Vi har genom denna studie undersökt hur förskollärare kan stödja barn med problemskapande beteende. Skolinspektionens kvalitetsrapport från november 2017 visar att förskolepersonal saknar ett gemensamt förhållningssätt och kunskaper gällande stödinsatser för barn i behov av särskilt stöd. Samtidigt lyfter läroplanen för förskolan fram att förskollärare ska möta varje barn utifrån deras individuella behov. Det är därför viktigt att förskollärare och annan personal i förskolans verksamhet har ett gemensamt förhållningssätt och kunskap om olika strategier som kan stödja barn med problemskapande beteende. För att besvara frågeställningen har kvalitativa intervjuer gjorts med sju förskollärare. I resultatet definieras problemskapande beteende, strategier som används redovisas samt vikten av förskollärares gemensamma förhållningssätt. Resultatet visar att förskollärare definierar problemskapande beteende på olika sätt och är situationsbundet. Det finns många olika strategier i verksamheten och dessa anpassas efter individens behov samt situationer. I arbetslaget är det viktigt att det finns en samsyn om hur stöd ska formas till de barn som har ett problemskapande beteende. I slutdiskussionen behandlades de tankar som uppkommit under studiens gång samt hur vi tror att den fortsatta forskningen inom området kan utvecklas.

Trots de goda intentioner som finns i skolans styrdokument dras gymnasieskolan med en rad problemsom berör elever i behov av stöd. Problem som till exempel att eleven själv förväntas ta ansvar för sina studier, otydligheter i regelverket kring extra anpassningar och särskilt stöd samt lärarens inställning till elever i behov av stöd, gör att skolan har svårt att vara en skola för alla. Syftet med denna studie är att undersöka gymnasielärares uppfattning och upplevelse av att genomföra extra anpassningar och särskilt stöd. Genom semistrukturerade intervjuer med åtta gymnasielärare från sex olika skolor har datamaterial samlats in som sedan analyserats med hjälp av tematisk analys. I analysen synliggörs tre teman, identifiering av elever i behov av stöd, försvårande faktorer i arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd samt främjande faktorer i arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd. I resultatet framkommer att arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd ses som komplext. Det är varje lärares uppdrag att anpassa sin undervisning så att den möter alla elevers olika behov men det är förknippat med svårigheter. De största hindren är enligt lärarna att det är för stora grupper och att tiden inte räcker till för att både planera och utföra extra anpassningar och särskilt stöd. Det blir tydligt att bland de lärare som anser att de inte får tillräckliga förutsättningar för arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd så saknas ett nära samarbete med skolans ledning. Resultatet visar också på vilka faktorer som lärarna upplever som förutsättningar för att lyckas med uppdraget. Där framhålls samarbete med elevens mentor, kollegor och elevhälsa som den allra viktigaste framgångsfaktorn föratt lyckas med extra anpassningar och särskilt stöd. De resultat som framkommer får betydelse för det specialpedagogiska yrket då det belyser både hinder och förutsättningar från lärarens perspektiv. Resultatet tyder också på att ett systematiskt arbete kring extra anpassning och särskilt stöd motverkar den osäkerhet många oerfarna lärare känner och där har en specialpedagog en viktig roll att spela.

Syftet med vår studie är att undersöka hur förskollärare och specialpedagoger som arbetar inom förskolan ser på begreppet inkludering. Syftet är också att studera och analysera vilka pedagogiska strategier förskollärare och specialpedagoger använder sig av för att inkludera barn i behov av särskilt stöd i den fria leken på förskolan. Studiens teoretiska referensram utgår från ett sociokulturellt perspektiv. Vi har valt en kvalitativ ansats där intervjuer av förskollärare och specialpedagoger har använts som datainsamlingsmetod. Resultatet i vår studie visar att det finns en osäkerhet på förskolan kring vad som menas med begreppet inkludering. Vi kan också se att vidareutbildning med betoning på specialpedagogik ökar medvetenheten om hur man arbetar inkluderande. Strategier som beskrivs för att inkludera barn i behov av särskilt stöd i den fria leken på förskolan är stöd i kommunikationen, vuxenstöd i den fria leken och att anpassa miljön efter barnens behov. Förskollärare efterfrågar tid till reflektion för att utveckla sina strategier och i detta arbete söker man stöd av specialpedagogen. Slutsatsen som kan dras är att förskollärarnas och specialpedagogernas förhållningssätt och syn på barnen spelar stor roll för vilka strategier man använder för att inkludera barn i behov av särskilt stöd i den fria leken. Förskollärarna blir själva verktyget i de strategier man använder. Trots att både förskollärare och specialpedagoger verkar sträva efter att arbeta med inkludering utifrån ett kritiskt perspektiv så ser vi att i slutändan används ändå strategier utifrån ett individuellt/ kompensatoriskt perspektiv.

Bakgrund: Dagens skola ska arbeta med inkludering och ska på så sätt anpassa undervisningen efter varje elevs enskilda behov och förutsättningar. Detta innebär att skolan ska stödja alla barn som på något vis kan behöva stöttning i sin utveckling och som även behöver dom rätta verktygen till att nå målen. Detta ställer krav på dagens lärare och dess kompetens, vilket kan skapa krävande utmaningar i att kunna ge alla elever en likvärdig utbildning. Syfte: Studiens syfte är att beskriva vilka utmaningar dagens lärare besitter och hur dessa lärare kan arbeta med inkludering för elever i behov av särskilt stöd. Metod: Metoden som använts i studien har varit en litteraturstudie där sökning av vetenskapliga artiklar har varit i databaserna ERIC - EBSCO, SwePub och DIVA. Resultat: Efter kodning av de åtta inkluderade vetenskapliga artiklar har det skapats nio kategorier och därmed fyra teman. Det som framkom i studien var; Åstadkomma inkluderande relationer genom relationer mellan lärare och föräldrar, relationer mellan lärare och elever och slutligen mellan lärare och specialpedagog/speciallärare. Skapa inkluderande förutsättningar för läraren genom att få stöd i verksamheten och besitta rätt kompetens. Skapa inkludering för elevens bästa genom att se till att eleven inkluderas och skapa inkluderande arbetssätt. Utforma en inkluderande miljö genom klassrumsmiljö och ett flexibelt arbetssätt. Slutsats: Lärarens utmaning i sitt inkluderande arbete blir att tillsammans med andra yrkessamma inom skolans organisation samt vårdnadshavare arbeta mot samma mål där elevens välbefinnande och måluppfyllelse alltid ska vara i fokus.

Syfte och frågeställningar: Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att undersöka hur förskolan som verksamhet arbetar för att tillgodose inkluderingen av barn i behov av särskilt stöd.  Syftet  var  också  att  behandla  vilka  strategier  som  förskollärare  väljer  att  använda  i förhållande till inkludering av barn i behov av särskilt stöd.Metod: Denna studie är baserad på en systematisk litteraturstudie vilket är en sammanställning av tidigare forskning inom det valda ämnesområdet. Sökningen gjordes i flera olika databaser såsom  Primo,  Eric,  MUEP,  SPSM,  Diva  och  SwePub.  Studiens  metodologiska  bedömning utfördes med hjälp av valda inklusions- och exklusionskriterier.Resultat: 20 vetenskapliga artiklar, rapporter och avhandlingar involveras. Studierna hade en varierande metodologisk kvalitet, elva artiklar har värderats uppnå kraven för hög kvalitet och nio värderades ha medel kvalitet. Där fem stycken utöver dessa artiklar exkluderas på grund av att de bedömdes ha låg kvalitet. Resultatet av de vetenskapliga studierna visade att det finns flera   olika   strategier   som   förskollärare   använder   sig   av,   bland   annat   strukturerade arbetsmetoder, styrning och dokumentation av barn i behov av särskilt stöd. Det framkom att det  är  viktigt  när  barn  får  känna  sig  delaktiga  eftersom  det  påverkar  deras  utveckling  och lärande. Förskolans kvalitet kan även påverka inkluderingen med barn i behov av särskilt stöd. Resultatet  har  även  visat  på  att  förskolan  som  verksamhet  bör  anställa  personal  med  rätt utbildning och kompetens för att främja inkluderingen och utvecklingen av barn i behov av särskilt stöd.

Förskolans fysiska inomhusmiljö är idag inte anpassad efter den generellt sett ökade storleken på barngrupperna. På grund av dessa förändrade förutsättningar kan utformningen av den fysiska inomhusmiljön bli lidande vilket kan ha en negativ inverkan på barns identitetsskapande och delaktighet. Därför är syftet med denna studie att undersöka förskollärares syn på den fysiska inomhusmiljöns inverkan på barns identitetsskapande och delaktighet samt hur detta relaterar till barn i behov av särskilt stöd. För att undersöka detta har en kvalitativ intervjustudie genomförts med utgångspunkt i ett konstruktionistiskt perspektiv där sammanlagt sex förskollärare intervjuats. Faktorer som inverkar på barns delaktighet och identitetsskapande är materialets tillgänglighet, variation och bidrag till barns utforskande. Ett återkommande tema är att de intervjuade förskollärarna ser sig själva som en del av den fysiska miljön. Slutligen ses miljön även som föränderlig utifrån barnens behov vilket belyser pedagogens roll i att anpassa miljön utifrån varje barns behov och förutsättningar.

Syftet med denna studie var att undersöka inkludering av barn i behov av särskilt stöd i den övriga barngruppen samt vilka metoder som används i det arbetet. Utifrån den sociokulturella teorin och det relationella perspektivet samlades det in data genom observationer och intervjuer. Resultatet visade att förskollärarna arbetar med olika metoder för att inkludera barn i behov av särskilt stöd i den gemensamma barngruppen, men att det är en krävande uppgift. Slutsatsen var att specialpedagogiken borde bli en större del av den vardagliga pedagogiken.

Syftet med studien var att undersöka vilka olika faktorer som påverkar elevens resultat i yrkesämnen på gymnasiet. Studien skulle också visa elevens behov av särskilt stöd och extra anpassningar inom de programgemensamma ämnena: ”yrkesämnen” på gymnasiets yrkesprogram. Jag ville belysa problematiken utifrån elevens perspektiv och få fram vilka faktorer som eleverna ansåg påverka deras resultat. Undersökningsmetoderna jag använde var både kvantitativa och kvalitativa. Inledningsvis gjordes en större enkätundersökning på fyra olika yrkesprogram och sedan gjordes sju elevintervjuer för att få en tydligare bild av elevernas tankar. Studiens teoretiska utgångspunkter var det sociokulturella perspektivet samt det relationella perspektivet. I min studie ville jag få fram vilka faktorer som avgör om eleverna i gymnasieskolan lyckas i sina yrkesämnen. Många saker händer i unga människors liv och det finns många anledningar till att eleverna riskerar sämre eller underkända betyg i sina yrkesämnen. I min studie deltog studenter som var ointresserade av sin utbildning, saknade motivation och hade språkstörningar. Det fanns också elever som tvivlade på sina lärares färdigheter men också elever som led av psykisk ohälsa och negativt grupptryck. Det visade sig vara många olika faktorer som störde elevernas väg att nå sina mål. Genom min insamling av empiri visade det sig att det sociala samspelet mellan elever och lärare var mycket betydelsefullt för elevers lärande. Det var individuellt vilken hjälp eleverna behövde för att få godkända betyg. Intressant var vad eleverna ansåg att skolan borde ha gjort för att hjälpa dem att lyckas och nå sina mål att nå yrkesexamen. Problem som uppstod varierade men det var tydligt att elever som hade en bra relation med sina lärare lättare hittade sig tillbaka och så småningom lyckades nå de uppsatta kunskapskraven. Eleverna sökte inte specialpedagogiskt stöd utan förväntade sig att yrkeslärarna skulle ha kompetens att möta deras behov i yrkesämnena. Det fanns också elever som förklarade hur kommunikation, planering och tydliga mål skulle kunna bidra till att bana vägen mot sina mål när de förlorat fokus. Den största framgångsfaktorn visade sig emellertid vara lärare som har förmåga att skapa relationer i klassrummet, både individuellt och för klassen som helhet.

Syftet med vårt arbete är att belysa hur pedagoger arbetar för att inkludera barn i behov av särskilt stöd i förskolan och i förskoleklassen. Studien belyser även frågan om vad som menas med inkludering och hur de själva ser på begreppet inkludering. Vidare belyser undersökningen vilket stöd våra respondenter får från huvudman i arbetet med att inkludera dessa barn i verksamheten. De frågeställningar vi har utgått från under arbetets gång är följande : • Hur arbetar pedagoger för att barn med särskilda behov ska inkluderas i verksamheten? • Vilket stöd blir pedagoger erbjudna från huvudman i arbetet med att inkludera barn i behov av särskilt stöd? • I vilken utsträckning uttrycker de olika yrkesprofessionerna att de arbetar för att barn med särskilda behov inkluderas alternativt exkluderas i den fria leken av de övriga barnen på förskolan. Vår studie har ägt rum på en förskola och i en förskoleklass. Tre förskollärare, en specialpedagog och en elevassistent har deltagit i undersökningen. Vi har använt oss av kvalitativa intervjuer som metod i vår undersökning. Undersökning visar att verksamheten ger barn i behov av särskilt stöd särlösningar istället för att anpassa undervisningen så att den även ska kunna passa alla barnen. Vidare visar vår undersökning att de flesta av pedagogerna upplever att de är maktlösa och att stödet från huvudman är bristfällig. Slutligen visar vår undersökning att pedagogerna menar att exkludering kan vara en följd av personalbrist och för stora barngrupper. Den tidigare forskningen påpekar vikten av att särlösningar för barn i behov av särskilt stöd endast ska ske i nödfall och då vara under en begränsad tid.

Sammanfattningsvis handlar denna studie om orsaker till varför elever utvecklar läs- och skrivsvårigheter, förebyggande arbete, identifiering och kategorisering av svårigheter samt arbetssätt och metoder som används vid arbete med elever i behov av särskilt stöd i sin läs- och skrivinlärning. Studiens övergripande syfte är att via en empirisk undersökning samt tidigare forskning undersöka och redogöra för hur läs- och skrivsvårigheter identifieras samt vilka metoder och arbetssätt lärare och specialpedagoger använder i arbetet med elever som är i behov av särskilt stöd i sin läs- och skrivinlärning. Den första delen av arbetet består av bland annat en bakgrund som belyser grundläggande förutsättningar för läs- och skrivinlärning och specialpedagogik samt elever i behov av särskilt stöd. Arbetet lyfter dessutom vad tidigare forskning har kommit fram till gällande vad som kan orsaka att elever utvecklar svårigheter av olika slag samt hur identifiering och elevkategorisering enligt forskning görs. Slutligen består arbetet av en empirisk undersökning som svarar på frågorna hur läs- och skrivsvårigheter identifieras samt vilka arbetssätt och metoder som används på tre olika skolor. I denna del undersöks arbetet kring hur tre lärare och två specialpedagoger arbetar för att identifiera läs- och skrivsvårigheter samt vilka arbetssätt och metoder de utgår ifrån i sitt arbete via en intervjustudie. Studiens resultat visar att alla tre skolorna aktivt arbetar för att i ett tidigt skede upptäcka läs- och skrivsvårigheter och använder i detta arbete olika metoder som hjälper dem att avgöra vari svårigheterna ligger. Studien visar dessutom att de lärare och specialpedagoger som medverkar har god kunskap kring metoder och arbetssätt som de ständigt strävar efter att förbättra för att ge sina elever bästa möjliga förutsättningar i sitt lärande. Rätt stödinsatser och kommunikation är något de medverkande framhäver är av stor vikt i arbetet med elever som är i behov av särskilt stöd. / <p>Svenska</p>