig för-och nackdelar för förskolans jämställdhetsarbete. Dessa fördelar har visat sig överväga nackdelarna, för att ett svagt kodat material gjorde genusskapandet mindre framträdande på grund av att materialet inte hade ett förbestämt användningsområde eller var något som kunde kopplas till en specifik könsnorm. Detta medförde att förskolebarnen fick använda sin fantasi på ett djupgående sätt och barnen blev uppmanade till att samarbeta för att driva leken framåt. Medans tidigare forskning fokuserade i större utsträckning på starkt kodat material med ett tydligt användningsområde och även fokus på pedagogers attityder och hur det i sin tur påverkade förskolebarnens genusskapande, så medför denna studie till ett fokus på ett barnperspektiv ochettsvagtkodat material. Vi har på så sätt lyft fram barnet som en aktiv deltagareiskapandetavgenusutifrån ett posthumanistiskt perspektiv där allt ses vara sammanflätat och allt påverkas av varandra, vare sig det är material som förskolebarn leker med eller hur förskolebarn själva påverkar och blir påverkade av sin omgivning. Därav har vi bidragit med en ökad förståelse för hur barn skapar genus i förhållande till sin omgivning där både människor, material och miljö bär på agens till att påverka i hur genus görs. / <p>2020-06-08</p>

Syftet med studien har varit att undersöka hur förskollärare använder utemiljön i sin dagliga verksamhet samt hur deras upplevelser av förskolors utemiljö och dess material bidrar till barns utveckling och lek. Studien behandlar förskolor inom Stockholms län, där några ligger i förorter och några i innerstaden. Studiens genomförande är baserat på en kvalitativ intervju som metod för att få reda på sju förskollärares erfarenheter och upplevelser kring barns vistelse på förskolegården och i utemiljö. Resultatet av studien grundar sig på en posthumanistisk ansats där samband och slutsatser visat på att även om gårdarnas storlek och utformning varierar stort så nyttjas de i relativt likvärdig omfattning rent tidsmässigt. Studiens resultat tyder på en medvetenhet hos pedagogerna om hur miljö och material besitter agens och är viktiga aktörer som bidrar till barns utveckling och subjektskapande.

Denna undersökning angriper Nationalmuseums skolmaterial ”Omöjliga kroppar – om skönhet, mode och genus” utifrån ett posthumanistiskt/ nymaterialistiskt perspektiv. Genom analysmetoden diffraktion identifierar jag hur dessa perspektiv skulle kunna ges utrymme i detta material. Syftet med detta är ett antagande om att de genererar kunskaper och förståelser som är viktiga för en långsiktig hållbarhet. Syftet är inte att finna brister i materialet, som förhåller sig till existerande kunskapsparadigm, läroplan, och konstsamlingar och fyller sin funktion i den kontexten. Snarare att belysa vad som kan uppstå i mötet mellan det som redan existerar, det som utifrån ett visst behov och funktion är under utveckling, och teorier som kan tyckas vara kontrasterande, komplexa och avlägsna. Detta har genererat följande frågeställningar: Vilka möten och brytningar framstår genom diffraktion av posthumanistisk/ nymaterialistisk teori och undervisningsmaterilet ”Omöjliga kroppar”? Samt: Vilka nya möjliga sammankopplingar framträder i dessa möten och brytningar mellan posthumanistisk/nymaterialistisk teori och undervisningsmaterialet ”Omöjliga kroppar”?Jag har här avgränsat mig till tre teorier: den decentrerade människan, den uppluckrade tiden och den materiella agensen. Dessa förklaras här och jag undersöker var de möter (dvs. förstärker) formuleringar i studiematerialet, och var de bryter mot det (dvs. presenterar ett kritiskt eller avvikande perspektiv). I dessa möten och brytningar har jag identifierat möjliga sammankopplingar mellan teorierna och studiematerialet, i bemärkelsen omformuleringar av text eller förskjutningar av fokus som kan bana väg för nya tankar och samtal. Resultatet visar att en decentrering av människan i detta material är utmanande, då vi förknippar ”skönhet, mode och genus” med mänsklig kultur, men kan åstadkommas exempelvis genom att i text och samtal beskriva människor som en art bland andra, och inkludera dessa andra i diskussioner om exempelvis makt. En uppluckring av tiden låter sig göras om man frångår materialets linjära, kronologiska organisation och söker andra mönster eller ingångar. Studiematerialet erbjuder även flera möjligheter att betrakta materiella föremål som i besittning av en egen agens. Denna metod att applicera filosofiska begrepp och teorier på konkreta undervisningssituationer skulle sannolikt, om den tillämpandes i fler sammanhang, kunna leda till en förändring i tankemönster och förgivettaganden, förändringar som på sikt kan generera mer ”hållbara” kunskaper och förståelser om världen och vår plats i den.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

In recent years, many academics have noticed the presence of food delivery couriers in theurban space. Likewise, activism has emerged calling for the recognition of food deliverycouriers, and many have addressed the dehumanization they have suffered by becomingcommodities and, thus, objects. Therefore, the food delivery courier has the potential tobecome a case study that can problematize how humanity categorizes what counts as humanand not. Through understanding how food delivery couriers shape the urban landscape, theiragency cannot be denied. This thesis uses the phenomenological method to reflect upon first-hand bodilyexperiences of the researcher and food delivery courier, who in this case is based in Malmö,Sweden. The food delivery courier finds and creates meaning by encountering the manyactors involved in city making by cycling in the city. Thus, this thesis is a materialization ofmore than human encounters and a space to reflect upon their relevance in creating the city asthe result of a coalition of multi-ontological intentionalities.

Animals and social work is an emerging field, and there is a troubling lack of research that has been conducted that attempts to document or explore the experiences of the animals involved in these practices. This dissertation explores the experiences of dogs working alongside social workers, using a mixed methods approach focussing on qualitative data. Data was gathered using critical ethnographic methodology involving interviews with social workers, dog owners and service users. Extensive observational field notes were taken during the use of an emerging research-creation digital method with the dogs and sensor data technologies. This research addresses three questions: (1), How can the experiences of dogs in social work be documented? (2), Why is it important to document these experiences? (3), How are dogs experiencing their involvement in social work practice? (4), What knowledge do the social workers who work with dogs have about involving these animals in social work? The data in this study isanalyzed through a critical post-humanist lens informed by decolonial Indigenous knowledges. Important themes that emerged were interspecies relationships, dog personalities and behaviourswhile working, workplaces and responsibilities, needs and benefits, training, and use of technology in research with OTH animals. Based on the innovative findings of this study, it can be determined that partial experiences of OTH animals involved in social work practice can and should be documented and explored to understand the high levels of responsibility, professionalism, and expectations that working dogs in the field are subject to. / Dissertation / Doctor of Philosophy (PhD) / This dissertation uses a mixed-methods approach to explore the experiences of dogs involved in social work practice. The research addresses four questions: (1), How can the experiences of dogs in social work be documented? (2), Why is it important to document these experiences? (3), How are dogs experiencing their involvement in social work practice? (4), What knowledge do the social workers who work with dogs have about involving these animals in social work? Based on the findings, it can be determined that partial experiences of dogs involved in social work practice can and should be documented and explored to understandthe responsibility, professionalism, and expectations that working dogs are subject to.

Syftet med föreliggande studie är att studera samhandlingar mellan barn, plats och material i förskolans utomhusmiljö i förhållande till lärande och kunskap. Studien tar avstamp i posthumanistisk teori med inriktning mot Karen Barads agentiell realism. Forskningsresultatet framkom med hjälp av videoobservationer från två olika förskolor i södra Sverige. Genom en intra-aktiv analysmetod kunde relationen och förhållandet mellan barn, plats och material analyseras. Resultatet visar på att barn, plats och material ständigt samhandlar med varandra i ett flöde av händelser där olika performativa agenter ges en agens beroende på barnens förflyttningar. Genom att komma nära och vara en del av den samhandling som sker, inte bara ser vi detaljer så som blickar utan kan även uppfatta ljud som på ett längre avstånd hade försvunnit ut i bruset. Vidare visar resultatet på att barn aldrig befinner sig ensamma på en plats då omgivningen är full av agentiska krafter vilka alltid är delaktiga i de transformationer som uppstår i samhandlingarna. Barn, plats och material lär genom att ömsesidigt konstruera varandra.