Employer branding modellen har blivit allt mer vanlig för arbetsgivare att använda i syfte att förbättra deras rykte om att vara en attraktiv arbetsgivare. Användandet av employer branding har som mål att attrahera, rekrytera och behålla de mest talangfulla arbetstagarna. Men lön prioriteras inte i modellen. Har därför employer branding påverkat lön till något negativt? Vårt syfte med studien är att undersöka employer branding modellen och hur stor inverkan den har på anställdas lojalitet till att vilja stanna på företaget. Men även att undersöka lönens betydelse. Teorierna som används är organisatorisk rättvisa och Herzbergs tvåfaktor teori. Herzbergs tvåfaktor teori benämner lön som en grundfaktor för att man som arbetare inte ska uppleva missnöje och vilja lämna organisationen. Tidigare forskning hänvisar att idag ställs stora krav på arbetsgivaren att möta medarbetarnas behov. Därför kan man inte bortse från lön genom att enbart fokusera på en stark employer branding. Undersökningen baseras på en kvantitativ studie och genomfördes med en webbaserad enkät. Från resultatet framgick att det fanns ett samband mellan employer branding och viljan att stanna eller lämna organisationen. Det fanns även en korrelation mellan lön och employer branding som tyder att bra lön ger hög grad av employer branding. Det visades också att det fanns ett starkt samband mellan lön och viljan att lämna eller stanna i organisationen. Slutsatsen som togs var att lön fortfarande har en stor betydelse för arbetstagare.

The purpose of this thesis is to address the criticism of democracy put forward by the American philosopher Jason Brennan in his book, Against democracy (2017). Brennan questions the people´s influence on political issues based on epistemic grounds and dismisses arguments for democracy based on procedural and semiotic principles. My argument aims to defend the equal distribution of political freedom and to argue for how democracy´s procedural and semiotic value is expressed. Additionally, I address Brennan´s views on knowledge and competence from a value-theoretical perspective. My results show, among other things, that Brennan´s argumentation contains contradictions and unclear valuetheoretical reasoning. Drawing on Rawlsian principles of justice, I point out why political freedom should be considered as a primary good and therefore distributed equally. Furthermore, I present arguments for how procedural justice can be legitimized for instrumental reasons and highlight the importance of the public recognition expressed by democracy´s semiotics. / Syftet med denna uppsats är att bemöta den demokratikritik som den amerikanske filosofen Jason Brennan ger uttryck för i boken, Efter demokratin (2017). Brennan kritiserar, utifrån epistemiska bevekelsegrunder, folkets inflytande i politiska frågor samt avfärdar argument för demokrati som vilar på proceduriell och semiotisk grund. Min argumentation syftar till att försvara den jämlika distributionen av politisk frihet samt argumentera för hur demokratins proceduriella och semiotiska värde tar sig uttryck. Vidare bemöter jag Brennans syn på kunskap och kompetens med utgångspunkt i värdeteoretiska ståndpunkter. Mina resultat visar, bland annat, att Brennans argumentation rymmer motsägelser samt dunkla, värdeteoretiska resonemang. Med utgångspunkt i rawlsianska rättviseprinciper har jag pekat på varför politisk frihet bör betraktas som en primär nyttighet, och således fördelas jämlikt. Jag har vidare lagt fram argument för hur proceduriell rättvisa kan legitimeras av instrumentella skäl och också belyst vikten av det offentliga erkännande som demokratins semiotik uttrycker.

Social hållbarhet är något som är svårdefinierat och det finns en kunskapslucka där en tät stad automatiskt ses som hållbar. I det här arbetet har det pågående stadsutvecklingsprojektet Fokus Skärholmen valts att studeras då projektet ämnar till att skapa en social hållbarhet. Syftet med studien är undersöka hur Fokus Skärholmen arbetar med och tillämpar de sociala aspekterna mångfald, rättvisa och demokrati. Teorin som används i undersökningen är ”The just city” av Susan Fainstein och utgår från att inom en urban kontext namnge rättvisa utifrån tre komponenter; mångfald, rättvisa och demokrati. Detta är en fallstudie där det enbart rör sig om ett fall. Kommunala från Fokus Skärholmen har undersökts och analyserats med hjälp av kvalitativ textanalys. Aspekterna mångfald, rättvisa och demokrati har omvandlats till ledord för att lättare kunna appliceras på materialet. Från detta har slutsatser kunnat dras om hur det går att arbeta för en social hållbarhet inom stadsplanering.

Syfte: Pay-What-You-Want (PWYW) är en kundstyrd prissättningsstrategi, där kunden bestämmer priset. Tidigare forskning visar att antalet kunder ökar vid tillämpning av prisstrategin. Studiens syfte är således att analysera samband och förklara ifall variablerna priskänslighet, rättvisa, riskkänslighet och nyfikenhet påverkar konsumentens attraktion till PWYW. Metod: Studien har ett deduktivt tillvägagångssätt för att analysera litteratur och vetenskapliga artiklar. Teorin har deducerat studiens hypoteser för att undersöka samband och kvantitativ metod har används där empirisk data har samlats in med en webbenkät. Resultatet analyseras i SPSS med en faktoranalys och korrelationsanalys. Detta redovisas genom tabeller och figurer samt diskussion. Resultat & slutsats: Studien visar positiva samband mellan attraktion till PWYW och priskänslighet, rättvisa samt nyfikenhet. Sambandet mellan attraktion till PWYW och riskkänslighet visar dock svag korrelation. Däremot indikerar resultatet att det finns fler variabler att ta hänsyn till. Förslag till fortsatt forskning: Resultatet indikerar att det saknas faktorer som påverkar konsumentens attraktion till PWYW. Det är av intresse att undersöka hur faktorerna kan nyttjas av företag samt om konsumentens attraktion påverkas ifall prisstrategin inte längre anses ovanlig. Uppsatsens bidrag: Studien är först med att studera konsumentens motivationer till PWYW innan köpmomentet. Studien bidrar med variabler som förklarar varför konsumenter attraheras av en kundstyrd prisstrategi. Studien bidrar likaså med kunskap för forskningen kring PWYW.

This discourse analysis looks into discursive constructions of sexual acts as sexual crimes or as “regular” sexual practices in the media debate following the #metoo movement in Sweden. The analysis is focused on three cases of accusations of sexual crimes against famous men. By relating linguistic constructions of sexual acts to how the women and men involved are portrayed, the analysis shows how the meaning of sexual practices as crimes or not seems to be dialectically related to discursive constructions of men and women. The analysis shows that women inhabit three different positions in the material, that of the brave hero warning others of sexual criminals, that of the revenge artist mobilizing media storms and that of the active victim, who is partly responsible for the crimes committed against her. The men in the material inhabit three positions as well, the role of the sexual criminal, the role of the “asshole” and the role of the victim of harsh media storms and revengeful women. The findings shine light on the #metoo movement by showing there might be a preferred narrative involved. The analysis points to the female victims of sexual crime having to be heroes for the sexual acts to be linguistically constructed as actual crimes in the media reports. However, the results also show a contradicting story, that of small changes in narrative from earlier “rape myths” which may make possible small shifts in discourse being circulated throughout different institutions in society. The most important finding is that the juridical discourse seems to have a prominent place in the order of discourse surrounding sexual assault, since all discursive constructions of the acts, the men and the women relate in some way to the law and the justice system. Following this, there seems to be a need for other ways of talking about sexual acts that for some reason cannot lead to a conviction but still feels like violations to one of the parties involved.

Trigger warnings as a concept is mainly a tool to make students aware of potentially triggering content in literature and has its origin in internet adaptions of psychological theories of posttraumatic stress disorder. The aim of this essay was to describe and analyse the argumentation in the public debate over trigger warnings in Sweden and to illustrate the fundamental questions relating to education that is highlighted by it. This was done through argumentation analysis and with theories of liberalism and identity politics as poles of a dimension of justice, illustrated by two different perspectives on disability pedagogy. The material chosen consisted of nine articles, radio programs and televised debates. The results show a clear tendency for advocates of trigger warnings to lean towards identity politics and a critical perspective on disability pedagogy in their argumentation, while the critics firmly represented a liberal, universalist perspective along with a compensatory perspective on disability pedagogy in theirs. Three fundamental questions arose in the debate: first, safety in the realm of education, meant as void of feelings of being offended, was viewed as essential by the authors who were pro trigger warnings and as a threat to the sole purpose of education by those who were against it. Second, the importance of a diagnosis for disability pedagogy, where those against stressed the importance of a diagnosis, the lack of which in combination with a request for a trigger warning was viewed as being easily offended. Advocates on the other hand were uninterested in diagnoses. Finally, the relation between free speech and democratic values in the educational system and in the society as a whole, where those authors favouring trigger warnings tended to view free speech as less fundamental than those opposed, who instead saw trigger warnings as a threat.

This thesis is born out of a desire to better understand the intentions and implications behind a contemporary planning approach we term ‘pop-up planning’. This approach can be viewed as legitimized planning institutions borrowing aesthetic and practice from citizen-led, do-it-yourself urban initiatives which act to improve public space through often tactical or temporary means. There is a blurring of the intentionality behind pop-up planning approaches, as well as contention around the actual impacts pop-up planning approaches have. We relate the ambiguity of the intentions and impacts of pop-up planning approaches to both the diversity of terminology used by different local governments, and additionally, to the dominant economic imperative which favours exchange value over use value. Therefore, through a comparative critical analysis of pop-up planning in both Vancouver, Canada and Stockholm, Sweden, we seek to explore what implications pop-up planning has relating to democracy and social justice, and to uncover what impacts and intentionalities lay behind these approaches. / Den här uppsatsen bygger på viljan att bättre förstå intentionerna och följderna av en samtida planeringsapproach vi kallar pop-up planering. Detta tillvägagångssätt kan förklaras som att legitimerade planeringsinstitutioner lånar estetik och praktik från medborgarledda gör-det-själv-initiativ som verkar för att förbättra det offentliga rummet, ofta genom taktiska eller tillfälliga medel. Lokala myndigheter använder en mångfald av termer och begrepp relaterat till pop-up planering. Detta tillsammans med det dominerande ekonomiska imperativet, som gynnar bytesvärde framför brukarvärde, tenderar att grumla de bakomliggande avsikterna och de verkliga effekterna av denna planeringsapproach. Genom en jämförande kritisk analys av pop-up planering i både Vancouver, Kanada och Stockholm, Sverige, söker vi finna vilka konsekvenser pop-up planering har för demokrati och social rättvisa, samt att påvisa vilka effekter och avsikter som ligger bakom detta tillvägagångssätt inom planering.