Denna studie utgår från hypotesen att det finns en traditionell modell för manlig homosexualitet i Latinamerika. Med studien vill man undersöka ifall modellens mall stämmer överens med de fallen som analyseras. Forskningsfrågorna som styr undersökningen är 1 Hur väljer män som har samlag med män att identifiera sig sexuellt? 2. Vad anses vara ”normalt” inom manliga sexuella sammanhang? Metoden som har använts är positivistisk fallstudie. Studien baseras på nio fall av män som har sex med män och på deras uttalanden – genom intervjuer och studier - om hur de identifierar sig sexuellt. För att ge studien mer validitet har män från olika sammanhang valts ut. Deras anledning samt förutsättningar för att ha sex med andra män varierar från fall till fall – några av dem gör det av eget val och andra gör det i utbyte för pengar. Fem fall från Brasilien, två fall från Dominikanska republiken och två fall från Mexiko har analyserats. Studien visar att det råder ett mönster bland fallen som går i samma spår som den traditionella modellen, med tre undantag. Framför allt så visar studien att sexuella identiteter inte behöver gå hand i hand med genusroller. Som slutsats kommer man fram till att olika individer använder sig utav olika strategier för att behålla genusrollen de föredrar, vilken i det här fallet är rollen ”man”, som även definieras som ”normal”. Denna roll ingår i det heteronormativa synsättet, som männen utmanar med sitt beteende men ändå inte förkastar som mall för sin identitet.

<p><em>This essay examines wether the prevailing opinion of Machiavelli as a prominent figure in political realism is correct or if the author is misinterpreted and can be said to represent something more. Thus, the puropse of this essay is to revise the description of Machiavelli given in widely used Swedish textbooks. This is done on the basis of a thesis saying that Machiavelli, judged not by his renowned book ‘The Prince’ (Fursten), but in the light of his extensive work ‘Discourses’ (Republiken), does not advocate a sovereign power but rather promote a pluralistic society. The method used in this essay is a qualitative textanalysis, which is done on the two books in purpose to examine three central themes in Machiavelli’s writing; the morality, the view on humanity and the state and citizen. Though there is an obvious similarity between Machiavelli’s ‘Discourses’ and the writing of Aristoteles no effort is done in this essay to describe what they have in common, but only to present a contrasting picture vis á vis the established and prevailing role of Machiavelli in Sweden. Throughout the essay it becomes clear that there is more to the subject than the authors of the textbooks let us know. By reading ‘Discourses’ I therefore stress the importance of civic virtue and rule of law in Machiavelli’s thinking.</em></p>

The essay is about how Swedish media have chosen to report on tourism from Haiti and the Dominican Republic in 1993-2018. There may be many different aspects to look into within this but the aspects that have been studied are the degree to which nature and culture are seen in this reporting. The analysis of the articles of the newspaper Dagens Nyheter has been made based on a postcolonial discourse analysis where certain postcolonial concepts have been applied to the selected articles. It is in what ways the different writers have chosen to describe the nature and culture of the two countries that have been analyzed and an analysis will be made of whether reporting differs between the countries. The result shows that the writers are clearly governed by a Eurocentric world order where We, Europe, have a clear overarching relationship in relation to Them, Haiti and the Dominican Republic, who have a clear subordination. This clear boundary is clearly visible in the words chosen by the writers by normalizing concepts that are under the category We and nonnormalizing concepts that belong to Them. The conclusion is that Haiti is described in a lesser way than the Dominican Republic, which may be because Haitians are more strange to us than Dominicans depending on the countries different histories where the Haitians are seen as a Creole language speaking African society and the Dominicans are seen as a Spanish speaking European society. / Uppsatsen handlar om på vilket sätt som svenska medier har valt att rapportera om turism utifrån länderna Haiti och Dominikanska Republiken under åren 1993-2017. Det kan finnas många olika aspekter att kolla på inom detta men de aspekter som det har studerats om är i vilken grad som natur och kultur syns i denna rapportering. Analyseringen av Dagens Nyheters tidningsartiklar har gjorts utifrån en postkolonial diskursanalys där vissa postkoloniala begrepp har applicerats på de valda artiklarna. Det är på vilka sätt som de olika skribenterna har valt att beskriva naturen och kulturen i de båda länderna som har analyserats och det kommer att göras en analys på om rapporteringen skiljer mellan länderna. Resultatet visar att skribenterna är tydligt styrda i en eurocentrisk världsordning där Vi, Europa, har en tydlig överordning jämfört med De, Haiti och Dominikanska Republiken, har en tydlig underordning. Denna tydliga gränsdragning syns tydligt i de ordval som skribenterna gör genom att normalisera begrepp som är under kategorin Vi och icke-normalisera begrepp som tillhör De. Slutsatsen är att Haiti beskrivs på ett undermåligare sätt än Dominikanska Republiken som kan bero på att haitier är mer främmande för oss än vad dominikaner är beroende på att de sistnämnda passar in mer under kategorin Vi.

Background: In the Republic of the Congo, malaria is a major cause of death, in particular among children. Therefore, malaria prevention is of high priority. Registered nurses have an important role in illness prevention in sub-Saharan Africa, especially through education of the population. To improve malaria prevention, it is important to understand how registered nurses experience the preventive work. Objective: The objective of this study was to examine the experiences of registered nurses working with malaria prevention in the Republic of the Congo. Method: A qualitative method was used. Semi-structured interviews with six registered nurses in the Republic of the Congo were conducted. Qualitative content analysis was used to analyse the interviews. Findings: Three categories were identified in the analysis: preventive interventions are necessary, possibilities in malaria prevention and difficulties in malaria prevention. The registered nurses experienced that preventive interventions, such as different methods of avoiding mosquito bites, are necessary because malaria affects the entire population in Congo. The registered nurses experienced educating and informing the patients as a possibility in malaria prevention and a lack of resources as a difficulty. Conclusion: The registered nurses experienced education and information as an effective way to communicate preventive interventions against malaria. However, the registered nurses sometimes experienced incomprehension among the patients, which could be improved by adapting the information to the individual. A difficulty that the registered nurses experienced was a lack of resources on many levels. An increased access to resources would lead to improvements in malaria prevention.

Klimatförändringarna är ett ytterst aktuellt ämne i samhällsdebatten. Runt om i världen debatterar politiker och samhällsvetare om lösningar på detta omfattande problem. Ett högst populärt förslag är att fordon ska drivas på el. Frågan är om dessa elbilar är helt hållbara på ett ekonomiskt och samhälleligt plan. Hur påverkas de människor som framställer de insatsvaror som krävs till västvärldens eldrivna fordon? Syftet med denna studie är att undersöka vilka konsekvenser en ökad efterfrågan på eldrivna fordon i Europa får på den ekonomiska och mänskliga utvecklingen i Demokratiska Republiken (DR) Kongo. Med hjälp av en tidsserieanalys undersöks hur DR Kongos BNI per capita och HDI utvecklats under en 20 årsperiod, mellan 2000-2019, till följd av den ökade efterfrågan på eldrivna fordon i Europa. Resultaten visar att den ökade efterfrågan på eldrivna fordon i Europa har inneburit en ökad ekonomisk utveckling, BNI per capita, i DR Kongo. Samtidigt visar resultaten också att det skett en minskning av den mänskliga utvecklingen, HDI, i landet. Resultaten är statistiskt signifikanta på 1% nivån.

Sexual violence has long been portrayed as an inevitable side effect of warring. The phenomenon constitutes a complex dynamic of shifting power structures and arbitrary gender expectations. Conflict-related sexual violence operates within different social contexts where the female body becomes a battlefield where dominance and superiority are sought. The following paper is formulated as an interdisciplinary case study where a feminist framework and social constructivism are used to examine the multifaceted phenomenon of conflict-related sexual violence. The aim of the study has been to delve into underlying factors to its prevalence in the conflicts of Democratic Republic of Congo and Bosnia Herzegovina. Furthermore, the curtailed agency of women is elucidated when analyzing the repercussions of conflict-related sexual violence, which poses as the second question of the study. The result of the study reveals that the prevalence of sexual violence as a military strategy is not caused by single-issue factors, rather by interconnected elements such as patriarchal notions, power structures and gender normative behaviour. To conclude, the phenomenon has an extensive destructive capacity and affects several societal levels where the current study enhances previous research by its adoption of an interdisciplinary perspective that integrates the embedded practices of gender repression and military strategies.

This essay examines wether the prevailing opinion of Machiavelli as a prominent figure in political realism is correct or if the author is misinterpreted and can be said to represent something more. Thus, the puropse of this essay is to revise the description of Machiavelli given in widely used Swedish textbooks. This is done on the basis of a thesis saying that Machiavelli, judged not by his renowned book ‘The Prince’ (Fursten), but in the light of his extensive work ‘Discourses’ (Republiken), does not advocate a sovereign power but rather promote a pluralistic society. The method used in this essay is a qualitative textanalysis, which is done on the two books in purpose to examine three central themes in Machiavelli’s writing; the morality, the view on humanity and the state and citizen. Though there is an obvious similarity between Machiavelli’s ‘Discourses’ and the writing of Aristoteles no effort is done in this essay to describe what they have in common, but only to present a contrasting picture vis á vis the established and prevailing role of Machiavelli in Sweden. Throughout the essay it becomes clear that there is more to the subject than the authors of the textbooks let us know. By reading ‘Discourses’ I therefore stress the importance of civic virtue and rule of law in Machiavelli’s thinking.

During the ongoing Islamic rule in Iran, the school system has changed several times since the Islamic Revolution that occurred in 1979. As the kingdom fell and political fundamentalists assumed power in Iran, religion has become a focal point of reference in Iranian textbooks. The aim of this study is to find out how the school system was affected and what the main changes were after the revolution. By doing a qualitative textual analysis, the author expects to answer the primary question related to Iran’s educational policy through various research questions such as: how and why did the school system in Iran change after 1979? To fulfill the purpose of the research, the theoretical aim of the study will be based on Michael Gibbon's perspective of knowledge production. Where I will discuss the role of knowledge production in relation to political interests. All Persian words and concepts that will be presented in the study will be written with a Swedish translation for the sake of the reader. This is because the written language differs. The author is responsible for all translations of this essay.

Den här uppsatsen undersöker de olika sätt på vilka romarna beskrivs behandla sina fiender under den tidiga Romerska republiken (509–290 f.Kr). Med avstamp i Edward Saids post-koloniala teori om framställningen av den Andre, och Erich Gruens arbete om representation under antiken, analyseras beskrivningar av de öden Roms många fiender led som står att återfinnas i Livius, Diodorus Siculus, och Dionysios från Halikarnassos historiska verk om den unga Romerska republiken. I enlighet med uppsatsens hermeneutiska metod är analysen uppdelad i två delar, vilka behandlar uppror och krig mot utländska stater, respektive. De exempel som går att återfinna i källmaterialet förstås också som delar i en helhet, och de undersöks dels i sin egna kontext och jämförs med andra exempel i det stora sammanhanget. De romerska segrarna analyseras för att se hur källorna beskriver de erövrades öden, både materiellt och rent kroppsligt, och uppsatsen undersöker hur dessa framställs, och om källmaterialet representerar olika etniska gruppers behandling på olika sätt.Undersökningen visar att källorna, varken för sig själva eller sedda som en helhet, inte framställer det som att romarna hade tydliga och konsekventa riktlinjer för hur besegrade folk behandlades, men att vissa mönster ändå kan urskönjas, särskilt när det kommer till hur folkgrupper som gjorde uppror mot om behandlades. Olika folkslags etniska härkomst framställs inte som avgörande för hur de behandlades av Rom, trots källornas stundtals nedsättande kommenterar om sådana folkslag. Undersökningen visar att latinare, efter större uppror, kunde visas viss barmhärtighet, men källorna beskriver även hur latinska städer vid tillfällen utplånades tillsammans med deras befolkning av romarna, och även hur andra folkslag kunde skonas, och det blir tydligt att källmaterialets representation inte framställer någon etnicitet, vare sig besläktad med romarna själva eller helt avlägsen, som en garant mot romersk brutalitet.

By research and interpretation of official documents published by the Swedish Ministery for Foreign Affairs and the Swedish International Development Cooperation Agency (Sida), this thesis aims to understand and shine a light on the symbols that shape the Swedish public aid culture and how these symbols function in a narrative of what Swedish aid to the Democratic Republic of Congo is and is not. The theoretic framework leans on both the symbolic/interpretative anthropology of Edward Bruner, Clifford Geertz and Sherry Ortner; Omar Lizardo's more contemporary writing on the power of symbols; and Jerome Bruner's psychological perspective on symbols. The conclusion is that Swedish public aid appears to use a set of symbols and a narrative anchored in arbitrary parts of Sweden's and Congo's mutual history to conjure up the image of a dark and dangerous Congo in contrast to the knowledgable and good Sweden.