Cirka 60 000 personer har adopterats transnationellt till Sverige och forskning har visat att det finns betydande överrisker för psykisk ohälsa och suicid inom gruppen. Den forskning som finns om stöd för personer som adopterats transnationellt har gjorts i andra länder än Sverige och oftast i relation till barn och unga. Föreliggande studie syftar därför till att utforska perspektiv på psykoterapier med vuxna personer som adopterats transnationellt i en svensk kontext. En reflexiv tematisk analys gjordes av intervjuer med tio erfarna psykoterapeuter. Utifrån intervjuerna skapades tre huvudteman: Narrativet om de goda adoptionerna, Hålla ihop och bryta ihop samt Det icke kända, med ett antal underteman. Resultatet åskådliggörs i en modell som belyser terapeutiska utmaningar såsom att förhålla sig till ett narrativ om utvalda och bortvalda samt sådant som är okänt i dubbel bemärkelse. Analysen av intervjuerna i den här studien överensstämmer med tidigare forskning som tyder på att psykoterapi kan vara hjälpsamt för att hantera de komplexa och specifika utmaningar som personer som adopterats transnationellt kan möta i livet, förutsatt att terapeuterna har tillgång till fördjupande utbildning och handledning eller motsvarande.

Syftet med denna studie var att undersöka hur terapeuters personlighetskonfiguration aktualiseras i relation till patienten tidigt i terapin samt samband mellan olika mönster av samstämmighet eller komplementaritet mellan patientens och terapeutens personlighetskonfiguration och dess betydelse för utfall.  I 33 par bestående av patient och terapeut klassificerades terapeuterna som antingen i huvudsak anaklitiska eller introjektiva utifrån Prototype Matching of Anaclitic-Introjective Configuration (PMAI) av två oberoende bedömare vilka uppvisade god interbedömarreliabilitet (kappa =0,63). Resultatet visar en signifikant större förbättring för den samstämmiga gruppen. Studien pekar på betydelsen av att terapeuten tidigt anpassar sin stil att relatera till patientens personlighetsbaserade orientering på relaterande eller autonomi/självavgränsning.

While online video communication has become a part of many people's lives, it still lacks an important aspect of human interaction – eye contact. Conventional technology does not provide the ability to share eye contact online. The NUNA machine is a unique communication unit that enables this shared virtual eye contact (VEC). The aim of this study was to explore how people experience VEC in a virtual therapeutic setting, specifically in a Motivational Interview (MI). This experience was specifically juxtapositioned to an in-person setting as it provides eye contact as a natural part of the conversation. Research questions included how participants would experience eye contact in a MI setting in 1) a video conference with shared eye contact and 2) an in-person conversation, how participants would make sense of the perceived differences between the settings, and which value participants saw in VEC. In the MI, participants first spoke to each other using the NUNAs and then seamlessly continued their conversation in-person. After this exposure, they took part in qualitative interviews sharing their experience and how they made sense of it. These qualitative interviews were then analyzed by conducting qualitative content analysis. In total, 10 university students, approximately in their 20s, were interviewed. The results suggest that VEC acts as an antagonist to the disembodiment that is inherent to virtual interactions by providing connection and increasing the degree of realness with which the vis-à-vis is perceived. It further revealed that the NUNA setting provided a focused environment in which participants felt like they could work on their emotions and feel validated by and committed to their vis-à-vis. Thus, VEC may strengthen therapeutic alliance and be a promising tool for online psychotherapy by providing a higher degree of realness as would be natural for in-person conversations. / Videokommunikation online har blivit en del av många människors liv, men det saknas fortfarande en viktig aspekt av mänsklig interaktion - ögonkontakt. Konventionell teknik ger inte möjlighet att ha ögonkontakt online. NUNA-maskinen är en unik kommunikationsenhet som möjliggör denna delade virtuella ögonkontakt (VEC). Syftet med den här studien var att undersöka hur människor upplever VEC i en virtuell terapeutisk miljö, särskilt i en motiverande intervju (MI). Den här upplevelsen var särskilt jämförbar med en personlig miljö eftersom ögonkontakt är en naturlig del av samtalet. Forskningsfrågorna omfattade hur deltagarna skulle uppleva ögonkontakt i en MI-miljö i 1) en videokonferens med ögonkontakt och 2) ett personligt samtal, hur deltagarna skulle förstå de upplevda skillnaderna mellan miljöerna och vilket värde deltagarna såg i VEC. I MI-miljön talade deltagarna först med varandra med hjälp av NUNA och fortsatte sedan sömlöst sitt samtal i en personlig konversation. Efter denna exponering deltog de i kvalitativa intervjuer där de delade med sig av sina erfarenheter och hur de tolkade dem. Dessa kvalitativa intervjuer analyserades sedan med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Sammanlagt intervjuades 10 universitetsstudenter, ungefär i 20-årsåldern. Resultaten tyder på att VEC fungerar som en antagonist till den kroppslöshet som är inneboende i virtuella interaktioner genom att tillhandahålla anslutning och öka graden av realitet med vilken motparten uppfattas. Vidare framkom att NUNA-miljön skapade en fokuserad miljö där deltagarna kände att de kunde bearbeta sina känslor och känna sig bekräftade av och engagerade i sin samtalspartner. VEC kan således stärka den terapeutiska alliansen och vara ett lovande verktyg för psykoterapi på nätet genom att ge en högre grad av realitet, vilket vore naturligt vid personliga samtal.

Det är terapeuten som definierar situationen i terapirummet och vanligt är att terapeuten betonar betydelsen av den unika individen, vilket kan medföra att sociala och kulturella faktorer förbises. Syftet med denna studie var att undersöka psykoterapeuters reflekterade kring kön, genus och sexualitet. Frågeställning: Vilka diskurser framträder i terapeuters utsagor om genus, kön och sexualitet utifrån terapeutisk praktik samt utifrån personliga erfarenheter? Metod: Halvstrukturerade intervjuer genomfördes med fem psykoterapeuter och resultatet analyserades utifrån ett diskurspsykologiskt perspektiv. Resultat: Tre diskurser identifierades; den psykologiska, den biologiska och den samhälleliga. De två förstnämnda diskurserna kännetecknades av meningsbyggande utifrån dominanta diskurser, med en dikotomisk syn på kön, heteronormativ föreställning om sexualitet, naturaliserade uppfattningar om moderskap, intrapsykiska förklaringsmodeller och avsaknad av en kritisk och reflexiv hållning. Den samhälleliga diskursens normkritiska aspekt kännetecknades av en kritisk och flexibel hållning i förhållande till det egna kunskapsfältet, uttryck gjordes för kunskap om makt och ställningstaganden uttrycktes emot heteronormativa förväntningar i vår sociala och politiska kontext. I diskussionen lyftes frågan om vilket ansvar terapeuten har för att lyfta in frågor om makt i terapin samt behovet av reflexivitet inom det psykologiska kunskapsfältet. / The therapist defines the situation in the therapy-room and the emphasis of the unique individual is common, instead of being aware of social and cultural elements. The aim of this study was to examine therapists reflections of gender, sex and sexuality. Questionformulation: Which discourses emerge out of the therapists stories about gender, sex and sexuality based on their clinical work and personal experiences. Method: Semistructured interviews were effectuated with five psychotherapists and a discursive psychological perspective was used in analysing the results. Results: Three discourses were identified; the psychological, the biological and the social. The two discourses first lined were recognised by meanings of dominant discourses, including a dichotomy view on gender, a heteronormative idea of sexuality, naturalised opinions of motherhood, intrapsychic explanations and a lack of a critical stance towards the discipline of psychology. The social discourse embraced a norm critical aspect, which was recognised by a critical and flexible stance, a knowledge in power and stances against heteronormative ideas in our social and political context. In the discussion were themes highlighted such as the responsibility of the therapist when it comes to questions of power in therapy and the need for reflexivity within the discipline of psychology.

Inledning: Psykoterapeutisk ram är ett fenomen som är grundläggande att upprätta under terapeututbildning. Vad psykoterapeutstudenter faktiskt uppfattar och kan beskriva utgör en kvalitetssäkring av vad studenter uppfattar behövs i form av ram i förhållande till patienter men också i förhållande till utbildningssituationen. Att jämföra med rådande teori och empiri. Syftet med studien var att låta psykoterapeutstudenter beskriva sin uppfattning om vad som konstituerar fenomenet ram i psykodynamisk terapi. Frågeställningar: Vad uppfattar och beskriver psykoterapeutstudenter som psykodynamisk terapeutisk ram? Metod: Föreliggande studie har en hermeneutisk ansats och bearbetningsmetod är kvalitativ innehållsanalys. Datainsamlingsmetod är intervjuer. Resultat: Resultatet av frågeställningen visar sig som tre kategorier med underkategorier. Kategori ett är kär-lek, med underkategorier som ansvar och mellanmänsklighet. Kategori två är medvetenhet, med underkategorier som fysiska budskap, kontinuitet och omdöme. Kategori tre är potential, med underkategorier som symbolisera och integrera. Diskussion: Vad psykoterapeutstudenter beskriver som konstanter i psykodynamisk terapeutisk ram harmonierar framförallt med det som i litteratur och forskning beskrivs som inre- och yttre -ram. Resultatet har få konstanter i form av meta ram vilket kan förstås som att det finns en omedvetenhet i att upprätta meta ram. I förlängningen begränsar denna omedvetenhet studenters påverkan på utbildning och profession. / Introduction: Psychotherapeutic frame is a phenomenon which is fundamental to establish during therapist education. What psychotherapists students actually understand and can describe constitute a quality assurance of what students perceive is needed in form of frame, in relation to the patients but also in relation to the educational situation. To be compared with the prevailing theory and empiricism. The aim of the study was to let psychotherapist students describe their idea of what constitutes the phenomenon frame of psychodynamic therapy. Issues: What perceive and describe psychotherapist students as psychodynamic therapeutic frame? Method: This study has a hermeneutical approach and processing method is qualitative content analysis. The data collection method is interviews. Results: The result of the issue manifests as three categories with subcategories. Category one is love-play, with subcategories as responsibility and interpersonal. Category two is awareness, with subcategories as physical messages, continuity and opinion. Category three is potential, with subcategories as symbolize and integrate. Discussion: What psychotherapist students describe as constants in psychodynamic therapeutic frame, harmony above all with what the literature and research describes as inner and outer frame. The result has few constants in the form of meta- framework, which may be understood as that there is a lack of awareness in establishing meta- frame. In the extension this unawareness limits students influence on education and profession.

Inledning: Våld i nära relationer är ett folkhälsoproblem i vårt samhälle som drabbar kvinnor, män och barn. Kommunerna har det yttersta ansvaret att ge våldsutsatta människor den hjälp och det stöd de behöver. Denna studie fokuserar på kvinnornas situation och vill göra kvinnornas röster hörda om hur hjälpen bör utformas. Studiens syfte är att undersöka våldsutsatta kvinnors erfarenhet och upplevelse av längre samtalskontakt. Frågeställningar: Hur upplevs en längre samtalskontakt av kvinnor som varit utsatta för våld i nära relation? Vad är till hjälp för kvinnorna i samtalen? Vad har saknats? Metod: Fem kvinnor med erfarenhet av våld i nära relation och som avslutat en längre samtalskontakt intervjuades. Studien har en kvalitativ forskningsansats med ett hermeneutiskt förhållningssätt och har bearbetats med tematisk analysmetod. Resultat: Studien visar att det är betydelsefullt att få diskutera allt i sitt liv och att inte enbart fokusera på våldsproblematiken. Att behandlaren har kunskap om våld i nära relationer och erfarenhet av att möta våldsutsatta kvinnor lyfts fram liksom att kvinnorna får tid och utrymme att i samtalskontakten bearbeta potentiellt traumatiska upplevelser och att känslor av skam kan försvåra berättelsen. Kvinnorna saknade delvis att få tala mer om skam under behandlingen och önskade upprepad information om hur länge behandlingen kunde fortgå. Diskussion: Längre samtalsbehandling kan behövas för denna våldsutsatta grupp och där bör ingå bearbetning av skamkänslor samt att ramen för behandlingen är tydlig. Kvinnornas arbete med att forma en ny livsberättelse underlättas av tillitsfulla arbetsallianser. Upplevelsen av att efter samtalskontakten ha fått förbättrad självkänsla och trygghet betonas liksom att komma till någon form av acceptans av det skedda, utan att acceptera själva våldet. / Introduction: Intimate partner violence is a global health problem in today’s society, which affects women, men and children. Ultimately, it is the responsibility of the local council to provide victims of violence with sufficient help and support. This study focuses on the women’s situation and strives to make their voices heard when it comes to what help should be provided. The objective of this study has been to research how women subjected to violence, have experienced extended counselling.  Research questions: How is extended counselling experienced by women who have been subject to intimate partner violence? What part of the counselling have they found helpful? What do they miss? Method: Five women, who have been subjected to intimate partner violence and who have completed extended counselling, were interviewed. The study has a qualitative and hermeneutic approach and has been processed using a thematic method of analysis. Results: The results of the study show that it is important for the women to be able to discuss all aspects of their lives, not just the violence aspects. The results also stress that it is important that the therapist is experienced in the field of intimate partner violence and is used to meeting women who have been subjected to violence. The women must be given enough time and space to process potentially traumatic experiences and there has to be an understanding that feelings of shame can make the story harder to tell. The interviewed women partly lacked the opportunity to talk more about shame during the treatment and also wanted repeated information on the likely extent of the treatment period. Discussion: This group of patients exposed to violence might require more extensive counselling, which should include processing the feelings of shame, and the framework for the treatment should be made clear. The women’s efforts in creating a new life story are facilitated through a trusting cooperation. The impression that the counselling provides improved self-esteem and security is stressed, whilst accepting what has happened, to some extent, without accepting the violence per se.

Inledning: Personer med intellektuell funktionsnedsättning drabbas oftare än andra av psykisk ohälsa och hamnar lätt i destruktiva livsmönster. De upplever ofta att de har svårt att få adekvat och anpassad behandling. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka psykoterapeuters upplevelse av psykodynamisk psykoterapi med personer med lindrig till måttlig intellektuell funktionsnedsättning som lider av psykisk ohälsa. Frågeställningar: Hur beskriver psykodynamiskt inriktade psykoterapeuter den psykoterapeutiska processen i arbetet med personer med lindrig till måttlig intellektuell funktionsnedsättning? Vad beskriver terapeuterna som verksamt och hur ser de på behandlingsresultaten med målgruppen? Metod: Sex psykoterapeuter intervjuades utifrån en kvalitativ, deskriptiv ansats. Resultat: Vid analys av materialet framträdde ett antal teman. 1. Terapeuternas beskrivning av de olika faserna i den terapeutiska processen. 2. Yttre faktorer som kan påverka terapierna med målgruppen. 3. Den intellektuella funktionsnedsättningens betydelse. 4. Terapeutiska utmaningar i arbetet med målgruppen. 5. Det verksamma i terapierna. 6. Förutsättningarna runt terapeuten. Diskussion: Resultatet visar att de intervjuade terapeuterna upplever att psykodynamisk psykoterapi med lindrig-måttlig intellektuell funktionsnedsättning kan vara meningsfullt och verksamt. Vissa aspekter och behovet av att anpassa det terapeutiska arbetet beskrivs som centrala i arbetet med målgruppen. / Introduction: People with intellectual disabilities are affected more than others by mental illness and can easily fall into destructive patterns of life. They often feel that they have difficulty getting adequate and appropriate treatment. Aim: The purpose of this study was to investigate psychotherapists experience of psychodynamic psychotherapy with individuals with mild to moderate intellectual disabilities who suffer from mental illness. Issues:How do psychodynamic oriented psychotherapists describe the psychotherapeutic process in working with people with mild to moderate intellectual disabilities? What do the therapists describe as active and helpful and how do they look at the results of treatment? Method: Six psychotherapists were interviewed based on a qualitative, descriptive approach. Results: When analyzing the material a number of themes appeared: 1. The therapist description of the phases of the therapeutic process. 2. External factors that can influence therapies with the target group. 3. The intellectual disabilities significance. 4. Therapeutic challenges in the work with the target group. 5. The active and helpful. 6. The conditions around the therapist. Discussion: The result shows that the interviewed therapists feel that psychodynamic psychotherapy with mild-moderate intellectual disabilities can be meaningful and effective. Some specific aspects and the need to adapt the therapeutic work is described as central in the work with the target group.

Inledning: Forskning om sorg handlar idag om att erövra en annan relation till den döde och kunna hantera separationen. Forskning om drömmar visar på drömmens funktion som stressreducering, lösandet av konflikter och minneskonsolidering. Men också som ett fönster för representativa processer och inre modeller av relationer, för att skapa ett sammanhang. Kan psykoterapeuten få ytterligare verktyg i förståelsen av klientens sorgeprocess om drömmen lyfts in i sorgeterapin? Frågeställningar: Hur använder psykoterapeuter drömmar i förståelsen av klientens sorgeprocess? Vad upplever psykoterapeuten är verksamt när de använder sig av klienternas drömmar vid sorgeterapi? Metod: En kvalitativ studie gjordes då fyra legitimerade psykodynamiska psykoterapeuter och en legitimerad sjuksköterska intervjuades. Resultat: Det framkommer att när psykoterapeuten identifierar olika teman i drömmarna, fångar de hur drömmen gestaltar sorgeprocessen. Det som blir verksamt i terapierna, är att klienten får hjälp att sätta ord på sorgen, får tillgång till omedvetet material och kan identifiera inre konflikter. Det hjälper även klienten att integrera och normalisera sin sorg och att känna tryggheten då drömmaterialet bekräftar att sorgeprocessen går framåt. Diskussion: Studien visar att tidigare forskning om sorg och drömmar bekräftas av de intervjuades kliniska erfarenheter. / Summary: Contemporary research about grief focuses on achieving a different relationship to the deceased and managing the separation. The purposes of dreams are to reduce stress, solve conflicts, and consolidate memories. But it’s also a window into representative processes and inner models of relationships, to create a context. Can psychotherapists enhance their understanding of the clients mourning, by using dreams in grief therapy? Questions: How do psychotherapists use dreams in their understanding of the clients mourning? What do the psychotherapist feel is working when using the clients dreams in therapy? Method: A qualitative studie by interviewing four licensed psychodynamic psychotherapists and one licensed nurse. Result: When psychotherapists identify different themes in the dreams, they capture how the dreams frame the clients mourning. What works well when using the dreams in the therapy, is when is it aiding the client in putting words to their grief, getting access to subconscious material and identifying internal conflict. It also helps the client to integrate and normalise the grief, and feeling the comfort of progress, because the dreams confirm it. Discussion: The study shows that existing research about grief and dreams is confirmed by the clinical experiences of the interviewees.

Äldres psykiska hälsa är ett åsidosatt område och Socialstyrelsen efterlyserbehandlingsalternativ till medicinering. Flera studier poängterar dock att detsaknas forskning inom området psykoterapi med äldre. Syftet med studien är attundersöka frågor och livsproblem bland pensionärer som går i psykoterapi samtvad de anser är hjälpsamt vid kontakt med en psykoterapeut. En kvalitativ studiemed intervjuer har genomförts med fem kvinnor som valt att gå i psykoterapiefter pension. Kvinnorna var mellan 64 och 73 år gamla när intervjuernagenomfördes. Resultatet visade att fyra av de fem intervjuade kvinnorna ficknågon form av kris i samband med pensioneringen, och att de sökt upp enpsykoterapeut men att detta har skett av olika anledningar och livsproblem. Deanser att psykoterapi är hjälpsamt efter pensionering men menar att terapinbehöver anpassas till den äldres behov, ett synsätt som stöds av forskningen. / Health psychology among elderly is a neglected topic and social authorities ask foralternative treatment methods to medication. Several studies conclude there is alack of research regarding psychotherapy with elderly. Due to this, the aim of thepresent study is to examine the specific issues and life-problems that concernpsychotherapy attending seniors today, and what they consider as helpful intherapy. A qualitative research design was used with interviews conducted withfive women, who had all chosen to attend psychotherapy after retirement. Thewomen were between 64 and 73 years old when the interviews took place. Theresults showed that four of the five women had gone through some kind ofpersonal crisis in connection with their retirement. The women had all soughtpsychotherapy during the life span, due to a variety of reasons and life-problems.The women in this study think that psychotherapy is helpful after retirement, butthat the psychotherapy should be adapted to the specific needs that elderly peopledo have., which is in line with earlier research.

<p> </p><p>Syftet med denna studie var att genomföra fördjupade reflektioner kring två fall i psykoterapi. Studien gjordes som praktikforskare och från min erfarenhet som psykoterapeut och existentiell terapeut. Mina teoretiska perspektiv i studien söktes inom den psykoanalytiska - dynamiska terapiinriktningen, samt från existentiell filosofi och existentiell terapi. Studien utformades från att se livsvärlden från två förhållningssätt, i) fenomenologiskt – hermeneuistiskt och ii) existentiellt med de fysiska, sociala, personliga och ideala dimensionerna. Studiens empiriska material hämtades dels från min tidigare uppsats och dels från en universitetsutbildning i existentiell filosofi och - terapi.</p><p>De resultat som framkommit kan tydas så att de olika perspektiven och förhållningssätten påtag-ligt har befruktat varandra och gett en fördjupad kunskap om de två fallen. Resultaten visar även att de vidgade reflektionerna har tillvaratagit olika infallsvinklar och sannolika möjligheter till en djupare förståelse kring fallen och att vara-i-världen. De olika perspektiven har resulterat i psyko-terapeutisk fördjupning t.ex. kring studiens underliggande kontext om livets mening. Praktik-forskning kring existentiella dimensioner och djupare reflektioner av fallstudier kan ge utökade möjligheter till dynamisk psykoterapi, samt mer adekvat peka mot psykoterapins fortsatta behov av utveckling.</p> / <p> </p><p>The aim of this study was to conduct in-depth reflections on two case of psychotherapeutic practice. The project was done as action researcher and from my experience as a psychotherapist and existential therapist. The two perspectives in the study were sought in the psychoanalytic - dynamic therapy orientation, and from existential philosophy and existential therapy. The study was designed to see the life world of two approaches, i) phenomenological – hermeneutic and ii) existential with physical, social, personal and ideal dimensions. The cases came from my earlier study and from a university course in existential therapy.</p><p>The results obtained can be understood so that the different perspectives and approaches have significantly fertilized each other and provided detailed knowledge on two cases. The broader reflections resulted in approaches and opportunities for a deeper understanding of cases and to being-in-the-world. The approaches have resulted in deepening such psychotherapeutic around the study of the underlying context for the meaning of life. The development of existential dimensions and deeper reflections of the case studies can provide expanded opportunities for dynamic psychotherapy, as well as more appropriate means for psychotherapy need of development.</p>