I detta arbete har vi undersökt hur terapeuter som behandlar våldsutsatta kvinnor beskriver sitt behandlingsarbete, sina förståelser av våld och sitt terapeutiska förhållningssätt, samt hur dessa förståelser och förhållningssätt förvaltas i deras terapeutiska praktik. Utgångspunkten har varit kritiska och feministiska perspektiv på psykologi och psykologisk praktik. Sex semi-strukturerade intervjuer ligger till grund för datainsamlingen. Data har analyserats med diskursivt färgad tematisk analys, vilket resulterade i temana Den kritiska hållningen och Den kliniska hållningen. Vi tolkar det som att informanterna i sina utsagor under de två temana tillskriver feminism, genusvetenskap och maktstrukturer olika legitimitet som kunskapsfält. I temat Den kritiska hållningen, utanför terapirummet, samlades tal om dessa områden som kunskap. I Den kliniska hållningen, innanför terapirummet, samlades ambivalent tal om dessa feministiska kunskapsfält; de tillskrivs inte samma tyngd. De subjektspositioner som blir möjliga för dem att inta tycks avhängigt den legitimitet terapeuterna tillskriver de kritiska- och feministiska perspektiven i de två temana. I diskussionen resonerar vi kring vilka konsekvenser detta kan innebära för terapiarbetet samt varför det tycks problematiskt att integrera kritiska- och feministiska perspektiv i psykoterapeutiskt behandlingsarbete. Vi drar slutsatsen att det behövs en organiserad kritisk rörelse för en etisk utveckling inom psykologi och psykoterapi i Sverige.

Unga vuxna är en grupp som i allt större utsträckning söker stöd för sina psykiska svårigheter. Att hitta samtalsformer som är verksamma är därför av stor vikt för målgruppen. På S:t Lukas Stockholmsmottagning har man valt att erbjuda unga i åldrarna 18-29 år ”Upp till fyra samtal” – en form av problemformulerande samtal eller counselling. Genom att sätta sig mer in i hur terapeutens arbete gestaltar sig i den här typen av kortare samtalskontakt, kan stödet till målgruppen förhoppningsvis utvecklas ytterligare. Frågeställningar: Hur arbetar terapeuterna på S:t Lukas Stockholmsmottagning i counselling med målgruppen unga vuxna? Hur upplever terapeuterna arbetet med metoden och målgruppen? Metod: I undersökningen tillämpades en kvalitativ, deskriptiv metod där data samlades in med hjälp av bandinspelade, kvalitativa halvstrukturerade intervjuer. En tematisk analys användes som bearbetningsmetod. Resultat: Studien visar att terapeuternas arbetssätt till viss del skiljer sig åt, främst när det gäller hur de hanterar ramen och inriktningen på interventioner. I upplevelsen är terapeuterna eniga i att motöverföringen är stark och ofta konfliktfylld, men de uppger inget behov av handledning. Skillnader från den ursprungliga metoden framkom även i den yttre ramen, främst i avsaknaden av handledning. Diskussion: Terapeuternas olika arbetssätt diskuterades samt avvikelser från metodens ursprungliga form. Orsaker till terapeuternas avsaknad av behov av handledning diskuterades utifrån arbetet med den komplexa målgruppen och organisatoriska aspekter. / Young adults seek help for their psychological problems to an increasing extent. Finding effective forms of therapy is of great importance for this group. At the S:t Lukas office in Stockholm, young adults aged 18-29 are offered “Up to four sessions” – a problem focused form of counselling. By learning more about how the therapist works with and experiences this counselling, the support for the target group might be further improved. Research questions: How do the therapists at S:t Lukas office in Stockholm work in counselling with young adults? What are their experiences from working with the method and the target group? Method: A qualitative, descriptive method was used, where data was collected through recorded semi-structured interviews. When processing the data a thematic analysis was applied. Results: The study shows that the therapists’ ways of working differ in how they handle the frame and what kind of interventions they use. The therapists all experience a strong countertransference, often conflictual, but they do not express any need for supervision. Deviations from the original method were also found in the outer frame, mainly in the lack of supervision. Discussion: The therapists’ different ways of working were discussed and also how the method seems to have changed from its original model. The reasons why the therapists do not express any need for supervision were discussed in relation to the complex target group and organizational factors.

Inledning: Människans gudsbilder avslöjar något om de möjligheter och problemområden hon står inför. Att öka kunskapen kring hur gudsföreställningar kan bemötas i psykoterapin är viktigt för forskningen, i synnerhet i mångfaldssamhället. Syftet med studien var att undersöka patienters erfarenheter av om, och i så fall hur, psykoterapin påverkade deras föreställningar om Gud. Frågeställningarna fokuserade patienternas upplevelser av vad som skedde med deras gudsföreställningar under en psykoterapi och erfarenheterna kring vilka faktorer som eventuellt bidrog till en påverkan på dessa. Metod: Fem patienter som avslutat en psykoterapeutisk behandling intervjuades. Studien hade en kvalitativ forskningsansats och tillämpade en fenomenologisk–hermeneutisk analysmetod. Resultat: Studien visar att gudsbilderna förändras genom psykoterapi. Stränga föreställningar blir friare och nyanseras. Metaforer framträder, vilket bidrar till en ny livssyn. Patientens utveckling hör ihop med gudsbildernas utveckling och vice versa. Bearbetningen leder till ökad känsla av ansvar, intresse för den egna utvecklingen och ökade möjligheter att relatera till andra. Förändringsfaktorer beror framför allt på terapeutens sätt att vara och intervenera. Diskussion: Resultaten visar möjlighet att arbeta fruktbart med fundamentalistiskt orienterade patienter. Gud som övergångsobjekt uppfattas som falsk trygghet och den ökade känslan av ansvar lindrar depressiva drag. Terapeutens interveneringar har betydelse för gudsbildernas och livstydningens utveckling, liksom terapeutens förkunskap gällande religiös livsvärld. Bearbetning av gudsbilder förändrar självuppfattningen och ökar skapandeförmågan.

Inledning: En studie i ämnet om erfarenheter av förändringsprocesser i terapiprocessen i jagstrukturerande psykoterapi. Det kliniska arbetet vilar på terapi med unga personer i psykos, beskrivna av psykoterapeuter. Frågeställningar: Hur visar sig utveckling och förändring hos konfidenten? Hur kan dessa kopplas till metodens faser och teoribildning? Metod: Urvalet är fem verksamma psykoterapeuter vilka valt ut kliniskt material med unga personer i psykos. Studien är kommen utifrån en hermeneutisk och fenomenologisk metod vilka vilar på två delar, en deskriptiv del och en kvalitativ del, där litteratur och tidigare forskning adderas till intervjumaterialet. Till detta har likaledes ett fenomenologiskt raster lagts. Psykoterapeuternas berättelser är utgångspunkten för ett teoriskapande anslag. Resultat: Förändringsprocess definieras i denna studie såsom en upplevelse där känslan hos terapeut/konfident är att något påtagligt hänt/händer, ett utvecklingssteg av avgörande betydelse. Den kvalitativa analysens resultat fördelas i sex utkristalliserade huvudgrupper: språklig utveckling, att kunna förstå sin historia, smärta och sorg, interaktion, hantering av tid och ansvarstagande. Resultatet visar på individuella skillnader i konfidenternas uttryck i förändringsprocesser. Vidare visar studiens resultat på att konfidenters förändringsprocesser följer den jagstrukturerande psykoterapimetodens fasen. Interaktion och förhållningssätt är av avgörande betydelse för att en förändringsprocess skall bli möjligt. Förändringsprocesserna kan kopplas och förklaras utifrån den teoribildning som den jagstrukturerande psykoterapimetoden vilar på. Diskussion: Respondenterna beskriver förändringsprocesserna i deras kliniska arbete såsom en öppning av individens möjlighet att sträva mot mer jämställda och samorganiserade ordningar. Respondenterna beskriver detta som en sorts re-strukturering, som en grogrund, en plattform och utgångspunkt för en neuros-orienterad terapeutisk möjlighet vidare i livet. Struktur, förhållningssätt, insikt i sorg, förhållning till tid och livshistoria gör det möjligt att få till stånd en interaktion, reflektion och således förmåga till sublimering.

Inledning: Frågeställningar runt sexualitet är ofta ett känsligt ämne och kan därmed vara svåra att hantera i psykoterapi. Många psykoterapeuter upplever sig försiktiga avseende ämnesområdet, båda i att samtala, använda sexuella termer, hantera känslor av attraktion både i det verkliga mötet samt i överföring och motöverföring.  Samtidigt har sexualiteten som företeelse försvunnit ur kliniska falldragningar. Syftet med studien var att belysa om och hur erfarna psykoterapeuter var beredda att möta patienters behov av att bearbeta sin sexualitet under psykoterapeutiska möten. Metod: Utifrån ett bekvämlighetsurval genomfördes semistrukturerade intervjuer med sju legitimerade psykologer/psykoterapeuter, som analyserades utifrån riktlinjerna för klassisk grounded theory. Metoden valdes för att belysa ett subjektivt upplevt huvudproblem och hur psykoterapeuterna hanterade detta. Resultatet visade att psykoterapeuterna var beredda att bearbeta sexualitet med sina patienter om behovet fanns, utan att belasta patienten mer än vad han/hon tålde. För att göra detta möjligt menade psykoterapeuterna att det var viktigt att vara lyhörd och intuitiv i situationen. Man vilade också i och tog stöd av sin erfarenhet och den kompetens man hade utvecklat genom åren. Man bearbetade sexualiteten antingen explicit eller implicit i samtalen och en nödvändig förutsättning för detta var att förtroendet mellan terapeut och patient hade utvecklats över tid. Ramar och gränser i det terapeutiska mötet tryggade patienten och terapeuten och detta möjliggjorde bearbetning. Diskussion: Känslor av, bland annat skam både hos terapeut och patient vilka förknippas med nakenhet och sexualitet, kunde avvärja gränsöverskridanden i terapin men också vara ett hinder.  Det var viktigt att följa affekterna i mötet, både egna och patientens, för att veta om och hur bearbetning skulle ske. Utifrån resultatet rekommenderas att yngre kollegor får stöd och hjälp av mer erfarna psykoterapeuter, via handledning och kollegiala samtal, för att, vid behov, möjliggöra och underlätta bearbetning av patientens sexualitet i det psykoterapeutiska samtalet

Inledning: Det har funnits många aspekter av vad som påverkat psykoterapeuter i deras yrkesutövning.I forskning har psykoterapeuter uttryckt att den egna psykoterapin har varit en av de viktigas erfarenheterna i den egna utvecklingen som psykoterapeuter. Frågeställning: Hur har psykoterapeuter upplevt den egna psykoterapins påverkan på yrkesutövningen och har olika perioder av terapi haft olika inflytande? Metod: Denna studie har varit kvalitativ, i form av semistrukturerade intervjuer, med sju stycken psykodynamiskt utbildade psykoterapeuter. Förutom intervjuer har också tidigare forskning och litteratur i ämnet redovisats.Bearbetning av resultatet har skett i tematisk analys. Resultat: Psykoterapeuternas egen psykoterapi har påverkat dem inom flera områden i deras yrkesutövning. Främsta skälet till att de har gått i egen terapi har varit personliga svårigheter men också utbildningskrav. Diskussion: Psykoterapeuterna har upplevt att den egna psykoterapin har stort inflytande på olika delar av identiteten som psykoterapeut. De har inte varit lika lätt att skilja ut olika perioder av terapi och deras påverkan. En hypotes har varit att olika terapier och livserfarenheter har byggt på varandra och resulterat i att psykoterapeuter senare i livet har en annan beredskap att klara sina egna och andras livskriser. / Introduction: Thera have been many aspects of what has influenced psychotherapist on their practice. in research has psychotherapist expressed that their own psychotherpy is one of the most important experience for their growth as therapists. Problem: How has psychotherapist experienced their own psychotherapys influence on their profession and has different episodes of therapy different influence? Method: This has been a qualitative study, with semistructured interviews, with seven psychodynamic psychotherapists. Besides interviews have also previous research and litterature on the subject been reported.Processing has taken place into the theamtic analysis. Results: Psychotherapists own psychotherapy has affected them in several areas of their professional. Main reason that they have gone into self-therapy has been for personal difficulties but also educational requirements. Discussion: Psychotherapists have experienced that their own psychotherapy has great influence on various parts of their identity as therapists. It has not been as easy to distinguish different periods of therapy and its impact. One hypothesis has been that various therapies and life experiences have built on each other and resulted in psychotherapist in later life has different capacity to cope with theirown and others life crisis.

No description available.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Uppsala universitet, 2004. / Härtill 5 uppsatser.

Inledning: Ett psykiskt trauma kan ibland medföra utveckling av dissociativa symtom. Syfte: Studien undersökte vad som varit betydelsefullt för psykoterapeuten i det psykoterapeutiska arbetet med patienter med trauma och dissociation. Metod: En kvalitativ studie valdes. Fem legitimerade psykoterapeuter intervjuades, alla med lång erfarenhet av traumaterapi och psykodynamisk terapi. Resultat: I denna studie menar informanterna att trauma och dissociation är ett underskattat forskningsområde och betonar vikten av diagnosen, enkel PTSD och dissociativa störningar. Informanterna beskriver sina erfarenheter och svårigheter av att arbeta med traumatiserade och dissocierade patienter.  Den terapeutiska ramen står för trygghet och stabilitet men också gränssättning i det terapeutiska kontraktet. Informanterna indelar det psykoterapeutiska arbetet i 3 faser: Stabilisering, bearbetning och integrering. I terapeutrollen belyser Informanterna att det är särskilt viktigt med egenvård, kompetensutveckling, handledning och andra stödfunktioner vid arbete med patienter med trauma och dissociation.  Informanterna beskriver hur de påverkas starkt känslomässigt och kroppsligt i sitt terapeutiska arbete. Traumatisk överföring och motöverföring betonas som en viktig del som informationskälla för att kunna föra processen framåt vid traumabehandling. Slutsatser: Framgångfaktorer vid traumabehandling är att blanda olika teorier och tekniker som anknytningsteori och terapier som i, EMDR, hypnos och symboldrama men även kroppsterapi som integreras med psykoterapi. Psykoterapeutens roll har stor betydelse för att föra fram arbetsprocessen. Kroppsliga och starka överföringar och motöverföringar sker i mötet med dessa patienter, de tar ofta med sig skräckupplevelser in i terapirummet som måste härbärgeras av psykoterapeuten.

Inledning: Enligt en statlig utredning från 2016 slås det fast att kvinnors ökade psykiska ohälsa har samband med det större ansvar än män för barn och hushåll kvinnor tar. Krav att ta ansvar för andra medför att många kvinnor gör det på bekostnad av de egna behoven. Det finns få studier om genusperspektivets roll och användning i psykoterapi. Syftet med studien är att beskriva hur en grupp legitimerade psykoterapeuter använder sig av genusperspektiv i det terapeutiska rummet och hur de definierar begreppet. Frågeställningar: Hur definierar psykodynamiskt inriktade psykoterapeuter genusperspektivet och dess betydelse för dem? På vilket sätt använder de sig av genusperspektivet i det terapeutiska arbetet? Metod: En kvalitativ undersökningsmetod har använts där fem legitimerade psykoterapeuter, samtliga kvinnor djupintervjuades. Resultatet av intervjuerna har analyserats genom kvalitativ forskningsansats vilken har bearbetats genom en tematisk analysmetod. Resultat: Deltagarna delar en medvetenhet om mäns och kvinnors olika villkor i samhället. Studien visar att terapeuterna har olika förhållningssätt till praktiken med genusperspektiv. Några anser att öppenhet och transparens med genusperspektivet gentemot patienten krävs medan andra tar med den såsom en tyst kunskap i terapirummet. Diskussion: Resultatet diskuteras utifrån tidigare forskning om feministisk teori. Problemet med att koppla de egna kunskaperna till praktiken stämmer med tidigare forskning och studier. / Introduction: There are few studies about the role of gender perspective and it’s use in psychotherapy. The purpose with this study is to describe how a group of legitimized psychotherapists use gender perspective in the therapeutic room and how they define the concept. Question formulations: How do psychodynamic orientated psychotherapists define gender perspective and its meaning for them? In what way do they use gender perspective in the therapeutic work? Method: A qualitative investigative method has been used where five legitimized psychotherapists, all women was interviewed in-depth. The result was analyzed and processed through thematic analysis method. Result: The participants share awareness of the different conditions between men and women in society. The study shows that the therapists have different approach to the practice with gender perspective. Some of the informants believe that openness and transparency with gender perspective towards the patient is required while others bring it as a silent knowledge into the therapy room. Discussion: The results are discussed from earlier research on feministic theory. The problem with connecting the own knowledge to the practice agree with earlier research and studies.