To read and understand are essential competences for everyone in our society; at the same time reading comprehension among Swedish pupils is on the decline. The Swedish school must therefore try to improve their instructions to increase the students' reading comprehension. The aim of the study was to describe how three reading comprehension strategies, if possible, could improve the reading comprehension for the students, including children with learning disabilities, when reading texts of natural science in a third-grade class. The three strategies that were introduced were: to activate prior knowledge, to structure information and to record contents. The questions of the study were: How are the three strategies introduced in the classroom? Can the children with learning disabilities see any benefits for their reading comprehension when working with the strategies? How do the children with learning disabilities experience working with the strategies? Can the teacher see any benefits when working with the strategies? Is it possible to see any differences among the students' results, before and after completed intervention? Method: The results have been collected through observations and qualitative interviews, which make this a qualitative study. The reading test is the quantitative part of the study. The results show that the three strategies, in different ways, support the reading comprehension for all pupils in the class and the children with learning disabilities. The children with learning disabilities mostly find different things in the strategies that can support their reading comprehension. To activate prior knowledge and to structure information were the strategies that the teacher and the children with learning disabilities experienced took too long. Both the teacher and the children with learning disabilities felt that the strategy to record contents was the easiest to follow through. The results from the reading test could unfortunately not say anything about the children's reading comprehension development, since it did not test reading comprehension, but decoding and speed of reading.

Syftet med studien är att undersöka hur elever som går på gymnasiets nationella program och som har stöd av en elevassistent upplever sin studiesituation.  Studien undersöker vad relationen mellan elev och elevassistent har för betydelse för elevens skolgång ur elevens och ur skolans perspektiv. Studien är inspirerad av Antonovskys salutogena förhållningssätt där hälsa står i fokus. Utifrån sociokulturell teori och relationell pedagogik belyses hur interaktion och relation mellan elev och assistent skapar förutsättningar för välmående, lärande och utveckling. Med hjälp av enskilda intervjuer, med stöd av föreställningskarta, samlas elevers och elevassistenters upplevelser in. En gruppintervju med specialpedagoger samt dokumentanalys av skolans dokumentation kring de intervjuade eleverna i form av ansökan om elevassistent, åtgärdsprogram och uppföljande samtal visar skolans bild av elevernas studiesituation. Att välja att tacka ja till stöd av elevassistent är en lång process för gymnasieeleven. Den kan sträcka sig över elevens hela första gymnasieår, vilket då inkluderar skolans ansökningsprocess. Elevens självkänsla och självförtroende minskar under denna tid och både elever, assistenter och specialpedagoger beskriver elevernas känsla av misslyckande. Resultatet visar att elever som har stöd av assistent har en eller flera funktionsnedsättningar. Alla intervjugrupper beskriver att stöd av assistent innebär en ökad känsla av sammanhang för de intervjuade eleverna. Assistenten ses av eleven som ett stöd, en vän och en förebild som bidrar till att sätta kunskaper i fokus och ge studierna mening. Relationen kan också bidra till inkludering genom att eleven känner sig delaktig och agerar mer aktivt både i det pedagogiska och i det sociala sammanhang som klassrummet utgör. På så vis motverkar relationen med assistenten upplevelsen av stödet som särskiljande. Assistenten bidrar till att studierna blir begripliga och hanterbara genom att finnas till hands för eleven och på ett konkret sätt stödja planering, fokus och dialog kring skoluppgifter. Flera elever önskar samtidigt mer kontakt med mentor och lärare. Målet med stödet är enligt skolans personal att eleven ska bli alltmer självständig under sin gymnasietid. Specialpedagogen ses som en viktig handledare, både av elev och assistent. Eleverna ser specialpedagogen som den som har överblick över studierna.  Assistentens roll och uppdrag är otydlig i skolans dokumentation och behöver förtydligas.  Assistentens kunskap om eleven och elevens styrkor behöver få större påverkan på den pedagogiska praktiken genom samverkan med mentor och undervisande lärare, något som ytterligare kan öka elevens men också personalens känsla av sammanhang.

Syftet med den här studien är att få en fördjupad förståelse till vad det är som gör att pedagoger och specialpedagoger, inom förskolans verksamhet, upprättar särskild dokumentation kring barn i behov av särskilt stöd, när det inte finns någonting i uppdraget som gör gällande att så ska göras. Två frågeställningar har varit vägledande under arbetets gång; ”Vilka skäl finns för särskild dokumentation av barn i behov av särskilt stöd?” och ”Hur motiverar pedagogerna sitt val av den form av dokument som de använder sig av när de dokumenterar kring barn i behov av särskilt stöd?”   Denna kvalitativa undersökning bygger på sju intervjuer med förskollärare och specialpedagoger, verksamma i förskolan. Arbetet har tolkats ur ett hermeneutiskt perspektiv, vilket har inneburit att med utgångspunkt från informanternas berättelser, försöka förstå och tolka deras sätt att tänka, deras åsikter och handlande när det gäller dokumentation kring barn i behov av särskilt stöd. Resultatet har speglats genom Moira von Wrights teorier om det punktuella och det relationella perspektivet, som i denna studie handlar om hur pedagogerna ser på barnet.   Resultatet visar att sex av de informanter som medverkat i studien dokumenterar mer eller tydligare, kring barn som ses som i behov av särskilt stöd. Ett av skälen till särskild dokumentation uppges vara att genom att följa och dokumentera barnens utveckling och lärande extra noga, så synliggörs barnets behov och därigenom kan insatser och åtgärder planeras och genomföras för att underlätta och stödja barnet i dess utveckling. I dokumenten skrivs bland annat åtgärder och insatser på organisations-, grupp-, och individnivå in. Dokumentationen kring barn i behov av särskilt stöd upplevs vara ett stort stöd för pedagogerna i deras arbete med barnen. Ytterligare ett skäl till den särskilda dokumentationen är att den tjänar som underlag i samtal med föräldrar, förskolechef och barnteam, i samverkan med andra samhällsinstanser så som barnhälsovården, BUP och HAB och i övergången till förskoleklassen eller skolan

Hur ser arbetet med barn i behov av särskilt stöd i förskolan ut? Vilka barn är i behov? Dessa är frågor som ligger till grund för vårt arbete. Syftet med vår undersökning var att få större kunskap om vilket arbetssätt som anses gynnande för barn i behov av särskilt stöd och gråzonsbarn samt vilka hjälpmedel som finns att tillgå för att gynna språkutveckling hos dessa barn. Språkutveckling innehåller många delar, motorik, ton, rytm m.m. Det är ett väldigt stort nät av många delar som ska samarbeta för att språket ska fungera. Vi genomförde detta arbete med hjälp av kvalitativa intervjuer som metod då vi bedömde denna mest lämpad för vårt syfte med undersökningen. Detta på grund av att vi eftersträvade att nå kunskap om pedagogers förhållningssätt och erfarenheter, vilket är svårt att nå vid kvantitativa metoder som till exempel enkäter. Resultaten som framkom i våra intervjuer var att språkutveckling hos barn är någonting som sker hela tiden men att det behövs eftertanke och planering från pedagogernas sida för att denna ska vara gynnsam. Det behövs ett förhållningssätt som ser till barnets bästa. Några slutsatser vi kunde dra av detta arbete var att begreppen barn i behov av särskilt stöd och gråzonsbarn ofta blandas ihop och anses svåra att definiera. Trots detta så har vi sett att pedagoger förhåller sig aktiva i arbetet med olika hjälpmedel och alltid tar in nya aspekter i sin barnsyn.

Bakgrunden till denna uppsats uppkom under våra praktikperioder, då elever i behov av särskilt stöd lämnade klassrummet för att gå till specialpedagog. Varför de eleverna var tvungna att lämna klassrummet fick vi aldrig veta. Därav skapades denna uppsats med syftet att belysa pedagogers förhållningssätt till inkludering för de elever som bedöms vara i behov av särskilt stöd. Med detta syfte fanns huvudfrågan; hur förhåller sig pedagoger i förskoleklass och i grundskolan till inkludering av elever i behov av särskilt stöd i klassrumssituationer? Fyra intervjuer i fyra olika verksamheter genomfördes i ett försök att få svar på vår fråga. Resultatet blev att alla pedagoger utom en arbetar för ett inkluderande arbetssätt. Pedagogerna uppger samtidigt att det är svårt att hålla alla elever inkluderade i klassrummet, framförallt de utagerande eleverna. Samma pedagoger menar att möjligheten till att arbeta inkluderande begränsas av verksamheternas strama ekonomi.

Syftet med studien är att undersöka vilka förutsättningar tre skolors pedagoger har för arbetet med särskilda behov. Detta med utgångspunkt i lärares, specialpedagogers/elevassistent och rektorers förhållningssätt till barn i behov av särskilt stöd. I forskningsarbetet synliggörs det specialpedagogiska arbetet, men också den kunskap som finns i relation till barn i behov av särskilt stöd, rättigheter och skyldigheter mellan skola och individ. Vår studie har tre forskningsfrågor som i sin tur ligger som grund i studien och inför insamlingen av arbetsstoff. Genom kvalitativa intervjuer samlade vi kunskap om pedagogers vardagsarbete. Med utgångspunkt i pedagogers utsagor har vi tillsammans diskuterat resultatet och tagit fasta på tre problemområden. Det innefattar tidskrävande arbete, bristande kompetens och skolans ekonomi i förhållande till arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Vi beskriver även nya forskningsfrågor så som varför antalet barn med särskilda behov ökar i dagens skolor? Hur kan vi få in mer pengar i skolan och hur dessa pengar kan användas i förhållande till det specialpedagogiska arbetet? Då vi tog del av pedagogers erfarenheter skapade vi oss också beredskap inför vårt kommande yrke inom det specialpedagogiska arbetet i skolan som vi alla kommer möta.

This paper examines how remedial teachers and subject teachers in two secondary schools talk about pupils with special education needs (SEN) both in general, and more specifically about boys and girls who need special education. The study is based on 6 interviews with teachers in two secondary schools in the Stockholm area. In the analysis of the interviews, two different theories have been used. Firstly, the teachers´ speech has been analyzed based on three perspectives; a compensatory-, a critical- and a dilemma perspective (see Nilholm, 2007). Secondly, discourse analysis has been used to examine how the teachers in the study talk about boys and girls in the special education. The two categories "boys" and "girls" have been analyzed regarding which qualities and actions they are associated with. The result shows that there are two different discourses about pupils with SEN that are used by teachers today, a medical-psychological discourse which fits into the compensatory perspective, and a socio-political that goes along the critical perspective, and focuses on environmental reasons for problems that occur in school, rather than laboring the individual as the problem. Also the dilemma perspective is found explicitly in one informant´s speech. All teachers but one can immediately name differences between boys and girls with SEN. The differences that are mentioned are for example that boys mature slower, need more practical support in remembering to sit still and bringing the correct material to class, and more often than girls, boys show their difficulties by being noisy in the classroom. Girls are described as the opposite. They mature more quickly, are able to focus in school, are more motivated and able to sit still and work effectively. One teacher feels uncomfortable in speaking about gender differences in behavior, and most teachers think that these differences are cultural and social, not biological. Even so, all teachers seem to have thought about gender differences and can name many. Generally the teachers seem quite aware of the order of the discourse that is what is okay to say about gender differences and pupils with SEN and what is not.

Syftet med studien är att undersöka om förskollärare anser sig inneha den kunskap som krävs för att arbeta med barn i behov av särskilt stöd. Studien ska även bidra till att undersöka om förskolan arbetar för att inkludera samtliga barn i verksamheten. Även samarbetet mellan förskola, hem och specialpedagog har undersökts om hur det kommer till uttryck i verksamheten. De frågeställningar som besvaras i studien är: Vad har förskolläraren för erfarenhet och kunskap kring att arbeta med barn i behov av särskilt stöd? Hur ser förskollärarna på inkludering i verksamheten och hur främjas det här? Hur ser samarbetet mellan förskola och hem ut? Vad finns det för samarbete mellan förskollärare, specialpedagog och andra resurser?   Studien är en intervjustudie där intervjuerna är inspelade och fullständigt transkriberade. Åtta förskollärare och två specialpedagoger deltog i studien. Respondenterna är ifrån två skilda kommuner i sydöstra Sverige. Empirin har analyserats utifrån inkludering och dilemma perspektiven. Studiens resultat visar att förskollärarna efterfrågar mer utbildning då de upplever att de brister i sin kunskap kring att arbeta med barn i behov av särskilt stöd. Resultatet visar även att respondenterna är medvetna om vad inkludering innebär, dock anser de att det är svårt att tillämpa det i förskolans verksamhet. Förskollärarna och specialpedagogerna belyste att det är av stor vikt att ha ett bra samarbete med vårdnadshavarna till de barn som är i behov av särskilt stöd. Resultatet visar att specialpedagogernas samarbete med förskolan brister samt att stödet de ger inte upplevs som tillräckligt.

No description available.

Hur landets skolpolitik bör utformas och implementeras är en återkommande fråga i den politiska debatten. Den jämlika skolan, som bottnar i likvärdighet, menar regeringen är målet. Den jämlika skolan uppnås enligt regeringen främst genom riktade ekonomiska resurser till de skolor med elever som är socioekonomiskt utsatta men också genom en fortsatt satsning på inkluderingsarbetet i skolmiljön. Vad inkludering egentligen innebär och hur det vardagliga arbetet med inkludering bör se ut finns det dock lite olika uppfattningar om i inkluderingsforskningen.                       Den här studien undersöker en skolpersonals uppfattningar av inkludering samt hur denna personal ser på skolans AST-verksamhet i förhållande till begreppet. Syftet med undersökningen är att fördjupa kunskaperna av inkludering och utifrån det diskutera hur begreppet kan kopplas till idéer om jämlikhet inom utbildningen. Studien använder sig av en kvalitativ ansats, där intervjuer utförts utifrån tre olika frågeområden med fem stycken utav de i skolpersonalen som har undervisning med eleverna från skolans AST-klasser. Resultatet av studien visar på skilda uppfattningar av såväl inkluderingens innebörd som hur ett effektivt inkluderingsarbete bör se ut. Av resultatet framgår även att det finns skilda uppfattningar i huruvida en ökad grad av inkludering är något eftersträvansvärt när det gäller elevgruppen i AST-klasserna – som har ett neuropsykiatriskt funktionshinder- autism. Studiens resultat överensstämmer väl med tidigare inkluderingsforskning som visar på stora oenigheter i synen på inkludering i skolmiljön. Skolrelaterad forskning påvisar också att skilda uppfattningar av begrepp, som inkludering, påverkar de pedagogiska förhållningssätten gentemot elever och i undervisningen – vilket i sin tur kan försämra förutsättningarna för likvärdighet och jämlikhet inom utbildningen.