Bakgrund: I svenska barnsjukvården är barnkonventionen lag för att sjukvården ska bedrivas på barnets villkor. När barnsjukvården inte sker på barnets villkor påverkar det barnets välmående. För att kunna bemöta barnets behov behöver sjuksköterskan kunskap om barnets utveckling. Kommunikationen behöver ske individuellt och på barnets mognadsnivå för att främja barnets hälsa. Om detta inte sker kan det leda till situationer där barnet inte förstår. Detta kan ge uttryck i protester som kan leda till att metoder som fasthållning används. Det är viktigt att barnet förstår sin situation och känner sig trygg. Det är sjuksköterskans uppgift att involvera barnet och familjen i vården samt försäkra sig om att barnet förstår vad som ska ske.  Motiv: Fasthållning används fortfarande inom barnsjukvården trots att det strider mot lagen. Författarna vill undersöka varför detta sker och studera hur barnets delaktighet kan främjas i vården. Syfte: Sjuksköterskors erfarenheter av att göra barn 1–18 år delaktiga vid procedurer. Metod: Strukturerade enkäter besvarades av sjuksköterskor (n=9) från åtta barnkliniker i Sverige. Insamlad data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskornas erfarenheter av att göra barn delaktiga vid procedurer kunde upplevas som både svårt och enkelt. Det framkommer att sjuksköterskorna har bra erfarenheter av när vården sker på barnets villkor, men också dåliga erfarenheter där fasthållning sker mot barnets vilja. Resultatet har två huvudkategorier; När trygghet  främjas utifrån barnets villkor och När barnets delaktighet förminskas. Dessa kategorier fördes samman till ett tema; Kommunikation är vägen till delaktighet. Konklusion: Fasthållning kan undvikas när arbetsförhållandena, resurser, sjuksköterskans inställning och kunskap fungerar optimalt. / Background: In pediatric care in Sweden is the Convention on the Rights of the Child a law for the care to be done on child terms. When pediatric care isn't provided at the child's term it affects the child's well-being. To be able to meet the child's needs, the nurse´s knowledge of the child's development is needed. Communication needs to be done individually and at the child's maturity level in order to promote the child's health. If not, it can come to situations where the child doesn't understand. Which can lead to the child protesting and then decisions of restraining the child. It´s important that the child understands the situation and feel safe. It´s the nurse's role to involve the child and family and to make sure that the child understands what will happen. Motive: Restraining in pediatric healthcare is still performed even though it´s contrary to the law. The authors want to investigate why this occurs and how the child's participation can be promoted in their care. Aim: Nurse´s experiences of making the children aged 1-18 participate in procedures.  Methods: Structured questionnaires were answered by nurses (n = 9) from eight pediatric clinics in Sweden. Collected data were analyzed with qualitative content analysis.  Result: The nurses' experiences of making the children participate in procedures could be perceived as difficult and easy. It appears that the nurses have good experiences of when care is at the child's terms and bad experiences when restraining the child against their will. The result has two main categories; When safety is created on the child's terms and When the child's participation is reduced. These categories were brought together into a theme; Communication is the path to participation. Conclusion: Restraint can be avoided when working conditions, resources, the nurse's attitude and knowledge work optimally.

Inledning: Nålar beskrivs av barn som det mest skrämmande vid sjukhusbesök. Vårdpersonalen spelar en viktig roll för upplevelsen av undersökningen. Kunskap och förståelse för såväl patienten som den medicinska utrustningen kan vara avgörande för patientens upplevelse. Röntgensjuksköterskan har begränsade kunskaper och erfarenheter av barns upplevelser på röntgenavdelningen. Syftet: Syftet med denna integrativa litteraturöversikt var att granska och sammanställa metoder för att kunna möta barn med stickrädsla som undersöks på röntgenavdelningen. Metod: En integrativ litteraturöversikt har utförts där 12 vetenskapliga artiklar har kvalitetsgranskats, analyserats, kategoriserats samt sammanställts till ett resultat. Resultat: Fem kategorier identifierades och utformade resultatkategorier. Vår litteraturstudie visar att röntgensjuksköterskor kan använda många olika metoder och tekniker för att hjälpa stickrädda barn till minskad oro, ångest samt smärta. Konklusion: Slutsatserna i litteraturstudien visar att röntgensjuksköterskan har en stor och viktig roll i vård mötet med barn. Barns oro, rädsla och smärta kan lindras med hjälp av individuellt anpassat bemötande. / Needles are described by children as the most frightening part during the hospital visit. Caregivers play an important role in the experience of the examination. Knowledge and understanding of both the patient and the medical equipment can be crucial to the patient's experience. The radiographer has limited knowledge of children´s experiences in the radiology department. Purpose: The aim of this paper was to compile different methods how to meet children with fear of needles at the radiology department. Methods: An integrative literature review has been conducted, which includes 12 scientific articles who have been quality reviewed, analyzed, categorized and finally the result has been compiled in form of a synthesis. Results: Five categories were identified and formed as result categories. Our literature review shows that the radiographers can use many different methods and techniques to help children who fear needles to reduced anxiety and pain. Conclusion: The findings of the literature shows that the radiographer has a large and important role in the care meeting with children. Children's anxiety, fear and pain can be reduced with the help of individually tailored treatment.

Bakgrund: Enligt barnkonventionen har barn som vistas inom hälso- och sjukvården rätt till delaktighet i sin vård genom anpassad information samt att få att uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör dem. Insättning av perifer venkateter och blodprovstagning är smärtsamma procedurer som barn utsätts för inom barnsjukvården. Inför dessa procedurer är det viktigt att barn får goda förberedelser. Syfte: Studiens syfte var att undersöka och beskriva barns erfarenheter av delaktighet inför och under insättning av perifer venkateter och blodprovstagning. Metod: Studien genomfördes som en kvantitativ enkätstudie. Enkäterna besvarades av 47 barn i åldrarna åtta till arton år, som hade genomgått insättning av perifer venkateter alternativt lämnat venösa eller kapillära blodprov på Falu lasarett eller Akademiska barnsjukhuset i Uppsala. Resultat: Tjugoen procent av barnen fick inte lokalbedövning och 20% blev aldrig tillfrågade om önskemål i samband med smärtsamma procedurer. De barn som uppgav att personalen inte hade berättat hur de smärtsamma procedurerna skulle gå till hade lägre ålder i median jämfört med de barn som personalen berättade för (9 år versus 14 år, p=0,006). Ju högre barnen skattade att de förstått informationen de fått på en tiogradig skala desto högre skattade de att de kunde säga stopp om något var för påfrestande eller gjorde för ont i samband med smärtsamma procedurer (r=,430, p=0,004). Slutsats: Alla barn ska tillfrågas om önskemål och erbjudas lokalbedövning inför smärtsamma procedurer. Sjukvårdspersonal ska ge barn anpassad information oavsett ålder vilket främjar barns möjlighet att säga stopp om de upplever proceduren som för påfrestande. Sjukvårdspersonal måste visa extra lyhördhet gentemot barn med lägre ålder. / Background: According to the Convention on the Rights of the Child, children receiving healthcare have the right to personalized information and to have their opinions expressed on all issues that concern them. Peripheral intravenous cannulation and blood sampling are painful procedures that children are subjected to in pediatric care, and prior to these procedures it is important that children receive good preparation. Objective: The aim of the study was to investigate and describe children’s experiences of participation before and during peripheral intravenous cannulation and blood sampling. Method: The study was a quantitative survey. The questionnaires were answered by 47 children aged eight to eighteen years, who had experienced peripheral intravenous cannulation or venous/capillary blood test at the hospital in Falun or at the Children’s Hospital in Uppsala. Results: Twenty-one percent of the children did not receive local anesthesia and 20% were never asked for their preferences in connection with painful procedures. The children who stated that they were not informed by the healthcare professionals regarding the painful procedures were of younger age compared to the children that were informed (9 years versus 14 years, p=0,006). The higher the children rated on a 10-degree scale that they understood the information, the higher they also rated that they could tell the healthcare professionals to stop if the painful procedures was too demanding or too painful (r=,430, p=0,004). Conclusion: All children should be asked for their preferences and be offered local anesthesia for painful procedures. Healthcare professionals should provide the children with appropriate information regardless of the age of the child, which promotes the child’s ability to tell the healthcare professionals to stop if they experience the procedures as too demanding. Healthcare professionals should be more aware when caring for younger children.

Bakgrund: Lustgas har konstaterats vara ett mycket bra alternativ för smärtlindring av barn vid kortvarig procedurrelaterad smärta. Lustgasen har snabbt insättande effekt och biverkningar av lustgas är få eller av mild karaktär. Lustgas påverkar miljön negativt men en del av detta kan avhjälpas med effektiva ventilationssystem. Sjukvårdspersonal som exponeras för lustgas regelbundet utsätts för hälsorisker, dessa risker är dock inte helt kartlagda i nuläget. Sjuksköterskor som administrerar lustgas ställs inför en komplex situation med många faktorer att ta hänsyn till. Lustgasens betydelse i vården har studerats ur ett patient-, hälso- och miljöperspektiv. Enligt vår kännedom saknas studier som fokuserat på specialistsjuksköterskans eller blivande specialistsjuksköterskors upplevelser av lustgasadministrering till barn. Syfte: Att undersöka specialistsjuksköterskors och sjuksköterskor under pågående specialistutbildnings upplevelser av att administrera lustgas till barn i samband med procedursmärta på akutmottagning. Metod: En kvalitativ deskriptiv intervjustudie med induktiv design tillämpades. Strukturerade intervjuer genomfördes med tio specialistsjuksköterskor och blivande specialistsjuksköterskor på ett medelstort sjukhus i Sverige. Intervjuerna transkriberades och analyserades därefter genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre huvudkategorier; Sjuksköterskans strategier vid lustgasadministrering, Utmaningar i samband med lustgasadministrering och Lustgasens begränsningar och möjligheter. Vidare abstraherades 11 underkategorier. Övervägande positiva erfarenheter av lustgasadministrering till barn framkom under intervjuerna. I resultaten framkom att sjuksköterskan behöver kunna anpassa sig efter barnets förutsättningar. Även betydelsen av ett välfungerande teamarbete, hur arbetsmiljön påverkar lustgasadministrering och betydelsen av tydliga riktlinjer framträdde. Upplevelser av trötthet och det känslomässiga engagemanget vid lustgasadministrering beskrevs. Diskussion: Teamarbetets framgång kopplas till god kommunikation. Resultaten tyder på att hög arbetsbelastning påverkar hur väl riktlinjer följs och i förlängningen skulle detta kunna innebära att patientsäkerheten påverkas negativt. Lokala skillnader kan ha gått förlorade då studien utgår från ett sjukhus, skillnader mellan olika verksamheter skulle kunna ha bidragit med viktig information. För att belysa sjuksköterskors personliga erfarenheter användes strukturerade intervjuer. Det är möjligt att frågorna styrt svaren och att ämnen som inte togs upp kunnat ge värdefullt information. Slutsats: Sjuksköterskors upplevelser av att administrera lustgas är övervägande positiva och det finns en önskan om att utöka användandet av lustgas inom barnsjukvård. Välfungerande teamarbete och tydliga riktlinjer framträder som väsentligt för att framgångsrikt kunna administrera lustgas till barn inom akutsjukvård. Vidare forskning bör inkludera flera sjukhus för att identifiera viktig information om likheter och skillnader i användandet av lustgas samt jämföra upplevelserna hos dem som administrerar lustgasen.

Bakgrund Många barn upplever oro i samband med vistelse inom hälso- och sjukvården. Oron kan försämra barnets förmåga att hantera medicinska procedurer och forma negativa sjukvårdsupplevelser som kan komplicera kommande kontakter med sjukvården. Det finns också ett samband mellan oro och smärta. Lek är ett viktigt sätt för barn att uttrycka sig och olika typer av lek kan i strukturerad form användas i sjukvården för att informera och förbereda barn inför olika medicinska procedurer. Barnkompetens och kunskap kring barns svar på olika förberedande interventioner är av stor vikt för ett professionellt arbete med barn. Syfte Syftet var att undersöka effekter av förberedande lekterapeutiska interventioner på barns oro och smärta i samband med olika medicinska procedurer. Metod En litteraturöversikt av allmän karaktär genomfördes där 17 vetenskapliga artiklar av kvantitativ design utgjorde grunden för resultatet. De vetenskapliga artiklarna inhämtades från databaserna PubMed och CINAHL, och kvalitetsgranskades utifrån Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för klassificering och kvalitetsgranskning. En integrerad dataanalys genomfördes och resultatet sorterades in i kategorier och subkategorier.  Resultat Resultatet redovisas genom två huvudkategorier och fem subkategorier. De identifierade huvudkategorierna var: direkta effekter på barns periprocedurala oro och smärta och indirekta effekter på barns periprocedurala oro och smärta. Subkategorierna som identifierades var i sin tur: minskad oro, minskad smärta, ökad följsamhet, minskademaladaptiva beteenden samt minskade fysiologiska stressreaktioner.  Slutsats Resultatet visade positiva effekter av lekterapeutiska förberedelseinterventioner på barns periprocedurala oro och smärta, genom minskade oros- och smärtnivåer. Vidare kunde även indirekta effekter ses på barns periprocedurala oro och smärta genom ökad följsamhet, minskade maladaptiva beteenden och minskade fysiologiska stressreaktioner. Fler studier behövs dock för att bekräfta de indirekta effekterna. / Background Medical procedures and hospitalization can be a cause of anxiety for children. Anxiety canimpede children's ability to cope with medical treatment and complicate further treatment or contact with the healthcare system. There is also a correlation between anxiety and pain. Play is an important way for children to express themselves and different types of play can, in a structured form, be used to inform and prepare children for medical procedures. Pediatric expertise and knowledge about children's responses to various preparatory interventions is important in the professional work with children. Aim The aim of this study was to evaluate the effects of preparatory play interventions on children's anxiety and pain when undergoing medical procedures. Method A literature review was conducted, and the result was based on 17 included scientific articles of quantitative design. The scientific articles were obtained from the two databases PubMed and CINAHL, and their quality was reviewed on the basis of SophiahemmetUniversity's assessment matrix for classification and quality review. An integrated data analysis was performed, and the results were sorted into categories and subcategories. Results Two main categories and five subcategories were identified. The two main categories were: direct effects on children's periprocedural anxiety and pain and indirect effects on children's periprocedural anxiety and pain. In addition, the five subcategories were: reduced anxiety, reduced pain, increased compliance, less maladaptive behaviors and less physiological stress responses.  Conclusions The results showed positive effects of preparatory play interventions on children's periprocedural anxiety and pain. In addition, the results showed increased compliance, lessmaladaptive behaviors and less physiological stress responses, though more studies are necessary to confirm these effects.

Bakgrund: Nålrelaterade procedurer är vanligt förekommande inom barnsjukvården och är något som orsakar lidande för barn. Om detta lidande inte förebyggs eller lindras adekvat kan det leda till stickrädsla. Sjuksköterskan har en skyldighet att vidta omvårdnadsåtgärder utefter barnets behov och därför är det viktigt att sjuksköterskan besitter kunskap om vilka omvårdnadsåtgärder som lindrar lidande hos barn vid venprovtagning och insättning av perifer venkateter (PVK-sättning). Syfte: Att beskriva omvårdnadsåtgärder som lindrar lidande hos barn vid venprovtagning och PVK-sättning. Metod: Litteraturstudien baserades på 14 kvantitativa originalartiklar som har kvalitetsgranskats. Resultatet har därefter analyserats genom att identifiera data, organisera data i olika kategorier samt summera och analysera detta, vilket resulterade i tre huvudkategorier: fysisk distraktion, aktiv distraktion och passiv distraktion. Resultat: Litteraturstudiens resultat visade att fysisk distraktion hade en lindrande effekt på smärta, oro och rädsla i samband med venprovtagning och PVK-sättning i ett flertal av studierna. Likaså hade aktiva och passiva distraktionsmetoder en betydande positiv effekt hos barnen i samband med procedurerna. Slutsats: Med hänsyn till distraktionsmetodernas påvisade effekt bör sjuksköterskan individanpassa omvårdnadsåtgärder och använda sig av dessa distraktionsmetoder i samband med venprovtagning och PVK-sättning. / Background: Needle related procedures are common in pediatric healthcare and causes suffering to the child. If this suffering is not adequately prevented or treated, a fear of needles could be developed. The nurse is responsible to take nursing measures according to the child's needs. Thus, it is important that the nurse has knowledge of which nursing measures that relieves suffering in children during venipuncture and intravenous insertion (IV-insertion). Aim: To describe nursing measures that relieve suffering in children during venipuncture or IV-insertion. Method: The literature study was based on 14 original quantitative articles. The articles were quality reviewed and then analyzed. The analysis consisted of identifying data, organizing and categorizing data and then summarizing and analyzing the result. The result was presented in three main categories: physical distraction, active distraction and passive distraction. Result: It was found that physical distraction had a relieving effect on pain, anxiety and fear during and after the venipuncture and IV-insertion in several studies. Likewise, active and passive distraction methods had a positive effect on the children during and after the procedure. Conclusion: Considering the effect of the distraction methods, the nurse should individualize the nursing measures during venipuncture and IV-insertion.

Bakgrund: Information till barn inför procedurer är viktigt då det ökar barns kunskap och minskar oro och rädsla. Därtill behöver informationen individanpassas utifrån barnets ålder och mognad. Samtidigt visar tidigare forskning att stress och ogynnsam arbetsmiljö kan påverka möjligheten för barnsjuksköterskor att ge anpassad information. Syfte: Studiens syfte är att belysa barnsjuksköterskors erfarenheter av att i barnsjukvården informera barn inför procedurer. Metod: Kvalitativ intervjustudie där semistrukturerade intervjuer genomfördes med 16 barnsjuksköterskor yrkesverksamma inom barnsjukvård. Intervjuerna utfördes både fysiskt och digitalt. All insamlad data analyserades därefter enligt metoden för innehållsanalys. Resultat: Dataanalysen utmynnade i följande fyra kategorier: Att behöva tid, Att behöva rutiner, Att behöva anpassa sig och Att behöva reflektera. Slutsats: Konklusion av resultatet kan tas att barnsjukvården behöver investera i att utveckla mer barnanpassade informationsverktyg inför olika procedurer vilka är uppdaterade och framtagna utifrån barnets perspektiv. Verksamheter behöver åta sig en mer barnvänlig struktur som optimerar vården för barn och främjar barnsjuksköterskans förutsättningar att ge information direkt till barnet vilket i sin tur främjar barnets mottagande av information, delaktighet och förmåga att hantera proceduren. / Background: Information to children prior to procedures is important as it increases the child's knowledge and reduces anxiety and fear. In addition the information needs to be individually adapted based on the child's age and maturity. At the same time, previous research shows that stress and an unfavorable work environment can affect the ability for pediatric nurses to provide adapted information. Aim: The aim of the study was to illustrate pediatric nurses' experiences of providing information to children prior to procedures. Method: Qualitative interview study where semi-structured interviews were conducted with 16 pediatric nurses working in pediatric healthcare. The interviews were conducted both physically and digitally. All collected data was then analyzed according to the content analysis method. Results: The data analysis resulted in the following four categories: Needing time, Needing routines, Having to adapt and Having to reflect. Conclusion: The conclusion of the result can be taken that pediatric healthcare needs to invest in developing more childfriendly information tools for various procedures that are updated and developed from the child's perspective. Hospital departments need to commit to a more child-friendly structure that optimizes care for children and promotes the pediatric nurse's ability to provide information directly to the child, which in turn promotes the child's receiving of information, participation and ability to handle the procedure.

Bakgrund: Barns smärtfysiologi och deras reaktioner på smärta skiljer sig från vuxnas. De har inte lika välutvecklad smärtreglering och smärtan är närmare associerad med emotionella upplevelser. Smärta hos barn kan leda till negativa följder och har ett samband med stress, oro och rädsla. Syfte: Att beskriva sjuksköterskans möjligheter att lindra smärta i samband med procedurer hos barn 6-12 år. Metod: En litteraturstudie med systematisk ansats där sökningar gjordes i Cinahl, PubMed och Scopus. Sökorden som användes var: ”treatment related pain”, ”procedural pain”, ”procedure pain”, ”child*” och ”nurs*”. Utvalda artiklar kvalitetsgranskades och analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskan har stora möjligheter att lindra smärtan i samband med procedurer. Resultatet grundas på 18 artiklar med olika ansatser och behandlas i sju teman: avledningsmetoder, avslappning, farmakologisk smärtlindring, ålders inverkan på barns smärtupplevelse, att använda avledning, sjuksköterskans betydelse och delaktighet. Konklusion: Sjuksköterskans bemötande och förhållningsätt spelar stor roll i mötet med barnet och denne kan använda sig själv som ett verktyg för att främja barnets känsla av trygghet och använda sig av avledningsmetoder anpassade till barnets förutsättningar. / Background: Children's physiology of pain, as well as their reaction to it, differs from that of an adult. Their pain modulation is not as developed and pain is more closely associated with emotional experiences. Pain in children can lead to negative consequences and is linked to stress, anxiety and fear. Aim: To describe the nurse’s opportunities to alleviate pain in procedures in children 6-12 years. Method: A literature review with a systematic approach where searches were made in Cinahl, PubMed and Scopus. The search terms used were: ”treatment related pain”, ”procedural pain”, ”procedure pain”, ”child*” and ”nurs*”. Selected articles were examined regarding quality and analysed through qualitative content analysis. Results: The nurse has many opportunities to alleviate pain in procedures. The result is based on 18 articles with different approaches and presented in seven themes: distraction methods, relaxation, pharmacological pain relief, influence of age in children's experience of pain, to use distraction, the importance of the nurse and participation. Conclusion: The nurse's approach makes a difference in the encounter with the child and they can use themselves as a tool to promote the child's feeling of security, aswell as use distraction methods adapted to the child.

Inledning: God vårdhygien är ett centralt begrepp inom all hälso- och sjukvård för att förhindra spridning av sjukdomsframkallande mikroorganismer, vilka kan ge upphov till vårdrelaterade infektioner. Tandvården ska därför följa Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och Socialstyrelsens föreskrifter om basala hygienrutiner. I samband med Covid-19 pandemin aktualiserades vikten av vårdhygien ytterligare för att förhindra smittspridning av Covid-19 inom tandvården. Munhålan utgör en stor potentiell risk för överföring av SARS-CoV-2, men även andra mikroorganismer, särskilt vid aerosolgenererande procedurer.  Ett tidigare mastersarbete vid Odontologiska fakulteten, Malmö Universitet, påvisade brister i följsamheten med basala hygienrutiner bland tandläkarstudenter. En uppföljning har inte genomförts, vilket uppmärksammades i samband med pandemin och frågeställningen om Covid-19 syn på betydelsen av aseptik och vårdhygien väcktes.  Syfte: Undersöka tandläkarstudenters syn på vårdhygien och självbedömd följsamhet med hygienriktlinjer under Covid-19.  Material och metod: En anonym webbenkät skickades till samtliga tandläkarstudenter på kurs 4–10 vid Odontologiska fakulteten, Malmö Universitet.  Resultat: Den totala svarsfrekvensen var 54%. Resultat visade att samtliga studenter ansåg sig ha tillräckliga kunskaper om hygienrutinerna, men trots detta bröt 20% medvetet mot hygienrutinerna och 4% uppgav att de aldrig följde hygienrutinerna.  Slutsats: Den självbedömda kunskapen om hygienriktlinjer är hög, trots det är inte följsamheten med hygienriktlinjerna optimal, vilket innebär att det finns risk för spridning av vårdrelaterade infektioner. / Introduction: Good hygiene is imperative to prevent the spread of health care associated infections. Dental care must therefore comply with the Health and Medical Services Act (1982: 763) and the National Board of Health and Welfare's regulations on basic hygiene guidelines. In conjunction with the Covid-19 pandemic, the importance of hygiene measures was further emphasized to prevent the spread of Covid-19 in dentistry. The oral cavity poses a high potential risk for transmission of SARS-CoV-2, in addition to other microorganisms, especially in aerosol-generating procedures.  A previous master's thesis at the Faculty of Odontology, Malmö University, showed a deficiency in compliance with hygiene guidelines among dental students. The question if Covid-19 view of the importance of aseptic techniques and hygiene measures in dentistry was therefore raised.  Aim: Investigate dental students' views of healthcare hygiene and self-assessed aseptic measures during Covid-19.  Materials and method: An anonymous web survey was sent to all dental students in courses 4–10 at the Faculty of Odontology, Malmö University.  Results: The overall response rate was 54%. Results showed that all students considered themselves to have sufficient knowledge of the hygiene routines, but despite this, 20% of students deliberately broke the hygiene routines and 4% stated that they never followed the hygiene routines.  Conclusion: The self-assessed awareness of hygiene guidelines and aseptic techniques is high among the students, still the compliance with hygiene protocols is not optimal, meaning there is a risk of spread of healthcare associated infections.

Today's automotive requirements have resulted in complex Sheet Metal Forming (SMF) processes of Sheet Metal (SM) with reduced formability, and thus it is crucial to be able to predict formability accurately to prevent material failure during SMF. Formability predictions today utilize Forming Limit Curves (FLC)s in Finite Element Analysis (FEA), but  FLCs are not valid for the Non-Linear Strain Paths (NLSP)s generated during SMF. One purpose of this thesis is thus to increase the knowledge on FP handling NLSP,  which was obtained through providing suggestions of failure models for handling NLSP effects, based upon literature on the subject. Generating NLSP experimentally is both time and material costly with the conventional method, thus the second purpose of this thesis was to increase the knowledge on test procedures for generating NLSP in SM. Based upon the findings of Chandramohan \cite{chandramohan_study_2021} five test procedures for generating NLSP were put forward, and the Nakajima test with modified punch geometry was chosen for further study.   In this thesis, the NLSP characteristics of two modified punch geometries were evaluated by FEA performed using LS-DYNA. For the FEA three specimens with blank width of 50, 100 and 200 mm was used, and the anisotropic Barlat yld2000  was used as the material model. This material model was calibrated to material data of Mild steel CR4, Aluminium alloy AA6016, and Dual-phase steel DP800. The results for all materials showcased similar reacquiring general NLSP characteristics at the corners of the punch features, which are unfavorable positions when failure by necking is evaluated, and thus it was concluded that the tested punch geometries are not favorable and more development of the punch geometry is needed. / Dagens fordonskrav, har lett till komplexa plåtformnings processer av plåtmaterial med reducerad formbarhet, och det är därför väsenligt att kunna förutsäga formbarhet noggrant för att förhindra materialbrott under plåtformning. Försträckning och brott förutses idag genom Formgränskurvor (FGK) i finita element analyser (FEA), men dessa gäller inte för icke-linjära töjningsvägar som uppkommer under plåtformning. Ett syfte av denna avhandling är därför att öka kunskapen kring modeller för att förutsäga formbarhet under icke-linjära töjningsbanors effekter, vilket uppnådes genom att  presenteras  förslag på brott modeller för att hantera de icke-linjära töjningsvägar baserade på  literatur inom området. Att generera icke-linjära töjningsvägar experimentellt är både tids och materialkrävande med den konventionella metoden, således är det andra syftet av denna avhandling att öka kunskapen kring test metoder för att generera icke-linjär töjningsbvägar i plåt. Baserat på Chandramohans \cite{chandramohan_study_2021} resultat diskuteras fem test procedurer för att generera icke-linjära töjningsvägar, och Nakajima test med modifierad stämpelgeometri valdes för vidare studie.  I denna avhandling studerades töjningsignaturen av två stämpelgeometrier med FEA i LS-DYNA. Till FEA:n användes tre ämnen med bredd av 50, 100 och 200mm, och anisotropiska Barlat yld2000 användes som materialmodell. Denna materialmodell kalibrerades mot experimentella mätvärden för mjukt stål CR4, Aluminiumlegering AA6016 och Stål DP800. Resultaten visade för alla material återkommande generella icke-linjära töjningsbanor enbart för hörnorna på stansgeometrierna, vilket är icke önskvärda positioner då brott pga. midjebildning utvärderas, och således drogs slutsatsen att nuvarande stansgeometri inte är gynnsam och ytterligare utveckling behövs.