Idrottares mående och prestationsförmåga påverkas av en rad faktorer. Att idrottare påverkas psykologiskt och fysiologiskt av ökad press i tävlingssituationer är erkänt, men exakt vilka underliggande mekanismer som påverkar detta är ej klarlagt. Ett behov av att bredda förståelsen för hur emotioner och anspänning under pressade situationer påverkar idrottare är relevant inom flera sporter. Att utöva elektronisk sport (E- sport) innebär en större psykologisk påfrestning snarare än fysisk, där förhöjd hjärtfrekvens kan härledas till anspänning och emotioner i den pressade situationen snarare än fysisk ansträngning. I denna studie undersöktes relationen mellan prestation, emotioner samt anspänning (hjärtfrekvens) hos E- sportare under tränings- och tävlingssituation. I tillägg undersöktes om psykologisk flexibilitet har något samband med dessa variabler. De undersökta emotionerna var känsla av kontroll, förnöjsamhet, ilska, tävlingsängslan och nervositet. Data samlades in genom ett webbaserat självskattningsformulär som deltagarna (N=10) fyllde i före, under och efter match. Hjärtfrekvens mättes under match med hjälp av pulsband. Resultaten visar på vissa statistiskt signifikanta samband där negativa emotioner skiljer sig mellan tränings- och tävlingssituationerna. Hur detta i sin tur påverkade spelarnas prestation förefaller oklart.Med anledning av få deltagare kan inga slutsatser dras utifrån dessa fynd, men området är intressant för framtida studier.

Stressade medarbetare kostar pengar, sänker produktivitet och bidrar till ohälsa. Genom perspektivtagande kan vi ändra förhållningssätt till vårt psykologiska innehåll. ”Självet-som-kontext” ingår i ”psykologisk flexibilitet” och innebär att ta perspektiv till sitt psykologiska innehåll. ”Prosocialt hjälpbeteende” är att ta ett nytt perspektiv till andra. Vår studie undersöker om interventioner i självet-som-kontext och prosocialt hjälpbeteende har effekt på psykologisk flexibilitet i arbetslivet, självupplevd stress samt självet-som-kontext. Även sambandet mellan beroendevariablerna undersöktes. Vi använde en mixad AB-design med intervention. Resultatet visade på minskad självupplevd stress (p=.005) utan effekt av interventionerna (p=.771). Vi fann skillnad mellan interventionerna på psykologisk flexibilitet i arbetslivet (p=.037), men förändringen var inte signifikant (p=.597) Effektstorleken för samtliga skillnader var låg (η2p = .1). Samtliga beroendevariabler korrelerar signifikant (p=<.001).

Abstract Idag är det ca 30 % av befolkningen som upplever någon form av psykisk ohälsa, många söker vård via primärvården där de hänvisas till Hälsocentraler som erbjuder KBT behandling för psykisk ohälsa. De flesta söker för diagnoser som depression och ångesttillstånd. Eftersom det kan vara långa köer för individuell terapi erbjuds KBT behandling i grupp som ett alternativ till enskild terapi. Denna studie är en utvärdering av en KBT behandling i grupp inom Primärvården vid en Hälsocentral i norra Sverige. Sex deltagare har intervjuats efter avslutad gruppbehandling. Materialet i studien har genomgått en kvalitativ innehållsanalys. Teman som framkom i studien är psykologisk flexibilitet, perspektivtagande, smågruppsprocesser, beteendeförändringar och tilltro till den egna förmågan. Resultatet visar på att samtliga deltagare är positiva till den behandling i gruppform som de erbjudits. De hade dock önskat fler gruppträffar. Samtliga gav uttryck för att de via metoder och tekniker som mindfulness, kognitiv defusion och perspektivtagande bättre kunde hantera sin tillvaro. De upplevde förbättrad psykisk hälsa och beskrev förändrade beteenden som lett till insikter om och tilltro till den egna förmågan. Deltagarna uttryckte att de på egen hand ville använda sig av de nya färdigheterna och implementera dem i sina vardagliga liv. Ingen av deltagarna i studien upplevde sig vara i behov av någon ny eller fortsatt behandling efter KBT gruppens avslutning.

Cyber victimization is a new phenomenon that keeps increasing with every year, and although the interest in research has grown, little is still known about ways to minimize the outcomes of cyber victimization on mental health. This thesis aimed to investigate whether psychological flexibility could act as a moderator on the relationship between cyber victimization and trait anxiety in Swedish youth. Gender was used as a control variable. Participants were recruited on Facebook, and data was collected via an online questionnaire that contained gender, age, Adolescent Cyber-Victimization Scale, Avoidance and Fusion Questionnaire for Youth, and Penn State Worry Questionnaire for Children. The sample consisted of 102 Swedish youths (females, N = 74, males, N = 28) aged 16 to 25 years (M = 20.34, SD = 2.88). A multiple linear regression showed that psychological flexibility and cyber victimization significantly predicted anxiety. The results for psychological flexibility as a moderator on the relationship between cyber victimization and anxiety, and for gender as a predictor for anxiety, were non-significant. The results provide a deeper understanding of the role of psychological flexibility in mental health in youth, but further research is needed on psychological flexibility as a moderator. Future research should focus on more clinical groups with increased sample size and add a wider gender perspective. / Att bli utsatt för nätmobbning är ett nytt fenomen som fortsätter att öka för varje år, och trots att intresset för forskning har växt, så vet man fortfarande lite om sätt att minska utfallet av nätmobbning på mental hälsa. Den här studien syftade till att undersöka huruvida psykologisk flexibilitet kan agera som en moderator på relationen mellan nätmobbning och ångest hos svenska ungdomar. Kön användes som kontrollvariabel. Deltagarna rekryterades på Facebook och data samlades in via ett onlineformulär som innehöll kön, ålder, Adolescent Cyber-Victimization Scale, Avoidance and Fusion Questionnaire for Youth, och Penn State Worry Questionnaire for Children. Antalet deltagare var 102 svenska ungdomar (kvinnor, N = 74, män, N = 28) i åldern 16 till 25 år (M = 20,34, SD = 2,88). En multipel linjär regression visade att psykologisk flexibilitet och nätmobbning signifikant predicerade ångest. Resultaten för psykologisk flexibilitet som en moderator på relationen mellan nätmobbning och ångest, och för kön som prediktor av ångest, var icke-signifikanta. Resultaten bidrar med en ökad förståelse för vilken roll psykologisk flexibilitet har i mental hälsa hos unga, men fortsatt forskning behövs på psykologisk flexibilitet som en moderator. Framtida forskning borde fokusera på mer kliniska grupper med ökad urvalsstorlek och lägga till ett bredare genusperspektiv.

Korta interventioner kopplade till psykologiska processer har visats kunna öka idrottares prestation under pressade situationer. Syftet med denna studie var att undersöka effekten av en 90 minuter lång ACT-baserad intervention på golfares faktiska och upplevda prestation under en golfsimulatortävling. Interventionen bestod av en workshop med syfte att introducera fenomenet psykologisk flexibilitet. Urvalet inkluderade elever från ett svenskt elitidrottsgymnasium. Med den icke-parametriska motsvarigheten till parat t-test, Wilcoxon signed-rank test, jämfördes data från en tävling innan interventionen med en tävling efter. För att undersöka tillförlitliga individuella skillnader utfördes Reliable change index (RCI). Information som användes i analyserna var deskriptiv information om deltagarna som exempelvis ålder, kön och erfarenhet, deltagarnas prestation samt självskattad data i form av emotioner, psykologisk flexibilitet och stresshantering. Resultaten av Wilcoxon signed-rank test påvisade inga skillnader i prestation eller psykologisk flexibilitet, däremot uppmättes skillnader i ilska och nervositet. Ilskan hos deltagarna ökade och nervositeten minskade. Resultaten av RCI påvisade tillförlitliga individuella förändringar för samtliga utfallsmått förutom förmåga att hantera problematiska situationer under stress (stresshantering 2). Resultatet och möjliga förklaringar diskuteras i relation till tidigare forskning inom ämnet.

Idrottares prestation påverkas av upplevda emotioner och hög stress under matcher. Ett område där detta samband utforskats i mindre utsträckning är inom elektronisk sport (e-sport). I denna studie undersöktes om en korttidsintervention kunde påverka prestation, emotioner och psykologisk flexibilitet hos e-sportare. Interventionen genomfördes digitalt och baserades på Acceptance och Commitment terapi (ACT). Emotionerna som undersöktes var ilska, stress, glädje, skam, nedstämdhet och ängslan. Data samlades in genom ett webbaserat formulär av deltagarna (N = 14) före och efter interventionen. Resultaten visade på sänkt nedstämdhet vid matcher efter intervention, däremot syntes ingen skillnad gällande andra emotioner. Resterande variabler hade ingen skillnad, däremot syntes en förändring i variationen mellan första och andra mättillfället gällande psykologisk flexibilitet och emotionerna glädje samt rädsla/ängslan. Studien är att betrakta som en pilotstudie som ett initiativ till kommande studier.

Depression är vanligt förekommande världen över och läkarstudenter är en utsatt grupp. Under läkarprogrammet ökar dessutom den psykiska ohälsan bland studenterna. Förmågan till psykologisk flexibilitet, innefattande defusion, acceptans, jag-som-kontext, flexibel uppmärksamhet i nuet, värden och ändamålsenligt handlande, har visat sig ha samband med ohälsa. Training for Awareness, Resilience and Action (TARA) har skapats i USA som metod för att i grupp behandla depression hos tonåringar. Under 2018 erbjöds TARA till en grupp läkarstudenter i Umeå och denna kvalitativa studie innefattade semistrukturerade intervjuer två år efter avslutad behandling. Deltagarna var fem av dessa studenter och intervjuerna fokuserade på deras upplevelser av TARA samt vilka metoder de fortsatt att använda. Åldern på deltagarna var 21-32 år vid intervjutillfället. En tematisk analys användes för att analysera materialet från intervjuerna. Resultatet visade att deltagarna upplevde att de fick flera olika verktyg att använda sig av för att hantera sin psykiska ohälsa. Främst var andningsövningar och att uppmärksamma det som hände inom dem som beskrevs som det viktigaste. Deltagarnas beskrivningar av deras erfarenheter visar att de övat upp sin förmåga till defusion, acceptans, flexibel uppmärksamhet i nuet, värden och ändamålsenligt handlande under TARA. Beskrivningar av jag-som-kontext gick inte att hitta i materialet. Studiens utformning, kvalitativa intervjuer, och urvalet av deltagare har minskat möjligheten till generalisering. Dock kan resultatet förstås som att TARA kan hjälpa till att öka upplevelsen av psykologisk flexibilitet, vilket i förlängningen kan minska symtomen på depression. / Depression is common worldwide and medical students are a vulnerable group and during the medical education mental illness increases. The ability for psychological flexibility, including diffusion, acceptance, Self-as-context, flexible contact with the present, values ​​and appropriate action, has been shown to be associated with ill health. Training for Awareness, Resilience and Action (TARA) has been created in the United States as a method of treating depression in group in adolescents. In 2018, TARA was offered to a group of medical students in Umeå and this qualitative study included semi-structured interviews with five of these students about their experiences of TARA and what methods they are using. The interviews were conducted two years after their participation in TARA. The participants attended the second and forth semester of their education when TARA occurred. The age of the participants was 21-32 years at the time of the interview. A thematic analysis was used to analyze the material from the interviews. The results showed that the participants felt that they were given several different tools to use to manage their mental illness. Mainly breathing exercises and paying attention to what was happening within them was described as the most important. The participants' descriptions of their experiences show that they practiced their ability for defusion, acceptance, flexible contact with the present, values ​​and appropriate action during TARA. Descriptions of Self-as-context couldn’t be found in the material. The design of the study, qualitative interviews, and the selection of participants have reduced the possibility of generalization. However, the result can be understood as that TARA can help to increase the experience of psychological flexibility, which in the long run can reduce the symptoms of depression.

Elitidrottare har identifierats som en riskgrupp för psykisk ohälsa utifrån exponering av såväl generella som sportspecifika påverkansfaktorer. Bland elitidrottare är förekomsten av psykisk ohälsa dessutom större bland kvinnor än män. Första syftet med studien är att kartlägga förekomsten av symtom på psykisk ohälsa (ångest, depression och sömnsvårigheter) och psykisk hälsa bland spelare i Svenska Damhockeyligan (SDHL). Andra syftet är att undersöka samband mellan symtom på psykisk ohälsa/hälsa och demografiska variabler (skador, anställningsstatus), socialt stöd och psykologisk flexibilitet. 182 av 199 SDHL-spelare (medelålder 22,3±SD 4,8, 16–35 år) från alla nio lag deltog i denna tvärsnittsstudie. Självskattningsformulär användes som datainsamlingsmetod och data analyserades vidare genom statistiska analyser. Resultatet visade att över 4 av 10 spelare rapporterade måttliga eller högre nivåer av symtom på ångest, depression och/eller sömnsvårigheter, där ungefär hälften rapporterade komorbiditeter. Detta indikerar ett glapp för prevention. Sammantaget rapporterade 6 av 10 ett sub-idealt tillstånd (d.v.s. ingen psykisk ohälsa och psykiskt välbefinnande), vilket indikerar ett glapp för promotion. Statistiskt signifikanta positiva samband fanns för psykologisk flexibilitet och socialt stöd. Förslagsvis kan dessa faktorer bli fördelaktiga att adressera vid preventivt och promotivt hälsoarbete med målgruppen. Framtida forskning kan adressera dessa faktorer vid interventionsstudier liksom följa populationens psykiska hälsotillstånd och dess påverkansfaktorer över tid. / Objectives: First, to map the prevalence of symptoms of mental illness (i.e., anxiety, depression, and sleep difficulties) and mental health among players in the Swedish Women’s Hockey League (SDHL). Second, to investigate relationships between mental illness/health and demographic variables (i.e., injuries, employment status), social support and psychological flexibility. Methods: SDHL players (n=182; mean age 22.3±SD 4.8, range 16-35) from nine teams participated in this cross-sectional study. 79% (n=145) combined sports with education or work (i.e., “dual careers”). 20% (n=54) reported injuries. Self-assessment questionnaires were used to measure perceived levels of symptoms of anxiety, depression, sleep difficulties, psychological flexibility, and social support. Mental health/illness variables were presented as descriptive statistics and associations were investigated through multivariate binary logistical regression analyses. Results: Moderate or severe levels of symptoms were reported among 29% for sleep difficulties and 26% for anxiety and/or depression. 19% reported comorbidities. 58% reported flourishing mental health. Lower psychological flexibility was associated with lower odds of flourishing mental health and higher odds of symptoms of mental illness. Social support was associated with higher odds of flourishing mental health and lower odds of sleep difficulties. Conclusion: 6 of 10 players reported not reaching the ideal state of mental health (i.e., no mental illness and flourishing mental health). Statistically significant associations were found with psychological flexibility and social support, suggesting these factors will be beneficial to consider when working to promote mental health and prevent mental illness in this population.

Syfte: Undersöka huruvida föräldrar med och utan barn med kroniska tillstånd skiljer sig åt gällande: psykologisk flexibilitet (generell och föräldraspecifik), utbrändhet, psykologiskt lidande och subjektiv livskvalitet. Samt undersöka om prediktorerna: huruvida föräldrarna har barn med kroniska tillstånd, nivåer av psykologisk flexibilitet (generell och föräldraspecifik), samt nivåer av medveten närvaro och kognitiv defusion förklarar föräldrars utbrändhetssymtom, psykologiska lidande och subjektiva livskvalitet. Metod: Oberoende ttest och Mann-Whitney U test genomfördes i syfte att undersöka medelvärdes skillnader mellan föräldrar till barn med kroniska tillstånd (N=51) och föräldrar till barn utan kroniska tillstånd (N= 28) gällande psykologisk flexibilitet, utbrändhet, psykologiskt lidande och subjektiv livskvalitet. Hierarkiska multipla regressionsanalyser (HRA) (N=79) genomfördes i syfte att undersöka möjliga förklaringar till föräldrars utbrändhetssymtom, psykologiska lidande och livskvalitet. Resultat: Oberoende t-test och Mann- Whitney U-test indikerade enbart signifikanta skillnader mellan föräldrar till barn med kroniska tillstånd och föräldrar till barn utan kroniska tillstånd avseende generell psykologisk flexibilitet, utbrändhet och psykologiskt lidande. Således ingen signifikant skillnad mellan de två föräldragrupperna avseende föräldraspecifik psykologisk flexibilitet och subjektiv livskvalitet. HRA indikerade att generell (inte föräldraspecifik) psykologisk flexibilitet var en signifikant prediktor beträffande föräldrars utbrändhetssymtom, psykologiska lidande och subjektiva livskvalitet. Att ha barn med eller utan kroniska tillstånd predicerade enbart föräldrars utbrändhet. Medveten närvaro och kognitiv defusion predicerade utöver generell psykologisk flexibilitet, föräldrarnas subjektiva livskvalitet. Slutsats: Psykologisk flexibilitet som enhetlig modell för mänskligt fungerande, antas vara användbar i framtida forskning gällande föräldrar till barn med kroniska tillstånd samt till föräldrar över lag som har lägre grad av psykologisk flexibilitet. Mer forskning om specifika psykologiska flexibilitets relaterade processerna behövs, samt studier som inkluderar bakgrundsinformation om föräldrarna såsom kön och ålder. / Objective: Whether parents with or without children having chronic conditions differ in regard to; Psychological flexibility (global and parent-specific), burnout symptoms, psychological distress and subjective quality of life. As well as to investigate whether following predictors; having a child with a chronic conditions or not, levels of psychological flexibility (global and parentspecific) and levels of mindfulness and cognitive defusion explain parents burnout symptoms, psychological distress and subjective quality of life. Method: Independent samples T-tests and Mann-Whitney U-tests were used in order to investigate mean differences between parents to children with chronic conditions (N=51) and parents to children without chronic conditions (N=28) regarding psychological flexibility, burnout symptoms, psychological distress and subjective quality of life. Hierarchical multiple regression analyses (HRA) (N=79) were conducted in order to investige possible explanaitions to parents burnout symptoms, psychological distress and subjective quality of life. Results: Independent samples T-tests and Mann- Whitney U tests indicated sicnificant mean differences regarding global psychological flexibility, burnout and psychological distress. No significant differences were found between the two groups in regard to parent-specific psychological flexibility and subjective quality of life. HRA indicated that global (and not parents-specific) psychological flexibility was a significant predictor in explaining parents burnout symptoms, psychological distress and subjective quality of life. Having a child with or without a chronic condition, only predicted parents burnout symptoms. Mindfulness and cognitive defusion predicted over and beyond global psychological flexibility, parents subjective quality of life. Conclusion: Psychological flexibility as a unified model of human functioning, is presumed to be useful in future research in regard to parents having children with chronic conditions, as well as to parents of children without chronic conditions and parents who has lower level of psychological flexibility. There is a need for further research regarding psychological flexibility related processes and future studies that include background information of parents such as gender and age.

When recently graduated psychologists leave the profession, it can have a negative impact on the quality and continuity of care as well as resulting in socioeconomic costs. This study set out to investigate what personal and contextual factors affect newly graduated psychologists' intention to leave the profession (ITLP) over time. Longitudinal data was collected using a survey over three waves: 2017, 2018 and 2019. The participants were newly graduated psychologists in Sweden (n=346) who had answered two consecutive surveys. Logistic regressions were made, with the dependent variable ITLP. The independent variables were: sector (public or private), occupational self-efficacy, work related psychological flexibility, role stress. emotional demands, job satisfaction, social support (from colleagues, supervisor and family), transition between studies and internship, transition between internship and employment and sickness absence. Results showed that job satisfaction, social support from supervisors and the transition between internship and employment had a significant effect on the newly graduated psychologists’ ITLP over time. Due to data limitations some hypothesized relationships might not have been detected. Further research is needed to clarify what affects psychologists’ ITLP over time. / Att psykologer väljer att lämna yrket kan påverka vårdkvalitet och kontinuitet, dessutom innebär det samhällsekonomiska kostnader. Denna studie undersöker vilka faktorer det är som påverkar huruvida psykologer har en intention att lämna yrket (ITLP) eller inte. Longitudinell data samlades in i tre omgångar: 2017, 2018 och 2019. Deltagare var nyligen examinerade psykologer i Sverige (n=346) som hade svarat på två efterföljande enkäter. Logistiska regressioner genomfördes med den beroende variabeln ITLP. De oberoende variabler var: sektor (offentlig eller privat), arbetsrelaterad self-efficacy, arbetsrelaterad psykologisk flexibilitet, rollstress, emotionella krav, arbetstillfredsställelse, socialt stöd (från kollegor, överordnad och familj), övergång mellan studier och praktisk tjänstgöring, övergång mellan praktisk tjänstgöring och arbete samt sjukfrånvaro. Resultatet visade att arbetstillfredsställelse, socialt stöd från överordnad och transitionen mellan praktisk tjänstgöring och arbete hade en signifikant effekt på ITLP över tid. Begränsningar i data kan ha gjort så att vissa av de samband som hypotiserats inte kunde identifieras. Mer framtida forskning behövs för att klargöra vilka faktorer som påverkar psykologers ITLP över tid.