No description available.

The overall aim of this study is to create development proposals for further development of the web-based learning tool Web Based Simulation of Patients (Web-SP). The tool is used in health care programs where students with digital help can link theoretical knowledge and practical actions to reach as close as possible to a true patient case. This study investigates whether the tool can be developed to apply to students in emergency and ambulance care. Hence, the study focus prehospital context and also solutions for a smoother use of the tool in line with user experience goals. Through contextual inquiry, interviews and focus group interviews, the development proposals have been reformed iteratively to better respond to new goals. The empirical results shows that parallel work is central to a prehospital patient case and how information architecture, navigation and structure should be reworked to better suit these conditions.

Background: Threats and violence are common in the prehospital environment. Each patient should be offered the same care and treatment, regardless of condition and situation. Studies from emergency services and hospital wards show that patient care and nursing are affected when staff are exposed to threats and violence. Few studies have been found describing how patients' care and nursing are affected when ambulance staff is being exposed to threats and/or violence. Objective: To investigate how nurses experience that patients' care and nursing are affected if ambulance staff are exposed to threats and/or violence. Methods: Qualitative design with semistructured interviews. Nine interviews with nurses in ambulance/ambulance nurses were conducted. In order to process and analyze the material, a qualitative content analysis was used. Results: Patients care and treatment are affected if the ambulance staff are exposed to threats and/or violence. Fewer or no parameters were taken and treatment could be delayed or completely omitted. Examination of the patient was done partly or not at all. Alcohol- and drug affected patients did not receive the same care and treatment as demented patients even if the threat and violence were the same. Creating distance between patients and carers as well as trying to find alternative workflows were examples of what the ambulance staff did to enable care and treatment even in vulnerable situations. Conclusion: When ambulance staff were exposed to threats and/or violence, the patient was affected through examination, care, nursing and treatment. Threatening and/or violent patients did not receive the same treatment as non-threatening and violent patients. No strategies are found to deal with threat and/or violence-prone patients in need of prehospital care. / Bakgrund: Hot och våld är vanligt förekommande prehospitalt. Varje patient ska erbjudas samma vård och behandling, oavsett tillstånd och förutsättningar. Studier från akutmottagningar och vårdavdelningar visar att patientens vård och omvårdnad påverkas när personalen utsätts för hot och våld. Få studier har hittats som beskriver hur patienternas vård och omvårdnad påverkas av att ambulanspersonal utsätts för hot och/eller våld. Syfte: Undersöka hur sjuksköterskor upplever att patienternas vård och omvårdnad påverkas om ambulanspersonalen utsätts för hot och/eller våld. Metod: Kvalitativ design med semistrukturerade intervjuer. Nio intervjuer med sjuksköterskor i ambulans/ambulanssjuksköterskor genomfördes. Kvalitativ innehållsanalys användes för att bearbeta och analysera materialet. Resultat: Patienternas vård och omvårdnad påverkades om ambulanspersonalen utsattes för hot och/eller våld. Färre eller inga vitalparametrar togs och behandling kunde fördröjas eller helt utebli. Undersökning av patienten gjordes delvis eller inte alls. Alkohol- och drogpåverkade patienter erhöll inte samma vård och behandling som dementa patienter även om hotet och våldet var detsamma. Att skapa distans mellan patient och vårdare samt att försöka hitta alternativa arbetsflöden var exempel på vad ambulanspersonalen gjorde för att möjliggöra vård och behandling även i utsatta situationer. Slutsats: Utsattes ambulanspersonalen för hot och/eller våld påverkades patientens undersökning, vård, omvårdnad och behandling. Hotfulla och/eller våldsamma patienter erhöll inte samma behandling som icke hotfulla och våldsamma patienter. Strategier saknas för att hantera hot- och/eller våldsbenägna patienter som är i behov av prehospital vård.

Akut buksmärta är en av de vanligaste orsakerna till att människor i dagens samhälle larmar efter ambulans. För att ambulanssjuksköterskan prehospitalt skall kunna utföra en adekvat bedömning av en patient som upplever akut buksmärta, finns idag utarbetade behandlingsriktlinjer. En avgörande faktor är den tidiga bedömningen, vilken bör resultera i rätt vårdnivå samt att de kritiskt sjuka patienterna får snabb och korrekt behandling. Syftet var att utifrån ett ålders- och könsperspektiv beskriva symtom, tecken och behandling hos dessa patienter samt belysa ifall svaga länkar i vårdkedjan kunde påvisas utifrån vald inriktning av vården. Av 807 inkluderade patienter visar resultatet att fler kvinnor (56 %) än män (44 %) söker akut. Av de 89 % som kördes till en akutmottagning blev enbart 42 % inlagda till slutenvård. Avseende smärta skattade 57 % av patienterna sin smärta, varav 60 % av dessa uppgav en svår smärta (NRS 7-10) vilket var vanligare bland de yngre. Totalt fick 66 % någon form av smärtlindring administrerat av ambulanssjuksköterskan, där opioider och NSAID-preparat gavs i större utsträckning till de yngre än till de äldre. Den äldre patientgruppen tenderade att få mindre smärtlindring över lag. Männen var i större omfattning bleka eller kallsvettiga medan kvinnorna istället uppgav att de varit illamående eller kräkts, utan signifikant skillnad för ålder. Kvinnor som sökte akut för buksmärta hade en mer utbredd sjukhistoria av psykiatriska besvär och diagnostiserades mer frekvent med ICD-kod Buksmärta UNS. Män erhöll i högre grad en tidskänslig slutdiagnos, där njursten utmärkte sig specifikt.

Background: Prehospital care is performed by the health care staff outside of hospital settings. In prehospital care, patient situations can be life-threatening, acute or non-urgent with limited time for assessments of the patient. Patients in prehospital care may be more vulnerable than in other care situations, as their private lives are more exposed. To achieve an empathic encounter with the patient it is important to maintain the professionalism during theinteraction with a patient. This contributes to a more equal care. Aim: The purpose was to describe nurses' experience of emotional processing after difficult encounters in prehospital care. Method: This literature study used the databases CINAHL and PubMed to retrieve relevant articles. A thematic analysis was performed of 10 original articles which corresponded to thepurpose of the study. Result: The two main themes identified were the significance of the environment and the importance of collaboration. Further, four sub-themes were identified: emotional impact, emotional processing, communication, and cooperation. Conclusion: The emotional impact on nurses that arises during the prehospital work shift can be more easily processed if the opportunity for good communication, feedback and empathy is conveyed or met. / Bakgrund: Prehospital vård är den vård som sker utanför sjukhuset och utförs av hälso-och sjukvårdens personal. Inom prehospital vård kan patientsituationer vara livshotande, akuta och icke brådskande där en patientbedömning snabbt behöver utföras av sjuksköterskan som anlänt till platsen. Patienter inom prehospital vård kan vara utsatta och mer sårbara än i andra vårdenheter, eftersom deras privata liv är mer blottad. Ett empatisk bemötande är viktigt för sjuksköterskor att behålla för att uppnå en professionell roll vid varje patientmöte. Det bidrartill en mer jämlik omvårdnadskvalitet. Syftet: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av emotionell bearbetning efter svåra möten inom prehospital vård. Metod: Denna litteraturstudie har använt databas CINAHL och PubMed för att hitta relevanta artiklar. Därefter utfördes en tematisk innehållsanalys för att besvara studiens syfte. Resultat: Resultatet är sammanställt av 10 originalartiklar. De två huvudtema somidentifierades var vårdmiljöns betydelse, betydelsen av samverkan och fyra subtema, emotionell påverkan, emotionell bearbetning, kommunikation och samarbete. Slutsatsen: Emotionell påverkan hos sjuksköterskor som uppstår under arbetspasset kanlättare bearbetas om möjligheten till god kommunikation, feedback och empati förmedlas eller tillgodoses.

Ambulanssjuksköterskor träffar dagligen patienter i olika situationer. Varje situation är unik och ställer höga krav på ambulanssjuksköterskans kommunikativa förmåga, både icke-verbalt och verbalt. God kommunikation är en förutsättning för en bra vårdrelation mellan patienten och vårdaren och har visat sig vara en central del för att uppnå personcentrerad vård. Bristande kommunikation i vården är ett av de vanligaste klagomålen från patienter och har visat sig kunna leda till sämre vård, ökade risker för vårdskador samt ökade socioekonomiska kostnader. Syftet var att identifiera vilka faktorer som enligt patienten upplevs inverka på kommunikationen i mötet med ambulanspersonal prehospitalt. Metoden som valdes var en litteraturöversikt där sökningar efter vetenskapliga artiklar genomfördes i databaserna Cinahl och PubMed. 16 kvalitativa vetenskapliga studier användes i föreliggande litteraturöversikt efter att de kvalitetssäkrats och analyserats. I resultatet framkom fyra huvudkategorier som enligt patienten upplevdes inverka på kommunikationen i mötet med ambulanspersonal: Inge trygghet, Bekräftelse, Dialog, Information. Under kategorin Inge trygghet framkom tre subkategorier: Bemötande, Paralingvistiska element samt Empati. Slutsatsen var att de nyckelfaktorer som enligt patienten upplevdes inverka på kommunikationen med ambulanspersonal var vitala för att möjliggöra personcentrerad vård och ökad patientsäkerhet. Ytterligare forskning inom området är nödvändigt för att säkerställa vilka faktorer som enligt patienten upplevs inverka på kommunikationen i mötet med ambulanspersonal prehospitalt / Ambulance-nurses meet patients on a daily basis in different situations. Every situation is unique and places high demands on the ambulance nurse’s communicative ability, both non- verbally and verbally. Good communication is a prerequisite for a good care relation between patient and carer and has proven to be a central part of achieving person-centered care. Deficient communication in healthcare is one of the most common complaints from patients and has been shown to be able to lead to inadequate care, increased risks of adverse events and also increased socio-economical costs. The aim was to identify which factors according to the patient are perceived to affect the communication in the encounter with ambulance personnel in the prehospital environment. The method that was chosen was a literature review where searches for scientific articles were made in the databases Cinahl and PubMed. 16 qualitative scientific studies were used in this literature review after they were quality assured and analyzed. The results emerged in four main categories which, according to the patient, were perceived to influence the communication in the meeting with ambulance personnel: Provide security, Confirmation, Dialogue, Information. Under the category Provide safety three subcategories emerged: The encounter, Paralinguistic elements and Empathy. The conclusion was that the key factors, which according to patients were perceived to affect the communication with ambulance personnel were vital in enabling person-centered care and increased patient safety. Further research within this field is necessary to ensure which factors influence on the communication in the encounter with the ambulance personnel in the prehospital environment.

En åldrande befolkning i västvärlden leder till ett högre antal äldre över 80-års ålder. Ambulanssjuksköterskan ska enligt riktlinjer jobba med professionellt, personcentrerat och vetenskapligt med ansvar för omvårdnad, symtomlindring och behandling av patienter. Det finns begränsat med material som beskriver den omvårdnad i ambulanssjukvården. Syftet var att beskriva upplevelser av omvårdnadsåtgärder för den geriatriska patienten med höftledsfraktur inom prehospital akutsjukvård. Använd metod har varit en integrerad litteraturöversikt med systematisk ansats och en integrerad analysmetod vilket är en sammanställning av befintlig forskning inom experimentell, icke-experimentell, teoretisk och empirisk kunskap vilka integreras inom ett specifikt område. Tretton kvalitativa och kvantitativa artiklar har använts för att svara på studiens syfte. Resultatet visade att empati är en av grunderna för att patienten ska få känna sig som personer och inte ett tillstånd. Det tyder på vikten av att patienter får förtroende för ambulanspersonalen för att vården ska bli så bra som möjligt. Kommunikation är en annan av grunderna till att patienten ska få en bra upplevelse av prehospital sjukvård. Kontinuerlig kommunikation gör patienten mindre stressad. När patienten upplever att ambulanspersonalen är deltagande och medkännande blir vården blir mer personcentrerad än sjukdomsfokuserad. Ett bra patientmöte leder till minskad oro och rädsla hos patienten, samt att patienten får större förtroende för ambulanspersonalen. Slutsatsen var att det är viktigt att ambulanspersonal förstår hur deras agerande påverkar patientmötet. Genom att ambulanspersonalen jobbade engagerat och personcentrerat kunde de göra patienten delaktig i sin vård vilket ökade patientens välbefinnande samt minskade deras lidande. De omvårdnadsåtgärder som har visat sig viktiga i den här studien är kommunikation, empati samt personcentrerad omvårdnad. / An aging population in the Western world leads to a higher number of elderly people over the age of 80. According to guidelines, the ambulance nurse must work in a professional, person- centred and scientific manner with responsibility for nursing, symptom relief and treatment of patients. There is limited material that describes nursing in the ambulance service. The aim was to describe experiences of nursing care for the geriatric patient with hip fracture in pre-hospital emergency care. The method used has been an integrated literature review with a systematic approach and a integrative analysis method, which is a compilation of existing research within experimental, non-experimental, theoretical and empirical knowledge which is integrated withins a specific area. Thirteen qualitative and quantitative articles have been used to answer th purpose of the study. The results showed that empathy is one of the foundations for the patient to feel like a person and not a condition. This indicates the importance of patients gaining trust in the ambulance staff for the care to be as good as possible. Communication is another one of the foundations for the patient to have a good experience of pre-hospital healthcare. Continuous communication makes the patient less stressed. When the patient experiences participation and compassion from the ambulance staff, the care becomes more person-centered than disease focused. A good patient meeting leads to reduced anxiety and fear in the patient, as well as the patient gaining greater trust in the ambulance staff. The conclusion was that it is important that paramedics understand how their actions affect the patient encounter. By working in a person-centered way, the paramedics were able to make the patient involved in their care, which increased the patient's well-being and reduced their suffering. The nursing measures that have been shown to be important in this study are communication, empathy and person-centred nursing.

Introduktion: Varje år avlider 4,4 miljoner människor till följd av våld. Forensisk omvårdnad innebär att vårda våldsoffer, förövare och familjer som drabbats av våld samt samla in och bevara potentiellt bevismaterial som senare kan användas för att fälla en eventuell förövare. Ambulanspersonal har en unik möjlighet att upptäcka om en person blir utsatt för våld då ambulanspersonal ofta är först på plats och kan utvärdera patienten i dess hemmiljö. Vidare har ambulanspersonalen möjlighet att intervjua patienten under transporten in till sjukhus och samtidigt göra en närmare undersökning utan eventuell förövare i närheten. Syfte: Beskriva forensisk omvårdnad inom ambulanssjukvård. Metod: En systematisk integrativ litteraturstudie genomfördes och analyserades enligt Whittemore och Knafl´s femstegsmodell. Totalt inkluderades 14 artiklar i studien. Resultat: Fyra huvudkategorier identifierades. Identifiering av ett forensiskt fall, omvårdnadsåtgärder kopplade till forensisk omvårdnad, ambulanspersonalens behov av utbildning och verktyg och rädsla att göra fel. Konklusion: Det förelåg kunskapsluckor i att upptäcka tecken och symtom på våld som inte var tydligt framträdande. Ett behov av tydligare riktlinjer och mer utbildning inom forensisk omvårdnad inom ambulanssjukvård fanns. / Introduction: Every year 4.4 million people suffer as a result of violence worldwide. Forensic nursing involves caring for victims, perpetrators and families affected by violence, and collecting and preserving of evidence in the chain of custody. Paramedics have a unique opportunity to identify a person who is exposed to violence since they are often first on scene and can evaluate the patient in its home environment. Paramedics have the opportunity to interview the patient during transport to the hospital and also do a closer examination without a possible perpetrator nearby. Aim: To describe forensic nursing in ambulance care. Method: A systematic integrative literature review was used and analysed using Whittemore and Knafl's five-step model. A total of 14 articles were included in the study. Results: The analysis resulted in four main categories. Identification of a forensic case, nursing care linked to forensic nursing, paramedics need for training and tools and fear of making mistakes. Conclusion: There is gap to be filled in detecting signs and symptoms of violence that are not obvious. Evident guidelines and more training in forensic nursing are needed in ambulance medical care.

Bakgrund Höftfrakturer är en alvarlig åkomma som behöver ett snabbt omhändertagande och en röntgenundersökning vilket utförs via ambulans och vistelse vid röntgenkliniken. Vid att undersöka personen i sitt hem så kan båda personalbelastningar och patientlidandet reduceras om en välutformad mobilröntgentjänst kan utformas.   Syfte Syftet med studien är att undersöka om mobilröntgen kan implementeras som ett tillägg till ambulansens höftprocess, och hur en sådan funktion skulle påverka övriga kliniker och avdelningar.  Metod Metoden som används är en blandad metod där det är gjord både en kvantitativ datainsamling och en kvalitativ datainsamling i form av intervjuer och innehållsanalys.  Resultat Resultaten från de kvantitativa data visar att mobilröntgen inte kan agera lika akut som en ambulans med dagens bemanningssituation, men vid optimal bemanning kan tjänsten utföra akuta undersökningar inom en akut tidsram. De kvalitativa data visar en önskan för en utökad mobilröntgentjänst men det kräver en bättre fördelning av röntgenpersonal och utökade rutiner och kommunikation med övriga kliniker.  Slutsats Mobilröntgen är en önskvärd tjänst i Östergötland som kan underlätta för akutmottagningen och ambulansen samt reducera patientlidandet, men mer röntgenpersonal krävs för att utveckla tjänsten.

Bakgrund: Ischemisk hjärtsjukdom är den ledande dödsorsaken världen över. Det är avgörande att rätt behandling påbörjas i tid, då det annars kan ha skadliga eller fatala konsekvenser för patienten. Den prehospitala verksamheten är central i arbetet för att uppnå behandling inom målsatt tid.  Syfte: Arbetets syfte var att belysa faktorer som fördröjer behandlingstiden prehospitalt för patienter med hjärtinfarkt. Metod: Studiens metod var en allmän litteraturstudie. En strukturerad litteratursökning genomfördes i databaserna CINAHL complete och PubMed under perioden november 2020-april 2021, med sökorden Myocardial infarction, Emergency medical services, Treatment delay och Time-to-treatment. Totalt inkluderades och granskades 17 studier och en integrerad analys genomfördes.  Resultat: Det framkom faktorer under två kategorier: Patientens roll i fördröjningen och Systemets roll i fördröjningen. Under kategorierna indelades faktorerna i fem övergripande teman: Felaktig bedömning av symtom, Skjuta upp beslutet om att söka vård, Patienternas bakgrund, Försenad eller felaktig triagering samt Transport. Patienterna gjorde felaktiga bedömningar av deras symtom, särskild när de upplevde atypiska symtom på hjärtinfarkt. Känslor av skam, ångest eller osäkerhet gjorde att patienterna dröjde med att söka vård. Information om patienternas bakgrund analyserade. Informationen inkluderade demografiska och socioekonomiska faktorer samt informationer om tidigare sjukdomar och riskfaktorer för utvecklingen av hjärtinfarkt, men inget säkert samband kunde visas med fördröjning. Vårdgivarnas hantering och triagering av patienternas symtom kunde orsaka fördröjning.  Slutsats: Insikt i faktorer som fördröjer behandlingstiden prehospitalt kan användas i den fortgående kvalitetsutveckling av vården för patienter med hjärtinfarkt för att minska risken för vårdskador och död. Patientens perspektiv måste tas i beaktning, och läggas till grund för förbättringsarbetet. Resultatet var vid flera tillfällen motstridiga, och ytterligare forskning behövs inom området för att belysa om det finns ett säkert samband. / Background: Ischemic heart disease is the leading cause of death worldwide. It is crucial that proper treatment is initiated in a timely manner, otherwise it might have detrimental consequences for the patient. Emergency medical services is key in the efforts to achieve treatment within the allotted time.  Aim: The aim of this study was to illustrate the factors which cause prehospital delay in treating patients with heart infarction. Method: The method of the study was a general literature review. A structured literaturesearch was conducted in the databases CINAHL complete and PubMed in the timeframe November 2020- April 2021, with the search frases Myocardial infarction, Emergency medical services, Treatment delay and Time-to-treatment. In all, 17 studies were included and reviewed, and an integrated analysis was carried out.  Result: Two categories emerged: The patients’ role in the delay and The systems’ role in thedelay. Under these categories, the factors were classified into five general themes: Inaccurate assessment of symptoms, Delaying the decision too seek care, Patients’ background, Delayed or Inaccurate triage and Transport. The patients assessed their symptoms inaccurately, especially when they experienced atypical symptoms of a heart infarction. Feelings of shame, anxiety or uncertainty delayed patients in their decision to seek care. Information of patients’ backgrounds were analyzed. The information included demographical and socioeconomical factors, as well as information on medical history and risk factor for developing a heart infarction, but no certain connection could be shown to delay. Delay could also be caused by care providers management and triaging of the patient’s symptoms. Conclusion: Understanding the factors of prehospital treatment delay can be utilized in the continuous work to improve the quality of health care for patients with heart infarction to reduce the risk of injury or death. The patient’s perspective must be taken into consideration, in the efforts to improve quality of care. The result was contradictory in several cases, and additional research is needed to illustrate a definite correlation.