No description available.

Inledning: Syftet med denna studie är att undersöka likheter och olikheter mellan psykodynamisk psykoterapi och andlig vägledning utifrån upplevelsen hos de som har erfarenhet av att möta människor i både psykoterapi och andlig vägledning. Förhoppningen är att studien kan bidra till ökad förståelse för såväl likheter som olikheter de olika samtalsmetoderna, med psykologiskt perspektiv och med andligt perspektiv, emellan.Frågeställningar: Hur upplevs likheter och olikheter mellan psykoterapi och andlig vägledning, hur upplevs mötet med den hjälpsökande i psykoterapi och andlig vägledning, av dem som är utbildade till och erbjuder både psykodynamisk psykoterapi och andlig vägledning?Hur upplevs eventuella fördelar och svårigheter med de dubbla yrkesrollerna, som psykoterapeut och andlig vägledare?Metod: Fem kvalitativa intervjuer genomfördes. Intervjuerna analyserades med hjälp av tematisk analys med induktiv ansats i kodning, tematisering och analys av insamlat data.Resultat: Deltagarna beskrev att båda metoderna är samtalskurer, att kvalitén i mötet är viktig och att den hjälpsökande kommer till insikter om sig själv. Deltagarnas svar visade att gränsdragningen mellan psykoterapi och andlig vägledning ibland är enkel, ibland inte. Möjligheten att helt skilja andlig vägledning och psykoterapi åt beskrevs av deltagare ligga i synen på andlighet och gudstro. En önskan om dialog mellan professionella med såväl psykologiskt som andligt perspektiv, framkom.Diskussion: Deltagarna gav inte entydiga svar angående likhet och olikhet mellan psykoterapi och andlig vägledning. Deltagarnas syn på människan som bärare av både psykologiska och andliga erfarenheter kan medföra att de med dubbel kompetens befinner sig i ett gränsland mellan sekulär psykoterapi och konfessionell andlig vägledning. Medmänsklighet och empati framträder tydligt som de viktigaste komponenterna i samtalet med den hjälpsökande. / Introduction: The purpose of this study is to investigate the similarities and differences between psychodynamic psychotherapy and spiritual direction based on the experience of those who meet people both in psychotherapy and in spiritual direction, and to increase the understanding of both similarities and differences between the methods.Questions: How are similarities and differences between psychotherapy and spiritual direction experienced, how is the encounter with those seeking psychotherapy and spiritual direction experienced by those educated for and offering psychodynamic psychotherapy and spiritual direction?How are possible benefits and difficulties experienced with the dual roles, as psychotherapist and spiritual director?Method: Five qualitative interviews were conducted. The interviews were analyzed using thematic analysis with inductive approach in coding, thematization and analysis of collected data.Results: Study participants described that both methods are talking cures, that the quality of the interpersonal meeting is important and that the applicant seeks to gain insight about himself. Study participants described that the distinction between psychotherapy and spiritual direction was not always easy. The ability to differentiate spiritual direction and psychotherapy was described by participants lay in the view of spirituality. Study participants talked about the importance of dialogue between professionals with psychological and spiritual perspective.Discussion: Study participants did not provide unambiguous answers regarding similarity and dissimilarity between psychotherapy and spiritual direction. As the study participants hold the view of human beings as carrying both psychological and spiritual needs they risk ending up in a no man’s land between secular psychotherapy and confessional spiritual direction. Interpersonal warmth and empathy was described as the most important components of the meeting with the help seeking applicant.

Inledning: Psykoterapi och psykoanalys är påfallande frånvarande i studier när det gäller palliativ vård och död. Syftet med denna undersökning är att undersöka hur psykoterapeuter arbetar i terapi med döende patienter. Frågeställning: Hur arbetar psykoterapeuter med psykodynamisk inriktning med döden i terapirummet? Metod: Studien baseras på halvstrukturerade intervjuer med fem legitimerade psykoterapeuter med psykodynamisk inriktning med erfarenhet av terapi med döende patienter. Materialet analyserades med hjälp av tematisk analys. Resultat: Resultatet beskriver psykoterapeuters arbete med döende patienter. Fyra teman framträder. Det första belyser att döden är ramen i terapin. Det andra visar på den livsviktiga alliansen. Det tredje beskriver närmare den terapeutiska praktiken och innehållet i terapin. Det fjärde beskriver de särskilda utmaningar som terapeuten möter i terapi med döende patienter. Diskussion: I studien framkommer att döden återverkar på hela terapiförloppet. Döden blir ramen i terapi med döende patienter. När det gäller alliansen ser den ut att komma snabbare i terapier med döende patienter. Själva innehållet i terapin blir också något annorlunda, det blir ett annat fokus. Livsfrågor får ett stort utrymme. Många starka känslor väcks i terapin, såväl hos patient som hos terapeut. Teoribildningens betydelse betonas för att kunna förstå dessa känslor i termer av överföring/motöverföring och projektion/identifikation. Bland det mest utmanande i terapier med döende patienter är de starka känslor som väcks hos terapeuten. Studiens resultat är i linje med tidigare forskning som främst består av kliniska rapporter. / Introduction: Psychotherapy and psychoanalysis are strikingly absent in studies of palliative care and death. The purpose of this study is to explore how psychotherapists work in therapy with dying patients. Research question: How do psychotherapists with psychodynamic orientation work with death in the therapy room? Method: The study is based on semi-structured interviews with five licensed psychotherapists with psychodynamic orientation and with experience of therapy with dying patients. The material was analyzed using thematic analysis. Results: The result describes psychotherapists' work with dying patients. Four themes emerge. The first theme is that death becomes the framework of the therapy. The second theme shows the vital alliance. The third theme describes the therapeutic practice and the content of the therapy. The fourth theme describes the specific challenges that the therapist faces in therapy with dying patients. Discussion: The study reveals that death affects the entire therapy. Death becomes the framework in therapy with dying patients. Alliance seems to come faster in therapies with dying patients. The content of the therapy will have a different focus. Life issues are given a lot of space. Many strong feelings are aroused in the therapy, both in the patient and in the therapist. The importance of theory formation is emphasized in order to understand these feelings in terms of transference/countertransference and projection/identification. The strong feelings aroused by the therapist is among the most challenging issues in therapies with dying patients. The results of the study are in line with previous research, which mainly consists of clinical reports.

KBT-terapi har de närmaste åren alltmer utförts via videosamtal, även kallat videoconferencing  psychoterapy (VCP) i privat och regional vård i Sverige som spridits ytterligare under pandemin covid-19.  Syftet var att undersöka KBT-behandlares åsikter om VCP. Frågeställningen var ”Vad har KBT-behandlare  för attityder gällande KBT via VCP?”. Ett urval samlades in genom ett bekvämlighetsurval som erhölls genom webenkät. Enkäten spreds via E-post till två KBT-föreningar (BTF och SFKBT) och bland annat  på sociala medier. 140 fullständiga svar gav resultatet att KBT-behandlarna var positiva till VCP som  ansågs tidsbesparande och flexibelt men svårt att motivera vissa patienter till. KBT-tekniker och arbetssätt  som ansågs mer okomplicerat var agenda, behandlingsmål, hemuppgifter, boostersessioner, acceptans och  återfallsprevention. Det ansågs komplexare med känsloreglering, rollspel och exponering. Ångest,  depression och stress ansågs lättare att behandla medan större osäkerhet eller skeptiskhet fanns gällande  tvång, bipolaritet, personlighetssyndrom och fobier. Slutsats blev att VCP ansågs som ett bra sätt att bedriva  KBT med god allians. Kreativa lösningar ansågs behövas för att lösa pedagogiska utmaningar samt att det  ansågs som en utmaning att läsa av kroppsspråk och känsloläge. Vidare forskning krävs för vidare  attitydmätning hos KBT-kliniker. VCP kommer säkerligen vidareutvecklas och expandera vidare. / <p>Linköpings universitet | Institutionen för beteendevetenskap och lärande Psykoterapeutexamensuppsats/magisteruppsats/uppsats på avancerad nivå, 15 hp | Psykoterapeutprogrammet (KBT) Höstterminen 2020 | ISRN-nummer: LIU-IBL/PST-A—20/02—SE</p>

Inledning: Syftet med denna studie är att få en bredare kunskap om ett outforskat område; psykodynamiska psykoterapeuters upplevelse av att arbeta med personer dömda för mord eller allvarliga våldsbrott. Frågeställning: Hur upplever psykodynamiska psykoterapeuter det är att arbeta med personer dömda för mord eller allvarliga våldsbrott? Metod: Studien bygger på den halvstrukturerade livsvärldsintervjun med fem terapeuter med erfarenhet av att bedriva psykoterapi med brottsdömda för allvarliga våldsbrott eller mord. Intervjuerna spelades in och bearbetades med tematisk analys. Resultat: Terapeuterna har svårt att känna empati och upplever också ångest och rädsla i terapierna. Terapeuterna försöker att förstå personen och brottet för att kunna arbeta för egen del men också för att kunna behandla patienten. Terapeuten uttrycker behov av stöd genom riskbedömning, utbildning och handledning för denna patienttyp. Diskussion: Terapeuternas upplevelse bekräftade det forskningen visat på; att det är stora känslomässiga påfrestningar i det terapeutiska arbetet med brottsdömda för mord och allvarliga våldsbrott. Terapeuterna hade svårt att erbjuda en empatisk förståelse och bearbetande psykoterapi. Terapeuterna efterfrågade en mer genomtänkt behandlingside för denna patientgrupp från organisationens sida och egen handledning och utbildning för att kunna genomföra det psykoterapeutiska arbetet. / Introductions: The purpose of this study is to achieve a broader knowledge of an area not researched on; psychodynamic psychotherapists experience of working with people convicted of murder or serious violent crimes. Issues: How do psychodynamic psychotherapists experience working with people convicted of murder or serious violent crimes? Method: The study is based on the semi-structured interview with five therapist’s with experience of treatment with people convicted of murder or serious violent crimes. The interviews were recorded and processed using thematic analysis. Result: The therapists have difficulty feeling empathy and they also experience anxiety and fear in the therapies. The therapists try to understand the person and the crime in order to be able to work for their own part but also to be able to treat the patient. The therapists expresses the need for support through risk assessment, training and supervision for this kind of patient. Discussion: The therapist’s experience confirmed what research shows; that there are severe emotional strains in the therapeutic work with those convicted of murder and serious violent crimes. The therapists found it difficult to offer an empathetic understanding and processing psychotherapy. The therapists wished for a more elaborate treatment idea for this patient group on the part of the organization and their own supervision and training to be able to carry out the psychotherapeutic work.

Det västerländska samhället genomsyras av ålderistiska föreställningar som påverkar hur äldre bemöts inom den psykoterapeutiska vården. Ett tydligt exempel på när starka åldersnormer kommer i bruk är i relation till äldres sexualitet och intima relationer. Syftet med den här studien är att ge en översiktlig bild av hur sexualitetsrelaterade frågor behandlats i tidigare forskning kring reminiscensmetoder med äldre. Resultatet tolkas utifrån ett socialkonstruktivistiskt perspektiv med inspiration av Foucault. Materialet visar att forskningen inom området främst intresserar sig för sexuella minoritetsgruppers erfarenheter. Vidare lyfts utvecklandet av resilienta egenskaper hos målgruppen och vikten av att ta ålderkohorters särskilda erfarenheter i beaktande. Utöver detta diskuteras värdet av att professionella anammar ett kritiskt förhållningssätt till sin egen roll. För att undvika att äldre individers livsberättelser tolkas baserat på oreflekterade normativa uppfattningar efterlyses det i materialet mer forskning och kunskap på området. En central paradox som materialet visar är risken för att stereotypa föreställningar om ålderdom och äldres sexualitet reproduceras genom att problematiken åskådliggörs. Slutsatsen är dock att det är nödvändigt att bygga vidare på denna forskning för att ge professionella verktyg till att börja ifrågasätta vissa idéer som är knutna till åldersnormer - hos klienter såväl som hos sig själva. / Ageist assumptions pervade the Western society of today and affect the way older people are treated in psychotherapeutic care. One clear example of when powerful age-related norms come into play is in regard to sexuality and the intimate relationships of older people. The purpose of this study is to provide an overview of how sexuality-related issues have been addressed in previous research on reminiscence methods with older people. The results are interpreted from a social constructivist perspective, inspired by the ideas of Foucault. The material shows that research in this field mainly explores the experiences of sexual minority groups. The study also illustrates the development of resilient characteristics in the target group and the importance of taking specific experience of different age cohorts into account. In addition, the value of professionals adopting a critical approach to their own role is discussed. In order to avoid older people's life stories being interpreted based on unchallenged normative perceptions, the material calls for more research and knowledge in the field. A central paradox that the material illustrates is the risk that stereotypical notions of old age and sexuality of older people are reproduced by illuminating the problem. The conclusion is, however, that it is necessary to build on this research to provide professionals with adequate tools, so that they learn to question certain ideas that are linked to age-related norms - those of clients as well as their own views.

Syftet med studien var att beskriva psykoterapeuters upplevelser av att arbeta med klienter med perfektionism, då tidigare forskning har visat på att perfektionism har samband med psykisk ohälsa och sämre behandlingsutfall samt är en hindrande faktor i terapeutisk behandling. Kvalitativa, semistrukturerade intervjuer användes för att samla in data från sju erfarna legitimerade psykoterapeuter. Intervjumaterialet analyserades med hjälp av tematisk analys vilket mynnade ut i tre huvudteman: strävan efter perfektion, allianssvårigheter och terapeutiskt förhållningssätt. Slutsatser som dras i föreliggande i studie är att det terapeutiska arbetet kan påverkas av perfektionistiska klienters höga krav och förväntningar på sig själva och sin omgivning samt att deltagarna upplever att perfektionism skapar vissa svårigheter i den terapeutiska alliansen. Dessa utmaningar föranleder enligt deltagarna behov av ett terapeutiskt förhållningssätt som främjar trygghet och varsamt utmanande av perfektionistiska föreställningar. / The aim of the current study was to describe psychotherapists' experience of working with clients with perfectionism, as previous research shows that perfectionism is associated with mental illness, poorer treatment outcomes and is a disruptive factor in therapeutic treatment. Qualitative, semi-structured interviews were used to collect data from seven well experienced licensed psychotherapists. The interview material was analyzed using thematic analysis, which resulted in three main themes: the pursuit of perfection, alliance difficulties and therapeutic approach. Conclusions drawn in the present study are that the therapeutic work can be affected by perfectionist clients' high demands and expectations of themselves and people around and that the participants experience that perfectionism creates certain difficulties in the therapeutic alliance. According to the participants, these challenges give rise to a need for a therapeutic approach that promotes security and a careful questioning of perfectionist perceptions.

Therapists’ reactions towards patients are important for the therapeutic process, and is influenced by therapist and patient characteristics. This study aimed to improve the understanding of therapists’ emotional reactions by investigating if patients’ attachment and ability to mentalize predicted therapist countertransference in psychotherapy. Multilevel modeling was used to analyse 87 therapy-dyads in psychotherapy. Patient attachment, measured pre-treatment using self-reports, and mentalization operationalized as Reflective functioning (RF) were hypothesized to predict therapist self-reported emotional experiences (conceptualized as countertransference) over the complete treatment and in different treatment phases. Results showed that lower patient RF predicted more negative therapist countertransference in complete treatment. In the middle and final phases of therapy, lower RF predicted more negative countertransference, and higher RF predicted more positive countertransference. Higher level of avoidant attachment in patients predicted more relaxed therapist countertransference in the final phase of treatment. Findings indicate that patients’ mentalizing ability is important to consider in psychotherapy, as it has informational value for the therapeutic process. / Terapeuters reaktioner gentemot patienter är en viktig del i den psykoterapeutiska processen, och påverkas av terapeuters och patienters personliga egenskaper. Den här studien syftade till att utvidga förståelsen för terapeuters känslomässiga reaktioner genom att undersöka om patienters anknytning och mentaliseringsförmåga predicerar terapeuters motöverföring i psykoterapi. Multilevel-modeling användes för att analysera 87 behandlingsdyader i psykoterapi. Patienters anknytning, mätt innan behandling genom självskattning, och mentalisering operationaliserat som reflektivt fungerande (RF) förväntades predicera terapeuters självskattade emotionella upplevelser (konceptualiserat som motöverföring) över hela behandlingsperioden och i olika behandlingsfaser. Resultaten visade att lägre RF hos patienter predicerade mer negativ motöverföring hos terapeuter över hela behandlingsperioden. I mitten- och slutfaserna av terapin predicerade lägre RF mer negativ motöverföring, och högre RF predicerade mer positiv motöverföring. Högre nivåer av undvikande anknytning hos patienter predicerade mer avslappnad motöverföring hos terapeuter i slutfasen. Fynden indikerar att patienters mentaliseringsförmåga är viktigt att beakta i psykoterapi, eftersom det har informativt värde för den terapeutiska processen.

No description available.

Inledning: Psykoterapisamtal kan vara till hjälp för att minska lidande när en människa drabbas av dödlig sjukdom. Terapier med patienter med dödlig sjukdom kan väcka starka känslomässiga reaktioner hos terapeuten. Forskning gjord inom det psykodynamiska fältet utgår övervägande från fallstudier, varför denna kvalitativa intervjustudie skulle kunna tillföra ytterligare kunskap om hur de känslomässiga upplevelserna beskrivs av psykodynamiska terapeuter. Syftet med studien var att undersöka den psykodynamiska psykoterapeutens upplevelse av terapisamtal med patienter som drabbats av dödlig sjukdom, för att skapa en förståelse för de känslomässiga reaktionerna hos terapeuten.  Frågeställningar: Hur beskriver psykoterapeuten de känslomässiga upplevelserna i det terapeutiska samtalet med patienter med dödlig sjukdom?Vad upplever den psykodynamiska psykoterapeuten är betydelsefullt i samtalen med patienter med dödlig sjukdom?  Metod: En semistrukturerad kvalitativ intervjustudie av fem legitimerade psykodynamiska psykoterapeuter med erfarenhet av terapier med patienter med dödlig sjukdom. Materialet bearbetades med hjälp av tematisk analys.  Resultat: Studien visar att terapisamtal med patienter med döende patienter väcker starka känslomässiga reaktioner hos terapeuten där känslor av hjälplöshet var framträdande. Terapeutens hantering av de starka känslomässiga reaktionerna och relationen till sin egen dödlighet inverkade på hur terapeuten påverkades av samtalen. I en nära och känslomässig relation och med en flexibel terapeutisk ram kunde terapeuten möta patientens starka känslor i processen mot döden, där också en känsla av tacksamhet uppstod hos terapeuten.  Diskussion: Studien belyser på vilket sätt terapeuten påverkas av arbetet med patienter med dödlig sjukdom och hur terapeuten handskas med starka känslomässiga upplevelser. Betydelsen av psykoterapeutens personliga förhållningssätt och flexibla ram och vilka resurser och erfarenheter den psykodynamiska psykoterapeuten behöver för att kunna utföra detta arbete. / Introduction: Psychotherapy can be helpful in reducing suffering when a person is affected by a fatal disease. Psychotherapy with patients who suffer from fatal diseases might provoke strong emotional reactions within the therapist. Research within the field of psychodynamic therapy is predominantly based on case studies, which is why this qualitative interview study could add further knowledge about how the emotional experiences are described by psychodynamic therapists. The purpose of this study was to explore the psychodynamic psychotherapist's experience of therapies with patients who suffer from fatal disease, in order to get an understanding of the therapist's emotional reactions.  Questions: How does the psychotherapist describe the emotional experiences of the psychotherapy with patients suffering from a fatal disease? What does the psychotherapist consider to be important in psychotherapies with patients carrying a fatal disease?  Method: A semi-structured qualitative interview study was conducted with five licensed psychodynamic psychotherapists with experience in psychotherapies with patients who suffer from a fatal disease. A thematic analysis was used to organize the material.  Results: The study shows that psychotherapy with patients who suffer from a fatal disease evoke strong emotional reactions in the therapist, where feelings of helplessness were prominent. The therapist's coping with strong emotional reactions and the relationship to his own mortality affected how the therapist was affected by the therapies. In a close and emotional relationship and with a flexible therapeutic framework, the therapist was able to meet the patient's strong feelings in the process towards death, where a feeling of gratitude also arose in the therapist.  Discussion: The study discusses how the therapist is affected by the work with patients with a fatal disease and how the therapist deals with strong emotional reactions. The importance of the psychotherapist's personal approach and flexible framework and what resources and experiences the psychodynamic psychotherapist needs to be able to undertake these psychotherapies.