Syfte: Vårt syfte med denna studie är att försöka få en fördjupad förståelse av hur pedagoger ser på tidsaspekten som ett hinder för arbetet med pedagogisk dokumentation och vi är intresserade av hur pedagogisk dokumentation kan bli en integrerad del i det pedagogiska arbetet.Frågeställningar: Hur kan pedagogisk dokumentation bli en integrerad del av arbetet? Hur kan barnen bli delaktiga och få inflytande i den pedagogiska dokumentationen? Hur får förskollärare tiden att räcka till så att de hinner med reflektionerna kring den pedagogiska dokumentationen?Metod: Vi har utgått från ett tolkande perspektiv. Utifrån halvstrukturerade intervjuer av fem förskollärare har vi gjort en kvalitativ studie.Teoretisk referensram: Vår tolkning grundar sig i Lev Vygotskijs sociokulturella teori, Michail Bachtins tankar om dialogiska möten och det konstruktionistiska perspektivet.Empirisk insamling: I den empiriska insamlingen framkommer likheter och skillnader i förskollärarnas arbetssätt. Vi har sett fördelar och nackdelar med dessa arbetssätt men tiden nämner alla som en utmaning i arbete med pedagogisk dokumentation.Slutsats: Pedagogisk dokumentation tar tid och vi måste låta den ta tid, framförallt i början. Det är viktigt att både kollegor och barn är delaktiga i dokumentationen och reflektionen, och om pedagogisk dokumentation ska bli en integrerad del i vardagen är tvungna att ändra på gamla strukturer. Om vi har viljan att ändra på vårt arbetssätt och ser fördelarna med pedagogisk dokumentation, blir det lättare att inte fokusera på svårigheterna som till exempel tiden.

Denna uppsats belyser elevers sätt att se på sitt eget lärande och hur denna syn tas tillvara i skolan. Syftet med examensarbetet är att ta reda på hur eleverna vill tillägna sig nya kunskaper och utveckla sitt lärande samt hur lärarna kring eleverna kan möta upp detta synsätt. För att ta reda på elevernas åsikter har de fått svara på en enkät. Undersökningen har vänt sig till elever i årskurs 2, 4 och 6. För att ta reda om lärarna kan möta upp elevernas tankar har jag valt att låta lärare reflektera kring sina lärandesituationer. Jag har även valt att intervjua lärarna. Resultatet från enkäter, reflektionsböcker och intervjuer har jag tolkat och analyserat med hjälp av forskning. Examensarbetets tydligaste slutsatser är att eleverna blir mer intresserade och får en bredare kunskapsinhämtning när de själv får påverka på vilket sätt de vill lära sig. Det är också tydligt att eleverna blir mer engagerade när det är varierat arbetsätt där deras tankar står i fokus. De flesta lärarna tyckte att reflektion av deras lektioner hjälpte dem att ringa in elevernas tankar och fick dem att våga prova nya verktyg och arbetssätt.

Syftet med vår undersökning är att synliggöra åtta KME-studenters intentioner med och väg mot de mål som formulerats för projektet ”Lära på riktigt” som pågick i Malmö under höstterminen 2006. Genom synliggörandet och vårt eget reflekterande och analyserande av vad som sker i projektet vill vi närma oss frågan om KME kan tillföra skolan något som inte redan finns där idag och om fallet är så vill vi sätta fingret på vad det är. Samtidigt vill vi få syn på hur studenterna går till väga för att nå de mål som är uppsatta för projektet. Vi genomförde vår undersökning med hjälp av etnografiska metoder och vi deltog och observerade studenternas och elevernas väg genom projektet under stora delar av hösten 2006. Vårt arbete visar att KME-studenterna utformade sina strategier för projektet på ett sätt som även vi själva gjort under vår utbildningstid och att mycket av deras fokus kom att ligga på samarbetet, gruppkänslan samt självförtroendet och modet hos den enskilde individen i gruppen - det vill säga att de arbetade mycket med att bygga upp goda förutsättningar och en grund för att arbeta med KME i skolan. Vidare visar vi olika exempel på problem som studenterna stöter på i sin strävan mot målen och beskriver vad de gjort för att lösa dessa.

Syftet med studien var att få en fördjupad förståelse för hur man som förskollärare väljer att implementera bild, drama och musik utifrån den reviderade läroplanen för förskolan, Lpfö 98 (reviderad 2010). Vi ville också få en förståelse för vilken betydelse reflektion har i arbetet med de estetiska uttrycksformerna. För att samla empiri valde vi att genomföra kvalitativa intervjuer med fem förskollärare från olika förskolor. Utifrån litteratur och teorier har vi kommit fram till att mycket av arbetet med bild, drama och musik sker ogenomtänkt och utan reflektion. Vi lade även märke till att samtliga pedagoger finner en svårighet i att beskriva vad, hur och varför en aktivitet utförs på ett visst sätt. Vår slutsats är att de pedagoger som vi har intervjuat ser de estetiska uttrycksformerna som värdefulla pedagogiska verktyg för att göra arbetet mer lustfyllt för barnen. De anser även att de estetiska uttrycksformerna med fördel kan integreras med andra ämnen. Trots detta kan vi se att kompetensen har en betydelse för i vilken utsträckning pedagogerna väljer att arbeta med bild, drama och musik. Vi kan även se att en del pedagoger inte reflekterar över sitt arbete, vilket gör att de har svårt att sätta ord på vad barnen lär sig. / Aestetic expressions in the revised curriculum- Five teachers' thoughts on the subject of art, drama and music

Syftet med detta arbete är att få kunskap om hur tre KME-lärare definierar begreppet estetik, hur de vill använda sig av det i sin undervisning samt hur de sedan omsätter det till sin praktik. Vår metod är att genomföra kvalitativa intervjuer och observationer med tre KME- lärare. Det empiriska material vi samlar in kommer vi ställa i perspektiv till begreppen modest och radikal estetik. Vårt arbete visar att retorik och praktik inte alltid överensstämmer. Det finns hos våra informanter en strävan om radikala anspråk på estetik, men i undervisningen går det att finna spår av modest estetik. Vår slutsats är dock att den modesta estetiken kan vara ett hjälpmedel för att nå radikala anspråk och en djupare syn på estetik. Utifrån empirin betonas även reflektionens värde i undervisningen och vi upplever den essentiell för att en radikal estetik ska kunna bedrivas. Vi kommer fram till att reflektionen bör vara öppen, och ske både hos eleverna, pedagogen och i dialog dem emellan.

Under vår lärarutbildning med huvudämne ”Kultur, medier, estetik” (KME) på Malmö Högskola har vi fått möjlighet att ta del av olika kulturaktiviteter och blivit nyfikna på hur man kan använda sig av dessa som pedagog. Vi har under utbildningens gång bekantat oss med reflektion och lärt oss använda denna som ett verktyg i vårt lärande. Eftersom fokus legat på pedagogens roll i skolan såg vi examensarbetet som ett utmärkt tillfälle att undersöka hur barn upplever och reflekterar kring kultur. Syftet med detta examensarbete är således att undersöka hur barn tänker kring en teaterföreställning de nyligen sett under skoltid. Vi är också intresserade av att få en förståelse för barns reflektion och vill ta reda på var denna äger rum. Undersökningen har genomförts med kvalitativa intervjuer med sex barn från tre olika skolor om deras upplevelser från teaterbesöket. Vi har även observerat barn under en teaterföreställning. Vår undersökning visar att barnens reflektion oftast äger rum utanför skolan och att barnen inte själva är medvetna om att de reflekterar. Vi kan se att barnens kulturupplevelse inte begränsar sig till själva teaterföreställningen, allt runtomkring är av lika stort värde.

I denna uppsats har vi intresserat oss för estetikens potential i skolans arbete och ägnat vår uppsats åt att följa projektet Flame. Flame startades under våren 2006 och genomförs av Kulturskolan i samarbete med Utbildningsförvaltningen och Stockholm stad. Projektet riktar sig till yrkesförberedande program och under hösten 2006 har man samarbetat med S:t Eriks och S:t Görans gymnasium i Stockholm. Man säger sig vilja ge eleverna nya redskap för att uttrycka sig med kultur. Ett annat mål för Flame är att undersöka hur metodutveckling kan gå till i praktiken.Syftet med vårt arbete har varit att, utifrån begreppet radikal estetik, undersöka hur man i Flame arbetar med och tänker kring estetik i skolan. Den radikala estetiken handlar om ett sätt att förhålla sig till estetiken i stort, till kunskap och till skolans roll i ett demokratiskt samhälle. Vi har arbetat utifrån följande frågor: Vilka mål har de deltagande pedagogerna, de bägge skolledningarna och Flameprojektets ledning med projektet? Hur motiverar de arbetet med estetik i skolan? Vilka tankar och förhållningssätt har de medverkade som är,eller har potential att bli, radikal estetik?För att ringa in arbetsprocessen i Flameprojektet från olika håll har vi genom intervjuer med olika aktörer, genom läsning av centrala dokument och genom observationer tagit del av olika inblandade parters tankar kring projektet.En viktig del av Flames arbetssätt är deras loggboksanvändande. Den radikala estetikenförutsätter reflektion och vi diskuterar därför reflektionens utformning i stort samt de inblandades förhållningssätt till, och användning av loggboken. Vi har undersökt hurförhållningssätt till kultur och estetik på ett konkret plan kan påverka pedagogiken ochundervisningen ute i skolan. Vi har kommit fram till att det finns en mängd olika vägar att gå i praktiserandet av en radikal estetik, då det handlar om hur man som pedagog väljer att förhålla sig till sin undervisning. Den metod man använder sig av kan ses som en produkt av förhållningssätt och övervägningar gjorda i ett tidigare skede av processen.

Linguistic awareness in speech and thought

I Lpo 94 framgår skolans ansvar att motverka främlingsfientlighet och intolerans genom kunskap, öppen kommunikation och aktiva insatser. Detta arbete beskriver ett projekt, där elever från två olika kulturella skolmiljöer möts och har gemensamma lektioner.Syftet med detta arbete, är att undersöka hur 14-åriga elever från två olika kulturella skolmiljöer, upplever att möta varandra. Uppsatsen behandlar vad som händer i denna process och beskriver vilka reflektioner som väcks hos elever och pedagoger.Metoden har varit att observera eleverna vid våra gemensamma lektioner, och att dokumentera, elevernas skriftliga och muntliga reflektioner. Även lärarnas reflektioner har dokumenterats. Eleverna har också intervjuats.Projektet har visat att det är möjligt och önskvärt, att samarbeta mellan skolor, men att det kräver resurser och att pedagogerna måste ha tillräckligt med tid, för planering och utvärdering. En viss utveckling har kunnat iakttas när det gäller att utveckla ett interkulturellt synsätt. Eleverna hade en del föreställningar, om hur det skulle bli att mötas och fick i vissa avseenden, ompröva sina föreställningar.

Detta examensarbete handlar om hur fem verksamma pedagoger resonerar om sin roll i barns lärande. Syftet med studien är att få syn på pedagogers olika uppfattningar och hur de på olika sätt beskriver sin tolkning av begreppet lärande samt vilka förutsättningar de skildrar att de ger för att barnet skall upptäcka och få förståelse för lärande. Den metod som använts har varit enskilda intervjuer med pedagoger. De frågor som studien har utgått ifrån är: Hur resonerar pedagoger kring sin roll i barns lärande? Hur resonerar pedagoger om synliggörandet av barns lärande? Teoretiska utgångspunkter i examensarbetet har varit kopplade till lärarens roll och funktion för läraruppdraget. De teoretiska ramarna utgörs av den kulturhistoriska teorin och forskningsresultat om lärande som begrepp, läroprocess, relation och dokumentation. Resultatet pekar på att pedagogernas förhållningssätt och de förutsättningar barnen får är av stor betydelse för barns lärande. Förskolan ska ses som en pedagogisk arena där barn får möjligheter till samspel och kommunikation som leder till lärande. Det ansvar som vilar på pedagogen är att ha en medvetenhet och en respekt för hur de på olika sätt beskriver barns läroprocesser i dokumentation. Vår slutsats är att en stimulerande miljö med pedagoger som ser barns olikheter som tillgångar och på olika sätt utmanar och uppmuntrar till olika uttryck i lärande bör ses som en stor tillgång i förskolan.