Syftet med studien var att undersöka och få kunskap om på vilket sätt som den pedagogiska dokumentationen kan användas för verksamhetsutveckling. I studien används kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer som genomförts tillsammans med åtta verksamma förskollärare från två Reggio Emilia förskolor. Resultatet visar att den pedagogiska dokumentationen ses som ett viktigt arbetsverktyg i förskolan och att det hjälper förskollärarna att få syn på saker som de själva beskriver annars kan vara osynliga. Första slutsatsen i vår studie är att förskollärarna anser att det är viktigt att reflektera tillsammans med barngruppen och arbetslaget kring gjorda dokumentationer. På så sätt kan man få syn på barns läroprocesser och förskollärarnas förhållningsätt i praktiken. Andra slutsatsen är att brist på tid och personal påverkar den pedagogiska dokumentationen negativt och begränsar arbetet med den.

Denna litteraturstudie presenterar effekter och förutsättningar för etisk reflektion i förhållande till organisatoriskt lärande i palliativ vård. Arbetet är genomgående av ett kvalitativt förhållningssätt i analys och bearbetning. Utifrån en kvalitativ ansats ger litteraturstudien en fördjupning i området etisk reflektion i förhållande till organisatoriskt lärande i palliativ vård. Datainsamling skedde utifrån sökord kring palliativ vård och etiska modeller. Urvalet presenteras i olika steg utifrån Fribergs analysgång. Resultatet av betydelsefulla förutsättningar för etisk reflektion presenteras utifrån huvudteman och underteman i tabell och löpande text.  Det finns en mängd stora som små, komplicerade och mindre svåra aspekter som har en avgörande betydelse för att en verksamhet genom etisk reflektion utvecklas till en lärande organisation. Effekter som framförallt redovisats ha en stor betydelse, är vikten av en närvarande och stöttande chef, gemensam vision och vårdfilosofi samt en öppenhet i det vårdande teamet. Erkännande och stöd var viktigt för personalen. De vill ha bekräftelse att de utför vård av god kvalité, som leder till en ökad arbetsglädje. En etisk reflektion, dvs. att fundera och diskutera över händelser eller svårigheter och att spegla dessa med varandra ger personalen möjlighet till personlig utveckling och detta utmynnar i att verksamheten utvecklar ett organisatoriskt lärande. En svårighet ute i verksamheterna är att avsätta tid i konkurrens med ”allt annat”. Detta är givetvis en ledningsfråga men forskningen visar att palliativt förhållningssätt med en struktur för reflektion minskar risken för att vårdtagarnas värdighet hotas.

Syftet med föreliggande studie var att beskriva hur sjuksköterskor som gått en handledarutbildning upplever användandet av reflektion när de handleder sjuksköterskestudenter i VFU. Studien hade en kvalitativ ansats med beskrivande design. Tio legitimerade sjuksköterskor som gått en handledarutbildning på minst 7,5hp och var verksamma på olika vårdavdelningar på ett sjukhus i Mellansverige deltog i studien. Data samlades in via semistrukturerade intervjuer och analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Tre olika kategorier bildades vid analys och dessa var: Reflektionens användningsområden, Yttre och inre faktorer som möjliggör användandet av reflektion och Reflektion för lärande och som del i en handledarmodell. Resultatet visade att sjuksköterskorna var positiva till att använda reflektion tillsammans med sjuksköterskestudenter och att de använde reflektion för att sammanfatta dagen och även kontinuerligt i olika omvårdnadssituationer som uppstått. En förutsättning för att få en fungerande reflektion var att sjuksköterskorna hade tid till det. En annan faktor som påverkade användandet av reflektion var hur personkemin stämde överens mellan student och handledare. Alla sjuksköterskor var överens om att reflektion förde studentens lärande framåt genom att skapa förståelse kring olika omvårdnadssituationer. Slutsatsen var att de handledande sjuksköterskorna upplevde reflektion som positivt för studentens lärande och även för relationen mellan student och handledare. Tid för reflektion och ett tillåtande arbetsklimat, där kollegorna har förståelse för vad som krävs för att handleda, var dock förutsättningar för att lyckas.

Undersökningen växte fram i samråd med en grupp universitetslärare vid pedagogiska institutionen på Umeå Universitet som arbetade med utveckling av distanskurser. Under utvecklingen av dessa kurser genomförde lärarna bland annat ett portfolioprojekt med en grupp pedagogikstudenter. I diskussion med de inblandade pedagogerna väcktes flera intressanta frågeställningar, men för att avgränsa undersökningen så föll valet på tre frågeställningar. Syftet var att ta reda på hur studenten diskuterar runt det egna lärandet och den egna utvecklingen, samt att ta reda på hur studenterna resonerar kring den studiesociala situationen i sina distansstudier via sin portfoliouppgift. Undersökningen blev en kvalitativ analysstudie av studenternas portfolio material, där de studerande beskrivit hur deras inlärningssituation såg ut. För att hantera materialets omfattning avgränsades det in i olika teman. Tillvägagångssättet blev att gå igenom alla studenter som medgivit sitt deltagande i syfte att försöka hitta någon återkommande relation till de frågeställningar som fanns, där avsikten var att titta på både positiva och kritiska inlägg som studenterna valt att beskriva i deras portfoliouppgifter för att eventuellt se om något samband fanns i deras lärandemiljö. Utifrån studiens resultat så visar det att studenterna gav en positiv bild av sin individuella lärandemiljö där det egna engagemanget var av stor vikt för att portfoliometodiken skulle uppfylla sitt syfte. Även de flesta av studenterna gav positiva reflektioner i sina portfoliouppgifter över hur den sociala lärande interaktionen fungerat vid deras nätstudier. Studien visade att portfolio är ett spännande arbetsredskap för högre utbildning och att det definitivt är en metodik att utveckla och använda sig av i framtiden.

<p>Syftet med detta arbete var att visa hur det är möjligt att utveckla ett estetiskt förhållningssätt i undervisningen för att främja elevers förståelse för FN:s konvention om barnets rättigheter. I arbetet lyfts estetikens betydelse i undervisningen fram samt betydelsen av att ge demokrati och utvecklingsarbete utrymme. Drama, skönlitteratur och film har används i det praktiska arbetet med eleverna som vi sedan skrev individuella loggböcker kring. Vidare hade vi sedan reflekterande samtal för att utveckla vårt arbete. Elevgruppen bestod av sex elever i en mångkulturell skola som vi träffade vid tio tillfällen. Det praktiska arbetet och reflektionerna visade vad ett estetiskt förhållningssätt kan betyda för undervisningen, så som t ex när eleverna spontant i forumspelet delgav sina egna erfarenheter av olika dilemman.</p>

<p>I detta utvecklingsarbete har vi valt att visa hur pedagogen kan använda sig av olika estetiska uttrycksformerför att stärka barns självkänsla samt hjälpa dem i sina relationsarbeten. Estetik i alla dess former är enligt Lpfö 98 (Utbildningsdepartementet 2006) ett medel som gör att pedagogen kan uppnå de syften verksamheten har. Vi menar för att nå alla barn måste pedagogen erbjuda olika former av estetik eftersom barn lär på olika sätt. Detta var något som vi strävade efter när vi gjorde vår planering. Vi har i detta arbete utgått från 13 barn i åldern tre till fem år. Efter varje tillfälle har vi tillsammans med barnen utvärderat momenten. Vi har dessutom gemensamt reflekterat efter varje tillfälle för att på så sätt se om våra syften har uppnåts. Som ett resultat av detta arbete med estetiska utgångspunkter kom vi fram till att ett medvetet arbete runt barns självkänsla och relationer är något som hela tiden bör ske i förskolans versamhet, och inte bara under vissa styrda tillfällen, då det ligger till grund för barnens vidare utveckling.</p>

No description available.

<p>Jag har i denna uppsats skrivit om hur mitt arbetslag på förskolan med hjälp av aktionslärande</p><p>som metod har startat ett förändringsarbete mot ett mer genusmedvetet pedagogiskt arbetssätt.</p><p>Syftet var att vi pedagoger skulle få syn på vårt agerande och bemötande gentemot flickor och</p><p>pojkar. I läroplanen står det att förskolan ska motverka traditionella könsmönster och</p><p>könsroller. Flickor och pojkar skall i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla</p><p>förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller. En central fråga var</p><p>hur man kan bryta invanda mönster. Vi i arbetslaget har genom litteraturstudier och</p><p>handledning fått en gemensam grund för vårt arbete. Genom att utgå från aktionslärande som</p><p>modell för förändringsarbetet har vi arbetat med att konstatera – analyser – konstruera. Vi</p><p>använde skuggning som metod för att få syn på vårt bemötande mot flickor och pojkar i</p><p>hallen. Genom reflektion analyserade vi observationerna och kom vi fram till hur vi kan</p><p>förändra. Det viktigaste i processen har varit pedagogernas möjligheter till ostörd</p><p>reflektionstid. Vi har fått möjlighet att reflektera utifrån våra olika erfarenheter kring</p><p>begreppet genus och hur vi kan utveckla ett genusmedvetet arbetssätt på vår förskola. Ett</p><p>förändringsarbete är en lång process som vi startat genom att fokusera på en liten del av vår</p><p>verksamhet nämligen påklädningstillfället i hallen. Vi upprättade detaljerade handlingsplaner</p><p>om hur aktionen skulle gå till. Genom aktionen i hallen har vi lärt oss hur vi kan använda</p><p>påklädningstillfället till en strukturerad genusmedveten pedagogisk kvalitetstid genom bland</p><p>annat kompensatorisk träning för flickor och pojkar. Det kan synas som om vi förändrat en</p><p>liten del av verksamheten men jag är övertygad att det kan sprida sig till andra delar av vårt</p><p>arbete. Vi har nu fått ett verktyg, aktionslärande, att använda oss av.</p><p>Jag har varit den som analyserat och dokumenterat processen genom detta arbete.</p>

Intresset för nätverk mellan organisationer växer i arbetslivet. Fler och fler chefer, ledare och ansvariga går med i nätverk för att få stöd i sitt utvecklingsarbete. Varför? Vad är det för speciellt med lärande i nätverk? Vad får individen och organisationen ut? Mina egna och kollegors erfarenheter från tio års praktiskt arbete i fem nätverk i Halland, har gett mig en unik tillgång till data för att söka svar på frågorna. Med hjälp av flervetenskaplig teori och tidigare empirisk forskning har jag skapat en modell över nätverk som stöd i utvecklingsprocessen. Modellen har jag använt till att analysera mina data för att förstå lärprocessen i nätverk, vilka förutsättningar och organiseringsformer som är viktiga för att stimulera det kollektiva lärande som uppstår i samverkan mellan olika individer och organisationer. Jag har även undersökt vad deltagandet ger i utbyte och vad som stödjer respektive hindrar en transformering till organisatorisk nytta och förändring. Resultaten visar att nätverk fungerar som en social oas för chefer och ledare, som kan vara ganska ensamma och osäkra i sitt arbete. De uppskattar en plats där de kan möta andra i en liknande situation, för att under tillitsfulla former utbyta erfarenheter och reflektera över sina handlingsalternativ. Deltagarnas olikheter tillför variationer som stimulerar ett kreativt lärande och genererar innovativa idéer. I stort sett alla deltagare är mycket positiva till nätverkformen. Utbytet är huvudsakligen personliga insikter och kunskaper i form av ökat självförtroende, reducerad osäkerhet och stärkt förändringskompetens. Deltagandet ger även inspiration, idéer och organisatoriska förändringsförslag. När dessa sedan ska föras över från nätverket till organisationen möter dock deltagarna ofta svårigheter och hinder. Organisationernas förmåga att absorbera nätverksresultaten brister. De har många gånger svårt att ta tillvara nya kunskaper och idéer, att integrera nätverkslärande med organisatoriskt lärande och därmed svårt att utnyttja den utvecklingspotential som nätverk rymmer. Viktiga hinder är strategi- och förankringsbrist på ledningsnivån. Nätverkets styrka som en stödjande social oas för deltagaren i utvecklingsprocessen rymmer också en svaghet. Utbytet riskerar att begränsas till personlig bekräftelse och bidra till få organisatoriska förändringar. För att undvika detta behöver deltagarens, organisationens och nätverkets utvecklingssyfte tydliggöras från början. Analysen leder fram till en idealmodell av en utvecklingsprocess med stöd av nätverk. I modellen stimulerar gemensamma reflektionen över praktiska erfarenheter ett kreativt lärande som ger nya kunskaper och idéer i utbyte. När dessa ska överföras och tillämpas i verksamheten behövs en utvecklingsorganisation med en ledning som kan ta ett strategiskt helhetsgrepp över förändringsprocessen. Slutsatserna talar för lärande nätverk som ett stöd i utvecklingsprocessen. De talar för fortsatt forskning för att pröva idealmodellen och för att fördjupa kunskaperna om absorberingssvårigheten och strategibristen.

Jag har i denna uppsats skrivit om hur mitt arbetslag på förskolan med hjälp av aktionslärande som metod har startat ett förändringsarbete mot ett mer genusmedvetet pedagogiskt arbetssätt. Syftet var att vi pedagoger skulle få syn på vårt agerande och bemötande gentemot flickor och pojkar. I läroplanen står det att förskolan ska motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar skall i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller. En central fråga var hur man kan bryta invanda mönster. Vi i arbetslaget har genom litteraturstudier och handledning fått en gemensam grund för vårt arbete. Genom att utgå från aktionslärande som modell för förändringsarbetet har vi arbetat med att konstatera – analyser – konstruera. Vi använde skuggning som metod för att få syn på vårt bemötande mot flickor och pojkar i hallen. Genom reflektion analyserade vi observationerna och kom vi fram till hur vi kan förändra. Det viktigaste i processen har varit pedagogernas möjligheter till ostörd reflektionstid. Vi har fått möjlighet att reflektera utifrån våra olika erfarenheter kring begreppet genus och hur vi kan utveckla ett genusmedvetet arbetssätt på vår förskola. Ett förändringsarbete är en lång process som vi startat genom att fokusera på en liten del av vår verksamhet nämligen påklädningstillfället i hallen. Vi upprättade detaljerade handlingsplaner om hur aktionen skulle gå till. Genom aktionen i hallen har vi lärt oss hur vi kan använda påklädningstillfället till en strukturerad genusmedveten pedagogisk kvalitetstid genom bland annat kompensatorisk träning för flickor och pojkar. Det kan synas som om vi förändrat en liten del av verksamheten men jag är övertygad att det kan sprida sig till andra delar av vårt arbete. Vi har nu fått ett verktyg, aktionslärande, att använda oss av. Jag har varit den som analyserat och dokumenterat processen genom detta arbete.