Ätstörningar är allvarliga sjukdomar som medför stort lidande för patienter och deras närstående. De rekommenderadebehandlingsmetoderna kan hjälpa vissa patienter men det behövs effektivare behandlingsmetoder. Det finns teoretiskt stöd och ännu begränsat empiriskt stöd för att compassionfokuserad terapi (CFT) kan vara hjälpsam för patienter med ätstörningar. I föreliggande studie var syftet att utvärdera CFT i grupp vad gäller metodens genomförbarhet, acceptabilitet och preliminära effektivitet för patienter med ätstörningar som behandlas i dagvård. En åttasessioners manualbaserad CFT-grupp som tillägg till ätstörningsdagvård utvärderades enligt en single-group studiedesign (n=8). CFT-gruppen visade god genomförbarhet och acceptabilitet. Patienter förbättrades med måttliga till stora effektstorlekar vad gäller ätstörningssymptom, vikt, självkritik och självuppmuntran. Dock uppnådde inget effektmått statistisk signifikans. Studiens resultat tyder på att CFT i grupp som tillägg till ätstörningsdagvård kan vara en genomförbar och acceptabel behandling som möjligen kan bidra till tillfriskande av patienter med ätstörningar. / Eating disorders are serious illnesses that cause great suffering for patients and their caregivers. The recommended treatment methods help some patients, but more effective treatment methods are needed. There is theoretical support and still limited empirical support that compassion-focused therapy (CFT) may be helpful for patients with eating disorders. The aim of the present study was to evaluate the feasibility, acceptability and preliminary effectiveness of group CFT for patients with eating disorders who receive day care treatment. An eight-session manual-based CFT group was evaluated as an adjunct to day patient program for eating disorders according to a single-group design (n=8). The CFT group demonstrated good feasibility and acceptability. Patients improved with moderate to large effect sizes on eating disorder symptoms, weight, self-criticising and self-reassuring. However, no effect was statistically significant. Results suggest that group CFT as an adjunct to day patient program for eating disorders may be a feasible and acceptable treatment that may contribute to the recovery of patients with eating disorders.

Professionella inom familjerådgivningen och legitimerade psykoterapeuter lyderunder olika lagstiftningar vad avser journalföring. När legitimerade psykoterapeuter ärverksamma inom kommunal familjerådgivning behöver de hålla isär när de utför psykoterapioch inte. Syftet med denna studie var att undersöka hur legitimerade psykoterapeuter,verksamma inom familjerådgivning skiljer ur psykoterapi från familjerådgivning som metodför att underlätta att avgöra när de ska föra journal och inte. Frågeställningar som besvarats är.Hur gör legitimerade psykoterapeuter som arbetar som familjerådgivare distinktionen mellanpsykoterapi och familjerådgivning? Bedriver legitimerade psykoterapeuter psykoterapi påfamiljerådgivningen? Händer det att legitimerade psykoterapeuter som arbetar på denkommunala familjerådgivningen journalför sitt arbete? Studiens metod är kvalitativ. Urvaletbestod av åtta legitimerade psykoterapeuter verksamma inom familjerådgivning. Genomsemistrukturerade intervjuer gav de sin beskrivning av vad familjerådgivning är och vadpsykoterapi är och dess skillnader. De fick också svara på frågan om de bedriver psykoterapiinom den kommunala familjerådgivningen och om de händer att de journalför arbetet de utförpå familjerådgivningen. Det insamlade materialet strukturerades i två delar en kvantitativ deloch en kvalitativ del. Den kvalitativa delen analyserades utifrån teman. Studiens resultatvisade att de legitimerade psykoterapeuterna gör en distinktion mellan psykoterapi ochfamiljerådgivning, men skriver inte journal när de bedriver psykoterapi. Studiens slutsatser ärföljande, det råder otydlighet i lagstiftning och föreskrifter som gäller för arbetet inom denkommunala familjerådgivningen. / Professionals in family counseling and licensed psychotherapist are subject to variouslegislation regarding record keeping. Licensed psychotherapists who work in municipalfamily counselling services must discern between psychotherapy and other client-relatedactivities. The purpose of this study was to examine how licensed psychotherapists working inmunicipal family counselling services are able to discern between psychotherapy and familycounselling as a method for determining whether or not to keep client records. Responseswere requested for the following questions: How do licensed psychotherapists working asfamily counsellors discern between psychotherapy and family counselling? Do licensedpsychotherapists conduct psychotherapy as part of their family counselling services? Dolicensed psychotherapists working in municipal family counselling services keep records oftheir sessions? The method of the study was qualitative. The sample consisted of eightlicensed psychotherapists working in family counselling services. Through the use of semistructured interviews, psychotherapists provided definitions of family counselling andpsychotherapy, and they described the differences between them. They also responded toquestions about whether they conducted psychotherapy in their work at municipal familycounselling services and whether they kept client records of the work they did at familycounselling services. The collected material was divided into two sections – quantitative andqualitative. The qualitative section was analysed based on the topic. Results of the studyindicated that licensed psychotherapists were able to describe the differences betweenpsychotherapy and family counselling, and they clearly distinguished between psychotherapyand family counselling. Professionals who conduct psychotherapy do not keep client records.The study's conclusions are as follows, there is ambiguity in legislation and regulations thatapply to the work within the municipal family counseling.

Denna kvalitativa studie, som bygger på två svenska avhandlingar, fokuserar unga kvinnors existentiella frågor i förhållande till deras liv, framtid och livsval. Syftet med studien var att undersöka hur unga kvinnor som söker psykoterapi hanterar frågor som dessa interpersonellt, dvs. med föräldrar och andra vuxna, respektive intrapsykiskt. Metoden var kvalitativ med en kvalitativ djupintervju och tematisk analys. Det teoretiska ramverket utgick från den ”existentiella dimensionen” som hämtades från antropologisk psykiatri och klinisk religionspsykologi samt den ”sociala hjärnan” såsom den beskrivs med neuropsykologi, anknytnings-, intersubjektivitets-, affekt- och självdialogsteori. Generellt använde de fyra informanterna vuxna lite för samtal och reglering av tankar och känslor. Detta var speciellt påtagligt när det gällde den typ av existentiella frågor som undersöktes här. Endast två använde i någon mån inre representationer av föräldrarna, däremot använde två regelbundet sin relation till gud/högre makt intrapsykiskt. Studiens resultat konfirmerar och bidrar med en ny dimension till tidigare studiers resultat rörande kvinnors försämrade psykiska hälsa i Sverige.

Sammanfattning. Syftet med uppsatsen, att utforska patienters upplevelser av en IPT för depression i en primärvårdskontex. Med frågeställningen patienters upplevelser och erfarenheter av att ha genomgått IPT för depression.

Inledning: Antenatal depression är en riskfaktor förknippad med ej fullgången graviditet, anknytningssvårigheter och förlossningsdepression. Ny forskning framhåller att den havande kvinnans psykiska mående kan ha påverkan på fostrets utveckling. Under havandeskapet återkallas i medvetandet känslor, upplevelser och hågkomster från barndomen vilket gör psykoterapi till ett gynnsamt behandlingsalternativ. Det övergripande syftet med denna studie är att undersöka legitimerade psykoterapeuters upplevelser av det psykodynamiska terapiarbetets utmaningar och möjligheter i arbetet med gravida. Frågeställningar: Vad upplever psykoterapeuterna är utmanande i det psykodynamiska arbetet med gravida kvinnor? Vad upplever psykoterapeuterna är gynnsamt innehåll och hjälpsamma interventioner i psykoterapi med gravida? Metod: Fem halvstrukturerade intervjuer med legitimerade psykoterapeuter med psykodynamisk inriktning har genomförts och med hjälp av tematisk analys kondenserats till tre teman. Resultat: De tre temana är Ramen, Innehåll och Terapeutiskt mål. Det psykoterapeutiska arbetets karaktär förändras utifrån var i graviditeten kvinnan befinner sig. Interventioner präglas av lyhördhet och varsamhet och terapeuterna utgår ifrån den blivande mammans komplexa tillstånd: skörhet och styrka. Moderskapandet är det terapeutiska målet och anknytning centralt tema. Diskussion: Resultatet diskuteras utifrån terapeuternas upplevelser av utmaningar och möjligheter i samtalen med gravida kvinnor. Värdefulla komponenter i terapeuternas upplevelser diskuteras utifrån teoretiska begrepp och forskning. Vald metod diskuteras. / Introduction: Antenatal depression is a risk associated with non-full-term pregnancies, difficulties in attaching with the baby and postpartum depression.According to current research, a pregnant woman´s mental state during pregnancy can have a bearing on the development of the foetus. During pregnancy, feelings, experiences and memories from childhood are brought back, making psychotherapy a favourable form of treatment. The overall purpose of this study is to find out about certified psychotherapists experiences of psychodynamic therapy treatment: challenges and possibilities when working with pregnant women. Questions: What do psychotherapists find challenging in the psychodynamic work with pregnant women? What do they experience as successful contents and helpful intervention as regarding psychotherapy with pregnant women? Method: Five qualified psychotherapists practicing psychodynamic psychotherapy were interviewed. The interviews were semi-structured, using thematic analysis condensed into three different themes. Result: The three themes involved are framework, content and therapeutic goal. Depending on the stage of pregnancy, the character of treatment will vary. Interventions are characterized by responsiveness and caution. Therapists will base their treatment on the pregnant woman´s complicated condition: fragility and strength. The therapeutic goal is to prepare the mother-to-be for motherhood; attachment being in focus. Discussion: The result is discussed from the point of view of the psychotherapists´ experiences -challenges and possibilities- in sessions with pregnant women.Valuable factors in therapists experience are discussed on theoretical concepts and research. The reason for selecting the method in question is discussed.

Inledning: Den intersubjektiva relation som uppstår i terapirummet har beskrivits som en faktor för förändring. Terapeut och patient befinner sig i en relation där samspelet påverkar dem båda och skapar ny förståelse - för dem båda. Syftet var att undersöka psykodynamiska psykoterapeuters erfarenheter av att samtala med patienter om terapirelationen utifrån ett här-och-nu-perspektiv. Frågeställningar: Hur ser psykoterapeuters erfarenheter av samtal om relationen i terapirummet ut?  Vilka aspekter beskrivs som betydelsefulla för psykoterapeuter då patient - terapeutrelationen fokuseras? Metod: Semistrukturerade intervjuer med fem psykoterapeuter. Vid analysen användes tematisk metod. Resultat: Att vara i relation med patienter innebar erfarenheter av att visa sig, hitta sin stil samt klä relationen i ord. Samtalet om den ömsesidiga relationen beskrevs som en utmaning. Att hitta en rytm tillsammans med patienten och att växla mellan positionerna deltagande och observerande terapeut framhölls som viktigt. Det relationella samspelet gav upphov till unika möten och en förundran över både människans och samspelets komplexitet. Diskussion: Det fanns en vilja att dela med sig av sig själv, samtidigt som svårigheter uppstod. Möjligheterna med relationellt arbete övervägde riskerna, men det beskrevs som krävande. Professionell och relationell trovärdighet framkom som betydelsefulla aspekter för deltagarna då patient - terapeutrelationen fokuserades. / Introduction: The intersubjective relationship in the therapy room has been described as a factor for change. Therapist – patient interplay creates new understanding for both of them. The purpose was to explore psychodynamic psychotherapists' experiences of talking with patients about the therapeutic relationship from a here and now - perspective. Questions: What do psychotherapists´ experiences of relational work in therapy look like? What aspects are described as important for psychotherapists when focusing on the patient - therapist relationship? Method: Semistructured interviews with five psychotherapists. Thematic method was used when analyzing the material. Results: Relational work meant experiences of self-disclosure, discovering therapeutic style and describing the relationship in words. Conversation about the mutual relationship was described as challenging. Finding a mutual rythm with the patient and altering between participatory and observational therapist positions was emphasized as important. Relational work led to unique encounters and a chance to marvel at human and interplay complexity. Discussion: There was a willingness to share in relation with the patient, but difficulties arose. Possibilities of relational work outweighed risks, and it was described as demanding. Professional and relational credibility emerged as important aspects for the participants when focusing on the patient - therapist relationship.

Inledning: Att som psykoterapeut arbeta med självmordsnära individer innebär ofta svåra utmaningar. Flera undersökningar har gjorts vad gäller hanterandet av och utökandet av kunskapen av självmordsnärhet. Trots detta, finns det begränsad forskning om psykoterapeuters egna erfarenheter och upplevelser att arbeta med självmordsnära, vilket är ett viktigt bidrag till den fortsatta kunskapen och forskningen om ämnet. Syfte: Att undersöka hur psykoterapeuter tänker och gör i sitt arbete med självmordsnära patienter. Metod: Fem psykoterapeuter intervjuades med en semistrukturerad intervju. Materialet analyserades med tematisk metod. Resultat: Arbetet med alliansens ansågs som viktig och avgörande i arbetet med de självmordsnära patienterna. Förutom att lyssna på patienten ansågs en fördjupning av frågorna kring självmordsfantasierna och dess funktion för patienten vara viktigt information för det fortsatta terapeutiska arbetet. Egen handledning och kollegor ansågs som viktiga skyddsfaktorer för psykoterapeuterna. Skillnaden mellan en eller flera kriser och hur pass svåra patientens livsomständigheter var påverkade bedömningen av självmordsnärhet. Även psykoterapeuternas egna oro diskuterades. Diskussion: Psykoterapeuterna ansåg att självmordsnära patienter är en svår patientgrupp att arbeta med. Det är viktigt att arbeta med den terapeutiska alliansen och stödstrukturer såsom kollegor och egen handledning är i princip nödvändigt. / Introduction: Working as a psychotherapist with suicidal individuals often involves difficult challenges. Several studies have been conducted regarding the management of and the expansion of knowledge about suicidal ideation. Despite this, there is limited research on psychotherapists' own experiences and experiences of working with suicidal patients, which is an important contribution to the continued knowledge and research on the subject. Aim: To investigate how psychotherapists think and act in their work with suicidal patients. Method: Five psychotherapists were interviewed in a semi-structured interview. The material was analyzed using a thematic method. Results: The work with the alliance was considered important and crucial in the work with the suicidal patients. In addition to listening to the patient, an in-depth study of the questions surrounding the suicidal fantasies and their function was considered important information for the psychotherapist continued therapeutic work. Supervision and colleagues were considered important protective factors for the psychotherapists. The difference between one or more crises and how difficult the patient's life circumstances were affected the assessment of suicide severity. The psychotherapists' own concerns were also discussed. Discussion: The psychotherapists considered that suicidal patients are a difficult group of patients to work with. It is important to work with the therapeutic alliance and support structures such as colleagues and personal supervision are in principle necessary.

Agens, vilket definieras som klientens upplevelse av att intentionellt kunna handla utifrån önskade och förväntade utfall, men också upplevelsen av att kunna påverka utgången av sitt liv, har i tidigare forskning lyfts fram som en potentiell common factor och psykologisk förändringsmekanism vid psykoterapeutisk behandling. Föreliggande studie syftade till att undersöka terapeuters upplevelse av arbetet med klientens agens i psykoterapi. Sju semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma leg. psykoterapeuter och/eller leg. psykologer genomfördes och analyserades utifrån en induktiv tematisk analys, vilket mynnade ut i tre teman: Det konfliktfyllda agentskapet, Värdet av agens i psykoterapi och Att främja agens - ett gemensamt arbete. Studiens resultat visar att klientens agentskap upplevdes konfliktfyllt och svårt att hantera för klienten, vilket påverkade det terapeutiska arbetet och krävde bedömning och medvetandegörande från terapeuten. Att arbeta agensfrämjande upplevdes ha ett stort värde och som en grundförutsättning för att åstadkomma varaktig förändring. Klientens agens upplevdes främjas av ett gemensamt arbete, vilket terapeuten behöver skapa förutsättningar för. Studiens resultat går i linje med tidigare forskning om agens som en möjlig psykologisk förändringsmekanism och common factor, vilket lyfter frågan huruvida framtida psykoterapeutisk behandling och klinisk träning av terapeuter bör ha en större betoning på kärnprocesserna i en effektiv terapi, där klientens agens kan vara en sådan. / Agency, which can be defined as the experience of being able to intentionally act upon wished and anticipated outcomes, but also the experience of being able to influence the outcome of one’s life, has in previous research been proposed as a potential common factor and mechanism of change in psychotherapy. The purpose of the present study was to explore therapists’ experiences of working with client’s agency in psychotherapy. This was explored by using a qualitative approach and was based on seven semi-structured interviews with licensed psychologists and/or licensed psychotherapists. The data was analysed through an inductive thematic analysis, which resulted in three themes: The conflicts of agency, The value of agency in psychotherapy and Fostering agency - A joint work. The results showed that the therapists’ experiences client´s agency as something conflicted and difficult for the clients to manage, which affects the therapeutic work and thereby requires assessment and raising awareness. Furthermore, working with a client´s agency was highly valued and experienced as a prerequisite for achieving long lasting change in therapy. A joint work between therapist and client, which the therapist needs to create conditions for, was experienced as something that fostered the client’s agency. The results of the study are consistent with previous research regarding agency as a potential common factor and mechanism of change in psychotherapy. This raises the question of whether psychotherapy and clinical training of psychotherapists should put a greater emphasis on core processes in an effective psychotherapy, perhaps such as client’s agency.

Socialstyrelsen rekommenderar interpersonell psykoterapi för ungdomar (IPT-A) vid behandling för egentlig depression bland ungdomar. Samtidigt finns det begränsad forskning kring denna metod i en svensk kontext. Denna studie är en del av ett större forskningsprojekt om IPT-A och ämnar utforska ungdomars erfarenhet av att ha genomgått en IPT-A- behandling och hur de ser på sin framtid efter avslutandet av psykoterapin. Data har insamlats från fyra deltagare i åldern femton till sexton år via semistrukturerade intervjuer och har analyserats genom interpretative phenomenological analysis (IPA). Analysen ledde fram till tre huvudteman: det terapeutiska samtalet, ökad agens och externa faktorer. Ungdomarna värdesatte erfarenheten att få tala ut med någon som de upplevde som professionell. Vidare upplevde ungdomarna att det de har fått ut mest av psykoterapin är en mer förståelse för sig själva och en ökad förmåga att förändra sina omständigheter. Ungdomarna tillskrev psykofarmaka olika roller för deras förbättrade psykiska mående samt beskrev skolan och familjen som faktorer som färgade deras upplevelse av psykoterapin. / Socialstyrelsen recommends interpersonal psychotherapy for adolescents (IPT-A) as treatment for major depression among adolescents. At the same time, there is limited research on this method in a swedish context. This study is part of a larger research project on IPT-A and aims to explore the adolescents’ experience of having undergone IPT-A treatment and how they see their future post treatment. Data has been collected from four participants aged fifteen to sixteen years via semi-structured interviews and has been analyzed through interpretive phenomenological analysis (IPA). The analysis led to three main themes: the therapeutic conversation, increased agency and external factors. The adolescents valued the experience of being able to talk to someone they perceived as a professional. Furthermore, the adolescents felt that what they had gained most out of the psychotherapy was a greater understanding of themselves and an increased ability to change their circumstances. The adolescents attributed different roles to psychotropic drugs for their improved psychological well-being and described school and family as factors that affected their experience of psychotherapy.

I den här essän utforskas en händelse där en psykoterapeut under ett samtal upplever sig drabbad i förtvivlan av två ögonblick i ett professionellt samtal. Mot bakgrund av den händelsen avtäcks betydelsen och meningsfullheten i att lida, specifikt som en möjlig färdighet hos psykoterapeuten. Det görs genom utforskning av vad att förstå, vara receptiv och erfara förtvivlans utsatthet kan betyda för en psykoterapeuts kunnande med hjälp av filosofen Søren Kierkegaard. I essän lyfts inledningsvis problemet mellan naturvetenskapens strävan att säkerställa våra liv genom diagnostiska termer och det existentiella mänskliga villkoret att lida fram. Genom utforskandet tydliggörs hur den naturvetenskapliga synen på människan subtilt förskjutit ett lidande till något som i vissa fall först och främst ges namn via en diagnos eller med annan terminologi och med det förlorar en egen legitimitet men som även gör oss sämre förberedda att lida. En fråga som ställs och ges svar på är om en psykoterapeuts färdighet att lida indirekt kan legitimera lidande genom just den färdigheten. Kierkegaards texter används för att både förstå och ge lidande dels den legitimitet som lidande bör få dels se lidande som en stilla revolutionär handling genom hans blick. Ett avgörande moment som visade sig ta psykoterapeuten från förmågan att lida till färdigheten att lida var tigande. / This essay explores an incident in which a psychotherapist during a conversation finds herself struck with despair by two moments in a professional conversation. Against the background of that event, the meaning and meaningfulness of suffering is revealed, specifically as a possible skill of the psychotherapist. It is done by exploring what understanding, being receptive and experiencing the vulnerability of despair can mean for a psychotherapist's skills with the help of the philosopher Søren Kierkegaard. The essay initially raises the problem between natural science's endeavor to secure our lives through diagnostic terms and the existential human condition of suffering. Through the research, it is made clear how the natural scientific view of man has subtly shifted suffering to something that in some cases is first and foremost given a name via a diagnosis or with other terminology and with that loses its own legitimacy, but which also makes us less prepared to suffer. A question that is asked and answered is whether a psychotherapist's skill in suffering can indirectly legitimize suffering through that very skill. Kierkegaard's texts are used to both understand and give suffering the legitimacy that suffering should have and see suffering as a quiet revolutionary act through his eyes. A decisive moment that proved to take the psychotherapist from the ability to suffer to the skill to suffer was silence.