<p>Upprepade gånger under de senaste åren har Sverige mottagit stark kritik för det faktum att alla barn inom landets jurisdiktion inte tillförsäkras sin konventionsenliga rätt till utbildning. Framförallt har situationen för de s.k. gömda barnen i Sverige kritiserats. För närvarande är de gömda barnens rätt till utbildning i landet helt beroende av att välvilliga kommunala skolor själva tar initiativ för ett förverkligande. I strid med Sveriges åtaganden finns det inte någon rättighetsgivande lagstiftning, ej heller erhåller de kommunala skolorna nödvändigt ekonomiskt bidrag till sitt arbete.</p><p>I arbetet med att förändra situationen och därigenom på ett bättre sätt förverkliga de internationella förpliktelserna har den statliga offentliga utredningen SOU 2007:34 Skolgång för barn som skall avvisas eller utvisas nyligen publicerats. I denna utredning föreslås det att Sverige skall förändra sin lagstiftning så att gömda barn skall få en lagstadgad rätt till utbildning. De förslag som i utredningen lämnas är emellertid inte enbart förbättrande. Vid ett förverkligande av utredningens förslag skulle fortfarande allvarliga överträdelser av flera internationella konventioner vara för handen. Överträdelserna skulle bl.a. bestå av uppenbar diskriminering till följd av att de gömda barnen inte skulle komma att omfattas av någon skolplikt, ha rätt till skolskjuts eller erbjudas undervisning på annan plats om de var förhindrade att komma till skolan. Bristande beaktande av Sveriges förpliktelser i anslutning till konventionerna skulle likaså vara för handen. Genom sitt handlande skulle Sverige på flera sätt begränsa utbildningsrätten för de gömda barnen från att bli reell. Principerna för polisens verkställighetsarbete av utvisnings- eller avvisningsbeslut föreslås inte till förändring, trots att de i praktiken saknar förutsägbarhet. Sekretesskyddet för de gömda barnen kommer inte heller särskilt att förstärkas. Till följd av rädsla skulle således barnen sannolikt inte välja att utnyttja sina rättigheter.</p><p>Sveriges handlande strider nu mot de konventionella bestämmelser landet folkrättsligt förbundit sig att följa. Om den statliga utredningens förslag blir verklighet kommer fallet vara så även i framtiden.</p>

Upprepade gånger under de senaste åren har Sverige mottagit stark kritik för det faktum att alla barn inom landets jurisdiktion inte tillförsäkras sin konventionsenliga rätt till utbildning. Framförallt har situationen för de s.k. gömda barnen i Sverige kritiserats. För närvarande är de gömda barnens rätt till utbildning i landet helt beroende av att välvilliga kommunala skolor själva tar initiativ för ett förverkligande. I strid med Sveriges åtaganden finns det inte någon rättighetsgivande lagstiftning, ej heller erhåller de kommunala skolorna nödvändigt ekonomiskt bidrag till sitt arbete. I arbetet med att förändra situationen och därigenom på ett bättre sätt förverkliga de internationella förpliktelserna har den statliga offentliga utredningen SOU 2007:34 Skolgång för barn som skall avvisas eller utvisas nyligen publicerats. I denna utredning föreslås det att Sverige skall förändra sin lagstiftning så att gömda barn skall få en lagstadgad rätt till utbildning. De förslag som i utredningen lämnas är emellertid inte enbart förbättrande. Vid ett förverkligande av utredningens förslag skulle fortfarande allvarliga överträdelser av flera internationella konventioner vara för handen. Överträdelserna skulle bl.a. bestå av uppenbar diskriminering till följd av att de gömda barnen inte skulle komma att omfattas av någon skolplikt, ha rätt till skolskjuts eller erbjudas undervisning på annan plats om de var förhindrade att komma till skolan. Bristande beaktande av Sveriges förpliktelser i anslutning till konventionerna skulle likaså vara för handen. Genom sitt handlande skulle Sverige på flera sätt begränsa utbildningsrätten för de gömda barnen från att bli reell. Principerna för polisens verkställighetsarbete av utvisnings- eller avvisningsbeslut föreslås inte till förändring, trots att de i praktiken saknar förutsägbarhet. Sekretesskyddet för de gömda barnen kommer inte heller särskilt att förstärkas. Till följd av rädsla skulle således barnen sannolikt inte välja att utnyttja sina rättigheter. Sveriges handlande strider nu mot de konventionella bestämmelser landet folkrättsligt förbundit sig att följa. Om den statliga utredningens förslag blir verklighet kommer fallet vara så även i framtiden.

No description available.

I följande uppsats behandlas skolreformen om det fria skolvalets faktiska effekter på skolsegregationen och hur reformen förhåller sig till FN:s artiklar om rätten till utbildning. Syftet med uppsatsen är att pröva hypotesen: Syftet med det fria skolvalet inte är förenligt med FN:s artiklar om rätten till utbildning. Hypotesen grundar sig i ett antagande om att det fria skolvalet inte kan vara förenligt med FN:s artiklar om rätten till utbildning eftersom reformen har bidragit till en ökad skolsegregation. För att pröva hypotesen kommer det undersökas hur frihetsbegreppet tolkas i det fria skolvalet och i FN:s artiklar om rätten till utbildning. Genom att jämföra de framträdande friheterna i respektive material, kommer det tydliggöras om tolkningarna som framträder är förenliga med varandra eller ej. För att kunna synliggöra tolkningar av frihet i materialet har ett analysverktyg utformats som består av fyra olika definitioner av frihet. Definitionerna är; negativ frihet, positiv frihet, kvantitativ frihet och kvalitativ frihet. Analysverktygets struktur är hämtad från ett kapitel om libertarianism i Will Kymlickas bok Contemporary political philosophy: an introduction. I kapitlet beskrivs negativ frihet, kvantitativ frihet och kvalitativ frihet. Analysverktyget kompletteras med Amartya Sens teori om förmågor och funktioner, som utgör en definition av positiv frihet. Martha Nussbaums vidareutveckling av Sens teori om förmågor och funktioner, mer specifikt begreppet kombinerade förmågor, används också för att komplettera den kvalitativa friheten. Analysverktyget appliceras på materialet för att synliggöra vilka friheter som framträder. Argument för att en frihet är mer framträdande än en annan frihet kommer att presenteras. Uppsatsen slutsatser är att det finns skillnad i vilka friheter som framträder, varpå den främsta skillnaden är att en kvantitativ frihet framträder i reformen om det fria skolvalet men inte i FN:s artiklar om rätten till utbildning. Det resulterar i att hypotesen om att de båda källorna inte är förenliga med varandra bekräftas.

I denna uppsats behandlas strukturell diskriminering av romska barn i utbildningsystemet i tre europeiska länder. Syftet med uppsatsen är tvåfaldigt. Det ena syftet är att jämföra Sveriges, Rumäniens och Tjeckiens arbete för att motverka diskriminering gällande romska barns rätt till utbildning på samma villkor som andra samt undersöka om arbetet främjar rättvisa för de romska barnen. Det andra syftet är att undersöka vilka fler åtgärder länderna bör genomföra för att bryta diskrimineringen och främja rättvisa. Uppsatsen är uppbyggd utifrån en förståelse av att mänskliga rättigheter har en juridisk dimension, en politisk och en moralisk. Med anledning av detta fastställs gällande rätt och de politiska åtgärderna. Vidare analyseras rätten men framförallt politiken utifrån ett perspektiv på rättvisa för att belysa moralen. Detta rättviseperspektiv har inspirerats av Nancy Fraser. Ett främjande av rättvisa innebär enligt detta perspektiv att förändra de strukturer i utbildningsystemet som är förtryckande och dominerande gentemot romska elever. Dessa strukturer utgör nämligen hinder för romska barn att delta som jämlikar i utbildningen. Detta görs för att undersöka om ländernas arbete främjar rättvisa för romska barn då det i uppsatsen hävdas att det också motverkar strukturell diskriminering. I uppsatsen dras slutsatsen att inget av länderna förändrar de strukturer som utgör hinder för romska barns jämlika deltagande. Detta innebär att länderna inte lyckas främja rättvisa och därför inte heller lyckas bryta den strukturella diskrimineringen. Uppsatsen avslutas med en diskussion om vilka åtgärder länderna bör genomföra för att främja rättvisa och bryta den strukturella diskrimineringen. / In this essay, structural discrimination of Roma children in the education system is dealt with in three European countries. The purpose of the thesis is twofold. One of the aims is to compare the work of Sweden, Romania and the Czech Republic to prevent discrimination against Roma children's rights to education on the same terms as others, and to investigate whether the work promotes justice for the Roma children. The second purpose is to investigate which more measures the countries should implement to break discrimination and promote justice. The essay is based on an understanding that human rights have a legal dimension, a political and a moral one. In view of this, the applicable law and policy measures are established. Furthermore, the law is analyzed, but above all the policy measures from a perspective of justice to highlight morality. This justice perspective is inspired by Nancy Fraser. In this perspective, promoting justice means changing the structures of the education system that are oppressive and dominant towards Roma students. This structures hinder Roma children from participating as equals in education. This is done to investigate whether the countries' work promotes justice for Roma children since it is stated in the essay that it also counteracts structural discrimination. The essay concludes that none of the countries change the structures that hinder the equal participation of Roma children. This means that the countries does not succeed in promoting justice and therefore does not succeed in breaking the structural discrimination. The thesis concludes with a discussion of what measures the countries should implement to promote justice and break the structural discrimination.

No description available.